evisaur

Det finns vissa saker man glömt bort med nattarbetet.

Exempelvis att man faktiskt kan sova med ögonen öppna. Man ser vaken ut men är i själva verket låååångt, låååångt borta.

Exempelvis hur fruktansvärt kort tålamod man får efter ett visst klockslag. Min magiska gräns går vid fyra. Före det kan jag dalta och pyssla om hur mycket som helst. Jag kan gå till en och samma människa 100 ggr och vara hur vänlig och hjälpsam som helst. Men så slår klockan fyra och då helt plötsligt vill man döda dem allihopen och det är fanimej en utmaning att inte slå ihjäl tant Greta som vill ha ett glas vatten.

Exempelvis hur fruktansvärt jobbigt det är att gå på ett larm efter klockan tre på natten. Oftast har man ju hunnit gosa ner sig i sin fåtölj vid det laget och då är det en fruktansvärd pina att kliva upp och följa någon på toaletten.

Exempelvis hur många gånger man torkar bajs på en natt. Hur kan det komma sig att de allihopen tömmer magen vid två på natten?

Exempelvis hur fruktansvärt rädd man kan bli om man utan förvarning stöter ihop med en gamling som förirrat sig ut i korridoren. Knäna viker sig och det är ytterst nära att man faktiskt förlorar tarmkontroll.

Exempelvis hur jävla länge man får leta efter skärbrädan när man ska fika. Den är ALDRIG på samma ställe. Och den är ALDRIG där man tror att den är. Jävlas dagpersonalen med oss? "Hehe, vi ser om de hittar den om vi lägger den bakom kaffebryggaren."

Exempelvis att filmer och program som man normalt sett aldrig ens skulle titta på under pistolhot dagtid plötsligt blir högintellektuella och skitroliga framåt fem på morgonen.