Esmaralda spår dig GRATIS här

Gästbloggare idag är: Ingela

 Hej Es och alla ni andra.   Min son är 12 år och jag har alltid varit singel mamma. Han har ingen kontakt med sin pappa vilket jag tycker är bäst eftersom pappan är kriminell och alkoholist Vi har aldrig bott tillsammans. Men, min son har börjat med ett så tråkigt beteende. Han är gapig och skrikig, svarar emot och kallar mig alla möjliga hemska ord.

Jag försöker prata med honom men når inte fram. Han håller inga tider och om jag försöker gå dit där han är och kräver att han ska komma hem så ställer han till en scen och det är inte alltid man orkar ta det så därför får han en del vinst på sitt beteende som han inte borde få. Jag antar att eftersom det bara är han och jag så har han fått sin vilja fram i för mycket och nu börjar det gå överstyr. Jag  vet att det är mitt fel. 

Ber jag honom tex cykla och handla mjölk eller städa upp på sitt rum så blir det bara skrik och svordomar som gensvar. I skolan säger hans lärare att han är intelligent men lat. Förut spelade han fotboll och hockey som han tyckte om men nu har han slutat med båda delar och helst vill han bara sitta framför datorn. Jag känner mig som en väldigt dålig mamma och det tror jag att jag ÄR eftersom jag skämt bort och nu när jag får min egen sura feedback på detta så kan jag inte hantera det. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra och vilka krig jag ska ta. Jag har kontaktat Es för seans men det dröjer lite innan jag får den och om någon av läsarna kan ge mig konkreta tips så vore jag mycket tacksam.

Ett färskt problem är att jag bokat en resa till Egypten för oss och min son har alltid velat dit men nu säger han att han vägrar följa med och om jag tvingar honom så kommer han att vara pest hela tiden. Man blir så fruktansvärt trött.  

  Kram från  Ingela.

Så har det blivit lördag och jag är helt slut efter tre dagars socialt umgänge & festande...i går kom mina roliga vänner över & grillade och vi hade så kul.. sonen skypade oss så han var med på ett hörn på festen han också.

Somliga vänner diskuterar du seriösa ting med och andra vänner har du himla kul med.. och vännerna igår är av det slaget att jag skrattade så jag fick ont i magen.

Vi upptäckte att dom är lösa & lediga på midsommar så då blev de hitbjudna.. och nu  drar det ihop till en STOR midsommarfest & det är så typiskt mej att det börjar i den lilla lugna skalan och sedan eskalerar det vilt....

I dag ska jag iväg ut och titta på ny bil. Jag kan inte köra omkring i min stora Chrysler längre..  det är min curlingmamma  bil som jag  tryckt full av ungar till träningar o matcher.. men nu  är ju den epoken över.

I dag ska jag titta på Nissan Micra, Fiat 500 och sånt smått... begagnat måste det vara dessutom.. så vi får se vad jag hittar!

Sen ska jag bara slappa & ikväll när det blir Melodifestival så plockar jag fram resterna från gårdagens grille.. slår mig ner i soffan och håller tummarna för de ryska tanterna.

Ha en fin lördag & stor kram

I går eftermiddag klev jag i ett svalt bubbelbad tillsammans med  ” Jag är Ozzy” och läste boken  omigen…och  förlorade mig där med Ozzy i badet i bortåt 2 timmar…   Jag vet inte vad  det är men jag är lite kär i Ozzy.. även  om han inte är riktigt klok. 

Vem minns inte Black Sabbath? Och Ozzys alkoholism, drogberoende, galna beteende.. som när han bet huvudet av en levande fladdermus under en spelning fast då trodde han ju att den var i plast. Eller allt det där äcklet med slaktavfall som kastades från scenen…  och när Ozzy  ska bli pappa för första gången och  han & första frun Thelma är ute på typ krogen eller nånstans bland folk och hon säger att ”  Jag tror att vattnet gått” och Ozzy säger ” Öh, menar du att du pissat på dig ?”   Jag menar.. det inte kul.

Det är aldrig kul med packade eller höga människor som gör bort sig och  gör andra illa… så varför jag är så förtjust i Mr Osbourne, det vet jag faktiskt inte. Kanske karma, på nåt märkligt sätt ! 

  I går var jag modig… och det kostade på. Jag ställde mig på VÅGEN för första gången sen innan jag åkte på mina sex veckor till Dubrovnik.  Innan jag åkte hade jag gått ner 6 kilo… men nu var jag livrädd att jag gått upp typ 12.

Men det hade jag inte… 1 ½ kilo hade jag gått upp och jag stod och gapade på vågen som ett fån för ska jag vara helt ärlig så sista veckorna har jag öst i mig godis… och då slog det mig att yes, jag hade säkert gått ner en hel del i Dobrovnik och under de här tre sista veckorna lagt  lagt på mig allt.. plus 1 ½ kilo men hur som helst.. det är hanterbart.  Nu spottar jag i nävarna och tar nya tag ! 

Jag o Nettan hade en underbar kväll igår i hennes nya fina hus hör i byn.. hon ska börja ta emot för regression och hon funderar på att ta upp telefonspådom igen.. så som hon gjorde förr och det stöttar jag till 100%.. hon är riktigt bra ! Jag meddelar er när hon drar igång !

Kram

 Hur avböjer man  egentligen på ett snyggt sätt ?  Vänner som drar och sliter och som vill ha hjälp med  ditten och datten och för att inte prata om vuxna barn som behöver allt från barnvaktshjälp till snickarhjälp och ekonomiskt bistånd. 

Ska man säga ja ( fast man inte vill alla gånger) eller nej ? Och hur i helsicke säger man nej till bästa vänner och goa ungar ? Vita lögner ?  Det behöver inte vara så svårt och krångligt. Gör bara INTE som jag gjorde en gång.

Jag  orkade inte passa hennes hus med två tonårsbarn, två småbarn, tre hundar och en åsna i tre dagar… så jag öppnade munnen och ut kom en fet lögn som var galen. ” Tyvärr”, sa jag, ” men jag har bokat en resa just den veckan” och så tänkte jag att sen när det ordnat sig med annan hus o barnvakt så kan jag ju ta min lögn ett steg ytterligare och säga att resan av nån anledning blivit avbokad.  Sen glömde jag alltsammans.

Jag träffade henne i affären en måndag. ” Du får ha en trevlig resa i morgon ” sa hon och jag  som glömt alltsammans fick snabbt panik  & innan jag hann säga nåt mer så  berättade hon att hon inte fått nån hjälp och därför  fick hon stanna hemma.

Fan, fan , fan.  Och jag fick gömma mig hemma  i en vecka –  med nedrullade persienner & en gång maskerade jag mig och körde i skydd av mörkret till grannstan för att handla när provanten helt tagit slut.

Efter en vecka på påstådda Mallis   var jag vit som ett lakan och krystade vidare med lögner om att jag varit magsjuk hela veckan. Suck och suck igen. Somliga straffar alltså Gud genast.

Men jag lärde av min läxa. Och spektaklet är numera presikreberat.  

Man måste inte ha jättestora anledningar för att säga nej. Det räcker att säga precis som det är – att jag är hemskt ledsen men min ork är på botten just nu så snälla be någon annan.

 För det mesta säger jag ja och det beror på att som regel tycker jag det är helt okey att hjälpa till men i de fallen när jag inte orkar eller vill.. så står jag för det & det går hur bra som helst. Ingen har blivit sur genom åren och ingen vänskap har klappat ihop för ett nej.

Solen bränner som i helvetet mina vänner – och jag gilla det INTE.  Även om jag inte är någon ”lagom”människa i övrigt så är jag det när det gäller väder.

När det drar mot 30 grader så kryper jag bäftande in i skuggan och längtar efter hagel och snöstormar.

I går när jag höstade in min julklapp av mamma och vi var på Restaurangskolan i Helsingborg så var det en  formidalen upplevelse. En alltigenom läcker trerättersmeny…och till detta delade vi en flaska vin o när man sen kom ut i hettan så susade det en aning under kepsen. I bussen på hemväg satte sig en äldre snackesalig dam bredvid mig så tiden gick fort - och hon berättade att hon var 92 år. Pigg i kroppen och pigg i tanken och tar buss till & från stan i värsta sommarhettan utan vidare.. vilken ironlady! Tack  för trevligt sällskap!

I dag ska jag hålla mig inomhus – fram till kl 17 för då är jag hembjuden till min regressions & spåkompis Nettan ( som besökte mig i Dubrovnik) och  som bjuder på grille i trädgården i sitt nya hus & jag vet att det blir galet trevligt för så blir det alltid när vi strålar samman. 

Kram

 Min gode vän har jag berättat om. Hon gick hem ( dog) för inte så länge sedan av en rälig hjärntumör och då var hon mitt i blomman av sin levnad –  en aktiv tjej med massor av planer.

Hennes ögonsten var en supercool Goldwing med sidovagn och  i sidovagnen åkte hunden – med snusnäsduk kring halsen.  Nu är saken den att Goldwingen söker  ny ägare. Den är i skick som ny även om den har en del år på nacken.. röd & grann och har gått 10.500 mil.  En ägare.  Perfekt skött.

Är du intresserad eller känner du någon med ett seriöst intresse – mailar mig så får du  mailadress/telefonnummer till väninnans son som säljer.  Camper ingår.

 I går väckte Rimon en hel del känslor genom sin gästblogg . 

På förra stället jag bodde så stötte jag ibland ihop med ett omaka par.. han var i 60 års åldern och hon såg ut som 15 men måste ju i rimlighetens namn ha varit äldre. Han importerade henne från  Thailand och berättade stolt på kalasen  att hon minsann var oskuld & han var den förste för henne. Tro tusan att hon var det – med tanke på hennes ålder. Rena barnarovet om ni frågar mig. 

Han nöjde sig inte med en relation utan här skulle det vara giftermål och barnafödande och  tjejen blev isolerad på hans trista gård år ut och år in… och barnen kom tätt.

När barnaskaran var uppe i fyra små.. den yngsta  strax under året så  trillar bonden av spinn.

Han var välgödd och smorde kråset och det hände aldrig att han motionerade så en snabb hjärtinfarkt ändade hans liv.  Nu kan man tänka sig att flickstackaren äntligen skulle bli fri & jublande glad ….. men vad hände?

Jo, hon sörjde sin  gamle man så att hon knappt kunde ta hand om barnen. Alla förvånades vi för man hade liksom trott att det var ett slags resonemangsäktenskap för hennes del… komma till Sverige.. få en annan status & ekonomi och kunna hjälpa familjen hemma med lite pengar… och så sörjer hon så att hon håller på att bli galen! Hon som ändå fick gård och rejält med pengar på banken efter bonden.

 Det var bara att inse att hon älskade den gamle lunsen och ju mer tiden gick desto mer förstod vi alla att de nog haft det rätt bra tillsammans i alla fall. 

Hon snyftade och hickade och berättade att hon ville spara men han for iväg med henne till klädesbutiker och trugade på henne.

Han var envis med att hon skulle studera, först svenska och nu läste hon till tandsköterska. Han bjöd hennes familj  hit på semester titt som  tätt. Han bekostade syskonens skolgång och utbildning och föräldrarna fick ett nytt fint hus… och hon berättar hur han varje morgon kom med  te på sängen till henne och så mycket de skrattat och så roligt dom haft. Hur dom rest.  Och hon gråter vilt och saknar.....

Då kommer man liksom av sig i sitt fördömande. 

Missförstå mig inte – jag är emot den sortens relationer för som regel handlar det  om att någon blir utsatt och far illa….  men i det här fallet kliade vi oss i huvudet. Tjejen som vi trodde skulle jubla – hon går två år senare och gifter sig med gubbens bror som är 64 år och änkeman.

Varför i himlens namn?  undrade vi alla och då säger hon att de blivit förälskade och att de behöver varann och mår bra tillsammans. Och då säger man…. inte så mycket faktiskt….

I dag  inkasserar jag min födelsepresent från februari ! Min mamma bjuder mig på restaurangskolan med 3 rätters meny och först startar vi med en drink  hemma hos henne… en redig whisky typ kl 10 på förmiddagen… och den kommer säkert att slinka ner.

Sen  har vi tänkt flanera i Helsingborg… njuta av sommarvärmen… och bara må bra !!

 Kram på er

P.s.  Grannen ( som bara sommarbor här) kom hem med en låda i går och ur den skuttade en glad liten varelse. När kvällen kom lämnade de den lille ensam och åkte hem -  och som den irrade runt i trädgården.. än hit och än dit och till sist kröp den in i sitt lilla bo. Jag fick sån lust att gå dig och klappa den och ge den en skål vatten - även om det bara är en  automatisk gräsklippare....

Gästbloggare idag är: Rimon

 Nu ska det sägas. Jag hade en älskare i  8 månader och det var en pojke. Bara 16 år gammal.

Byxmyndig visserligen men i alla fall. Själv är jag 42. Singel men det var jag inte då.  Det här var för ett par år sedan och jag var nere i en svacka, sjukskriven för  att ha kraschat in i den förbannade väggen och slet som ett djur för att försöka komma tillbaka.

Jag antar att den här pojken var kravlös och ville ha mig och under den perioden var inte mitt omdöme det bästa. Dessutom drack jag för mycket. ( är numera nykterist)  Jag ska inte komma med bortförklaringar. Jag vet att det inte finns ursäkter.

Nu är det så att han berättat om vår ”relation” som enbart var sexuellt baserad och hans bror har ringt och hotat att avslöja mig inför hela skolan. Jag är lärare på lågstadiet och trivs med mitt jobb som jag tror att jag sköter bra.

Nu känner jag att hela min värld kommer att rämna. Brodern ringde för en vecka sedan och jag bröt ihop i telefon och bad honom låta  bli att förstöra mitt liv men han sade att när jag anar det som minst så kommer smällen.

Nu kan jag inte sova eller äta och knappt jobba och hela tiden är jag beredd på att bomben ska brisera.  Snälla ni kloka människor på bloggen, svara mig och ge mig råd. Hur ska jag agera ? Vad ska jag göra ?

 Jag vill säga att han är inte och har aldrig varit min elev. Han bor i grannstaden. Och jag ångrar mig så gruvligt.

Kram från Rimon och snälla tyck inte att jag är för hemsk

 Visst är det väl så att första intrycket är viktigt när man möter en ny människa – men ibland kan man bli lurad.

En tjej som kom att bli en väldigt god vän – hon öppnade munnen vid vårt första möte och då hade vi känt varann i typ två minuter, så gurglade hon  lite och spydde  hela min skohylla inklusive skor, full. 

Nån hade släpat med detta vrak till en efterfest hos mig och jag var INTE glad.Till råga på allt satte hon sig på golvet och vägrade flytta på  sig.

Det krävdes tre starka karlar för att baxa ut henne till taxin.Två dagar senare kom hon tillbaka, presenterade sig som Lilly och bad om ursäkt och ville kompensera eländet men då var  det ju städat och uppsnyggat bland skorna.

Jag bjöd på  fika och hon berättade utan omsvep att hon var alkoholist  som  varit på behandlingshem och gick på AA och som sista veckan tagit ett rejält återfall. Sånt händer. Och det är inte hela världen.  I nyktert tillstånd var hon  rasande trevlig & kul och  vi fortsatte att träffas. Hon tog ytterligare två återfall men nu har hon varit helt nykter i 8 år. Och hon är en himla god vän !

En gång träffade jag världens snyggaste karl, jag lovar. Han var hur läcker som helst. Mörka glittriga ögon… perfekt kropp… halvlångt märkt hår sådär som jag gillar och när han bjöd upp till dans och sen på en öl.. så  klappade hjärtat vilt. Tills han öppnade truten. Det skulle han aldrig ha gjort ! Mundiarren som följde gjorde att hans vackra fasad rämnade på mindre tid än det tog för mig att dricka upp ölen… och sen tackade jag för mig.

Ibland möter man människor som inte säger så mycket och dom ska man absolut ge lite tid.

  Med en del människor växer vänskapsbanden sakta – men  äkta och starka och blir bestående. 

Man brukar ju säga att ” presentera mig för dina vänner så ska jag säga hurdan du är” – och då tänker jag på mina vänner som är väldigt olika varann.. från olika länder och med olika traditioner och religioner.. somliga är pratkvarnar och andra mer tystlåtna.. en del extroverta och andra introverta.. en del har utbildning och andra inte…i alla möjliga åldrar och av båda könen… så  hurdan är jag ? Hrm… schizofren kanske ?

Jösses vilken värme vi hade igår här i Skåne.. och jag lagade till önske-ugnspannkakan till sonen och sen skjutsade jag honom till stationen i Båstad för vidare färd mot  Stockholm. 

Och när jag ändå var i Båstad så passade jag på att hälsa på en kompis där.. och vi gick ner i hamnen en promenad och åt sommarens första glass. 

  Sen var jag tvungen att ta mig en promenad hemma  i vår hamn… prata med folk… kolla in vår nya båtplats… och därefter blev det  lite korv på grillen.  Nu är jag redo för en ny vecka !! Kram

Gästbloggare idag  är  Christel:

 Hej

Jag heter Christel och är 53 år. Jag kan skriva under på att man kan mycket mer än man tror. Jag var gift i 25 år och barnen stora och utflugna. Jag och min man fick allt mindre gemensamt och hade aldrig något att prata om. Under dom sista 6-7 åren så ville jag skiljas och skapa mig ett eget liv men jag trodde inte jag skulle klara det.

Jag som bara jobbade deltid skulle inte  ha ekonomi att bo ensam och hur skulle jag klara mig med allt det andra praktiska?

Jag hade i alla 25 åren fått höra att jag ingenting dög till och ingenting kunde. Man tar till sig sådant som man får höra ofta.

 Ett outbildat butiksbiträde med halvtidjobb kan inte klara sig själv, så sa min man till mig en kväll för tre år sedan och jag vet inte varför jag reagerade så starkt som jag gjorde just den gången.

Han hade sagt samma sak många gånger innan. Kanske blev det den här gången som fick bägaren att rinna över. Jag tänkte att  ett halvtidsjobbande butiksbiträde kan inte försörja sig, så därför  bytte jag jobb.

Jag började jobba heltid på fabrik i tvåskift. Samtidigt satte jag upp mig på en lägenhet inne i stan. Och så gick jag till advokat och bad honom ombesörja hela skilsmässan.

Innan en månad gått så var allting klart. Jag  hade en bra lön och så pass bra att jag skulle kunna spara till resor och annat och dessutom så trivdes jag med arbetskamrater och vi hade alltid kul på jobbet.

Jag fick en lägenhet i gammal stil med högt i tak och bjöd mina väninnor på inflyttningsfest.

Alla undrade vad som hänt för alla hade trott att jag var den siste i världen som skulle skiljas. Min man  hade svårare att ta sig vidare och barnen berättade att först grät han i flera månader och sen gick han ut och hårdraggade och lyckades hitta en kvinna som så gott som omgående flyttade hem till honom.

Själv kommer jag aldrig att leva tillsammans med någon igen, för den delen är jag helt klar med.

Nu ska jag leva mitt liv på mitt sätt och det är ett liv med vänner, resor, med barnen och att inreda min bostad precis hur jag vill.

Vill jag äta fiskbullar en lördagkväll och oxfile en tisdagskväll så gör jag det. Jag älskar mina singeldagar, varenda en av dem. Att se vad jag vill på TV, sova utan att något snarkar högljutt bredvid, bjuda hem till små fester när jag vill  och  fortfarande efter tre år sin singel så älskar jag  det livet.

För sex månader sedan träffade jag en man som kom att betyda lite extra – och vi ses ibland om helgerna när vi känner för det och det räcker så lagom för mig.  Aldrig mer samboskap eller äktenskap.

Kram allesammans

Och själv kan jag berätta för er att festen igår med alla barn och barnbarn o släktingar blev så himla lyckad!

Vi grillade.. satt ute  på nya terrassen.. åt glassbuffé till dessert... spelade fotboll..  alla barnen fick klättra upp på taket ( en leksaksheliktopter fastnade där)... och så tog vi en promenad.. doppade fötterna i havet...barnen fick badbollar & tröjor från Dubrovnik... och tio åriga barnbarnet som är äldst gjorde klart att nu är han gammal nog att själva åka tåg för att komma & hälsa på mig !

Sonen for iväg bortåt kvällen för att träffa gamla kompisar... och ja.. allt var bara så himla mysigt...och en sån känsla dröjer sig kvar i hjärtat ett bra tag...

kram

 Då och då  ska man planera in en dag när man inte gör nånting alls… och det börjar redan när man stiger upp & skiter i o bädda sängen… bara så att man kommer i rätt stämning.

Sen badar man  & tar med sig en bra bok i badet & massa badskum … man kollar serier på TV…. ringer efter deliver mat när man är sugen… läser lite till.. käkar onyttiga praliner… och hela dan hasar man omkring i en hopplös, urtvättad & go  joggingdress. 

Börjar man får tråkigt framåt kvällen – då är det en  hint om att man inte varit fullständigt uttröttad och det är bara nyttigt att ha lite tradigt ibland.

Njuter man av att inte göra ett endaste handtag hela dagen lång.. då har man BEHÖVT  den slöa och slappa dagen. 

Ibland tenderar vi att  försöka stressa bort trötthet… vi tränar o äter vitaminer och vi tar oss i kragen på löpande band och det kan bli för mycket. Ibland är det så enkelt att man bara behöver en  paus från  tider att passa och alla måsten.

Nu mina vänner har jag fått klart med nya terrassen & i eftermiddag  när tjocka släkten kommer så invigs den med gin & tonic… grille.. sallader .. vin &  gör-det-själv-glass….   det gillar barnbarnen !

Jag dukar upp alla möjligha glasstillbehör… strössel o såser o vispad grädde o gräddbullar  o varm sylt  & kul kex o  tomma strutar o tallrikar.. så kan de själva komponera sin dessert.

Sonen har  tvättat o oljat alla trägolvet o vi  tog ett krafttag i går o sen grillade vi fina biffar  med bakpotatis o bea…. o det satt gott efter en dag med massa slit & jobb ! 

Ha en fortsatt fin helg… kram…

// Så här blev nya uteplatsen & jag känner mej så nöjd //

När jag var nio eller kanske tio år gammal så var jag involverad i en otrohetsaffär av rang. På lite distans men i alla fall – och jag kände mig väldigt viktig. 

Saken var den att  min kompis storasyster  som var runt 20  var sambo med Stefan som var den snipigaste och tristaste typ  man kunde uppbringa.  När han nån gång öppnade munnen och sa nåt – då  var det alltid nåt helt och hållet meningslöst.  "Ordentligt folk äter fisk om tisdagar”  var  en  av hans bevingade teser  som han yttrade varenda eviga tisdag – påstod i alla fall min kompis. Samtidigt som han åt fisk.  

 En kväll  fick jag för mig att planka in på Folkets Park.

Det var en vanlig dag och parken var stängd och varför jag tvunget ville dit in – det minns jag inte.

  Jag spankulerade omkring och  smög lite för jag ville ju inte bli upptäckt. Och där.. inne på skjutbanan.. där man kunde skjuta ner pappersblommor om lördagkvällarna hittade jag min kompis syrra… hon med den tradige Stefan.

Hon kysstes och hånglade la jag märke till men inte med Stefan, vilket jag hade all förståelse för, utan med en tjej och det där begrep jag inte riktigt.

Men så  var jag ju inte så gammal heller.

Tanken var  att obemärkt smyga iväg och jag trodde nästan att jag lyckades när jag hörde kompisens syrras röst ” ESMARALDA ! VAD I HELVETE GÖR DU HÄR?” Och då var det ju bara att stanna upp mitt i språnget, le brett och säga ” ingenting alls.

” Vad har du sett?” undrade hon och  jag sa ” Allt”  och så minns jag  lite pinsamt att jag försökte pressa  henne på några kronor  för att jag skulle hålla tyst inför Stefan.

Nu blev det annorlunda.

Det visade sig att hennes hemlige flickvän var en sjujäkla kul tjej och eftersom de hade nyckeln till Parkens kiosk så drack vi läsk och åt godis och bullar och så lattjade vi på scenen.

Några veckor senare  prejade Stefan mig med sin cykel.

 Han påstod sig veta att JAG visste nåt och visst var det så att hans sambo var flata ?   Nädå, det var hon inte alls, påstod jag som ville bevara  tjejernas hemlighet. ” Nä”, sa jag  ” för jag vet att hon är tillsammans med en skitsnygg kille… typ 100  gånger snyggare än dej… massor med muskler och han är  boxare och han är  rik.. han har en sån bil som Helgonet har och jag har sett dom  hångla i Parken ” drog jag till med. 

Och antagligen gjorde jag bara det hela ännu värre.  Hur som helst, så några månader senare berättade min kompis att hennes syrra flyttat från Stefan och om man hade gjort  high five på den tiden – så hade vi gjort en ! 

Kram

 God morgon alla på bloggen.  Jag visst inte att jag hade någon  skyddsängel förrän jag fick min första seans för nio år sedan.

  Samma natt som jag fått min seans så  drömde jag märkligt. Jag drömde att jag skulle träffa min skyddsängel i RIMBO av alla ställen här i världen. Men det var bara en dröm så jag  tänkte inte så mycket mer på det.

Ibland skojade jag om det hela med folk och sa att jag har en dejt med min skyddsängel i Rimbo. 

 Så i fjol var jag iväg  många mil hemifrån för att hämta min hundvalp hos uppfödaren.

  Jag har en kanna kaffe med mig som jag  hinkar ur och jag sjunger med på låtarna på radion och tycker att jag är vaken och alert när det plötsligt står en man med en blinkande röd lampa mitt i vägen. Han svänger med lyktan.

Jag tvärnitar och tror för ett ögonblick att jag ska köra på honom men när jag är precis framme vid honom så tonar han bort BARA UT I TOMMA INTET och försvinner.

Sekunden efter kör jag in i en kurva och precis när jag kommit in i kurvan står det en fet älg på min vägbana.

Jag  tuschade honom lätt och ingenting hände MEN hade inte spökgubben med sin lykta stått där och fått ner min hastighet så hade nog både älgen och jag strukit med.  

Jag andas ut och är alldeles skakig och matt och så  får jag syn på skylten i vägrenen ” Rimbo”  står det. Så föll allting på plats.  Jag och min skyddsängel träffades i Rimbo och där räddade han mitt liv. Jag blir alldeles tårögd när jag skriver det här.

Min hälsning till er alla

Connie Wendel

 Man vill mer med sitt liv men hur tar man sig själv steget vidare ?

Jo, man börjar med att ta kontroll.  Ordet kontroll har fått en negativ klang men egentligen är det  ett positivt laddat ord.  Man tar kontroll  över sig själv  & ingen annan och man styr sig själv ungefär som Ceasar Millan styr hundarna när han  ” Dogwhispar”

Kontroll tar du genom att du planerar din tid. Genom att du ger dig själv påfyllning. Anser du att du är en värdefull människa då tar du också hand om dig själv, din kropp och din själ. 

Sätt upp mål också i vardagen. Ett mål kan tex vara att  ” innan söndag ska jag ha varit i skogen och plockat svamp” eller ” innan augusti ska jag ha sparat 5000 kronor till en resa”... "inom två veckor ska jag ha raggat på någon"  osv.. inga mål är för små.  Ibland kan dock mål vara för stora  och sådana mål ska man se upp med för det innebär som regel att man får försaka mycket längs vägen.  Men vet man vad man vill och vad försakelsen innebär – då är det fritt fram.

Man tar sig själv vidare om man lär känna sig själv. Vet jag tex att jag har svårt att  hålla i pengar då ska jag planera min ekonomi konkret  så att jag tex lägger en summa pengar i plånboken som ska räcka en vecka och oavsett vad så ger jag inte mig själv mer pengar innan veckan gått.  

Detta kan ju omsättas på väldigt mycket annat.  Har jag svårt för att äta rätt – då köper jag hem BARA den nyttiga maten och ingenting annat. 

Kommer jag inte igång med motionen – då avtalar jag med någon som jag motionerar tillsammans med.

Jag kommer alltså på LÖSNINGAR.

Jag  störtdyker inte i mina problem och vältrar mig i dem -  utan istället  benar jag upp dem, hitta vägar som leder mig framåt och uppbåda en massa jävlar anamma.

Man kan inte ta steget vidare förrän man vågar utmana sina rädslor.  Stör jag mig på någon människa men känner mig konflikträdd – då sätter jag mig över rädslan och tar det samtalet som jag vet att jag måste ta.

  Är jag rädd för ensamheten – då tränar jag mig på den och gör den mysig och trivsam.  Vågar jag inte flyga – då går jag en period i terapi. Osv.

Jag försöker acceptera det som jag i alla fall inte kan förändra men det jag KAN förändra - det ger jag mig i kast med.

Initiativ behövs  för att man ska ta sig vidare. Initiativ för att  skapa förändring, för att  söka de nya jobben, komma i kontakt med de nya vännerna, börja en kurs eller hobby….göra resor… eller vad du vill.

Sätt dig ner med papper &  penna och gör upp en lista på sådant du behöver göra för att ta dig vidare. De allra flesta har kapacitet att ta klivet… och ingen ångrar sig någonsin

Kram

 Min mamma berättade om en gång för länge sen  - när jag var 4-5 år gammal och vi var på semester och gick på museum.  Antagligen tyckte jag att det var rätt trist för jag började springa omkring med båda armarna utsträckta och nuddade alla människor. I full fart.

 Jag minns att jag gjorde så ibland  för att det var kul att ta emot lite av deras tänk och sinnesstämning. 

Den här gången började jag plötsligt skratta  - riktigt opassande högt sådär som bara en stökig unge kan och mamma hyssjade på mig att jag skulle  lugna mig. Men jag skrattade bara värre  & började ragla omkring och mamma påstår att hon väste i mitt öra ” Nu håller du truten!” och då sansade jag mig en liten stund men var snart i full gång igen.

Det slutade med att jag blev utkörd i trädgården utanför. När mamma sen kom ut så undrade hon varför i hela friden jag blivit så stollig.

” Gubben som åker båt”, sa jag. ” Han ramlar hit och dit och är alldeles yr och snurrig i skallen och det ser så kul ut”  Tyckte jag. Och jag hade nog känt mig lite yr i huvudet själv också – på det där kul sättet som det blir om man blundar och snurrar runt. Eller åker karusell.

 Mamma  tyckte nog att det mest var trams även om hon  börjat förstå att jag hade ett medialt sinnelag.  Hon berättade  aldrig för mig vad som hände sen. Det  berättade hon alldeles nyligen. 

Den där gubben som jag pekat ut – han omkom helgen efter museiebesöket  i sin segelbåt under en tävling när han kommit ur kurs och vädret blev dåligt. Hans båt gick under eller om han kastades ur den – antingen eller. Och det  ville ju såklart inte mamma berätta för mig då när jag var liten.  Hon påstår att det var en hel del som hon skyddade mig från och så var det säkert också.

I går var jag iväg & handlade två giant fake palmer..  inte klokt eller hur ?  Dom ska jag ha på nya terrassen.

Och så handlade jag de sedvanliga hängbegoniorna och påsarna med  flödade blå lobelia… så nu mina  vänner.. nu är ta mig tusan sommaren på väg !!

Kram

 ”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.”

(Sören Kierkegaard)

Precis så är det. 

Jag har tjatat om hur viktigt det är att vara modig – hur viktigt det är att vi uppfostrar våra barn att vara modiga – och det är såpass viktigt att det tål att tjatas om en gång till !!

Jag har träffat vuxna människor  som så gärna vill ut i världen & resa men de reser inte och varför ? Jo, för att de har ingen att resa  tillsammans med och vågar inte resa på egen hand. 

När de accepterar att inte resa på grund av sina rädslor så  matar de rädslan som växer & frodas i sin destruktivitet.

 Om de istället tänker lite kaxigt att herregud, vad  kan egentligen hända om jag reser på egen hand ? Det kan ju inte bli mer än tråkigt ! Och så reser man. Då ger man näring åt sitt mod.

 Samma sak med alla de som lever i döda  och kärlekslösa  relationer men som inte skiljer sig på grund av rädsla. Man vet vad man har ( hur hemskt det man har än är) men man vet aldrig vad man får.

  En sådan människosjäl krymper ihop och skrumpnar.  Rädslan blir till ångest som blir en präktig depression och man tappar bort sig själv i allt detta.  

Somliga människor är mer orädda och modiga än andra och varför är det så ?

  Visst beror  det  på uppfostran och självkänsla men det beror också på förmågan att stanna upp och analysera situationerna. 

Vad KAN egentligen hända om jag reser på egen hand ? Vad är det värsta som kan hända om jag skiljer mig ?  Hur illa kan det EGENTLIGEN gå om jag byter mitt trista  jobb till ett annat ? 

Analyserar man sakligt sina demoner  så blir de nedmonterade och hanterbara och  varje modig handling ökar både självförtroende och självkänsla & växer till  frihet.. och säg den människa som inte vill leva fri ?

Välkomna till en ny vecka som blir kort o fin…på onsdag kommer sonen hem på långhelgspermis… båten skulle egentligen sjösättas men befinner sig på marinan för genomgång och det är osäkert när den blir klar.  Terrassen skulle varit klar i går – men så blev det inte heller… huvudsaken den är fix & färdig tills på lördag när stora familjefesten går av stapeln… somligt blir inte som man tänkt sig.. och egentligen så spelar det ingen större roll...

Kramar

 Hej Esmaralda och ni  bloggläsare 

Jag är  Marie och jag  har alltid varit medial men inte så att jag arbetar med det utan jag använder min förmåga tillhusbehov. Jag har mött  två kära själar i mitt liv, dels en hundsjäl och del en människosjäl. Först var det så att min kära labbe Thorsten dog, han var gammal och trött och sorgen var enorm. Han var min vän i vått och torrt.

Kort efter sin död kom han och besökte mig och jag fick veta att han skulle komma på nytt in i mitt liv, i en ny gestalt. Det dröjde 11 år men sedan kom han i  form av en blandrashund  på 6 månader som var övergiven och sökte nytt hem. Nu är han fem år och vi står väldigt nära varann.

Den andra själen  är  någon som jag saknat hela detta livet utan att egentligen veta VAD det är som jag saknat.

Som om  jag mist min allra bästa vän fast det har jag ju inte i detta livet och förstod att det handlade om en gammal själ. En daglig saknad som jag levde med var det.

Jag levde i ett äktenskap som var sisådär och livet rullade på med jobb, barn och hus och precis som för dom flesta andra. Plötsligt en dag möter jag min soulmate, min gamla själ som jag alltid saknat. Jag var i en bilhall och skulle byta in min gamla bil och det var HAN som jag blev expedierad av. Sen de dagen var det vi.

Jag skilde mig och det gjorde han också och vi började vårt liv tillsammans och jag trodde aldrig att det var möjligt att bli så här lycklig och  känna sig så här glad. Och framförallt att käänna sig så själsligt hel.

 Mitt råd  är att man ska försöka lyssna till sitt innersta och gå dom vägar som ens intuition säger att man ska gå. Först då blir man lycklig.

Tack för en underbar blogg och min hälsning till alla läsarna

Marie We