Esmaralda spår dig GRATIS här

 Telefonen ringde. Igår. Vid 23 tiden. Jag lägger mig aldrig innan midnatt och det vet alla som känner mig.

” Hej, det är Muhammed....” säger han och låter så glad.

” Vilken Muhammed?” undrar jag som känner tre fyra stycken.

” Ehhh.. din pappas kompis släktings pojkvän...”

Ibland är man inte så snabbtänkt. Få se nu.. pappa och hans kompis som har en släkting som har en pojkvän som heter Muhammed..... hrm...

Han suckar

” Det var jag som spydde på grillen...”

Jasså , DEN Muhammed. Jag kacklar igenkännande. Han har blivit en legend. Min pappa var känd för sina svulstiga fester.. med dragspelsmusik och tjo och tjim och dans och sång och massor av människor. En gång skulle han bjuda på grillat som nattamat och hade just lagt fläskfileérna på grillarna – medan vi andra stod omkring och försökte hålla styrsel på snålvattnet som rann. Då kliver Muhammed vingligt fram - böjer sig över grillen och lägger en pizza... faktiskt en familjepizza över hela härligheten. Alla vi som står där vrålar unisont och ilsket. Min far tar honom i nacke och byxbak och rätt in i häcken åkte han och förmodligen somnade han där för ingen såg till honom igen.

Muhammed har blivit en legend såtillvida att vi sen dess inom familjen alltid lägger till ett ” och spy nu inte på grillen” när den är riggad o klar med kött & tillbehör. D

Han hade nåtts av ett rykte och ville få bekräftat om det var sant som han hört.

Och det var det inte. Sen snackade vi om ditten och datten i ett par timmar. Tänk så upplivad man kan bli av gamla minnen !! Det var vid pass 20 år sen han spydde på grillen..

Kram

Utdrag ur min dagbok från 70-talet :

”Präktiga människor. Rejäla Svenssons som åker till Wessels med sin kombi och storhandlar när det är lördag. Ungarna har de med sig och de äter pyttipanna eller korv med mos på Wesselsrestaurangen och sen kör dom nöjda hem. Då har de haft sitt helgnöje. Låt mig aldrig någonsin bli på det viset. Förrförra veckan var jag i Christiania   och hälsade på Mette å Jens å Syllen  å stannade några veckor och för en stund tänkte jag att okey, här kan jag ju leva och bo.

Man bygger sitt lilla hus och man sköter sig själv och den danska ölen är god och brasset är billigt. Men nånstans kändes det inte rätt det heller. Någonting mitt emellan kanske ? Storfamilj är inte heller min grej. Jag måste få vara ifred med mitt och göra som jag vill. Förresten så har dom väl dille på att äta linser och sån skit där i storfamiljerna? Jag vill äta fläskkotletter och pommes och bea.

Jag vill flyga. Ta flygcertifikat. Fast jag har bara tagit fem lektioner och fattat att det kostar en förmögenhet att få det klart. Jag vill flyga till Afrika och matbomba. Bland annat. Polis vill jag inte bli längre. Jag skickade in ansökan och skulle gå på testerna men nä. Jag gillar ju inte ens polisen. Mamma tyckte att jag skulle söka till lärarlinjen.. ha ha ha... det är ju HENNES gamla dröm och hellre är jag arbetslös än blir lärare. Pappa tyckte att jag skulle passa utmärkt som prinsessa på en ö i söderhavet och det kan jag hålla med om. Tror att jag läser socialantropologi eller kanske socialhögskolan. ”

Så skrev jag i min dagbok en gång i tiden. Tänka sig. Rätt snart blev jag själv en präktig Svesson som storhandlade och la flygplanerna på hyllan. Men pluggade socialantropologi, det gjorde jag, tills jag insåg att jag bara skaffade mig studieskulder på något som aldrig skulle ge jobb.

Jag hittade mina gamla dagböcker längst ner i en låda i en byrå som stått på vinden och somligt som jag skrivit får mig nästan att rodna och annat skrattar jag åt så tårarna rinner.

En ny vecka börjar – sonens första vecka som amfibiesoldat – och min första vecka utan barn... så se hur detta går !

Kram

 Nu har Sonja bestämt mig.

Hon tackar er alla och framförallt för era fina tankar och den som hon beslutat sig för att hjälpa är MORMOR. Om du minns så var det signaturen mormor som önskade sig en hund som hon kunde träna till servicehund och ta med sig på sina besök till ålderdomshem och långvårdshem. Jag har redan förmedlat kontakt mellan dem och de har talats vid på telefon och mormor ska bestämma vilken ras hon vill ha och från vilken kennel.

Det bästa av allt är att Sonja och mormor pratades vid en hel timme på telefon och det klickade bra mellan dem. Så himla kul! När det blir dags att titta på hund så har mormor bjudit upp ( det är 75 mil mellan dem) Sonja och de ska välja ut valpen tillsammans.

Två så goa och fina människor som mormor och Sonja kommer alldeles säkert bra överens.

I går var det fest igen för min del och herregud, ni tror väl att jag knappt gör annat än festar ?

Men ibland klumpar det samman sig....

I går firade vi alltså barnbarnens 7 och 10 års dagar.. hela släkten... underbara människor... och glädjen stod högt i tak. Jag hade fixat tårtor... tre stycken... och det är kul att kunna bidra !

I dag skjutsar jag sonen till stationen.. och han ger sig iväg in i vuxenlivet... och blir amfibiesoldat !

Min lille påg ! Tänka sig! Nyss var han en långhårig 10 åring som sjöng på gatorna i New York med kepsen framför fötterna så folk kunde skänka pengar. Ibland vill man stoppa tiden!

Stor kram alla och en extra kram till vår vinnare Mormor

 Jag har fått ett otroligt stort arv. Och vecka därpå vann jag en storvinst. Tack för tipset om  att spela på hästarna. En hel massa pengar och det snurrar i skallen. Vad ska jag gör? Vilka drömmar ska jag förverkliga först?

Jo, jag vet att mina barn ska få en del plus att vi alla ska åka till Barbados på semester. Jag ska betala lånet på huset. Renovera. Köpa nya möbler. Frossa i kläder och skor. Gå på manikyr och pedikyr som jag ALDRIG haft råd med förut. Jag ska investera för framtiden och vara klok. Det är viktigt.

Jag som alltid haft minsta tänkbara inkomst och fått vända på varenda krona och ändå har det inte alltid gått ihopa sig. Nu ska jag kunna känna mig trygg livet ut. Jag skrev till Esmaralda och ville ge henne ett större bidrag som tack för allt stöd hon gett mig genom åren men det ville hon inte ta emot. Hon föreslog en organisation istället och något som ligger mig varmt om hjärtat. Det blev en summa till cancerforskning och gatubarn.

Jag har följt bloggen från första början fastän jag inte kommenterat så ofta. Jag har läst om människors öde och alla frågor och inte känt mig så ensam i min situation som ensamstående och fattig. Så nu när jag har fått pengar skulle jag vilja dela med mig och ge en liten summa till någon som också vill leva en dröm men som inte har råd. I ärlighetens namn var Es tveksam till detta ( vet inte varför) och jag vet inte om detta bloggbidrag ens kommer med. Men om det kommer med så vill jag gärna göra någon annan en god gärning som om jag betalar lite tillbaka till universum som plötsligt och oväntat gav mig så mycket.

Sonja som vill vara anonym.

Grattis Sonja och stor kram.

Det var dig så väl unnat med både arvet och vinsten. Och vilken flax att vinna en massa pengar bara veckan efter ett jättearv! Jag menar inte att stoppa några gästbloggare oavsett innehåll ( nåja, nästan oavsett..) utan jag ville bara att du skulle landa i din nya ekonomiska situation och inte göra något förhastat. Nu har du fattat ditt beslut och slängt ut betet här på bloggen. Ni läsare som vet med er att ni har en dröm ni vill förverkliga – skriv en kommentar och sedan är det upp till dig Sonja att välja. Jag vill påpeka att ni som kommenterar måste fylla i fältet med er emailadress – så att Sonja kan nå er. Kram

P.s.I dag är jag på kombinerat 7 och 10 års kalas.. hos barnbarnen men ska försöka att besvara lite frågor ikväll när jag ör hemma igen

 Jag är så svartsjuk att jag lider dagligen. Min partner lider också kommer säker att lämna mig och det finns ingenting jag kan göra. Jag gick länge i terapi och lärde mig förstå att svartsjukan har med min uppväxt att göra. Jag var svarta fåret i familjen bland sex syskon.

Alla var duktiga och hade läshuvud och spelade instrument medan jag var dyslektiker och hade en bokstavskombination dessutom. Ingenting jag gjorde blev bra. Och jag började utveckla ett hat. Mot mina syskon och mot vänner som var omtyckta och älskade. Svartsjuka är dålig självkänsla och ingenting annat. Jag fick tips av terapeuten hur jag skulle hantera svartsjukan men det fungerade inte. Jag går jämt igen min sambos dator, hans mobiltelefon, hans bil, hans plånbok och och fickor.

Inte för att jag misstänker honom vara otrogen utan mer för att förvissa mig om att han inte är det.

Är vi på en fest och jag tycker att han ler på fel sätt mot någon annan kvinna eller pratar för mycket med någon så ställer jag till en scen. Särskilt om jag druckit alkohol. Är jag nykter brukar jag vänta tills vi kommit hem. Jag har krossat porslin. Jag har slagit honom med tillhyggen. Jag har svurit och jag har hotat att döda honom. Hur mycket han är bekräftar mig så är det inte tillräckligt. Jag ställer till scener om han ska på firmafest eller något liknande.

Nu har vi kommit till en situation där jag gärna vill ha barn medan sambon säger att han inte kan tänka sig att skaffa barn med mig. Åtminstone inte just nu eftersom han inte vet om han kan tänka sig att fortsätta leva med mig. Och när han säger så får jag utbrott. Och sen lovar jag att bättra mig. Alla andra kvinnor är så mycket snyggare och bättre än jag.

Fast en väninna en gång sade att jag är klassiskt vacker med en underbar figur fast jag inte själv inser det. Ha ha ha, tycker jag bara. Senaste striden var igår när sambon kom tjugo minuter senare hem från jobbet än han brukar. Han sade att han tankat och mött en kompis på macken som han pratat med en stund. Och så tillägger han att det var en manlig kompis. Men jag tror honom inte. Jag tror att han mött en tjej som han börjat prata med och som han planerat att träffa igen. Jag är helt knäpp och vet inte vad jag ska göra ? Terapin gjorde ingen nytta och jag har inte råd att börja en annan terapi på nytt. Någon som har råd ? Eller är det bara att hänga sig i närmsta träd ?

Tacksam för alla tips från er läsare. Ni brukar vara kloka.

Tack för mig

Lisa

P.s. I går hjälpte jag Mamman att annonsera efter extramormor och nu vill jag förtydliga lite att Mamman och hennes två tjejer på 5 och 6 år är bosatta i Helsingborg. Du som är intresserad bör alltså på på rimligt avstånd. Och det är inte barnvakt hon söker - utan kvalitetstid för barnen  tillsammans med någon som saknar egna små.  Själv saknar Mamman också en mamma och någor ur den äldre genrationen att prata  och vem vet? Uppstår kemi så finns det hur mycket som helst att vinna - för alla !! Du som är intresserad.. maila mig så skickar jag ditt mail vidare till Mamman.

 Om du lusläste kommentarerna igår så såg du säkert Mammans kommentar – att hon efterlyser en extramormor till sin två barn. Och var  kan man hitta någon bättre mormor än här på bloggen ? Jag menar, vi är ju en hel hoper himla trevliga människor !

Själv har jag ju fyra barnbarn som är mer vilda än tama men alldeles tokunderbara ! Alla fyra! Och så har jag en bekanting från förr som heter Nour och som varit med om en hel del tråkigheter i sitt liv och det blev aldrig så att hon fick några barn. Hon som älskar ungar och har så mycket att ge. Då tänkte hon ta sig ett fosterbarn – men det blev nobben och jag blev tvärilsk efter detta beslut av socialtjänsten.

Man bedömde att hon inte var lämplig eftersom hon var ensamstående och hade varit med om ett allvarligt trauma. Ett krigstrauma som hon bearbetat i terapi och som hon har distans till. Jag är ju terapeut själv och vet såväl som vän som yrkesmässigt att denna kvinna skulle haft så mycket att ge ett behövande barn... och som väl är så är Nour inte den deppiga typen. Hon studerade ungarna på lekplatsen utanför sitt jobb och på lunchrasten tog hon med sitt matpaket och satte sig på bänken därnere och snackade med mammorna. Och erbjöd sina tjänster. Ifall någon ensamstående mamma behövde gå ett ärende, till till tandläkaren eller så... då kunde Nour vara barnvakt.

Det ena gav det andra och så småningom fick hon faktiskt 6 barnbarn ! Plastbarnbarn eller vad man ska säga! Först ett par syskon.. sedan en en liten tjej på 6 månader.. sen en kille på tre år och sen tvillingar på två år. Så gamla var de när de blev hennes barnbarn. Nu är dom i tonåren eller nästan vuxna och de kallar henne mommo No och de dyker upp då och då... fikar och får förmaningar och kärlek och biopengar & när Nour ställer till med fest kommer alltid barnbarnen.

Så jag är den förste att slå ett slag för att Mamman ska få en extramormor till sina barn!

Du som kanske inte har egna barnbarn..( eller kanske de bor långt ifrån dig) ... och du  känner att du har tid och intresse … skriv en rad till mig på mailen och ge mig din emailadress så skickar jag den vidare till Mamman. Med lite tur stämmer kemin mellan er och en smula vardagsmagi kan hända! Och att Mamman och hennes två barn är en jättefin liten familj kan jag gå i god för ! Alla ungar borde ha en mormor eller farmor som bryr sig och alla vi damer i vår bästa ålder borde ha ett par barnbarn !!

Kram

 Nu börjar jag repa mig efter el festo grande.. i lördags ! Inte för att jag bälgade i mig särskilt mycket vin – det hann jag inte och varenda gång jag hällde upp i ett glas och ställde det ifrån mig.. så var nån framme och tömde det i rappet. I den här röran med människor så var det väl en bedrift om man råkade dricka från sitt eget glas ! Och nu har sonen fått halsfluss ! Kanske berodde det på det isbad han fick utstå av sina elaka systrar i lördags.. i en liten babypool fylld med iskallt vatten och där han med bakbundna händer o förbundna ögon fiskar upp pengar från botten... till allas jubel! Jag är ju lite anonym o diskret men här kommer i alla fall en bild på sonen.. i babypoolen... i minusgrader och i isvatten och runtom står typ 75 tjoande och tjimmande människor.

Och så måste jag berätta att jag köpt en sån fräck tunika med liten tillhörande bolero... Gudrun Sjödén & allt. Och när den kom och jag slitit upp paketet så såg det hela lite märkligt ut. Jag provade och såg ut som en arab i kaftan och inte förrän jag kollade texten igen på annonsen så insåg jag att jag köpt ett NATTLINNE med tillhörande NATTKOFTA ! Herregud. När använder man sånt ?

Kram

 Hej

Det här är Sylvia. Jag är 56. Jag bor i en tvåa i utkanterna av en mindre stad. Båda mina föräldrar dog förra året och sista tiden hjälpte jag dem en hel del med det praktiska. Jag arbetar som kassabiträde på Åhlens. Det jobbet har jag haft i 22 år. Jag arbetar heltid och som regel är jag så trött när jag kommer hem att jag bara sjunker ner i soffan och äter några mackor och dricker te. Fritidsintressen och hobbys har jag inga.

Jag har varken ork eller lust. Om helgerna så kanske jag tar en promenad eller läser en bok eller så träffar jag min väninna en stund. Jag har två väninnor men känner inte att vi står varann mycket nära. Jag reser inte eftersom jag inte har råd och vill inte åka själv. Annars hade det varit kul att få komma till Paris.

Jag gifte mig när jag var 25 och fick sex missfall i rask takt och sedan stod det klart att jag inte kunde få barn. Jag skilde mig. Sedan dess har jag haft ett längre förhållande men han var till och med tråkigare än mig så då kan ni kanske tänka er. Och det var länge sedan.

Jag har gett upp allt kring kärlek och accepterat att det inte händer mig igen. Inga barn och inga nära släktingar. Jag är varken nöjd eller missnöjd med mitt liv. Det är mer så att det händer ingenting. Här på bloggen händer det så mycket i människors liv och lite avundsjuk blir jag nog. Samma sak är det på jobbet när de andra anställda pratar så har de alltid hittar på så mycket roligt. Jag har aldrig någonting att berätta. Jag är nog den tråkigaste människan på jorden.

Det enda spännande jag gjort under de sista tio åren var nog när jag köpte en ny soffa och nytt soffbord. Och för tre år sedan vann jag 19.000 kronor på en lott. Och i nästa vecka ska jag på begravning efter en kund som var en gammal man och som alltid stannade och pratade en stund.

Jag vet inte varför jag skriver det här och jag tror inte det kommer med på bloggen. Kanske så att alla kan må lite bättre om de tycker att de har tråkiga liv för efter att ha läst det här så inser ju alla att det finns de som har det tråkigare. Hälsningar Sylvia.

 Jag är dalkulla men bosatt i Kairo sedan 21 år. Det var kärleken som fick mig att flytta hit. Jag blev huvudlöst förälskad i Kahlil när han gjorde läkarpraktik på sjukhuset där jag jobbade som undersköterska.

Det fanns inte någon som önskade mig lycka till. Istället sade alla att relationen var ohållbar och att jag aldrig skulle kunna leva med en muslimsk man och dessutom i ett land som Egypten. Jag är envis och det var jag då också. Jag och Kahlil bestämde oss för att gifta oss och det blev ett bröllop hemma i Sverige och ett i Kairo. I början var faktiskt Kairo helvetet på jorden.

Jag begrep inte ett ord arabiska och jag tyckte att det var smutsigt och högljutt och saknade allt som jag var van vid hemma. I början tog jag en dag i taget. Det kom att dröja sju år innan Kahlils mamma accepterade mig fullt ut. Kahlil och jag startade en praktik tillsammans där vi båda arbetade och så småningom kunde vi utöka så ekonomiskt står vi oss väl.

Vi reser på semester och hem till Sverige på besök och vi har byggt ett eget fint hus med västerländsk standard. Och numera talar jag ju flytande arabiska också och det hjälper. Kärleken kan få en att stå ut med mycket och det som var jobbigt och främmande i början blev med tiden en del av mitt nya liv. Jag har vänner och tre barn och en man som är precis lika underbar nu som då för 21 år sedan. Förra fredagen kom han hem med en stor bukett blommor och biljetter till konsert.

Vi kan prata om allt. Och vi kan gräla och bråka så högljutt att halva stan säkert hör och fortfarande kan våra olikheter ställa till med problem men aldrig att jag ångrat mitt val. Jag vill tacka för en underbar blogg som jag aldrig missar att läsa. Det är så lagom på morgonen när jag sitter med mitt kaffe just innan jag öppnar dörrarna till praktiken.

Kärlek till er alla

Katharina

 Nu har ni kanske börjat undra om jag överlevde festen igår ! Och det gjorde jag ! VILKEN FEST!

Om nån missat det hela så handlade det alltså om en överraskningsfest för sonen.. som dels fyller 20 och dels flyttar till Stockholm nästa helg för att börja sin utbildning till amfibiesoldat. Han misstänkte ingenting !! Klockan 11.30 igår drog han iväg för att spela match och så fort han stängde dörren efter sig – for mormor och jag runt som skållade troll ! Mormor är alltså min mamma. Vi dekorerade med flaggspel och blågula girlanger.. massor av ballonger och flaggor och serpentiner. Tvättstugan blev en bar med öl och cider och rom o gin och allt möjligt....

Och så gjorde vi spett med köttbullar o rökt korv o cocktailtomater och allt möjligt... jätteskålar med godis och sonens favvo kakor... snacks.... och massa annat. Klockan 17 kom hela innebandylaget och en del släktingar och alla trängde sig in i sonens rum i mörker. Tio minuter senare kommer sonen hem och då ser han ju flaggor och ballonger och undrar – och jag säger att jamen lille gubben, du har väl inte glömt att vi ska ha släktkalas idag ? Dina systrar kommer ju! Och sonen protesterade vilt.. han skulle ju ut med kompisarna om en stund.. skulle bara duscha först och... så öppnar han dörren till sitt rum.. och en vägg av människor skriker : ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖveraskning !! Jösses vad han blev överraskad !!

Vi hade 55 sittplatser och de räckte ju inte långt... folk satt på golvet o på kuddar och stod upp... och alla verkade ha RIKTIGT kul !! Ingen kalas utan kras – och det var katten som ställde till det. Han fick spel o hoppade upp på mina röda & orange hyllor bakom soffan... som gav med sig och dråsade ner... några vaser gick i tusen bitar... men annars var det förvånansvärt lugnt och fint.. med tanke på att det säkert var 150 människor som kom och gick !

Och idag är jag trött ! Nä, det är en underdrift.. helt slut är jag!  Och det är mormor också. Sonen har nyss hasat sig upp med de tre kompisarna  som övernattat... och jag håller på att röja undan sista spåren efter festen.  

Nu ska jag dammsuga och torka av golvet i baren/tvättstugan för fötterna klistrar liksom fast...

Stor kram

 I går kväll ringde Alva. Hon är fyllda 84. Hon har adligt blod i ådrorna och släktvapnet på sina bestick. Och handbroderat på linneservetterna också. Minsann. Alvas favorittryck är: ”Borgarbrackor” eller ” Pöbeln” och hon har ingenting till övers för någon av dem och ställer sig själv lite utanför allting. Så har hon aldrig behövt arbeta för sin försörjning. I familjen finns det pengar. Och  då talar vi PENGAR !

Hon hävdar att det var hon som försörjde sina två makar och så kan det mycket väl ha varit. Hon krävde nämligen att de skulle sluta sina arbeten så att de kunde följa med henne resor när det behagade damen och likaså att de skulle vara redo för ett parti tennis eller Baccarat mitt på blanka tisdagsförmiddagen om nu Alva skulle känna sig sugen. Hon berättar om alla sina älskare och klagar på unga människor idag. Tycker folk inte om sex längre?

Och så tål hon inte barn. Inte förrän de är gamla nog att veta hur man uppför sig och det innebär att de ska möjligtvis synas en aning men aldrig höras. En av henne favorithistorier är den gången hon hamnade fel i ett flygplan och blev tvungen att sitta bland pöblern. Och hon berättar med sådan glöd och inlevelse som om hon verkligen tror att alla, alltid åker första klass. Om barn som gnäller och kastar leksaker och springer fram och tillbaka i gången.

Själv har hon inga barn och det är säger hon sig vara mycket tacksam över. Och det är nog de ofödda barnen också ! Hon skulle hellre dö än visa sig bland folk utan make up & peruk & lösögonfransar och manligt sällskap. Hon hyr sig män. Unga, medelålderns och gamla som eskorterar henne till premiärer och liknande.

Hon är övertygad om att Juholt är en konstellation från konsthögskolan. Hon tycker att man ska kalla folk för deras rätta namn och säger alltså neger om människor med svart skinn och ålderdomshemmet heter Fattighuset. Hon kan dra fräckisar fast det vete hundan om de är roliga. Den här berättade hon sist vi träffades:

Den ännu ogifta kvinnan satte in en kontaktannons som löd : Söker man som inte slår mig, som inte lämnar mig och som är bra i sängen. 

Efter några dagar knackar det på dörren, utanför sitter en man i rullstol utan varken armar eller ben, och säger: 

- Jag är din dröm man, jag kan inte slå dig för jag har inga armar, jag kan inte lämna dig för jag har inga ben. 

- Men är du bra i sängen då, frågar hon ? 

- Hur tror du jag knackade på dörren......

Jag har känt Alva i 45 år och jag gillar henne. Trots allt, Hon är väldigt excentrisk och aldrig förutsägbar  &h att  hon sätter färg på tillvaron där hon dyker upp... det kan man lugnt säga.

Idag är dagen D! Klockan fem börjar spektaklet med överraskningsfesten för sonen... och i morgon berättar jag hur det gick ! Håll tummarna.. det kan jag behöva

Kram

 Jag hade en period då allt gick käpprätt. Har du också haft en sån tid i ditt liv ? Året var 1981. Det är året då Ronald Reagan intsalleras som USA:s 40:e  president, teckenspåket blir godkänt som de dövas första språk, 2000 människor omkommer i en tågolycka i Indien, Frankrike avksaffar giljotinen, Anwar Sadat mördas och John Hron föds för att sedan mördas 14 år senare.... och det är mitt absoluta skitår.. om man så får säga.

På min födelsedag i februari virvlar jag ut på trappan i yster dans ( jag har ju fest) och snubblar över en BANAN ( vem i helsefyr lägger bananer i trappan?) och stukar foten riktigt illa. 

Två dagar senare får jag maginfluensa och jag säger bara det... försök att spring på toa med tarmarna i uppror på en stukad fot stor som ett elefantöra ! När jag nyss repat mej från flunsan blev jag förkyld.. som i sin tur blev lunginflammation.. som krävde sjukhusvård. I två veckor.

Jag kom inte in på utbildningen jag sökt så det fick bli socialantropologi stället... som ingen normal människa tar studielån för att plugga ! Jag åkte fast för snatteri... fast jag bara varit disträ, och ingen trodde  mig ( men än de som känner mig för de vet exakt hur jag kan vimsa till saker) . Sen blev det äggstocksinflammation och kort därefter skilsmässa och så dog min allra bästa väninna. I cancer. En annan vän tog en överdos och dog han också. Min diktsamling blev refuserad. Min hund blev ihjälkörd.  OM man nu tror att djävulen finns så hade han säkert ett finger med i spelet 1981 !!

Min nya pojkvän visade sig vara en pain in the ass . Jag fick inbrott i lägenheten. Min cykel blev stulen. Jag fick diagnosen bröstcancer och hann känna hur det känns att ha cancer under en vecka.. innan diagnosen ändrades till nånting som ingen begrep och allra minst jag själv. Fast cancer var det i alla fall inte.  Semestern blev inställd och när den till sist blev av så blev jag stucken av en skorpion...och utsatt för ett butiksrån ( där jag var kund) och som en nätt avrundning på detta fasansfulla år så högg jag mig i foten med yxan när jag skulle sno en julgran i skogen

Man kan nog konstatera att 1981 inte var mitt år! Det har blivit ett slags bevingat år. Om jag ber om nåd för någonting  så ber jag typ  att 1981 aldrig ska upprepas. Jag tror att vi alla har våra perioder.. kanske inte så långa som ett helt år.. men i alla fall... en tid då all skit bara händer och eländet rullar på.....

Ha nu en fin start på helgen, I dag kommer min mamma  som är snäll nog att hjälpa till inför morgondagens fest.... 

Fredagen är  allra bästa veckodagen !Kram

 Jag heter Patrik och vill berätta att jag hittat kvinnan i mitt liv här på bloggen. Visst är det fantastiskt och lite märkligt också?

Hon har kommenterat ibland och jag fastnade för hennes kommentarer och hade lite mer att tillägga. Då skickade jag min mailadress till Ezmaralda och bad henne skicka vidare. Samma dag svarade kvinnan och vi utbytte tankar och åsikter några veckor.

Först via mail sen vi telefon. Jag skulle till Göteborg ( bor i Stockholm) på jobb och eftersom hon bor där så passade jag på att bjuda ut på middag och middagen varade så länge att det blev både frukost och lunch också. Man kan lugnt säga att det klickade på alla plan. Förra helgen åkte jag och hälsade på från fredag till söndag och nu i helgen kommer hon till mig. Har storstädat och fixat och tänker bjuda på god middag som jag lagar själv. Jag antar att det är så här det känns att vara kär. Som om man vore ung igen.

Parik 48

Jösses så roligt Patrik och stor kram till er båda ! Inte anade jag detta när jag skickade din mailadress vidare till damen ifråga men så kände jag ju inte efter heller   I dag ska jag iväg till största stora stormarknaden och handla storpack till festen...jag ska skriva lite seanser och ikväll tittar en väninna in på middag & det är alltid lika mysigt.

Kramar

 Santeria, mina vänner är en mix mellan katolicism och afrikansk religion. Santeria skapades av slavar från olika stammar och länder i Afrika. Man tror att Santeria uppstod på Kuba och en besläktad form är voodoo som härstammar från Haiti.

 Och båda Santeria och voodoo har inslag av svart magi och förbannelser men här finns också vit och ljus magi. För man anser att det är inte så enkelt att något antingen är vitt eller svar, gott eller ont. Inom Santeria anser man att det goda inte kan existera utan det onda och tvärtom. Och visst ligger det något i det hela!

Man tillber Gud – det högsta väsendet. Och man tror att Gud inte hinner med att se och ta del av allt här på jorden så han har delat upp sin kraft mellan olika mindre Gudar och dessa smågudar heter Orishas och de ser alla människor på jorden som sina barn. Varje människa har en Orisha som vakat över dem.

Ebbo´som innebär offer till gudarna är en viktig del. Man har altare och offrar mat och vin och blommor. Man tänder ljus till Gudarnas ära. De troendes bok heter libreta de itá och den ska man följa . Boken erhåller man först då man blivit initierad .

Slavarna förde alltså med sig Santeri men deras religion förbjöds och därför blev den hemlig. Och det är fortfarande en rätt hemlig religion – av gammal tradition kan tänkas och dels för att många vill ANVÄNDA sig av den utan att ge sig hän på allvar. En sann santero avslöjar aldrig någonting om sin religion och det gäller även nu i vår tid. Det finns en antropolog som vuxit upp med Santeri och som blev initierad i vuxen ålder och hon har skrivit böcker i ämnet men beslutat att inte avslöja allt.

I en artikel i tidningen för några år sen stod det att Voodoo prästerna fått fullt upp med arbete eftersom de söks upp av västerlänningar som vill lära sig hur man hämnas på sina gamla ex ! Ja herregud, va! Och är du en av dem som kommer till Haiti och söker rätt på en Voodoo präst som hjälper dig att förbanna ditt otrogna ex så får du betala massor av pengar för den tjänsten. Och du kan vara helt säker på att prästen inte är en riktig präst – utan kanske en taxichaufför, bagare eller någon arbetslös kille med fantasi som funnit en guldgruva i att agera voodoo präst & lura godtrogna turister !

Kram.

Vill du att jag ska se din framtid & besvara dina frågor eller vill du rådgivning i en speciell situation? Då är du välkommen att maila mig: framtidoradgivning-AT-hotmail-DOT-com och jag mailar tillbaka all info om hur det funkar.

Nu har jag alldeles nyss kommit hem från Tyskland med min Van laddad  med starkvaror.

Hur i helsicke planerar man en fest när man inte har en aning om hur många som tänker dyka upp ? För er som inte vet så är det alltså sonens överraskningsfest på lördag som är under planering. Släkten kommer och familjevännerna och då blir vi runt 60 – 70 pers och så är innebandylaget bjudet så klart... och fotbollslaget... och barndomskompisarna med föräldrar i byn – och kompisarna från gymnasiet... och de andra kompisarna.

Budskapethar spridits ... och  någon OSA har jag inte brytt mig om & ibland är jag mer än tillåtet korkad. När jag räknade efter så kan det här innebära att typ 150 människor dyker upp... och det kan ju blir betydligt mindre också. Gud hjälpe mig om det blir FLER !Öppet hus är det från klockan 17... för i mitt lilla hus får ju inte så många rum samtidigt...

Och där i Tyskland for jag till min favvobutik.. och handlade det röda vinet som jag älskar.  Kanske mest för att det är så hysteriskt billigt ! FEMTON boxar !  Sen till Kalles och Bordershop.. och hur mycket öl köper man ? Jag slog till med 15 flak... 24 bärs i varje.... och 5 liter whisky... 1 bag in box med gin och en med vodka. Och sen var jag helt slut. Värre än ett träningspass på gymmet.  Med baktung bil rullade jag in i den söta lilla byn Burg... parkerade och gick in & satte mig på första bästa sylta. Det var mörkt och knappt något folk och jag beställde fisk.

Sen lyssnade jag lite extra... herregud.. det låter ju som Janis Joplin... och hon sjunger Mercedes Benz... jag fattar ju att det inte KAN vara hon men i alla fall så smyger jag iväg mot sången till.. och där i ett litet rum bakom själva matsalen satt hon. Med en gitarr i famnen. Janis kopia så ta mig tusan. Kanske 18-20 år gammal... med utställda byxor och hippieblus och rasp i stämman. Jag bara lutade mig mot dörrkarmen och njöt. Hon betade av två låtar innan hon upptäckte mig. Jag applåderade ivrigt och berättade för henne att hon made my day... och då får man ändå ta i beaktande att jag hamstrat en bil full med billig sprit som stod runt hörnet.

Hon hette Kim och var på väg mot en stor båt där hon skulle jobba. ” Lyckliga sjömän” tyckte jag, som får höra dig sjunga! ” Nä,” sa hon och skrattade, jag ska inte sjunga jag ska vara sjöman. När jag sent omsider hittade tillbaka till min fisk hade den kallnat och stelnat i såsen men det gjorde ingenting alls !! Och nu i  skrivande stund.. klockan är 21.10 så är jag helt slut efter dagens övningar. Det blir ett bad och sen tidigt i säng med boken jag håller på med !! Fast först ska jag besvara några av era frågor...

Kram & sov så gott