Mina döda dotter är återfödd...

12 feb kl 06:00, 2012

Skrivet av ezmaralda under kategorin Blandat | 81 Kommentarer | Permalink

 Hej Esmaralda och bloggläsare. Jag är mamma till en ängladotter. Min lilla tjej var önskad och välkommen även om hon kom till efter ett kortvarigt och icke så seriöst förhållande. Jag var på det klara med att jag VILLE vara ensam mamma och jag såg fram emot det. När lilla Myra föddes var det den lyckligaste dagen i mitt liv. Jag inrättade mig som singel mamma och Myra var en glad och busig liten tjej och  med ett väldigt stort hjärta.



Allt var perfekt tills den dag då hon nyss fyllt fem år och är hemma hos en dagiskompis och leker. I ett obevakat ögonblick far Myra och kompisen ut genom ytterdörren när de leker med familjens hund och utan att någon vet hur det gick till så hamnade Myra på vägen framför en bil. Hon dog omedelbart. Detta orkar jag inte gå in på men det var en fruktansvärd tid.


Jag gick in i en djup depression, jag var sjukskriven och hade helt tappat fotfästet. Ingenting betydde någonting längre. Så gick åren. Så småningom återgick jag till jobbet och gick hos psykolog och bearbetade aktivt för att försöka komma tillbaka till livet igen. Och som ett led i denna bearbetning åkte jag och min väninna till  Kenya  för att hälsa på en svensk läkare som var verksam där.



Sista dagen  på vår vistelse är vi i en liten  primitiv by tillsammans med läkaren och då kommer en flicka i 4-5 års åldern fram till mig. Hon ler så öppet och hennes ögon gnistrar. Hon håller fram sin hand och visar att det kryper en myra i den.  Och  så stryker hon över min mage med andra handen och säger någonting som jag inte förstår.


Hon för lillfingret till munnen och tuggar lite på det och då förstår jag.



Min ängladotter bor i den här lilla flickan och insikten var så tydlig och klar. Myran i handen ( min dotter hette Myra) och sedan rörelsen flickan gjorde över min mage och till sist att hon tuggade på lillfingret på exakt samma sätt som min Myra hade för vana att göra. Men mest av allt var det känsla. Man känner igen sitt barn och jag kände igen Myra och visste att det var hon.


Samtidigt som det ju också var en helt annan flicka. Flickan vinkar hejdå och springer sin väg och jag står kvar med bultande hjärta och en stor glädje sprider sig i min kropp. Mya kom för att ta avsked och för att visa att hon mår bra och att hon inte glömt mig. Även om hon flyttat in i en ny kropp.


Kanske alltsammans var inbillning. Några bevis finns inte. Men från den här stunden kunde jag vända mig mot livet igen och börja leva. Kan tillägga att jag aldrig mer såg den lilla flickan i Kenya och det var nog inte meningen att jag skulle det.


Det finns mycket i världen som vi inte har en aning om och jag tycker att man ska vara väldigt ödmjuk inför  hela skapelsens storhet.


Kram alla från  Marie

Main | Next day (13 Feb, 2012) »