Om icke tidningarna till bredden äro fyllda av det förstnämnda så är de åtminstone det av det sistnämnda. Lika tjatigt vilket som, såvitt ni frågar mig. För egen del är jag alltjämt icke säker på vilket som är värst, hysterin gällande möjligheten att insjukna i svininfluensa aka nya influensan alternativt A(H1/N1) eller hysterin rörande denna för mig totalt obekanta individ titulerad Anna Anka.

Initialt antog jag senaste veckans uppståndelse rörande denna Anka var del av något hollywoodföretags maknadsföringmaskineri inför lanseringen av någon ny Disneyfilm. Jag menar häromåret förlänades ju såväl Tiger, Puh som Nasse (trots kraftiga invändningar från den israeliska stadsapparaten skall tilläggas) premiär på sin egen film ur Puh-universumet. Varför skulle rimligtvis då icke även Kajsa och Kalle Ankas förmodade svenska kusin Anna Anka givas sina fifteen minutes of shame? I ett förvirrat ögonblick trodde jag att det måhända var Anna Book som ömsat efternamn, att så dock icke var fallet visar närmre undersökningar i ämnet.

Numera är jag dock nogsamt informerad om hur denna mediala tidningsanka vid namn Anna Anka nått sitt kändisskap. Nämligen genom en sådan simpel manöver som att ingå äktenskap med den forne flickidolen och förmodade badkarsattiraljsfabrikören Paul Anka. För egen del är jag icke så svag i någon av självaste herr Ankas egna produktioner, undantaget min gamla gula badanka vid namn just Paul. Badankans förnämligt inbyggda askfat i ryggen gör den oumbärlig vid bad då jag kryper ner och avnjuter min Cohiba Panetela. Förtydligande, Cohiba Panetela är en cigarr, icke min kubanska städhjälp således. Hon lystrar däremot till namnet Anna Pérez de Traba om någon undrar.

Det oaktat hyser jag då och då oftast i samband med något melankoliskt ögonblick även en viss form av uppskattning till den låt herr Anka författade åt Frank Sinatra som tack för hjälpen med att förse Ankas långfingrade manager med betonggaloscher och ståplats ett gott stycke ut i Hudsonfloden. Låten i fråga är såklart My Way. Var vänliga håll detta för er själva, tack på förhand.

Förövrigt står Duck a l’orange på dagens meny hemma hos ordensbrodern Sylvester. Jag ämnar även under min visit hos den gode Sylvester låna lite ohålat skrivarpapper samt göra en okularbesiktning på dennes antika solur. Om skicket på denna empirepjäs faller mig i smaken avser jag i förekommande fall lämna ett skambud på densamma. Alternativt kan jag gå med på att byta jämnt mot min gamla gjutjärnsmangel med obetydligt spruckna trävalsar, givetvis mot avhämtning samt en butelj Ardbeg emellan.

Avslutningsvis vill jag bara å det starkaste klargöra att jag på inga vis kommer bänka mig framför Hollywoodfruar klockan 21.00 på TV3 ikväll. På inga omständigheter. Read my lips, duck face.

Tills nästa gång!

Grefve Fågelsparre

PS: Undrar om Fru Anka ibland tvingar Herr Anka, exempelvis då denne sistnämnde varit källa till missnöje hos Fru Anka, att uppbära en skylt med texten BADANKA?

DS

Skall precis till att böja mig mot passagerarsätet för att ånyo veva upp trattgrammofonen. I ögonvrån förnimmer jag plötsligen konturerna av en Faun i höjd med kylaren. Just som mitt ohängda barnbarnsbarn säger: Titta, en Faun! Medans faunen studsar över motorhuven och vidare ut i diket hinner jag tänka, gäfflar sicken tur att det inte var självaste jultomten. Tvärnit. Hur gick det då? Kan lugna alla oroliga läsare med att trattgrammofonen klarade sig nästintill helskinnad ur incidenten då den som sig bör var fastgjord enligt konstens alla regler. Lika lyckosam bana följde dock icke faunens vidare leverne.

Oturligt nog hade jag alltså denna dag med mig mitt ohängda barnbarnsbarn i baksätet. Denna lilla oskuldsfulla varelse var milt sagt uppbragt då hon noterade faunens tumultartade möte med mitt fordon. Hon var otröstlig tills jag överräckte en ask Läkerol. Läkerol, makes people hålla käften while you call the authorities. Den devisen ser man sällan i Läkerolreklamen, undrar varför? Tycker den känns klatschigare än den gamla utslitna; Läkerol, makes people talk. För egen del åstundas i allmänhet det förstnämnda snarare än det sistnämnda. I varje fall då jag frikostigt bjussar på Läkerol. Nåja, åter till faunen och bestyret runt dess hastiga frånfälle då den olyckligtvis beslutade sig för att stånga kylaren på den Alfa Romeo jag framförde vid aktuellt tillfälle!

Jag kontaktade givetvis landsfiskalämbetet för Östra Götaland via det händiga telefonnumret 114 14. Bad att få rapportera att jag hade kolliderat med en faun ute på östgötaslätten. Ville de vara så vänliga att översända en jägmästare utrustad med ett skarpladdat vapen, ty jag hade förglömt mitt fälgkors i garaget?

Damen i växeln var icke så lättövertalad. Hon önskade ytterligare information om den faun jag uppgivit som offer i incidenten. Vad menade jag med Faun sporde damen uppfordrande? Till vilken art är fauner närmast besläktade? Kategoriseras fauner i gruppen klövdjur, småvilt eller månne obskyra fjäderfä? Givetvis lämnade jag därpå damen en gedigen utläggning om grundläggande kunskap gällande fauner och deras habitat. Efter avslutad briefing anmodade damen mig att stanna kvar vid vägkanten då en grupp trafikpoliser utrustade med alkometrar och sträng uppsyn kommenderats till platsen. Beräknad ankomst för sällskapet angavs till en till två timmar. Man tackar, man tackar.

Under den långa väntan på lagens skjutglada arm tog så slutligen innehållet i Läkerolasken slut och jag erhöll snart frågor gällande vad de röda spåren på vindrutan bestod av. Självfallet förklarar jag för barnabarnsbarnet att det var lingonsylt som Faunen hade haft i säcken innan denne så oförsiktigt korsat riksvägen utan att se sig om åt båd’ vänster och höger och vänster igen. (Käck sång) Sen så går man över… (/Käck sång)

På följdfrågan varför denna faun stått vid vägkanten med en säck lingonsylt upplyste jag henne om att Fauner numera är tvungna att försörja sig själva. Man kan inte bara leva på kulturbidrag från stat och kommun för enstaka roller i dåligt regisserade teatrar för grundskolelever. Om fauner önskar köpa riktigt kvalitetsröka och förtullad kröka måste de helt enkelt söka sig till alternativa inkomster. Som exempelvis medelst lingonsyltsförsäljning vid vägkanterna alternativt dubba slafsig östeuropeisk flumfilm till svenska. Rödvinsvänstern har det inte lätt i dagens kulturklimat, har jag hört.

På inrådan från barnbarnsbarnet perforerade jag därefter en hundring på faunens horn så att dennes familj åtminstone erhållit ersättning för den tillspillogivna lingonsylten. Sedermera anlände en svettig jägare utrustade med en helspattig grythund, dubbelpipigt hagelgevär och en pava sårtvätt. (läs Explorer) Medan jag och barnbarnsbarnet styrde kosan utom synhåll för att ”plocka lite blommor till faunen” tömde jägaren sitt dubbelpipiga hagelgevär, samt av lukten att döma efter vårt återvändande, större delen av sårtvätten. 

Då polisen efter en halv evighet haft vänligheten att stanna förbi för att kontrollera skattemärke, körkort, besiktningsprotokoll, nykterhet, skostorlek, diminutiva ackusativobjekt i tyska språket samt lämnat omfattande fingeravtryck på såväl min trattgrammofon som min Jussi Björling skiva erbjöds jag plats för vidare färd in mot stan medan Alfan tog plats bakom en bärgare för vidare färd till en rekommenderad plåtknycklare.

I och med detta så är dagens minsta problem avklarat, nu börjar det verkligt komplicerade. Ty inom kort måste jag förklara för barnets målsmän hur det kommer sig att deras dotter är så fasligt insnöad på fauner… Man kanske skulle undersöka huruvida det erbjuds några sista minuten resor till den grekiska övärlden?

Med bucklig motorhuv

Grefve Fågelsparre

I takt med savens allt mer stigande nivåer i såväl flora som fauna spritter det både i hjärta och i sinne, såväl ute som inne. Rent konkret synliggjorde det kraftiga solljusets återvändande till min bostad denna vecka, med smärtsam pregnans skall påpekas, behövligheten av en uppfräschning i rökoteket, rummet där både litterära verk och cigarrer avnjutes i en hänförande symbios. Renoveringspaniken slog ner i bukhålan likt en tegelstenstung klump potatismos intrasslad i de obligatoriska stekta sillfiléerna vanligtvis toppade med en deliciös vitsås med symfoniska nyanser och lekfulla undertoner av dill, genever och Dijonsenap. Som grädde på moset anbringas självfallet en stadig skopa rårörda lingon. Goes without saying. En fras som enligt insatta källor miljöpartiets forne språkrör Birger Schlaug förövrigt brukade begagna då dennes dåvarande kollega på språkrörsposten, Eva Goes, ofta stormade ut ur mötesrummet i förteget vredesmod. Låtom oss snarast lägga detta sidospår till handlingarna och istället fokusera på dagens huvudsakliga tema, frihandelsavtalet NAFTA mellan Mexico och USA. Nej, jag ber tusen gånger om ursäkt, man skall icke driva gäck med så viktiga saker som NAFTA. BAFTA däremot…

Hursomhelst har jag senaste dagarna varit fasligt upptagen med underarbetet på väggarna i rökoteket. Man vill ju icke ägna sig åt byggfusk då man bygger åt sig själv, ty vem kackar i eget bo, snyter sig i duschdraperiet eller låter hunden ensam sköta diskningen av hushållets utensilier? Icke Grefve Fågelsparre åtminstone! För de av er vilka händelsevis icke äro bekanta med termen rökotek tilläggas kan att denna term de facto betecknar fusionen av bibliotek och rökrum till en helhet. Eljest nyttjar jag ej rökverk inomhus med undantag för köket då en och annan välrökt charkuterivara inmundigas runt frukosttid, om ordvitsen ursäktas?

Kombinationen dagligt nyttjande av tobaksvaror med sekellångt kraftigt infallande solljus har icke varit den Carl Larsson inspirerade ursprungstapeten nådig kan jag säga. Således beslutade jag mig för att kläda om väggarna i något tåligare än blommigt väggpapper från 1900-talets första hälft. Tåligt men ändock icke pråligt eller alltför kostsamt är mina tre ständiga ledord. I vanlig ordning ställde jag mig det spörsmål jag ständigt brukar tillställa mig själv då jag ställs inför bryderier av liknande snitt och slag; Hur skulle Strindberg ha inrett detta rum om denne befunnit sig i min situation? Ty vem kan väl ståta med mer trovärdighet gällande svensk inredning än August Strindberg då denne odödliggjort såväl röda rummet som blå tornet? Där gott folk, ligger Ernst Kirchsteiger i lä med råge!

Med detta inredningstekniska dilemma, rörande designen av nya rökoteket obekvämt placerat i mitt knä, slog jag mig ner i min komfortabla engelska skinnfåtölj belägen i föregående stycke nämnda rökotek. Medan jag drog efter andan sökte sig högerhandens fingrar mot min vänstra bröstficka. Ur asken med violtabletter valde jag omsorgsfullt ut en lovande pastill allt medan jag kontemplerade färgtemperatur, ljusflöde, sinnestämning samtidigt som jag ytterst motvilligt lät blicken dragas mot den nakenstudie av Gauguin vilken temporärt förgyller norra väggen då inkommande bud på denna tingest varit skamligt låga. Efter en del kontemplerande fram och tillbaka fann jag emellertid att det sannolikt var en svagt purpurfärgad nyans jag sökte. Icke malva, violett, gredelin eller violblå utan purpur. Samtidigt accepterade jag tanken på sänka utgångspriset på Gauguins skabbiga dagisteckning med ytterligare en femtusing.

Glad i hågen och med råg i ryggen begav jag mig med denna purpurkolorerade vetskap i bakhuvudet åstad till en av stadens färgnasare i syfte att inhandla tillräckligt med lila färg för två strykningar. I väntan på en ledig expedit sökte jag mig förväntansfullt mot sektionen för inredningsfärg. Förfärades av den uppsjö av kulörer som erbjöds till försäljning. Här hade jag i mitt stilla tjäll förberett mig på en purpuraktig variant. Väl på plats hos min lokale färgnasare fann jag mig oförhappandes kringgärdad av en galax av mörklila nyanser. Sicket helvete! Det slutade med att jag erbjöds låna med mig en kulörkarta motsvarande tjockleken av Nationalencyklopedin i franska band. Då jag i samband med sänggåendet fläkte upp pärmen med oceanen av purpuraktiga färgkort hann jag icke längre än till sidan tre innan jag somnade på fläcken.

Tvehågsenhet har aldrig legat för mig, tvärt om. Därför gick jag direkt då jag väcktes av den tidiga morgonsolens smekande strålar på en första tredjedels slump, en andra tredjedels magkänsla och en sista och tredje tredjedels ren småsnålhet då jag slutligen fastnade för nyansen Napoleon då denna såldes med rabatt motsvarandes tjugofem procent inkluderande en flaska penseltvätt samt en luddig roller. Min butler Willem låter föresten hälsa att första strykningen just precis i detta nu är avslutad. Med lite tur kan sista och avslutande strykningen genomföras under morgondagen så att invigning kan hållas någon gång under fredagens sista fjärdedel. Jojo, det vore något det.

Med målarfärg i hjässan

Grefve Fågelsparre

Benämns denna dag efterföljandes Kristi himmelsfärdsdag som annandag Kristi himmelsfärd månne? I alla fall tillhör denna fredag, vare sig den vill eller icke, kategorin klämdagar. På klämdagar skall man ju klämma så mycket man bara kan och orkar. Jag minns ett år då jag på pin kiv satte i mig intet mindre än ett halvdussin semlor. Priset för detta var en vunnen vadslagning samt ett magknip utan dess like.

Detta år hade jag tänkt spendera klämfredagen klämmandes något helt annat. Ty den klämdagslediga lärarinna vid namn Karin vilken jag sällskapat en del med under lediga stunder inviterade mig på en tur med Islandshäst denna annandag Kristi himmelsfärd. Karins studiedag/klämdag avrundandes vid tolvsnåret varpå hon plockade upp mig i sin nimbusgråa Audi TT quattro för vidare färd mot Island. Ja, eller inte själva Island utan gården Island där islandshästarna huserar. I och för sig vet jag inte hundraprocent brandsäkert huruvida själva gården de facto i länsstyrelsens arkiv är lagfaren som Island, de kan likaväl ha varit något annat förled till -land. För denna Karin pratar så förbannat att man lätt får skav i öronen om man icke stänger av med jämna mellanrum. Exempelvis erhöll jag en extensiv utläggning om det faktum att de islandshästar vilka en gång lämnat denna isländska ö aldrig åter tillåts trampa isländsk mark. Var ända in i helsefyr var jag innan jag avbröt mig själv med utläggningen om Island?

Just det, semlor var det! Hyser en skräckblandad förtjusning till detta med semlor. När man väl sitter med en stor semla på tallriken så vänta lite. Islandshästar och lärarinnor bestod ju eftermiddagens äventyr utav! Jag tar om. Hyser en skräckblandad förtjusning till detta med hästar. När man väl sitter tryggt uppe på sadeln i full gallopp är det en härlig förnimmelse. Tiden före och efter själva ritten är inte lika lustfull. Snarare livsfarlig än lustfull. Vänta, pratar jag om islandshästar eller lärarinnor? Never mind, låtom oss gå vidare!

Hur som haver presenterades jag för hästen Blanceflor. I princip den skitigaste hästkraken i hela hagen. Såg ut som Blanceflor hasat magen efter sig och vältrat sig i all världens tillgängliga lera. Givetvis åkte jag på att borsta, eller snarare rykta som cowboysarna säger, denna gamla grävling åter till brukbart skick. Karin däremot tilldelades den prydligaste islänningen på hela gården. Gunvald. Say no more. Vem med alla sina hästar i spiltan döper sin häst till Gunvald? Uppenbarligen samma stolpskott som tilldelar mig en häst vid namn Blanceflor, bara en sån sak!

När Karin på en knapp kvart putsat till sin Gunvald, spänt sadeljorden, oljat in och justerat till grimman hade jag knappt kommit igenom yttersta lagret på Blanceflors lerkappa. Hur orättvist var inte det, att jag som inte alls gillar att rykta hästar, tilldelas den mest oryktade kraken i hela hagen? Man kan ju tycka att det hade varit god ton av Karin att erbjuda ett byte, men icke då! Efter en knapp timmes hysteriskt ryktande, med visst bistånd från en tanig hästfjortis skall tilläggas, var så Blanceflor i tillräcklig gott skick att få beträda ägorna med mig på ryggen. Jag hade inte mer än hunnit få ridstövlarna i stigbygeln förrän himlen öppnade sig och Majmånads kraftigaste åskväder bröt ut. Så efter en halvtimmes kallprat och väntan i stallets lugna vrå på att åskan skulle avta beslutades att handduken skulle kastas in för denna dag. Jaha, det var ju också en upplevelse. Att lägga en timme på att kamma en luggsliten ponny som man inte sen fick ta ut på en ridtur. Bittert!

I alla fall vankas det framåt sjusnåret mongolisk wokbuffé på Ghingis med eventuellt påföljande biografbesök. Om nu inte kvällen bjuder på strömavbrott eller någon annan form av käpp i mitt sociala ekorrhjul. Men först skall jag leta fram min gamla uppdragbara resegrammofon och lyss till Balladen om den kaxiga myran. Säga vad man säga vill om Stefan Demert, men när det gäller att dikta visor om myrors vardagsbestyr är det få som slår honom på fingrarna. Det här är Grefve Fågelsparre signing off, good night Sweden where ever you are. Och kom ihåg, om du är född till myra, brottas aldrig med ett Toy!

Trefvlig helg gott folk, önskar den ryktbare Grefve Fågelsparre

Man kan med säkerhet misstänka att dagen kommer bli bestänkt med bedrövelse när det första som händer på morgonen är att tandborsten ramlar rakt ner i vattenklosetten. När man nästan lyckats fiska upp tandborsten på säker mark dimper så även glasögonen ner i samma kärl. Da capo. Vid frukostbordet ville det sig inte bättre än att morgontidningen marinerades med ett stort glas apelsinjuice då jag sträckte mig efter saltet. Konklusionen gällande gårdagen blir att den sannerligen icke var mycket att lägga på minnet.

Jag hade inviterat Östergötlands landsfiskal och Leif GW Persson med respektive till en liten middag föregående afton. Intentionen var att högtidlighålla landsfiskalens framgångsrika och decenniumlånga sejour på denna tämligen utsatta post. Landsfiskalen tackade genast ja medan Leif GW däremot angav förhinder och översände en signerad docka förställande sig själv i egen hög person. Notabelt är att Leif GW:s docka var utrustad med ett oproportionerligt stort kranium i förhållande till resterade anatomi. Skall man tolka detta som att Leif GW har en stort mått av självironi då han lätt kan anses varandes en smula uppblåst?

I alla fall, precis när min husa Willem rullade in serveringsvagnen i matsalen kom herr landsfiskalen på att han tvunget måste bevittna sluttampen av Rapportsändningen då väderrapporten var av avgörande betydelse för morgondagens planerade aktiviteter. Tro på fan om inte en stickande odör börja göra sig påmind. Snart följer en knall och en rökpuff. Plötsligt slår lågor ut ur min gamla Tandberg. Rådigt nog tömmer Willem en pulversläckare så att skadorna begränsas till en tämligen omfattande rökutveckling. Dessa rökgaser rev värre i lungorna än en asiatisk lågpriscigarr. Vi rensade strupen med en kupa Courvoisier. Efter en trevlig afton med en tredjedels flaska Laphroaig innanför västen tackade landsfiskalen för sig och travade hemåt sicksackade till sitt huskors.

Således denna dag vid tiosnåret gav jag mig ut på jakt efter en gammal hederlig teve. Tjockteve som dagens ungdom benämner en gammal hederlig teve. Det är ju lögn i helsefyr att nuförtiden få tag i kvalitetsprodukter likt Tandberg, Luxor, Telefunken eller ens Radiola för den delen. Nutilldags förefaller det övervägande vara asiatiska märken som tillhandahålles. Samsung? Är det ett beskrivande ljud av en kassalåda som öppnas? Panasonic, är det vad man känner då man skall hitta rätt knapp på fjärrkontrollen för att justera bilden? Hursomhelst slog jag till på en biffig svart pjäs med initialerna LG. Om det är en förkortning för Looking Good eller inte skall jag låta vara osagt. Men om jag hade fått välja hade jag helt klart föredragit en teve med initialerna GW.

Med den nya teven på plats föreföll den gamla tevemöbeln malplacerad och en smula sjabbig. Ytterligare en förmiddagstur denna gång till möbelvaruhuset löste detta bryderi. Med den nya teven på den nya tevemöbeln blev det uppenbart att mitt gamla soffbord inte längre matchade vare sig tevebänk, teve eller soffan för den delen. Dessutom ville inte Mr LG kännas vid vare sig min betamaxuppspelare eller laserdiscspelare. Varför jag genast sadlade min sidovagnsmotorscykel och ånyo gav mig åstad till hemelektroniknasaren som sålt mig Mr LG. Denne gav mig en föreläsning i att det sannerligen var hög tid att tillfullo taga steget in i 2000-talet. Varpå jag genmälte vad faen jag hade i 2000-talet att göra nio år för sent. Skall det klivas, så skall det klivas in i 2010-talet med besked! Inväntar nu otåligt installationsbussen från elektronikaffären som skall ringa på ytterdörren vilken minut som helst.

Med lyft konjakskupa

Grefve Fågelsparre

Då min strävhåriga tax Serenius är ett särdeles ståtligt djur, vars like sällan skådats bland några andra taxar genom århundradena, är det synd och skam att denna magnifika jycke icke förärats sin egen gren i de strävhåriga taxarnas egna stamträd. Ja, med tanke på Serenius storhet vore det inte mer än rätt att han påbörjade sitt helt egna stamträd. Det är åtminstone min åsikt.

Med tungt hjärta tvingas jag erkänna att Serenius drabbats av storhetsvansinne då det kommer till val av partner för kromosomfusion. Taxar av sin egen art och ungefärliga mankhöjd visar han icke minsta intresse för. Serenius tycks istället föredra utmaningen och prestigen i att bestiga en betydligt resligare hund än han själv.

Vi har exempelvis en Dogo Argentino i kvarteret med en mankhöjd på 110 centimeter. Denna ras framavlades ursprungligen i Argentina för att jag pumor och narkotikapoliser. Föreställ er ett mjölkpaket med en vanlig tändsticksask bredvid så har ni den komparativa storleken mellan Tingeling (Dogo Argentino) och Serenius (strävhårig tax). En av Serenius andra förälskelser är en Grand Danois som lystrar till namnet Puppa samt en Sankt Bernard som heter Malin Berghagen, åtminstone enligt ägarinnan. Men konstiga blandraser är ju inget jag rekommenderar. Tag Alexander Ryback till exempel, där ser ni resultatet efter en tjuvparning mellan Näcken och en Sankt Bernard.

Frågan är ju var och hur man kommer i kontakt med andra taxägare med liknande problem? Sökning på internet var icke till någon större hjälp. Tvärtom må jag säga, efter en kreativ Google-session drabbades jag av ett elakartat IT-problem vilket gjorde datamaskinen fullständigt obrukbar. Runt tresnåret kom min IT-expert, det vill säga grannens nioåriga dotter, Lovisa hem från skolan. Hon installerade med van hand om Windows åt mig. Visade min tacksamhet genom att erbjuda unga damen en chokladboll från konditori Bjällran. Unga fröken Lovisa avböjde bestämt med motiveringen att denna typ av konfektyr lämnar ett för högt glykemiskt index för en vanlig tisdag. Fan ta Anna Skipper!

Under tiden min datamaskin var utslagen grabbade jag åt mig papper och penna och författade en kontaktannons åt Serenius. Hyser visst hopp om att få denna annons införd i kommande lördagstidning under kategorin personligt enligt följande:

Hallå där, du glada tax i dina bästa år. Söker du liksom jag en fager tax att dela sommarkvällarna med under soffbordet? Saknar du också ljudet av små tassar runt matskålen på morgonen? Ser helst att du inte nyttjar Frolic eller irriterande pipleksaker. Uppskattar du precis som jag såväl rejäla promenader som saftiga märgben och önskar deltaga i projekt valpkull 2009 tycker jag att du hör av dig till; Kort tax med centimetrarna på rätta stället…

Inspirerad av en icke namngiven kommersiell radiostation kommer avslutningsvis lite trivia om 19 maj genom historien. 19 Maj 1949 lär sig Maurice Chevaliers foxterrier Lola för första gången sitta fint på kommando. Samma dag 1957 köper Charlie Chaplin en ny osthyvel och 19 maj 1963 får Willy Herrey efter en rejäl kväll på krogen ett spetsigt damknä på vänstra pungkulan då han vomerat i damens nyinköpta handväska.

Håll i hatten gott folk, ty återstoden av tisdagen skall blifva blåsig har jag hört!

Grefve Fågelsparre

Ja, vilken fenomenal måndag detta visade sig vara! När jag loggat in på mitt e-postkonto för att vittja inkorgen påträffade jag ett meddelande från en Maria Phillips vilken åtminstone enligt egen utsago uppbär titeln Online Coordinator på…? Eh… ja… eh… det framgår inte riktigt under vilket namn detta vänliga företag är registrerat under, men varför bekymra sig om dylika petitesser? 1 000 000 pund boys and girls… Yippie!

Fru Phillips förklarar i brevet att jag via en fantastiskt turlig dragning av mitt e-postkonto lyckats kamma hem inte mindre än en miljon pund på det världskända e-postlotteri hon företräder. Visst är det fantastiskt! Och jag som inte ens spelar på lotto till vardags. Så går jag och vinner utan att ha satsat ett endaste öre. Tänk att bli överöst med pengar utan att lyfta ett finger. Nästan i paritet med att via e-post utses till IF Metalls representant i AMF-pensions styrelse, jag föreställer mig detta spam enligt följande;

Bästa Grefve Fågelsparre,

Vi inom IF Metall har på grund av det minskande medlemsantalet och rådande konjunkturläge lidit svår brist på representanter till allehanda bolagsstyrelser.

Med anledning härav har ni genom en dragning i IF Metalls epostlotteri tilldelats posten som representant i AMS-pensions styrelse. På denna post kan ni räkna med arvoden uppåt 200 000 kr skattefritt per månad för så lite arbete som ert samvete tillåter. IF Metalls paroll gällande styrelsearbete är Less is more.

Vi är enligt svenska koden för bolagsstyrning ålagda att tillhandahålla de personuppgifter enligt formuläret nedan för den som utses till IF Metalls representant i aktuell styrelse. Således anmodar vi er att snarast fylla i nedanstående formulär och snarast återsända detsamma till chefen för styrelsetombolan Herr Sture Norré via e-post; Snorre.IFMetall@gmail.com

Formulär för styrelsepost

1. NAMN

2. ADRESS

3. TELEFONNUMMER

4. KONTONUMMER

5. PERSONNUMMER

Hör av er snarast möjligt då vi är i behov av att tillsätta posten så fort som möjligt. Notera att om ni väljer att inte skicka in ovanstående formulär inom två dagar utser vi en ny vinnare till styrelseposten.

Med vänliga hälsningar

Eva Bruun

Ursäkta sidospåret med IF Metall, jag är en smula tankspridd. Lätt hänt då man endast minuter tidigare vunnit en miljon pund på sitt epostkonto. Jag tror knappt att det är sant. Av en händelse så får begynnelsen på Ms Phillips brev mig osökt att nynna på den gamla Beatleslåten Paperback writer. Dear Sir/Madam will you read my book, it took me years to write please take a look. Based on novel by a man name Lear and I need a job so I wanna be a paperback writer… Eller varför inte Online Coordinator?

Givetvis kunde jag icke motstå frestelsen att formulera ett svar till dessa vänliga och osjälviska lotterimänniskor. Ty det är ju inte varje dag man kammar en miljon på sitt epostkonto, lite drygt varannan vecka ligger snarare mitt genomsnitt på. Dessutom adderade jag en extra nolla för att kontrollera huruvida de ens bryr sig om att läsa svaren utöver personuppgifterna de efterfrågat. Ms Phillips brev återfinnes i oredigerat format enligt nedan:

Dear Sir / Madam,

This mail is to bring to your notice that your email emerged as one

of our winning email address in our last lotto sweepstakes programme that

made you automatically a winner of the sum of 1,000,000.00(G.B.P).

In order to claim your prize from the lottery board, you are required

to fill out the claim's processing form and send it to our claims officer

here in the UK with the details below:

Name Of Claims Officer:Mr George Hills

Email address: ghills14@gmail.com

Below is the claims form you are required to fill:

PAYMENT PROCESSING FORM

1.FULL NAMES:

2.ADDRESS:

3.SEX:

4.AGE:

5.MARITAL STATUS:

6.OCCUPATION

7.TELEPHONE NUMBER:

8. COUNTRY:

Sincerely,

Maria Phillips

Online Coordinator

------------------------------------------------

Då jag gärna lägger rabarber på en miljon pund formulerade jag följande svar och skickade iväg till George Hills;

------------------------------------------------

Dear Mr George Hills

First of all, I would like you to commend Ms Phillips on my behalf for her impeccable grammar and spelling skills. I wish I could be on the same level as Ms Phillips but, as a non native English speaker, I could only dream of possessing such abilities. Regardless of that, let me say that I am thrilled beyond senseless that my email address of all things has made me a winner of 10 000 000 pounds. Miraculous! This sum will certainly come in handy as I recently pulled my groin during a mishap on inlines, say no more…  Onwards and upwards, Gods speed etcetera etcetera and all that.

As instructed by Ms Phillips, I completed the Payment Processing Form to the best of my knowledge. Please, bear in mind that English is not my native tongue. I hope any potential misunderstandings will not hamper the payment processing in any way?

PAYMENT PROCESSING FORM

1.FULL NAMES:

Grefve Hubertus Leopold Fågelsparre, I left out Tibertius since I find that name a tad embarrassing to say the least. I rather not have Tibertius written on any of my correspondence if at all possible.

2.ADDRESS:

582 00 Linköping.

3.SEX:

I am not a prude, but I hope you are not trying to provide me with a professional worker in this area. Not only do I find such proposals immoral and insulting but these kinds of activities are illegal and must be reported to the authorities. Please clarify!

4.AGE:

What have my age got to do with any of this?

5.MARITAL STATUS:

Frustrated and resigned? I have been married three times but I am not planning a fourth marriage. Does that make me a divorcée, clairvoyant or just plain bitter?

6.OCCUPATION

Patron of the arts, retired besserwisser with a degree in Theoretical Physics but nowadays mostly spending my time researching my ancestors’ activities as they served the kings during the great wars between 1600 to 1809.

7.TELEPHONE NUMBER: If I give you my telephone number, can you promise you will not sell it on to any of the telemarketing leeches that keep on pestering me?

8. COUNTRY: No, I exclusively favour classical music, I have not listened to country since the last time Dolly Parton was on Nygammalt with Bosse Larsson. Could that have been in 1985?

As I now have completed the payment processing form as instructed by Ms Phillips, could you Mr Hills please give me an estimate of how long it will take before I will receive my 10 000 000 pounds? I must apologise if I appear a bit impatient, but I am going to the Caribbean’s in one week. Therefore it would be most pleasant if I perhaps could acquire house during my vacation there. I am looking forward to your prompt reply.

Most sincerely

Grefve Fågelsparre

Besserwisser emeritus

Jag har, likt hela Linköping för den delen, denna helg våldgästats av intet mindre än 22 000 vilt trumpetande och trummande, inte elefanter, noshörningar, tyskar eller duracellkaniner utan helt vanliga studenter iförda studentikosa overaller och utrustade med bläckblåsintrument och soligt sinne. Ja, det är inte utan att man minns sina egna studiedagar med en tår eller två i ögonvrån.

Grillning har aldrig varit minstarka sida, det skall gudarna veta. Något jag heller aldrig gjort någon hemlighet av för den delen. Likväl överlämnade eftermiddagens värdfolk trakterandet av grillen med all dess attiraljer i min vård trots bättre vetande.

Enkom med anledning härav tvingades vi inmundiga kremerat revbensspjäll med hjälpligt fisljumma weisswursts och sauerkraut. Ölen var festivalljummen och kort sagt var detta icke en av de mest vältillredda måltider jag närvarit. Till stor del beroende på att jag varit starkt närvarande vid måltidens tillredande.

Konklusion, desto färre Fågelsparrar desto bättre soppa. Eller en Fågelsparre i hängmattan är bättre än en i köket. Man kanske borde svälja stoltheten och gifva någon studiecirkel i grundläggande matlagning en chans?

Hamnade i en vadslagning under gårdagskvällen angående betydelsen av bulgur, jag hävdade att detta är en venerisk sjukdom sprungen ur hamnkvarteren i sydöstra europa, medan någon pappskalle hävdade att bulgur var en maträtt.

Avslutar med dagens obetydliga händelse direkt tagen ur historiens djupaste slaskhink. Den 17 maj 1963 kommer Lille Skutt ut ur garderoben och Lennart Svan köper en halv special på centralstationen i Helsingborg.

Dagens obetydliga händelse direkt tagen ur historiens djupaste slaskhink. Den 15 Maj 1952 tappar Ingmar Bergman en burk drottningsylt på sin ljusa ryamatta och intar fosterställning.

Drygt halvvägs genom denna dags sköte har jag hunnit med ovanligt lite för att vara en genomsnittlig fredag. Sköte och sköte föresten, varför spörsmålet om vad morgondagens sköte må innehålla icke begravts tillsammans med bockstensmannen är en annan fråga? Måhända var det p.g.a. av alltför frekvent bruk av ordet sköte bockstensmannen hamnade pålad i en mosse? Dock kan jag icke presentera några belägg för att man historiskt bestraffat grovt språk på detta sätt. Någon som doktorerat på bockstensmannen kan måhända lägga fram mer initierade teorier i ämnet?

Är det föresten icke en smula politiskt inkorrekt att nyttja frasen; Då får vi se vad morgondagen haver i sitt sköte? Ordning och reda anmodas på fläcken! Jag föreslår ordet korg i stället för sköte. Test; då får vi se vad morgondagen haver i sin korg. Eller varför inte anpassa talesättet ännu mer för våra medborgare under 18 år? Då får vi se vad morgondagen skickar i din inkorg, alt inbox för dem av det anglosaxiska tungomålet lättpåverkade.

För att återknyta till sköte, där ser man vad oförsiktigt uppvaktande av en skollärarinna kan leda till. I alla fall föll det sig inte bättre än att jag för några dagar sedan då jag var ute på nöjeslokal råkade prata bredvid mun med just en skolfröken. På stående fot erhöll jag en inbjudan att hålla ett föredrag för frökens sjätteklassare om svensk historia och svenska vetenskapliga upptäckter. Då fröken Lärarinna gav mig klartecken att äfven genomföra några praktiska experiment om jag så fann lust accepterade jag invitationen på fläcken.

I onsdags var jag så på eftermiddagen och gav en föreläsning för allas vår framtid. Enligt på förhand uppgjord planering skulle tidsåtgången hamna på en knapp timmes tid. Med alla frågor, avbrott och utvikningar tog det snarare två och en halv timme. Jaja. Är det något Grefve Fågelsparre är bra på så är det att hålla låda. Detta uppdrag genomförde jag med bravur om jag får säga det själv.

Förövrigt noterade jag att fröken på klasschemat angivit hundkunskap fyra gånger i veckan. Vad annat skall man tolka ”Matte” som? Jag skrev i jämlikhetens tecken dit ”Husse”. Inte är det konstigt att rapport efter rapport påpekar att pojkar diskrimineras i skolan när det sker så flagrant som i detta fall!

En annan sak som slog mig då jag besökte verkligheten på mellanstadieskola var hur små och fåniga gossarna är nuförtiden. Annat var det på min tid! Nu sitter ju nästintill dibarn i årskurs sex och läser engelska, tyska, franska, fysik, kemi och matematik. Att dessa gossar kan förflytta sig utan gåstol vid deras till synes låga ålder är i sanning imponerande.

Men när det däremot gäller att förflytta sig på allehanda självmordsverktyg ute på skolgården påminner de snarare om självmordspiloter. Det är skateboards, inlines och en nyare form av kamikazebräda med ett hjul i vardera änden. Var det snakeboard den benämndes? När jag på efterföljande rast strosade hemåt råkade jag i konversation med några ynglingar om detta besynnerliga intresse. Gossarna erbjöd mig ett provåk. Tackade nej efter att ha satt ena foten på snakeboarden. När gossarna inom minuten ordnat fram ett par inlines i min storlek kände jag att var tvungen att göra ett försök. Jag var ju lite av en skridskovirtuos i unga år.

De gamla takterna från julloven i St Moritz visade sig fortfarande sitta i. Även om det bitvis var en smula ostadigt. Gissningsvis beroende på materialfel alternativt undermåligt underlag. Flöt fram över skolgården med underbar grace och stil. Tills jag skulle tacka för mig och stanna lite snitsigt framför tidigare nämnda skolfröken. Råkade sig inte bättre än att jag som en blixt från klar himmel gick ner i spagat och skrapade både knä och handflator mot asfalten. Smärta likt den jag då upplevde har jag icke erfarit sedan mitt ohängda barnbarns skolavslutning i årskurs 2 i början av 80-talet då hela klassen unisont mördade den svenska nationalsången medelst blockflöjt och klarinett.

Doktorn säger att jag skall hålla mig stilla och på inga villkor anstränga underlivet i en till två veckors tid. Ytterst olyckligt då jag förfaller ligga bra till hos fröken Lärarinna. Således tänker jag fortsättningsvis noga passa mig innan jag ånyo snörar på mig inlines och bjuder främlingar på spagat med köttfärssås. 

Trefvlig helg

Grefve Fågelsparre

Som om ni icke redan hade tillräckligt med bekymmer i och med krisen inom bilindustrin innan Fullpotts drabbade er likt ett tropiskt lågtryck som furiöst drager fram över Karibiens intet ont anande population. Jag avsåg blott, en smula naivt måhända, sprida en smula glädje och hopp i all bedrövelse. Helt sonika tillhandahålla en form av guldkant på västkusttillvaron om man så önskar. Eventuellt hyste jag från begynnelsen vissa planer på att taga ut en mindre premie som tack för tillhandahållandet av denna guldkant. Något som förövrigt inte längre låter sig göras i och med den uppkomna situationen.

Ty med facit i hand borde jag aldrig skickat iväg denna samling vettvillingar i Fullpotts helt utan övervakare mot västkustens fridfullaste lilla pärla, d.v.s. Göteborg. Blott en dryg vecka och knappa trettiotalet spelningar in på turnéschemat tycks Fullpotts drabbats av såväl hybris, som narkotikamissbruk, divalater och hotell/vandrarhemsdöden. Krydda med lite inre stridigheter och ni har Fullpotts i ett nötskal. Om dessa The Fullpotts någonsin kommer att släppa ett album vore titeln, åtminstone från min sida, solklar; Nötskallarna.

Under en dryg veckas tid av turnerande i Västsverige har Fullpotts lyckats orsaka mer förödelse än vad 400 år av stridigheter med danska arméer någonsin åstadkommit i dessa trakter, i alla fall rent pekuniärt. Nedan följer ett axplock:

Lördag 2 Maj: Orsakar problem på vandrarhemmet Gröna uttern utanför Ulricehamn. Kjell Potts kastar ut en klockradio genom ett öppet sovrumsfönster med repor på en taxibil från Taxi Hindås som följd. Faktura skickad, mottagen och bestriden.

Söndag 3 Maj: Anmälan för störande av ordning i samband med kvällsföreställningen utanför Bishops Arms i Borås. Senare omhändertas Åke Potts av polismyndigheten enligt lagen om berusade bläckblåsare (L.O.B-Bb).

Måndag 4 Maj: Rapport som inkommer telefonledes gör gällande att Fullpotts innan utcheckning från Bed and Breakfast (B&B) i Hestra struntat i att tömma soptunnan på rummet samt underlåtit att betala för den använda handtvålen. Man hinner även under eftermiddagen med att skrämma en tax med ett trombonsolo utanför Hemköp i Borås. Rotary i Bollebygd nås av ryktet och avbokar kvällens framträdande. Faktura skickad, mottagen och betald.

Tisdag 5 Maj: På kvällen hittas Benny Potts, Lenny Potts, Kenny Potts, Conny Potts och Ronny Potts utslagna framför teven. Sannolikt förorsakat av överdos på pizza, nässpray och champions league fotboll. Efter rådigt ingripande av den före detta bulimikern Paula Potts mådde gossarna snart bättre. Väntar fortfarande på fakturan för skurningen av vandrarhemmet i Mölnlycke.

Onsdag 6 Maj: Värdparet för B & B i Lindome observerar bandmedlemmar ur Fullpotts vid kylen halsandes mjölk direkt ur förpackningarna runt midnatt. Tidigare på kvällen hade någon ur Fullpotts underlåtit att använda underlägg till kaffekoppen på det att ringar orsakats på värdarnas träbord av äkta kryssfaner. Faktura skickad, ej mottagen.

Torsdag 7 Maj: Semifinal i ishockey-VM mot Tjeckien och svensk seger. Fjärrkontrollen till vandrarhemmets 20-tums tjock-tv av märke Sharp försvunnen. Dagen efter upptäcks kvarlämnade halvdruckna mjölkpaket i kylen. Personalen anmäler även samtidigt en fotpall som saknad. Fotpallen påträffas senare i vandrarhemmets bastu tillsammans med en flaska vaselin, en pingisboll, en rulle silvertejp och en hafsigt signerad affisch föreställande en ansträngt leende Anna Skipper. Faktura skickad, ej mottagen.

Fredag 8 Maj: Sverige förlorar semifinalen mot Kanada i ishockey-VM. Besvikelsen över Sveriges missade finalplats tager sig uttryck genom att långsamma trafikanter vid ett trafikljus i Kungälv gives långfingret i samband med omkörning. All rom och russinglass rapporteras förbrukad. Beställning skickad till hemglass, får till svar att Hemglass önskar annullera vårt avtal. Fax skickat till Advokat Sillén.

Lördag 9 Maj: I strid mot Lindome kommuns maximalt beviljade minut av tomgångskörning står Fullpotts med motorn i gång vid bankomaten åtminstone fyra minuter för länge. Trafiknämndens ordförande giver mig telefonledes en avhyvling värdig en vresig ekplanka. Medverkan vid kommande dags invigning av kommunens nybyggda fartbula ej längre önskvärd.

Söndag 10 Maj: Lazlo Potts observeras på trappan till Kommunhuset i Stenungsund med blottade skinkor. Uppmärksamheten från denna vilda vadslagning renderar i att såväl spelningen på kvällens Hem och Skola möte i Getskär som jamsessionen med Ålastryparnas dragspelsklubb nere i hamnen avbokas. Läser lusen av Lazlo Potts.

Måndag 11 Maj: På grund av olikheter i synsättet på hemglassfranchisen strular glassleveranserna från Hemglass. Även det mobila bredbandet slutar fungera. Upprorsstämning uppstår på vandrarhemmet. Ett styck stengodsamfora med blåa och gula penséer välts över ända. Tore Potts hemlängtan leder till att denne avviker från gruppen.

Tisdag 12 Maj: Efter dagens bägge framträdanden i Uddevalla pekade turnéplanen bilkaravanen vidare i riktning mot Halmstad. Viking Potts GPS-navigator förvirrade till orienteringen vid utfarten ur Uddevalla en smula. Genom en serie olyckliga filbyten och en felaktig utfart ur en rondell tuffade man tillsynes vidare mot Halmstad. Att Oslo samtidigt föreföll ligga allt sydligare för varje tiominutersperiod som förflöt var uppenbarligen inget man reflekterade över. Därmed har The Fullpotts lämnat Sverige för en improviserad Norgeturné. Skulle föresten inte förvåna mig om de helt enkelt rymt de otacksamma lymlarna!

För återstoden av dagen skall jag icke tänka ytterligare en sekund på Fullpotts förehavanden. Vågar man hoppas att de fortsätter till Island och bosätter sig där för gott?

Med lyft tekopp!

Grefve Fågelsparre

Då jag i vanlig ordning denna andra fredag i blomstermånaden Maj bevistade Rabarberklubbens fredagslunch råkade vi för en gångs skull in på ett ämne vi icke tidigare uttömt till sista andetaget, kivats om till timmen var sen, helt sonika bordlagt eller bara råkat i luven på varandra över minst tiotalet gånger, bara detta år.

Någon gänglig gynnare vid namn Malin Mattson eller dylikt hade via Broder Magnus redogörelser chockerat majoriteten av brödraskapet. Ja vi är tillstörsta delen bröder i brödraskapet till Rabarberns ära. Broder Kerstin är förövigt kassör såväl som klubbens enda kvinnliga medlem. Kvinnlig med kaninöron runtomkring typ ”kvinnlig”, då Kerstin förut gick under namnet Thorbjörn i sitt tidigare liv som bankföreståndare. Numera går hon/han under benämningen Kers-Björn då man aldrig riktigt på förhand vet i vilken version Kers-Björn som dyker upp. När det gäller debit och kredit är det trots allt ingen som slår Kers-Björn på de välmanikerade fingrarna. Nog om detta, till saken och så vidare!

Klassföreståndaren i den klass där Broder Magnus barnbarn ingick hade hållit någon form av informationsmöte där allehanda avarter inom ungdomskulturen belystes. Bland annat skulle denna Malin Mattson vara en särskilt farlig karaktär och vara väl värd att hålla ett öga på. Malin Mattson beskrivs som en gänglig varelse med för mycket smink, ofta iklädd lång läderrock och drickandes blod. Enligt beskrivningen påminde denna Malin Mattson i det stora hela om en anemisk vampyr. Förövrigt en beskrivning som väl skulle passa in på min första hustru.

Musikaliskt beskrivs Malin Mattson som en representant för Göteborgsrocken. Nu är jag icke så särdeles bevandrad i den nutida musikkulturen så vad termen Göteborgsrock eller Göthrock är kan jag inte svara på. Men med tanke på västra Sveriges fallenhet för biltillverkning och fiske lär det ju textmässigt handla om en revolterande bilbyggardotters revolt mot uppväxten med den ensidiga mathållningen med klar slagsida mot allehanda fiskrätter och det ständiga tjafset om bilar och bilbyggeri. Gissningsvis kommer vampyrtemat ur längtan efter att få sätta tänderna i en rejäl biff.

Ungdomar skall icke underskattas, det är min paroll. Exempelvis är de mer förslagna än föräldrar och övriga kan föreställa sig i sin vildaste fantasi. Exempelvis när jag alldeles nyss googlade på Malin Mattson fick jag inte en endaste träff på denna vampyrmusiker. Givetvis ligger dessa sidor på någon underground server dit man bara hittar med speciella inbjudningar via msn, facebook och torrents och allt vad det heter. Nej, nu tager jag helg. Lite punsch och lite Harry Brandelius på detta och fredagskvällen är räddad.

Med höjt paraply

Grefve Fågelsparre

Föregående veckas sommarhetta och innevarnade veckas regnskurar har med all önskvärd tydlighet bevisat cylinderhattens tillkortakommanden som det mest lämpade plagget för utomhusvistelse denna årstid. Därmed kom det sig att undertecknad spenderade större delen av morgonen sökandes efter en för årstiden mer lämpad huvudbonad, d.v.s. min sportkeps.

Normalt sett brukar jag växla från cylinderhatt till min gamla hederliga sportkeps vid samma tidpunkt som jag skiftar till sommarpuckar på bilen. Föresten, finns det fortfarande individer vilka benämner bildäck som ostar? Kan inte påminna mig att jag påträffat någon endaste däcknasare denna sida millennieskiftet vilken brukat detta förut i branschen så obligatoriska uttryck. Om någon har en dylik ostgubbe i bekantskapskretsen, skulle ni då vilja vara så vänliga att k-märka densamme? Märkningen i sig behöver inte vara komplicerad eller märkvärdig. Ett väl utfört potatistryck med ett rejält K i pannan räcker mer än väl. Hur som haver, åter till ämnet.

Min gamla sportkeps i klassisk tropikutgåva tycks för all framtid vara förkommen. Sannolikt föreligger ett nära samband med flytten till nya bostaden. Skulle även kunna vara någon långfingrad individ vilken lagt ut sportkepsen på Blocket för att göra sig en hacka. Tänkte härmed varna Blockets alla presumtiva sportkepsspekulanter att en ekorrfärgad sportkeps i intrikat mönstrad tweed komplett med skärm av Venezuelanskt bäverskinn och på insidan slugt märkt med en vitt tygbit med broderade blåa stygn där Grefve Fågelsparre går att utläsa icke kan anskaffas i god tro, ty den är med största sannolikhet norpad.

Gav mig med schvung i stegen, solsken i blick, vågor i håret, kaffe i magen och välfylld plånbok ut på en grundlig inventering av stadens sportkepsutbud. Hos min gamla vanliga herrekipering var all slags sportkepsar slutsålda och samtliga leveranser långt in i juli var synnerligen restnoterade. Allt de kunde erbjuda var splitternya studentmössor. Alla vet ju att studentmössor näppeligen skall vara vita mer än innan de just tagits i bruk. Så en kritvit studentmössa vid min ålder? Störtlöjligt, som Baloo brukar säga på julafton.

Stadens andra herrekipering var stängd på grund av sjukdom. Stadens tredje herrekipering besöker jag icke längre då jag och föreståndaren vid flertalet tillfällen över tillsynes petitesser råkat i luven på varandra. För övrigt vet väl alla och envar att en höggradig herrekipering erbjuder sina kunder en mörk kasse utan reklambudskap. Möjligen kan en påsdesign från tidigt 30-tal utan för mycket tingeltangel låtas passera i dessa tider. Styrde via Café Berget kosan mot Åhléns där jag fortsatte kamma noll på sportkepsfronten. Biträdet var för all del hjälpsam men en smula fnissig. Vad är det med termen sportkeps som är så svår att förstå? Sportkeps och amerikansk brännbollskeps är sannerligen icke samma sak! Man blir upprörd…

H&M, gräslig musik, köer, inte en käft att fråga. Vände tvärt och gick mot Kapp Ahl. Till min stora skuffelse saluförde Kapp Ahl enbart sportkepsar vilka designmässigt snarast påminde om något som Gustav Vasa tappat i snödrivan på vägen till Mora. Hade god lust att spörja biträdet huruvida det var möjligt att få se protokollet från kol-14 dateringen av nämnda plagg.

Gina Tricot, BikBok och Lindex har inte ens en herravdelning, man blir upprörd! Hur kan detta ens vara tillåtet i dessa tider? Borde inte rimligtvis herrkläder kvoteras in i dessa butiker i jämlikhetens namn?

Intersport och Stadiums hela kepsutbud bestod till 90 procent av mössor nedpepprade med New York Yankees logotyper. Även om jag spelat amerikansk brännboll en och annan säsong på amatörnivå är jag inte en tillräckligt stor brännbollsvän för att ikläda mig Yankee fodral på heltid.

Gick stället in och balsamerade själen på Clas Ohlsson bland muttrar, skruvar och i övrigt mångt och mycket fullständigt onödiga pinaler. Slutade med att jag impulsköpte en uppblåsbar kajak. Emellertid står jag fortfarande utan sportkeps rustad. En idé vore ju annars att telefonledes höra om inte Arne Weise eventuellt har en sportkeps för mycket på hatthyllan? Men först skall jag omgående tappa upp ett bad och gifva kajaken en första utvärdering av dess sjövärdighet.

Med för säsongen avtagen cylinderhatt

Grefve Fågelsparre

Ytterst pinsamt, hela deklarationsfadäsen. Visade sig vara först vid midnatt föregående afton som deklarationerna skulle vara inne hos skattmasen. Ber om ursäkt för denna ouppsåtliga förvillelse. Om någon med anledning av mitt inlägg måndagskväll ofrivilligt befunnit sig i närheten av skattmasen med andan i halsen, svettpärlor i pannan, fradga i mungipan och deklarationsblanketten i högsta hugg kan jag som gottgörelse tänka mig bjuda på en plommonbakelse ackompanjerad av syntetisk vaniljsås som plåster på eventuella själsliga blessyrer.

Jag skulle även vara tacksam om vederbörande efter inmundigandet av nämnda plommonbakelse på hemvägen kunde medtaga några kassar glasflaskor till den härför avsedda men likaledes icke så värst närbelägna igloon. Egentligen rör det sig om igloo i plural, en grön och en vit, för mörkt respektive ljust glas. Men då jag icke känner mig komfortabel med att skriva ordet igloo enligt en igloo flera igloos undviker jag fräckt pluralformen utan hänvisar istället glatt till igloo i singularis. I värsta fall, nämligen bestämd form plural riskerar det blifva sju resor värre då det utbredda ordet igloosarna ter sig tämligen illa i skrift. Efter denna repulsiva tanke får man tämligen god lust att medelst en effektfull klatsch taga sig för pannan, utstöta ett ångestfyllt mammutvrål och omgående intaga framstupa sidoläge. Igloosarna, man ryser…

Nå, tager man istället rådigt fram svenska akademiens ordlista och slår upp sidan 368 kan man, förutom att drabbas av akut narkolepsi, läsa att denna grupp certifierade åsnerövar numera trots så väll snille som smak approberat pluralformen av ordet igloo med anglosaxiskt plural s. Korrekt svenska enligt mig och mina bakåtsträvnade gelikar vore snarare ett svenskt plural r. Enligt principen en igloo, flera igloor. iGloor föresten, visst låter det misstänkt likt ett varumärkesnamn som borde vara skyddat av Apple? Förslagsvis i form av ett par glasögon man kopplar till sin iPod eller iBook för att tydligare njuta allehanda multimediaformat på såväl nät- som trumhinna? Helt sonika ett par glassiga Virtual Reality glasögon som man sade förr i tiden på it-världens stenålder, d.v.s. 1990-talet.

Dessutom, hur kommer det sig att ingen anmält det omfattande bruket av termen glasigloo till diskrimineringsombudsmannen? Vad är det egentligen för signaler vi sänder till våra barn och ungdomar när det är tillåtet att med berått mod kasta glasflaskor i igloor? Här skulle jag vilja se kraftfull lagstiftning ta i tu med diskrimineringen av en intet ont anande urbefolkning. Ty, om en traditionstyngd chokladboll med kokos på måste byta benämning till skydd för alla söder om Ystad boende och härstammande, hur kan vi då tillåta förtrycket av de inuiter vilka till vardags huserar i närbesläktade bostäder med våra glasigloor? Att dessutom på värsta apartheidmanér separera mörkt och ljust glas i speciella igloor beroende på färg… Man blir upprörd! Borde vi verkligen uppmana kreti och pleti till att kasta flaskor i och omkring inuiternas bostäder hur som helst, vill vi egentligen göra Grönland till en sopstation?

Härmedelst skulle jag vilja taga tillfället i akt och lansera det till glasigloo alternativa och betydligt mer politiskt korrekta ordet glasåtervinningskupol, en så kallade G.Å.P. Ty, jag tycker det luktar unket om hela glasåtervinningen i dess nuvarande form. Eljest omgivs just dessa glasigloor oftast av en bouquet av urin. Vilket ger termen (ur-in)-vånare en ny betydelse… Därmed inte på något sätt varken sagt eller insinuerat att grönlänningar luktar kiss. Tvärtom. Alla i reklam-tv bevandrade vet ju att de friskaste andedräkterna kommer från grönländska isbjörnar samt att inuiter alltid luktar nytvättat, låt vara med ett svagt drag av mentol.

Avslutningsvis undrar jag med facit i hand hur detta inlägg kunde kapsejsa så fullständigt. Allt jag ursprungligen avsåg publicera var två snabba rader om min ursäkt för deklarationsfadäsen samt anhålla om assistans att bära glasflaskor till igloon, förlåt glasåtervinningskupolen. Nåja, så snart min butler Willem återkommer från kiropraktorn skall vi lubba bort med några kassar glas till återvinningsstationen. Då avrundar jag genast snabbt för att slippa vidare klavertramp genom att med schvung lyfta cylinderhatten och tillönska eder en trevlig onsdag.

Grefve Fågelsparre

Ett av aftonens simplare dilemman är hur jag på bästa sätt fräschar upp och avaromatiserar mitt numera alltmer aromrika skinnställ? Ett angeläget spörsmål som jag hittills undvikit likt badad katt skyr badkaret. Jag vill ogärna riskera förstöra skinnställets patina genom att utsätta det för starka kemikalier. Då inhandlar jag hellre ett helt nytt modernt som jag kan köra i torktumlaren.

Dock visar det sig vara mer komplicerat än man initialt tror att handla ett vanligt hederligt skinnställ utan en massa ovidkommande krusiduller. Ty nutilldags saluförs icke längre plagg vilka icke fullständigt från topp till tå äro nerlusade med konstiga reklambudskap och logotyper i bjärta kulörer. Varför antar mc-branschen att samtliga motorcyklister önskar se ut som någon designad chokladbit i godishyllan på ICA? Jag är upprörd!

Vad värre är visade sig min kreativa revisor under helgens gång blivit haffad i tullen för olaglig införsel av botaniska beståndsdelar ur den Nederländska floran. Således tvingas jag helt på egen hand slita mitt hår och på ren chans kryssa i och bocka av deklarationsblanketten. Att framgångsrikt lyckas lägga rabarber på en lagom autistisk revisor dryga tre timmar innan tidsfristen går ut har även det visat sig ogörligt.

Vad jag behöver nu är en kreativ revisor som med förbundna ögon och handklovsförsedda händer och med endast en pennstump i ena mungipan framgångsrikt fyller i en K5 utan att fogden med bister uppsyn och tråkig ton snart kräver in en bevittnad K4. Dessutom har jag ingen lust att lämna in en T2:a då jag kraschat det fordon pengarna gått till. K12:an är alltid ett gruskorn i ögat och N3A är rena snorskogen. Vad skall hela den här proceduren vara bra för egentligen?

I år avser jag även i ruta 43 äska avdrag för de fortkörningsböter polismyndigheten så nesligt tilldelat mig under budgetåret 2008. Dessa ohemula summor har enligt min åsikt haft en menlig inverkan på mitt dagliga bröd under 2008. Jag är upprörd!

Nej, här kan jag ju inte sitta längre och slita mitt hår förgäves. Här krävs handling och initiativ. Jag signerar eländet på heder och samvete i dess nuvarande skick och form. Skulle fogden invända mot årets deklaration får jag väl hävda tillfällig sinnesförvirring och hoppas att min haffade revisor befinner sig på fri fot och i hyfsat skick.

Nej nu blifver det läderhjälm och bilhandskar på för här skall ut och köras bucklig cabriolet till skattmasen! Go afton och glöm nu inte lämna in deklarationen.

Med lyft cylinderhatt!

Grefve Fågelsparre

Visst vore det väl fenomenalt om det erbjöds universitetskurser i butlerologi? Ämnet där komplexa teorier dryftas om hur man initialt utvärderar den bästa butlerkandidaten och därefter bibehåller den perfekta butlern i sin tjänst. Jag skulle åtminstone genast skriva upp mig på en snabbkurs i butlerologi. Ty senaste åren har jag haft en smula otur med mina butlers. Därmedelst har jag under två års tid av och till tvingats klara mig helt på egen hand. Men det är till syvende och sist barockt att en grefve, med så många järn i elden likt mig själv, framlever sina dagar utan tryggheten av en kvalificerad butler vid sin sida.

I och med årsskiftet 2008/2009 var det ursprungligen tänkt att Lord Tilkingtons förargade butler Charles skull påbörja sin tjänstgöring hos undertecknad. Dock nös lyckans gudinna mig ännu en gång rakt i plytet då Charles under julhelgen kammade hem hundratusentals pund på hästkapplöpningar. Varpå jag under nästkommande förmiddag emottog ett telefonsamtal från Charles där denne kort och gott instruerade mig att placera det gemensamt undertecknade anställningsavtalet ett gott stycke upp i rektum. Oklart på vem dock, jag erfor icke några närmre instruktioner innan luren var brutalt pålagd i mitt öra. Lika bra detta då jag klarar mig alldeles utmärkt utan slika personer i min tjänst.

Under en fasanjakt utanför Grebo träffade jag i påskas en kul prick vars kusinbarnssvåger kände till den välrenommerade butlern Willem vilken sökte anställning i lämplig familj. Willems förutvarande uppdrag var hos den lätt brackiga familjen Rosenhjelm där han med de varmaste rekommendationer tjänat sitt uppehälle sedan 1993. Olyckligtvis erhöll Willem under senvintern den så kallade foten sedan familjen Rosenhjelm hamnat på obestånd efter oklokt bruk av onlinepoker parat med olyckssaliga investeringar ibland annat SAAB och Carnegie-aktier.

I förmiddags körde jag så i egen hög person till järnvägsstationen och mötte denne Willem vilken jag kontrakterat på prov under tre månaders tid. Willem anlände planenligt med tåget från Centraleuropa, d.v.s. Malmö. Erbjöd mig efter utbyte av sedvanliga artigheter bära Willems ena väska till bilen. När jag graciöst hivat in väskan i lastutrymmet och smiskat igen bagageluckan deklarerade jag att Willem nu minsann officiellt var i tjänst. Således var det Willems uppgift att köra mig hem. Man ska inte fjäska i onödan, lika bra att visa var skåpet skall stå från början!

För närvarande rattar jag runt i mitt bayerska sommarskott vid namn Zemlan. Motorn är tämligen potent i den lilla sydtyska vagnen, dessutom tar kopplingen en smula högt upp vilket kräver viss måttlighet med såväl gas som kopplingsfot. Något jag i den allmänna förvirringen glömde poängtera för Willem då jag samtidigt var strängt upptagen med att argumentera med den blodigel vilken med fradga runt mungiporna och sin fåniga lilla handdator i högsta hugg propsade på att utfärda parkeringsböter för att jag parkerat Zemlan med höger framhjul ett par millimeter upp på trottoaren.

Efter omsorgsfull arkivering av p-boten i handskfacket anbefallde jag så Willem att taga vänster körriktningsvisare i bruk, frigöra handbromsen och styra kosan in mot city.

På Willems knappa tio sekunder vid ratten hann vi med att ramponera en parkbänk, en vid parkbänken stående cykel, en taxibil av annat tyskt märke samt skrämma upp sängvätaren från parkeringsbolaget i tulpanrabatten. Därmed förfogar jag numera över två obrukbara fordon eftersom Bentleyn är svårt upptagen med att läcka olja garaget i väntan på hembesök från bilens bäste vän doktor Robert. Fattas nu bara att jag inhandlar en Saab också, då skulle jag ha triss i elände mitt garage.

Initialt avsåg jag att under eftermiddagens gång göra en mer ingående presentation av min nya butler men jag känner inte att jag är riktigt på humör i detta ögonblick. Det får helt enkelt vänta till senare tidpunkt. Just nu är Willem strängt upptagen med att banka ut de värsta bucklorna på Zemlan. Efter denna uppgifts avslutande är det synnerligen hög tid att gifva Oscar II:s silverservis en grundlig putsning.

Nu är det synnerligen hög tid att lägga sista handen vid årets deklaration. Med lyft cylinderhatt!

Grefve Fågelsparre

Senaste veckorna har jag återupptagit min bana som mecenat av allehanda kulturuttryck. Exempelvis har jag tagit den kombinerade dancehall-dansband-gycklar-trolleri-musikal och dansgruppen Fullpotts under mina vingar. Dock ligger en korrektion av genrebeskrivningen i pipelinen då den tidigare gycklar och trollerisektionen brutit sig ut i en egen fraktion och adderat rockabilly till repertoaren. Utbrytargruppen kommer sannolikt att återfinnas på diverse raggarträffar under sommarhalvåret under samlingsnamnet Stjärtspringorna. Bokningar av dessa vettvillingar sköts enligt envisa källor av en viss B Karlsson vanligtvis stationerad i utkanten av den skaraborgska prärien. B Karlsson låter via sin pressagent hälsa att bokning av Stjärtspringorna kan göras på stjartspringorna@hotmail.com alternativt slattlandsbavern45@telia.se.

För egen del avser alltså jag, Grefve Fågelsparre, att med buller och bong lansera den framtida supergruppen Fullpotts för en större och med all sannolikhet initialt måttligt entusiastisk publik. Bokningar av Fullpotts emottages med fördel via min e-post fagelsparre@gmail.com. Som turnébussar har fem begagnade Hemglassbilar införskaffats vilka omgående med schvung och infantil entusiasm försågs med ändamålsenliga dekaler. I inledningsskedet kommer dock en av bilarna behålla Hemglassfranchisen, man måste ju betala bensinen på något sätt. För övrigt uppfattas bu-ropen icke lika tydligt om publiken har munnarna fulla med glass…

Supergruppen Fullpotts består först och främst av inte direkt superkända Paula Potts på sång, Ove Potts på Bongo, Lazlo Potts på Cleaves, Ingo Potts på dragbasun, Tom Potts på perkussion, Åke Potts på barytonsax, Nike Potts på bakgrundssång, Steve Potts på elektronisk orgel, Viking Potts på dragharmonika, Odd Potts på violin, Tore Potts på cembalo, Mats Potts på marrackas, Gösta Potts på ståbas, Kenny Potts på akustisk kompgitarr, Conny Potts på elektrisk kompgitarr, Benny Potts på akustisk sologitarr, Lenny Potts elektrisk sologitarr, Ronny Potts på munspel, Jenny Potts på mandolin, Totte Potts på banjo, Gunnar Potts på fogsvans, Gunnel Potts på triangel, Hasse Potts på trummor, Sune Potts på klarinett, Robert Potts på kornett, avslutningsvis den lynnige men briljante kompositören och maestron Wilhelm Potts på LSD och blockflöjt.

Vid en improviserad provspelning utanför IKEA under gårdagen sålde Fullpotts cd-skivor för hela 235 kronor och glass för 893 kronor. Sammantaget renderade detta framträdande en vinst på hela en krona och femtio öre rakt ner i min ficka. Samtidigt drabbades Åke Potts av halsfluss så vi får se huruvida ersättaren Stig Potts valthorn tas emot lika entusiastiskt av publik såväl som återstående delar av Potts ensemblen. För att täcka upp uppstartskostnaderna för Fullpotts Sverigeturné ska hela gänget förbi blodcentralen och lämna blod i eftermiddag. Då ingår både lunch och tillräcklig kontantersättning för bränsle till Göteborg. Jag önskar Fullpotts lycka till!

Med lyft cylinderhatt

Grefve Fågelsparre

Först och främst skulle jag vilja taga tillfället i akt och läxa upp den eller de lymlar vilka under den gångna natten placerat min enligt konstens alla regler vällåsta Crescent två och en halv meter upp på taket till sopstationen på innergården. Till dessa illgärningsmän skulle jag vilja leverera följande budskap: Giv framledes blanka faen i min velociped, ty den som icke hörsammar denna uppmaning kommer drabbas av allehanda hemskheter. Bl.a kommer jag att teckna en prenumeration på Ica-kuriren i ert namn, dessutom kommer jag i ert namn lämna en intresseanmälan till Postkodslotteriet såväl som det där efterhängsna kalsongabonnemangsföretaget som likt Ebola aldrig släpper taget. Bråka icke med Grefve Fågelsparre!

Är det till äventyrs någon som känner till om man likt med katter i träd vänder sig till brandförsvaret om man vill få sin cykel nedplockad från ett tak eller är det månne ett fall för nåt privat alternativ som exempelvis en budfirma eller nåt byggbolag kanske? Bostadsföreningens vaktmästeri håller förövrigt stängt denna dag med hänvisning till klämdag. Hur tänkte de här, klämdag hur då? Man blir upprörd!

Då det innevarande dag såväl som kommande kvällskvist är valborgsmässoafton anbefaller kutymen att ett brännoffer görs till ära för vårens stundande ankomst. Med anledning härav ämnar undertecknad intaga middag på Restaurang Spiltan där anrättningarna företrädelsevis serveras mer eller mindre förkolnade. Dessutom förefaller hovmästaren oftast vara på lyran, har man tur kan man alltså komma undan med att betala för vitlöksbrödet och lite husets röda. Undrar föresten om inte kocken i likhet med servitrisen lider av svårartad starr? Förra valborgsmässoaftonen lyckades servitrisen tippa mitt glas inte mindre än sju gånger. Men en tradition är ju en tradition så länge den är en tradition.

När det senare denna afton är dags att antända brasan i syfte att få vintern att rasa utför våra fjällar kräves enligt min åsikt ackompanjemang av en rejält tilltagen manskör. Huruvida det anno 2009 fortfarande är möjligt att få njuta en gammaldags manskör vid valborgsmässoelden eller icke får framtiden utvisa. Jag hafver hursomhelst mina dubier. Lyckosamt nog har jag några fantastiska inspelningar på grammofon från föregående sekel, så helt utan kvalitativ körsång blifver jag icke denna afton.

Detta år har jag ihop med min gamle livmedikus Leif Kiwi och Major Nääs kreerat min egen majbrasa från grunden. Trädgårdsavfall från gamle Major Nääs trädgård utgör den grund till vilken jag bland annat adderat det soffbord i eukalyptus jag i en svagstund påbörjade men som visade sig ha vissa konstruktionsmässiga misstag i designen. Dessutom passar jag på att bli av med en illa medfaren öronlappsfåtölj i tweed, ett trebent bordtennisbord, ett skevt vitrinskåp, en gisten kommod och två tusen fuktskadade exemplar av Gudrun Schymans memoarer, fyra gamla utslitna dubbdäck samt ett felkonstruerat klickgolv i parkett från Pergo. 

Se nu till att ha ett lagom trefvligt valborgsmässofirande där ute och passa för guds skull ögonbrynen, det skall jag göra.

Med lyft cylinderhatt

Grefve Fågelsparre

Med anledning av det tumult som en galen mopedist vållat under föregående kvällskvist önskar jag bara som kortast meddela att den skottskadade grefve pressen refererar till icke är Fågelsparre. Jag är fullt upptagen med att riva en vägg mellan min och en fd grannes lägenhet då jag även köpt dennes våning. Man måste ju inhysa tjänstefolket någonstans.

Avrundningsvis undrar jag om någon känner till namnet på den medieprofil som anhållits misstänkt för illdådet? Min gissning ligger på Janne Josefsson då denne har rykte om sig att vara något av en skjutjärnsjournalist.  

Passopp gott folk ty det här kan blifva en smula långrandigt. Med påsken avverkad ligger nu äntligen vägen öppen för vårens ankomst. Då solens strålar åter lyser med full styrka har jag noterat ett av de allra säkrast vårtecknen. I varje liten buske och snår råder en faslig aktivitet, ty det fullkomligt kryllar det av poliser till tänderna rustade med laserpickadoller. Kommande vecka är det förövrigt utlyst så kallad hastighetsvecka. Någon som ser sambandet? Inte utan att man hoppas på regn, kyla och isande vindar hela vecka 17.

För egen del spenderade jag påsken genom att ligga i bivack, tugga mossa och spana på fienden. I kronans uniform lär sig unga män vad det innebär att vara man av män som fortfarande är pojkar fast med galonklädda axelklaffar och höjd röst. Vi är några glada gossar som till åminnelse av våra undvaranden återupplivar gamla minnen. Somliga minnesbilder kanske borde låtas falna i glömskans kakelugn medan andra fortfarande kan få oss att le.

Nu var det ju i och för sig några år sedan jag första gången iklädde mig kronans kläder. Icke tu tal om annat. Som en och annan av er kanske känner till framväxer det ofta någon form av kamratlighet då man i unga år delar vardag med andra unga män under svåra umbäranden. Den som icke suttit eldvakt sena torsdagskvällar i ett militärtält till bristningsgränsen fullproppat med väderspända rekryter vet inte vad det vill säga att göra uppoffringar för kung och fosterland.

I ärlighetens namn skall erkännas att det inte längre rör sig om några vildmarksäventyr av större omfattning. Då majoriteten av gruppen numera till övervägande del är män av betydligt mer stadgad kassa än förr.

Då låg vi i bivak. Nu hyr vi varsin svit på Statt.

Då åt vi bark, lav och drack smältvatten. Nu äter vi flott och dricker gott.

Då sprang vi i lera. Nu åker vi taxi.

Då sköt vi lösplugg. Nu skjuter vi lerduvor.

Då gjordes behov i en grop. Numera erbjuds helkaklade badrum med golvvärme.

Då raggade vi vilt på sjuksköterskor och servitriser. Nu raggar vi vilt på sjuksköterskor och servitriser. Somliga företeelser förändrar sig inte med tiden?

Inte desto mindre är man alltjämt sitt gamla jag i kamraternas ögon. Bara för att jag vid ett endaste tillfälle råkade koka ihop en hallucinogen en bryggd av en skum växt vilken av okänd anledning letat sig ner i mitt kokkärl kallas jag för druiden i detta gäng. Historien om min och sergeantens magpumpning är bland de första som avhandlas vid våra möten. Nej, en dusch på det här och sen skall jag hämta ut min strävhåriga tax Serenius från hundpensionatet.

Trefvlig helg!

Grefve Fågelsparre