Dagens obetydliga händelse direkt tagen ur historiens djupaste slaskhink. Den 15 Maj 1952 tappar Ingmar Bergman en burk drottningsylt på sin ljusa ryamatta och intar fosterställning.

Under fredagseftermiddagen ämnade jag införskaffa den äkta murvelpenna vilken Aftonbladets på-plats-redaktion med Lasse Anrell i spetsen enligt omfattande annonsering skulle distribuera mitt på torget i Linköping. Då Serenius var i behov av sin eftermiddagspromenad fick han åtfölja mig till Stora Torget för att ge Lassie Anrell onda ögat. (Lång berättelse, skippar tillsvidare)

Tjugo minuter senare svängde jag med Serenius i släptåg in på tidigare nämnda torg. Aftonbladets iögonenfallande kampanjcentral var tämligen svår att missa. Kortade in kopplet på Serenius och stegade fram för att göra anspråk på min rosa penna. Till min stora besvikelse lyste dock herr Anrell med sin frånvaro. Inte utan att jag blev en smula besviken, det ska motvilligt medges. Detta då jag sedan många år tillbaka önskat framföra ett par sanningens ord till denne journalistiske gödselspridare öga mot öga, man mot man, tax mot tax.

Jag sporde en annan skabbigt ekiperad varelse med aftonbladets logotyper på sin klädsel huruvida Lasse Anrell blivit kvarglömd på pissoaren i Jönköping eller om monsieur Anrell månne var alltför bakfull för att orka släpa sig ut till den måttligt entusiastiska allmänheten?

Herr Anrell var enligt uppgiftslämnaren ifråga upptagen på annat håll, och nu citerar jag ordagrant eftersom jag ej för egen del nyttjar dylikt språk: Lasse är inne på Burger King och skiter.

Jaha, och samlar inspiration till sina krönikor med all sannolikhet. Nåja, mitt huvudsakliga motiv till att uppsöka denna tidning var ju att lägga vantarna på en äkta rosa murvelpenna, inte slänga käft med Lasse Kongo. Den skabbigt ekiperade uppgiftslämnaren överräckte den rosafärgade murvelpenna jag så hett åtrått, vilket jag artigt tackade för. Sporde om jag eventuellt kunde tänkas få taga en grabbnäve mintkarameller ur skålen med reklamförsedda mintkarameller. Det gick för sig.

Dagen efter detta möte med Aftonbladet, dvs. på lördagsmorgongen vaknade jag med ett kraftigt illamående. Första tanken som slog mig var dock inte att jag försummat taga pillret och råkat bli gravid, tillskillnad mot många andra bloggare senaste tiden. Medan jag beskådade förra dagens middag guppandes i Gustavsbergaren kände jag att nej, jag skulle nog inte bli en speciellt bra bulimiker. Nu är ju jag i och för sig naturligt smärt, men ändå. Denna form av porslinsuppsökande aktivitet höll i sig under hela lördagen. Misstänker att det jag drabbades av var sista skälvningarna utav vinterkräken 2008. Resultat: Noll skrivna rader på memoarerna.

På söndagen började jag åter känna mig varandes vid sunda vätskor. Beslutade mig runt lunchtid att införskaffa livsmedel på mitt lokala ICA då min vanliga restaurang ännu ej öppnat. Inköpte i ett svagt ögonblick en Felix färdiglunch vars fullständiga namn löd; Chicken nuggets med klyftpotatis och sötsur sås. Kändes lite lagom exotiskt. Tillagade faenskapet enligt instruktionerna på baksidan av förpackningen och trettiominuter efter måltidens intagande drabbades jag av en fantastisk kramp i magtrakten. Då var det dags igen! Efter en natts sovande på Gustavsbergaren avser då jag fortsättningsvis hålla mig borta från fler av Felix färdigluncher, samt Aftonbladet. Resultat: Noll skrivna sidor på memoarerna.

Rörande den rosa murvelpennan vilken jag hämtade under fredagen hann jag icke testa dess egenskaper som skrivdon. Den hamnade fortare än kvickt i kakelugnen som misstänkt smittbärare av vinterkräken 2008. Ibland bedrar snålheten visheten, pennor ska man ej ta emot som allmosor. Pennor ska man köpa för egna penningar! Håll i hatten gott folk och njut av återstående del av måndagen!

Grefve Fågelsparre

Klåparen Lasse Anrell från Aftonbladet skall enligt förut nämnda tidnings hemsida förorena Stora torget med sin närvaro under eftermiddagen i syfte att dela ut rosa bläckpennor till alla hugade Linköpingsbor. Anledningen härtill är att LHC:s tränare under föregående match sågs bruka en dylik tingest för anteckningar i sitt kollegieblock under spelets gång. Själv anser jag att LHC vann matchen trots och inte tack vare denna rosafärgade Aftonbladspenna. Spontant har jag ett bra förslag på vart herr Anrell kan göra av sina pennor. Men nu ska jag inte vara otrevlig och skapa dålig stämning inför helgen.

Vore onekligen intressant att lägga vantarna på en penna som är särskilt framtagen för kvällspressen. En äkta murvelpenna borde vara mer avancerad än den mytomspunna bläckpenna som NASA tog fram efter tio års hård forskning och lika många miljoner dollar. Amerikanerna var mäkta stolta över sin nyuppfunna bläckpenna och när de stöddigt i nedlåtande ton frågade ryssarna vad de nyttjade för skrivdon i tyngdlöst läge fick de svaret: En blyertspenna såklart, hurså? Varpå amerikanens uppsyn påminde om den där enfaldige uppfinnaren i Lorry.

Jag överväger för tillfället huruvida jag ska medtaga min strävhåriga tax Serenius ner till stora torget och säga några väl varda ord till denne självupptagne och om jag får ventilera min åsikt totalt talanglöse herr Anrell och dennes så kallade krönikor.

Kanske lika bra att koppla Serenius i det extra starka läderkopplet i fall stämningen skulle råka bli något hätsk då Serenius har en tendens att försvara sin husse i alla lägen.

Inte för att strävhåriga taxar likt Serenius vanligtvis räknas till kategorin vildsinta mördarhundar. Risken för att han direkt flyger upp på herr Anrells strupe får anses minimal, herr Anrells hälsenor ligger dock i farozonen. Kanske lika bra att lämna Serenius hemma, vem vet vilka sjukdomar den där Anrell kan tänkas bära på. Finns roligare saker att ägna sig åt en fredagskväll än att sitta hos veterinären och vänta på att hunden ska få sin stelkrampsspruta.

Får jag tag på en dylik penna återkommer jag med en utförlig rapport på denna sida inom kort. Om inte, ha en trevlig kväll!

Grefve Fågelsparre

Tänkte inleda mina memoarer med något spännande och dramatiskt för att locka in läsaren snabbare i boken. Vad kan väl då passa bättre än min egen födelse? En målande beskrivning av hela resan rakt ut från livmoderns trygga omgivning till den hårda kalla omvärlden. Dock insåg jag tämligen omgående att de fåtal minnen jag förfogade över från mina allra första levnadsår var synnerligen dimmiga. Denna insikt kändes i sammanhanget fasligt nedslående. Man har ju läst om folk som till och med minns sin egen förlossning.

Detta åstadkommes enligt uppgift via hypnotiskt inducerad regression. Nu är ju jag en man av vetenskap så för dylika tilltag har jag normalt sett inte mycket till övers. Men om man nu trots allt skall skriva sina memoarer måste man sätta manken till och räcka vacker tass åt både höger och vänster om det kan göra boken bättre, således även till regressionsterapeuter.

Efter en timmes vilt sökande på internet efter just regressionsterapeuter drabbades jag av inte mindre än två trojaner och en illasinnad attack mot min brandvägg på det att datorn kraschade. Efter en uppgradering av såväl virusskydd och brandvägg samt införskaffande av nytt tangentbord vilket jag oturligt nog råkat knäcka på mitten över knäet i frustrationen över den långsamma starten på mitt memoarprojekt kom jag i kontakt med en hypnosguru i en liten bondhåla i mellersta Sverige. Turligt nog hade hon tid för mig redan påföljande dag.

När jag i förmiddags rullade in på Hypnos-Majvors gårdsplan och gps:en med ljudlig stämma deklarerade ANKOMST slog hjärtat ett par extra slag kan jag medgiva. Kontemplerande under mina stapplande steg uppför den mjuka grusgången över vad jag egentligen givit mig in på. Ringde på dörren till hypnotisören Majvors enkla boning med en liten klump i halsen då jag för att dämpa nervositeten tagit mig ett litet vingummi vilket mycket oturligt hamnat på snedden. Ringde och ringde föresten, bultade kanske snarare ligger närmre sanningen. En liten grå tant öppnade dörren efter en hel del trassel med vad som tycktes vara åtminstone fyra olika säkerhetslås. Inte mindre än tre närgångna schäferhundar gick våldsamt och en smula framfusigt igenom mina kläder efter doftspåren av min strävhåriga tax Serenius.

Majvor var för dagen iförd förkläde och i vänsterhanden höll hon en skräckinjagande förskärare. Jag hoppades innerligt att det ej var resterna av en missnöjd kund som hon just höll på att undanröja vid min ankomst. Medan jag vilt gestikulerade till Majvor att göra Heimlichmanövern blev hundarna oroliga och hotade slita min strupe i bitar, särskilt den av hundarna som var ovanligt lik Bosse Ringholm var mäkta aggressiv. Är det inte ironiskt att när man verkligen behöver hjälp av Heimlichmanövern kan man inte till fullo uttala det vedertagna namnet på denna manöver utan tvingas ge sig in på Gäster med gester och mima; Hjälp, jag dör! Klappa till mig i ryggen!

Nu löste sig allt till det bästa då jag under den tillfälliga kvävningen såg livet passera revy framför mina ögon. Punktar upp förlossningen lite snabbt såsom jag såg den:

* Varseblir ett allt intensivare tryck mot mitt huvud.

* Ett högt igenomträngande ljud hörs.

* Min far ropar åt barnmorskan att flytta undan den handknutna persiska mattan.

* Kämpar mig långsamt liggandes på rygg ut igenom en tunnel för att slutligen landa på en bädd av rosenblad ackompanjerad av Stråkkvartetten Fontanellen i slutet av Fur Elise.

* Varpå barnabördssköterskan håller upp mig mot ljuset i bägge fötterna och en dov duns i golvet kungör att min fader tagit en snabb tupplur.

* Efter denna effektfulla nedkomst hängdes jag upp på en vajer med hjälp av en bastant klädnypa i varje fot där jag fick hänga på tork tills jag bedömdes vara hjälpligt kladdfri.

* Varpå jag snoddes in i en filt och överlämnades till min barnjungfru.

Skönt att äntligen ha dragit upp riktlinjerna för det inledande kapitlet. Dessutom sparade jag in kostnaden för hypnosterapeuten. Inte illa alls, tack för hjälpen Malaco!

Passa på och njut utav resten av torsdagen gott folk. Själv åt jag ärtsoppa till middag så det blir till att hålla korsdrag resten utav kvällen.

Grefve Fågelsparre

Noterade nyss vid min första återkomst till denna sida sedan föregående inlägg gjordes att jag till min stora häpnad emottagit en hel drös trevliga kommentarer och välgångsönskningar från vänligt sinnade läsare.

Kan omöjligen i skrift till fullo uttrycka min samtidiga förvåning över er vänlighet i kombination med den glädje som dessa kommentarer givit upphov till. Jag tackar och bockar.

Nästan lika förvånad blev jag över att jag faktiskt lyckades nå min blogg på första försöket. Har man under min bortavaro lyckats bringa ordning på Passagen till sist? Men det är klart, man ska inte kasta gurka i växthus, fäkta med galen get i liten tunna eller gapa efter domaren då även blinda hönor har öron.

Hela dagen efter min utannonserande avveckling av denna blogg satt jag framför datorn och såg markören blinka tomt på skärmen i och med ordens uteblivelse. Är det inte typiskt att orden fattas mig just precis direkt då ett nytt litterärt projekt skall sjösättas?

För att samla lite inspiration och få nytt fräscht blod till hjärnan beslutade jag mig för att ägna mig åt det som åtminstone halva mänskligheten njuter av till fulla drag, främst män skulle jag vilja påstå. Nämligen samlas i grupp och skåda andra män arbeta. Med anledning härav iordningställde jag en termos starkt kaffe bryggt på Zoegas Hår-på-bröstet-rostning. Packade ner en banan i innerfickan och slängde mig upp på Crescenten för att styra kosan mot första bästa kommunala vägarbetsplats.

Tyvärr strulade fortfarande växlarna på Crescenten då navet lät som om det var tillbredden fyllt med grus. Så jag slängde in cykelaset i ett taggbuskage, det blev således till att bruka apostlahästarna under förflyttningen mot vägarbetet vid rondellen. Väl där noterade jag efter en timmes idogt väntande att manskapet i vanlig ordning sannolikt tagit långfika. Inte en käft iförd illsket orangea arbetskläder kunde skådas i eller omkring brummande arbetsfordon. Inte utan att jag blev en smula uppbragt, till vem skulle jag nu ställa mina bra-att-ha-frågor rörande vägarbeten med vilka jag beväpnat mig till tänderna:

Begav mig istället till herrklubben för kombinerad middag och biljardtävling. Slutade på hedersam andra plats då Ahlroths kärring ringde hem honom redan klockan 1900 och åt Skantze stod inget att göra. Tog taxi hem, drog fram cykelsaset ur buskaget och lade ut faenskapet på Tradera. Resultat: Noll skrivna sidor på memoarerna.

Dagens ljuspunkt är dock att jag lyckades avyttra cykelaset för 875 kronor till någon småfifflare i Skara. Undrar hur många frimärken Posten AB kräver för att skicka en skabbig hoj till Skara. Kan de tänkas acceptera julfrimärken ännu?

Härmed har jag det stora nöjet att tillkännagiva Grefve Fågelsparres sorti från den omvittnade gemenskap som många gånger återfinnes inom Passagens så kallade bloggosfär. Med anledning av Passagenledningens nonchalanta beteende i samband med de ständigt återkommande driftstörningarna fann jag slutligen måttet vara tämligen rågat för min högst personliga del.

Efter moget övervägande har jag således beslutat mig för att taga ett steg tillbaka från offentligheten och istället fokusera min energi på att färdigställa mina memoarer samt ytterligare vässa till de föredrag jag av och till håller för hugade åhörare. Bokningar emottages med fördel via e-post om någon råkar på detta inlägg via google. Om tiden räcker till ämnar jag även påbörja ett tredje litterärt verk rörande August Strindbergs betydelse för den svenska Velociped industrin om nu någon bokförläggare vågar ge ut en bok vilken ej är författad av Liza Marklund, Janne G eller Henning Mankell.

Vill härmed taga tillfället i akt och understryka att det har varit synnerligen angenämt, inspirerande och fasligt givande att interagera med dem av er som av och till frekventerat kommentarsfältet mer eller mindre regelbundet. Tack för era bidrag, dessa har varit synnerligen uppskattade. Trevligt att få göra er bekantskap!

Jag vill även rikta ett tack till alla som haft tålamodet att återkomma till denna sida enkom med intentionen att läsa mitt dagliga dravel utan att lämna några läsbara spår efter sig. Tack, hoppas även att ni som hamnat här efter rätt vilda sökningar på google inte blifvit alltför besvikna. Varför har jag alltid åtminstone en länkning från google per dag rörande det smärtsamma ämnet punkbrock?

Huruvida jag återkommer med uppdateringar av denna sida beror på vilket av följande alternativ som inträffar först:

A) Lanseringen av Passagens förbättrade bloggmiljö från dagens DOS-baserade elände vilket med största sannolikhet sattes ihop av Moses på lediga stunder under uttåget ur Egypten till något mer anpassat för tredje årtusendet.

B) Döden slår sina klor i min lekamen och tager mig dit rosor aldrig dör och solen aldrig skiner. Hur nu detta går ihop?

C) Sammanställandet av mina memoarer går åt fanders och bokförläggarna ber mig taga en lång promenad på en kort pir. Då sitter jag hellre här och tjurar istället än blir blöt om fötterna. Något som förövrigt skall vara tämligen ohälsosamt enligt min ej så ömma moder.

För tillfället är jag dock fasligt trött på allt vad passagen heter och hur man lyckas behålla sina annonsörer trots det gigantiska strul och det kaos som ständigt råder är för mig en gåta. Har man månne bilder på annonsköparna i komprometterande situationer? Något för någon driftig ur tredje statsmakten att undersöka?

Vem vet väl vad framtiden har lagt i gröten? Icke jag, det skall medges. Hoppas ni går en angenäm vår tillmötes!

Med vänliga hälsningar

Grefve Fågelsparre

Framåt kamrater, nu kan vi icke längre vila på lagrarna. Ty våren äro i antågande. Då gäller det att ha sol i sinne och mod därinne. Jag haver under dagens gång med schvung i steg och solsken i blick städat undan liken från flydda tider ur garderoben inför vårens antågande och Madame Lenas eventuella ankommande.

Lika bra att passa på att feja öfvriga delar av hushållet då påskkycklingar och annat gulfärgat påskrelaterat trams ändock skall förpassas till glömskans lagringsplats numero uno. Det vill säga vinden. En ordentlig brasa nere vid komposten kanske vore en ljus idé?

Dagen bjöd annars på ett vädermässigt bakslag i dubbel bemärkelse. Dels den otrevliga överraskningen av ett ymnigt snöfall vilket resulterade i ytterligare tio centimeter himlaboret mjäll på min garageuppfart. Varpå jag inte fann annan utväg än att gifva mig åstad att införskaffa en snöslunga oavsett hur mycket April det snart är.

Dagens andra bakslag bestod av en påkörning i häcken av den fräsigt ekiperade SAAB-blondinen Sofia vid infarten till en rondell då det vid aktuellt tillfälle rådde blixthalka och väglaget var som Gustav Vasa säkerligen skulle ha uttryckt saken, snorhalt. Då jag i samband med fordonets framförande var iförd hatt skulle jag vilja förtydliga ett par saker. Jag var icke på något sätt vållande till denna olycka då jag vid olyckstillfället retarderade mitt fordon inför den annalkande rondellen och påkördes kraftfullt bakifrån av den fräsigt ekiperade SAAB-blondinen Sofia. Därmed borde jag ha en viss chans att undslippa självrisken för de uppkomna skadorna på mitt fordon kan man tycka. Men helt säker kan man icke vara.

Är det förövrigt någon i läsekretsen som är bekant med huruvida det räknas som försäkringsbedrägeri att i inskickad redogörelse till försäkringsbolaget korrigera huvudbonad vid olyckstillfället från tjusig hatt till rutig tweedkeps? Man kan ju näppeligen klandra mig för detta tilltag med tanke på vilka fördomar folk har mot gubbar i hatt! Kanske lika bra att i förebyggande syfte kontakta min husadvokat Leif Sill. Låt oss härmed anse saken tillfälligt utagerad och gå vidare till något helt annat!

I dag infaller Marie bebådelsedag, vårfrudagen samt våffeldagen. Med anledning härav har det blivit hög tid att smörja såväl laggen som gommen, då våfflor är mumma för näbben. Således vankas det i det Fågelsparreska hemmet anka till middag och våfflor med drottningsylt till efterrätt.

Frasvåfflor är mitt gebit. Jag brukar skita i äggen och tillsätta en större mängd smör för att uppnå maximal frasighet. Efter påsken kan det även vara lämpligt att spotta en eller två gånger i glaset i glaset då levern kunna behöva en viss tid för återhämtning efter påskens stadiga konsumtion af ägglikör. Jag skall icke närmre nämna eller gå in på mitt påskfirande mer än att det ägde rum i Finland och påskleken att sänka rova var en ny bekantskap för mig. Den som först tappade rovan i soppan fick städa utedasset med sin tandborste. Resten kan ni säkert lista ut själva. Jaha, nu ringer det på dörren, det borde innebära att ankan har anlänt. Go kväll och passa nu på att njuta av våffeldagen ni också!

Tänkte med anledning av Finlands nationaldag passa på att reda ut det här gamla påståendet vilket gör gällande att Finlands sak skulle vara vår.

Borde inte detta resonemang insinuera att Finland ruvar på något som med all rätt borde tillhöra Sverige? Exakt vad i så fall är det som ursprungligen varit vårt innan Finland lade sina otillbörliga rabarber på detta något?

Teori 1) Finland benämns ofta som de tusen sjöarnas land, vägar man ens tänka på hur många av våra sjöar har de norpat åt sig? Vems var de där sjöarna från början och hur kom de över dem? Ja, det där beror förstås lite på hur man räknar. Frågar du Gustav II Adolf skulle han upprört utbrista att samtliga och varenda liten sjö har finnarna snott från oss! Då hans resonemang tar utgångspunkt ur kartan under den svenska stormaktstiden. Ställ samma fråga till nuvarande stadsminister Fredrik Reinfeldt och du blir sannolikt omhändertagen av SÄPO.

Teori 2) Eller kan det förhålla sig som så att Finlands sak är vår, i syfte att Finland är bäst på våren eller kanske rent av chefar över våren? Om nu Finlands sak är vår, borde Sveriges sak vara sommar, Danmarks sak höst och Norges sak vinter. Bra, då var den saken biff, klar och fastslagen! I så fall skall jag få be att reklamera väderprognoserna mina öron nåtts av inför den stundande påsken. Var är vår vår? Gör om gör rätt! Bästa Fru Halonen, åtgärda våren snarast. Mina vinterhjul ska skiftas 1 april.

Teori 3) Kan det ha något med sisu att göra? Oklart vad sisu egentligen är. Somliga vill göra gällande att sisu är den karaktäristiska doften av vällagrad brakskit framklämd i samband med bastubad. Eller en såkallad finsk Jacuzzi där samma vällagrade brakskit avlevereras nedsjunken under vattenytan i en veduppvärmd träbalja så att jacuzziliknande bubblor uppkommer. Krävs mycket kol och öl för att hålla baljan bubblande. Om detta fenomen med sisu de facto visa sig vara Finlands sak, tycker jag de kan behålla den för gott.

Om nu trots allt Finlands sak är vår, borde rimligen vår sak vara Finlands. Därför anmodar jag Finska riksdagen att snarast upplösa sig själv i syfte att återförenas med fäderneslandet.

Med anledning av Finlands nationaldag tänkte jag passa på att hylla Finland med ett egenhändigt komponerat kollage på temat Finland. Håll tillgodo Finland! 

Skänk gärna en tanke till vårt brodersfolk i öster. För egen del skänkte jag faktiskt en tjuga till en av Finlands många ambassadörer vilka man företrädelsevis påträffar utanför affärsinrättningar saluförande destillerade drycker. Givetvis överlämnades kontantbidraget till den finske ambassadören med förmaningen att denne icke skulle köpa sprit för hela pengen. Som tack fick jag ett kärleksfullt; dra åt helvete gubbjävel, tillbaka. Vackert så, inte lätt att ständigt vara så svårt törstig som dessa personer äro året runt. Tänk på att man sällan blir profet i sin egen hemstad, fulla finnar bullrar mest och man inte någonsin skall bege sig till systembolaget efter vanligt vatten.

I öfvrigt uppbär denna dag titeln skärtorsdag. Således en lämplig dag att bruka den skära sidenkostym jag förärades under förnedrande former under en kryssning i Karibien för bra många år sedan. Till detta avser jag bruka en sällan använd turkos slips samt de gula loafers vilka inköptes under det glada 80-talet för en glad kväll på ett glatt ställe. Träffade förövrigt en glad och galant dam denna kväll 1986 vilken jag nästintill förlovade mig med. En näradöden upplevelse med andra ord. Speciellt framåt småtimmarna då hennes för mig okände make ville ha ett ord med i leken. Av någon outgrundlig anledning visade det sig svårt att resonera med en rabiat finländare som svingade en golvlampa efter mig medan jag flydde runt i villan insvept endast i en filt.

Notabelt är förövrigt att jag vid ett handfull tillfällen förlovat mig med finskor men aldrig ingått i det äkta ståndet med någon av dessa damer. Jag har snarare infört det äkta nej nu blev det allt en smula för snuskigt tror jag visst. Bättre att insupa lite frisk luft. Ämnar istället bege mig ut till kraftledningsgatan och binda ris till egen rygg inför långfredagens obligatoriska bastubad.

Via den senaste tidens enormt eskalerande reklamskörd i min brevlåda har jag blivit påmind om att Hans Scheikes favorithögtid påsken är i antågande. På något sätt känns påsken i dess nuvarande form en smula för kort och för poänglös för att helhjärtat engagera sig i. Trots att antalet ingående dagar i påsken defacto äro en utöver julens tre känns påsken dock lite futtigare.

Julen har tomten, påsken har påskharen. Det är ju inte alls samma sak med påskharen som med tomten. Påskharar och kaniner är inget exotiskt som blott förekommer vid juletid likt tomtar gör. Om vi inte räknar in Telenor express oupphörligt förekommande abonnemangsförsäljare i tomtekategorin. Kaniner och harar påträffas även med jämna mellanrum i dikeskanterna utmed våra vägar, vilket tomtarna icke gör. Med undantag för säljare från Telenor Express igen då förstås. Julen erbjuder julklappar, påsken tarvar påskägg. Vilket är trefvligast att få? Julklapp eller påskägg? Dessutom kan man med fördel plocka fram julpyntet i och med decembers intåg och man har tills tjugondedag Knut att rensa upp bland julkrimskramset. Påsken börjar på skärtorsdagen och avslutas tvärt på annandag påsk.

Eftersom dymmelonsdagen infaller aktuell onsdag eller som vi i min familj brukade säga drummelonsdagen var jag uppe i ottan närmare bestämt kl 04.00 och spelade min gode granne ett spratt. Till tänderna försedd med gladpack plastade jag in dennes bil i flera lager genomskinlig plastfilm. Tog fram sprayburken med lim i aerosolform och sprayade ovanpå plastfilmen varpå jag avslutningsvis tömde två duntäcken över bilskrället. Resultatet blev sannerligen lyckat. Bilen gav ett fasligt påsklikt intryck. Hoppas han härmed tagit notis om att man icke hissar upp Grefve Fågelsparres Crescent i flaggstången ostraffat!

För att fira dymmelonsdagen och att stilla veckan halvvägs äro genomliden har jag emottagit inbjudan till Margarethas nyinstiftade påskmustprovning senare denna kväll. Enligt inbjudan kommer det att erbjudas provsmakning av samtliga på marknaden förekommande påskmustfabrikat. Har avlämnat preliminär anmälan till denna högtid då jag är svag för alla typer av must. Må det vara jul, påsk eller midsommar.

I detta nu ämnar jag avresa till närmsta ICA för att ställa mig i kö i likhet med resten av Sveriges befolkning. Sisten till konfekten får vara utan!

Har under dagen roat mig med att försjunka i gamla berättelser från gångna tider då Sveriges kungar under vintertiden byggde båtar för allt vad tygen höll och för all del vad skattkammaren tillät. När så våren äntligen kom roade man sig med att segla runt och skjuta järnklot på andra länders jollar vilka de å sin sida också spikat ihop under vinteruppehållet för att kunna deltaga i sommarhalvårets festligheter på både land och hav. Om man bara hade haft andra områden att fokusera sin energi mot kunde månget liv ha sparats och mycket lidande undvikits. Detta ständigt stelbenta fokuserande på krigslekar omöjliggjorde utvecklingen av alternativa sysselsättningar.

Hade exempelvis fotboll uppfunnits vid mitten av 1600-talet hade sporten sannolikt sett annorlunda ut. Fotboll hade förmodligen besått av växelvis straffsparksläggning på liknande maner man utbytte kulsvärmar med varandra, förflyttningar tilläts icke. Samtliga deltagare står uppradade framför ett stort mål. Ena sidan skjuter medan andra sidan laddar om. Det gäller att på alla sätt och vis hindra motståndarnas bollar från att gå in. Efter 90 minuter räknar man hur många bollar som ligger i målet. Det lag vilket har släppt i minst antal bollar i mål vinner. Det vore heder och ära det. Sporter vilka härstammar ur detta forntida statiska turordningsbaserade slagfältstänkande är: dart, spjut, bågskytte, gevärsskytte, golf, pingis, tennis, bowling, varpa, längdhopp och fia med knuff.

Lagsporter likt fotboll, hockey, handboll, innebandy vilka kräva ett visst mått av individuellt tänkande, anpassningsförmåga och initiativkraft för seger hade varit omöjliga att introducera. Fotboll brukar av och till benämnas det gröna fältets schack, fast rent historiskt har faktiskt de gröna fälten varit föremål för andra schackliknande bataljer med betydligt dödligare utgång än ett renrakat schackbräde. Napoleon kunde exempelvis ha blivit en strålande offensiv mittfältare istället för Europeisk mästare i lemlästning. Alla konflikter behöver inte lösas via krut och flygande metallfragment. Det går precis lika bra med glidtacklingar, filmningar, tröjdragningar, fula kapningar och vilt gestikulerande mot blinda linjedomare som lider av den psykiska sjukdomen reflexmässig offside-avvinkning. En åkomma som föresten Adolf Hitler led av, men vid dennes insjuknade fanns inget botemedel. Så gick det ju som det gick också. Ingen gillar ju att ständigt blifva avvinkad för offside. Särskilt inte personer likt Stalin, Churchill eller Roosevelt.

Så utan att lägga några som helst värderingar i huruvida det finns eller inte finns något ställe där människor hamnar efter avslutad jordevistelse har jag tagit mig friheten att komponera ett hypotetiskt fotbollslag bestående av gamla svenska kungar. Ponera att vi då skulle möta våra ärkerivaler Danmark. Laget ser då ut som följer:

Våra två mest offensiva kungar Karl XI och Karl XII intar positionerna som forwards. Karl XI spelar en smula mer tillbakadraget s.k. target player medan Karl XII:s melodi är huvudlös satsning framåt. Karl XII:s ständigt hårfina offsidelöpningar skapar oro i det danska försvaret.

Mittfältet utgörs från vänster av den Ljungbergslike Gustav III medan den offensive Birger Jarl tager upp positionen längs den högra långsidan. Strategen Gustav II Adolf ihop med grovjobbaren och bollvinnaren Karl X utgör det centrala mittfältet.

Bakom dessa håller Gustav V aka V Gurra vänsterbacken med sina publikfriande brytnignar och Drottning Kristina kommer i sina patenterade och italienskinspirerade offensiva löpningar från sin högerbacksplats. Gustav Vasa och Magnus Ladulås utgör mittbackslås. Vem skulle vilja gå upp i nickduell med Gustav Vasa på en hörna? Sannolikt en hopplös uppgift då hans kraftiga skägg skymmer allt solljus och får straffområdet att föra tankarna till solförmörkelse. Slutligen har vi den alltid välplacerade Sigismund mellan stolparna. Under förutsättning att detta lag ges några träningsmatcher att bli samspelta tror jag vi lätt skulle krossa våra gamla trätobröder Danmark, Ryssland, Tyskland, Frankrike och England.

Schematisk översiktsbild över Sveriges kungliga fotbollslag:

Karl XII                             Karl XI

Gustav III    Gustav II Adolf     Karl X     Birger Jarl

Gustav V   Gustav Vasa  Magnus Ladulås    Drottning Kristina

Sigismund

Som förbundskapten kan jag tänka mig Lennart Hyland eller om man ska vara lite fräck och plocka in en utomstående kraft för nya perspektiv och göra en inverterad Svennis skulle jag kunna tänka mig Margaret Thatcher. Eller varför inte Lord Nelson på den posten?

Hur mycket låda kan man hålla? Finns det begränsningar i storlek, vikt, eller material? Är månne lådan standardiserad? Människor slänger sig gärna med uttryck likt; Jaha och här står du och håller låda. Eller Grefve Fågelsparre är en jävel på att hålla låda.

Precisera er! Det är ju omöjligt att avgöra om någon är bra på att hålla låda eller inte, om man inte känner förutsättningarna likt vikt, material och rymd. Tre ganska viktiga egenskaper för en låda n'est-ce pas?

Men framför allt, varifrån härstammar själva uttrycket och hur har då den uppburna lådan med saken att göra egentligen?

Jo, språkhistoriskt finns det en teori vilken gör gällande att uttrycket härstammar från ambulerande gårdfarihandlare vilka stod och körde sin säljpitch på offentlig plats med en låda dravel i ett band runt nacken. Därav skulle likhetstecken uppstått mellan att hålla låda och vara len i truten som min gamle skollärare brukade säga.

I många fall sökte missnöjda ortsbor upp skojaren med lådan runt nacken efter skymningens intåg och försedde denne med lämplig kvarsten och sänkte honom i en närbelägen tjärn. Men detta skiter vi i nuet eller hur?

Jag är icke på långa vägar någon som helst dataguru. Detta ska gudarna veta. Exempelvis avsåg jag att testköra audiofeed på denna blogg, sedan jag blifvit gravt inspirerad av Car Bils succéartade lansering av denna multimedia extension. Tyvärr fick jag inte nämnda tjänst att fungera över huvud taget. Trots upprepade försök vid ett flertal tillfällen. Vad ända in i hetaste helvetet är en RSS och hur skaffar jag en dylik pjäs? Nåja, vissa saker ska man lämna åt dem som vet att hantera dem. Audiofeed var nog inget för mig trots allt.

Som kompensation för detta tekniska tillkortakommande och i ett tafatt försök att blanda bort korten lägger jag istället för audiofeed ut en norpad bild på Beppe Wolgers på denna sida.

Hoppas härmed läsarna har överseende med detta tekniska tillkortakommande inom det audionoma området. Om det enbart varit upp till mig och tekniskt genomförbart skulle jag gärna själv ha läst upp denna text på var och ens dator. Jag kanske borde lägga upp mitt mobilnummer så kan intresserade ringa för en personlig genomgång av dagens händelser. Nu ska vi se 073-eller det kanske inte är så genomtänkt? Nog tjafsat om audiofeed! Dags att gå vidare, blicka mot nya horisonter, att djärvt kasta vatten där ingen tidigare kastat vatten. Då tänker jag inte alls på provhytten hos Hennes & Mauritz på Drottninggatan om någon trodde detta. Dit har någon redan hunnit före och utfört uppdraget till fullo kan jag meddela. And it wasn't me...

Dagens insikt: Borde nog införskaffa en sådan där mjuk stressboll att studsa, kasta eller mosa vid stressande lägen.

Dagens inköp: En ny datormus skulle jag tro. Säkrast att satsa på en icke sladdlös den här gången. Då företrädaren ""dog"" under mystiska omständigheter. Typ, Audiofeed relaterad stress eller dyl.

Dagens inredningspyssel: Ringa glasmästaren för offert på ny glasruta i dörren till salongen. Fasligt vad de nya sladdlösa datormössen är lättkastade.

Dagens googleuppgift: Undersöka världsrekordet för kast med trådlös mus

Är en smula upprörd då ett ombud för ordningsmakten just givit mig ett vitesföreläggande på hela femhundra riksdaler för underlåtenhet att klistra dit den röda flärp vägverket tillsänt mig som bevis för emottagen bilskatt för innevarande budgetår. Skattemärket dök upp i min brefvlåda i förrgår. Slarvigt av mig att inte genast slänga allt vad jag hade för händerna vid postens öppnande och geschwint klistra dit skattemärket i regn och snålblåst.

Exakt vilken finurlig funktion fyller egentligen det fula klistermärke vi bilägare måste klistra fast på bakre registreringsskylten? Är verkligen ett klistermärke på registreringsskylten den bästa lösning mänskligheten kan uppbringa år 2008? Någon som hört talas om ordet dataregister? Varför är det så förbannat angeläget att visa att just bilskatten är betald för alla och en var? Skatten inbetalas ju till Vägverket och underlåtande att göra detta på utsatt datum resulterar garanterat i påminnelser med vidföljande påminnelseavgift samt vid fortsatt underlåtenhet att reglera skatteskulden skickas obönhörligen kravet till indrivning av kronofogdemyndigheten då fordonsinnehavaren alltid är skyldig att erlägga skatt såvida fordonet ej är avställt. Således är indrivningen av skatteskulden en angelägenhet mellan individen och aktuellt statligt verk vid namn Vägverket. Hur kommer det sig då att polisen är inblandad i dessa skatteärenden?

Varför är det då inget ljushuvud som kommit på att sätta upp märken för andra obscena skatter vi tvingas betala vare sig vi vill eller inte. Är det bara en tidsfråga innan vi kommer tvingas sätta upp TV-licensmärken på små skyltar vid våra ytterdörrar för att undvika tillslag från Nationella Insatsstyrkan komplett med tårgas och obligatorisk batongmisshandel? Kommer vi snart tvingas uppvisa kvitto för erlagd utsläppsrätt rörande koldioxid skatter för den mat vi konsumerar? Kanske uppbärande av ett statligt utformat armband med bokstäverna CO2 kunde vara en lösning som kvitto på erlagd koldioxidskatt?

Notera det morbida i att jag trots till fullo betald trafikskatt enligt konstens alla regler tilldelats böter för att jag i den allmänna extasen glömt bort att klistra fast skattekvittot på bilen. Hade konstapeln ifråga varit serviceminded nog att kontrollera med bilregistret huruvida skatten var betald eller inte hade han kunnat konstatera att fordonet defacto var skattat och klart för 2008. Men icke då, konstapeln hävdade envetet att någon sådan skyldighet inte förelåg en polisman. Det var helt och fullt mitt åliggande att tillse så att skattekvittot fanns på plats före fordonets brukande. Polisen hade inga skyldigheter utöver att utdela böter. Tack tack, skönt att man kan lita på att ordningsmakten sätter hårt mot hårt där det verkligen behövs! Alla vet ju att det är i trafiken samhällets verkliga skurkar huserar. Må faan ta dem som kör sex kilometer för fort och inte kör med årets klistermärke från Vägverkets Kalle Anka klubb på registreringsskylten. Bankrån är ju bara missriktade pojksträck som beror på en stökig barndom. Stackars bankrånare! Sen har bankpersonalen mage att klaga och sjukskriva sig efter att blivit utsatta för dessa pojksträck! Bankpersonalen borde sluta tycka synd om sig själva och inse att bankrånarna är de riktiga offren i denna fråga! Nåja. Måhända är det dags för mig att taga ett toy, kamma mig, släppa sargen, komma in i matchen igen och lugna ner mig ett par hekto.

Fast med tanke på statens nit rörande indrivning av skatter och avgifter avser jag under kvällen tillställa skattemyndigheten ett krav att inom 14 dagar tillsända mig den skatteåterbäring jag har rätt till avseende år 2007. Vid underlåtelse att följa detta föreläggande kommer kravet att överlämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning. Av någon outgrundlig anledning har staten rätt att vänta tills halva juni eller i de fall man är extra kinkiga augusti månads utgång innan mina surt förvärvade slantar återbetalas. Emedan boten jag tilldelades för underlåtande att uppvisa kvitto på betald bilskatt skall vara inbetald inom högst trettio dagar. Det är logik det!

Jag har trots allt icke övergivit idén att presentera min egen playlist. Det skulle ju kunna vara intressant att jämför playlists med andra bloggare? Icke för att jag brukar en playlist i dess traditionella mening då dessa såvitt jag förstått ska finnas i mp3-format på dator eller annan härför avsedd uppspelare av elektroniskt förpackad musik. I detta ändlösa digitala skivarkiv väljer man därefter ut några speciella spår vilka man lägger i en särskild mapp för uppspelningar av det mer återkommande slaget, kort sagt en egen playlist. Vartefter man tröttnar på något spår ersätts detta med fräschare alternativ ur arkivet.

However, då mitt musikbibliotek av diverse orsaker icke är digitaliserat utan består av ett sammelsurium av gammeldags analoga stenkakor, LP-skivor och cd-plattor tvingas jag med jämna mellanrum rusa fram till skivspelaren och flytta pick-upen efter behag. Blandband var även en lösning den korta tid dessa tilläts finnas i vår vardag. Nu är det lögn i det berömda helvetet att finna dessa i saluförda i någon fysisk butik. Rullbandspelaren skall vi icke ens tala om. Min gamla Tandbergare har fukten slagit sina elaka klor runt så den finns ej längre ibland oss.

Den iPod vilken jag emottagit som vinst i en webbaserad slogantävling ligger alltjämt ouppackad i sin kartong och myser. Främst p.g.a. att jag icke kunnat överföra varken mina LP-skivor eller stenkakor till det mp3-format som iPoden efterfrågar.

Fildelning via internet har jag icke heller vågat ge mig i kast med. Dels eftersom mängden Bellman, Jussi Björling, Mozart och liknande musikaliska alster som sätter mina fötter i gungning sannolikt är färre till antalet än spår med Britneysar, BWO, Kicki Danielsson, ABBA, Alf Robertsson eller Christer Sjögrens gamla dansband Veklingarna. Dels är fildelning efter vad jag har förstått olagligt. Därmed kan man säkerligen gifva sig faen på att lagens långa håriga arm kommer hem och haffar mig bäst jag stuffar runt till det svängigaste stycket ur Figaros bröllop vilket jag olovligt laddat ner från Napster eller dylika sidor för vardagsrumskriminella svenskar.

Passopp, här följer då Grefve Fågelsparres playlist som den ser ut just nu vecka 11.

Wolfgang Amadeus Mozart, Uvertyren till Trollflöjten.

Antonio Vivaldi, Vintern

Joseph Haydns Symfoni nr. 104 i D-dur

Georg Friedrich Händel, Sonat i D dur, Op. 1, No. 13

Johann Sebastian Bach, Air på G-strängen

Ludwig van Beethoven, Stråkkvartett nr 7 F-dur

Felix Mendelssohn, Violinkonsert e-moll Op 64, Allegro molto appassionato

Frédric Chopin, Mazurka nr 13 a-moll Op 17:4

Johannes Brahms, Ungersk dans, nr 17

Curt Hagers Orkester, Volare

Detta var min playlist, hur ser din ut?

Då jag med gryende entusiasm återupptagit min gamla ovana att inleda dagen med någon timmes motionssimning råkade jag i samband med den obligatoriska fikan efteråt i samspråk med en bunt förståsigpåare vilka visade sig besitta världens samlade kunskap rörande bloggar. Man satt tämligen högljutt och diskuterade do:s and don't:s. Bara där förstår ni digniteten av det samlade vetandet. Självklart kunde jag icke hålla mina nyfikna öron från diskussionen.

Under förmiddagens gång haver jag således blifvit nogsamt informerad om att man numera måste hålla sig med en egen playlist. I syfte efter vad jag förstått att slå an en personlig ton och eventuellt vidga läsarnas musikaliska horisont. Som om jag inte skulle hålla en personlig ton eljest? Ber att indignerat få slå näfven i bordet och utbringa ett synnerligen ljudligt pyttsan. Gånger två!

Vad månntro komma härnäst om jag faller tillföga och introducerar veckans playlist? Dagens outfit? Hoppas någon omdömesgill person vid denna eventualitet ser till att jag tvångsomhändertages, både för mitt och samhällets bästa. Mentalt instabila personer ska inte tillåtas vandra fritt i vårt samhälle. Rätt som det är kan något pundhuvud få för sig att tilldela dem en direktörspost i godtyckligt statligt verk. Se bara på Vägverkets inkompetente trafiksäkerhetsdirektör Claes Tingvall, mannen som inte ens kan gå till kaffeautomaten på jobbet utan cykelhjälm och halksäkrade sandaler kompletterade med ortopediska hålfotsinlägg. Classe T hade passat bättre i ett madrasserat rum med ljusa väggar och dämpad belysning. Tyvärr är det fullt i riksdagen just nu, men bättre lycka nästa i nästa riksdagsval 2010! Åter till ämnet

När jag nu kort efter hemkomsten söker upp en av dessa proffsbloggare med sina do:s and don't:s finner jag en minst sagt ofördelaktig redogörelse rörande vår diskussion under morgonen. Där inte minst jag framstår som en kretin med två påsar koskit mellan öronen. Inget av det vilket de vill göra gällande att jag skulle ha yttrat är på något sätt överensstämmande med verkligheten.

Att dessutom komma dragandes här och påstå att jag skulle vara snarstucken och alltid gå på defensiven så fort man avlämnade tips och förslag på förbättringar. Jag? Vad faen är det för kvalificerat skitsnack? Lämna namn och telefonnummer så tar vi detta mellan fyra öron och ett baseballträ.

I går kväll var undertecknad ute med en dam och åt middag. Servicen var magnifik och maten fullt ätbar. Vinet å andra sidan lämnade en del övrigt att önska, med anledning härav gav jag skyndsamt källarmästaren en svavelosande avhyvling. Min bordsdam Margareta hyschade åt mig och försökte släta över det hela, men gällande alkoholhaltiga drycker ger jag mig icke.

Jag påtalade med klar och tydlig stämma att detta fluidum var det värsta jag haft i min mun sedan jag vid späd ålder föll ner i en gödselbrunn utanför Torup på Greve af Trolles ägor och fick mig en rejäl kallsup såväl som ett par rungande hurringar av min ömma men ovanligt temperamentsfulla moder.

Källarmästaren som visade sig vara en i synnerhet resonabel varelse erbjöd oss full kompensation i form av en ny flaska och en gratis middag vid ett senare tillfälle. Fan, jag kände mig blåst på ett ypperligt tillfälle att släppa ut något av den frustration jag byggt upp tidigare då jag tvingats vänta över en och halv timme på att Margareta skulle få på sig sitt gå ut ansikte.

Mitt under huvudrätten dök det upp någon snorig liten barnunge i 20-årsåldern som knuffade till min arm när han skulle klämma sig förbi bakom min stol. Med följd att potatisen plaskade ner i såsen och hela min kostym blev nerstänkt! Vet ni vad fanskapet säger då? Men ojdå, ursäkta mig, stänkte det på farbrors kavaj? Jag höll på att baxna.

Om jag bara varit ett par decennier yngre skulle jag ha läxat upp ynglingen efter noter samt kastat ut honom genom fönstret. Klart som fan att det inte stänkte på min kavaj! Hur faen skulle det ha gått till? Den hänger ju hemma på vinden! Däremot den KOSTYM jag vid tillfället uppbar, den fick en bunt såsfläckar jämt fördelade över framsidan. Nu nöjde jag mig trots allt med att muttra lite och torka av mig en smula teatraliskt med bordsduken då det var damer närvarande. Annars jävlar skulle jag lagt upp den osnutna grabbhalvan över knäet och bjudit på ett bastant knippe söndagsssmisk!

Nåja allt eftersom kvällen gick konsumerades både det ena och det andra. Vilket även gjorde sig påmint i den andra änden så att säga. Då när er gode grefve står där vid urinoaren och fumlar med den felaktigt konstruerade gylfen, vem kommer då in genom dörren? Om inte den där lunsen som stötte till mig tidigare. Känner icke till hans fullständiga namn men låt oss kalla honom kapten Prinskorv. I alla fall får jag tillsist fram kobran. Bäst som jag står där och siktar flyger fan i mig och jag vänder mig mot honom och räcker ut högerhanden samtidigt som jag säger mitt namn är Fågelsparre, Grefve Fågelsparre. Grabben hoppar undan och tittar på sina vid det laget välvattnade byxben och utbrister upprört; Vad gör du din klant?! Varpå jag blixtsnabbt replikerade; Men ojdå ursäkta mig, stänkte det på dina byxor? Så det kan gå!

Jag avlägsnade mig snabbt, bad om notan och sen tog vi taxi hem och såg Hemsöborna på DVD. Detta om gårdagskvällen. Resterande del av denna dag ämnar jag bruka till att sortera upp min socklåda samt via gula sidorna lokalisera en vitvarufirma som kan erbjuda hemkörning och installation av en ny frys då min gamla behöver bytas ut därför att den är tillbredden fylld med is. På de två översta hyllorna går det ej in mycket mer än ett paket fryst sej, och så kan man ju icke ha det i långa loppet!

Fasligt vad skitigt golvet har blivit i min förut så pedantiskt välstädade våning. Det är inte bara fördelar med att solen efter fem månaders konstant mulet väder skiner från en nästintill klarblå himmel. Faen vad grus min strävhåriga tax Serenius drar in! Försöker han månne kreera en egen sandstrand i det Fågelsparreska hemmet?

När denne ståtlige tax är ute på promenad besitter han en sällan skådad förmåga att samla på sig mer grus och smuts på mage och tassar än någon annan hund jag någonsin ägt.

Vid promenader av motionskaraktär inom tätbebyggt område erbjuds ovan nämnda hund följande alternativ.

Alternativ 1. Tassa lugnt och sansat bredvid mig på den relativt torra asfalten och göra enstaka och slumpmässiga avstickare ut i gräset för ärenden endast hundar förstår poängen med. Likt kissning på lyktstolpar, elskåp, grästuvor samt fylla näsborrarna med diverse udda lukter från avlämnade exkrementer eller ingående examinera kadaver av hädangånget småvilt. Tur att man vid slika tillfällen kan sätta p för hundens nästintill rättmedicinska anatomistudier medelst en lätt snärt i kopplet.

Tänk om hundar lagt sig till med egenskapen att likt tjuriga tre åringar slänga sig gråtandes på golvet i affären då de nekas inköp av diverse konfektyrprodukter. Vilket fasligt bölande och tandgnissel det vore på våra gång och cykelbanor då!

Alternativ 2. Kör på friluftsspåret 100 procent och tassa på gräset vid sidan om gångbanan. Gräset kan vara lite blött emellanåt. Men hunden blir icke grusig på magen om detta alternativ följes stringent.

Alternativ 3. Alternativet som Serenius ofelbart väljer gång efter annan. Spring så länge som möjligt i den leriga tiocentimeters zonen mellan gräs och gångbana så att så mycket grus och lera som möjligt fastnar under magen. Undrar om det är en talang man lär ut på taxvalpsakademien?    

Nåja, därför finns det inget annat att göra än ge sig i kast med fredagsstädningen. Var fanken la jag nu lappen med telefonnumret till Flitiga Myrans städ och sanitet? 

Ursäkta mig i denna arla morgonstund då författandet av detta inlägg sker innan kaffebryggaren ännu tagits i bruk. Jag skulle vilja taga bladet från munnen, stämma i bäcken såväl som bäckenet, skåda given katt i munnen, sluta vandra runt tallriken med munnen full av het gröt, tala ut, reda ut, sjunga ut rörande gårdagseftermiddagens massageäventyr.

Vad kan man säga? Att ge sig på och prova på nyheter likt geografisk massage vid min ålder kan aldrig sluta på ett bra sätt. Hittade ett företag som enligt egen utsago erbjöd en palett massagetjänster baserat på ett geografiskt tema. Spännande och innovativ affärsidé var min tanke då konceptet flyktigt förklarades för mig via telefon.

Som jag förstod saken skulle man välja ett landstypiskt tema och priset varierade på ett oklart sätt med landets BNP eller något sådant. Tag Australien exempelvis. Låt säga att man önskar massage på ett australiensiskt tema. Ja då kanske massösen hoppar upp med fötterna på ryggen i nåt känt kängurumönster eller täcker klienten med eukalyptusblad som därefter sveps in i gladplast medan massösen genomför ett trumsolo på klientens inplastade rygg med två stekspadar på aboriginiskt tema. Trodde jag. Det, skulle jag kunna tänka mig att lätta på lädret för. Men nejdå. Allting måste perverteras och sexualiseras nuförtiden. Sällan trodde jag väl att jag sent omsider skulle blifva en moralens väktare. Men är det inte nog med förfall snart?

Där valde jag helt oförhappandes att prova på franskmassage igår. Är nämligen inte så tilltalad av att låta totala främlingar ogenerat pilla på min lekamen. Därav den begränsade erfarenheten av massagebranschen trots min ålder.

Fick onda aningar redan när jag klev in i receptionen. Mängden kvinnor i övre medelåldern som innehaft tunga arbeten och ofta är i behov av massage var alarmerande låg. Noll faktiskt. Populationsfördelningen var starkt polariserad. Klienterna bestod främst av äldre män, massöserna var yngre kvinnor av utländsk härkomst.

Med anledning härav stegade jag fram till kassan och frågade vad det var för ett ställe egentligen. Min direkta uppmaning till receptionisten att uppvisa utbildningsintyg och certifikat från massörernas riksförbund möttes med kalla handen. Icke så trefvligt på en massagesalong förövrigt. En biffig vakt tillkallades och ombads eskortera mig ut. När jag slet upp min mobiltelefon för att dokumentera denna skymf duckade hela väntrummet unisont. Vakten lyckades avväpna mig och slängde mobilen hårt i asfalten utanför så att den gingo i tusenden bitar som Evert Taube säkert skulle ha diktat om denne tonsatt min eftermiddag och framför den på Skansen.

Nåja, polisanmälan är upprättad. Låt oss hoppas att rättvisa skipas där rättvisa bör skipas. Fast med tanke på hur svenskt polisväsende fungerar lär det vara undertecknad som tvingas betala mångåriga psykoterapiräkningar för den mentala skada jag orsakat vakten. Som om det inte föreligger ett diametralt motsatsförhållande i vakt och mentalt lidande. Kan man lida i eller av något i något man saknar? I så fall är det jag som har PMS resten av dagen!

Sent under gårdagskvällen, närmare bestämt runt klockan nittonnollfem, avreste jag efter moget övervägande till Jönköping med avsikt att förvärva det åtråvärda skrivbordsunderlägget utav garvat bäverskinn.

Tyvärr intog jag under det mogna övervägandets gång en eller måhända två rackarbajasare medan jag filosoferade. Det kan även ha slunkit ner en tredje rackarbajsare, jag höll inte räkningen så noga då det ändå trots allt var lill-lördag. Man lever ju bara en gång, som Indiana Jones sade eller var det händelsevis James Bond vilken deklarerade denna visdom? Nåja, kort sagt var det icke tutal om att sätta sig bakom ratten vid min dåvarande kondition. Det var nämligen på vippen att jag övervägde draga fram mina Zarah Leanderskivor och då är jag sällan i körbart skick. När jag tänker efter borde jag ha varit inne på min femte rackarbajsare. Ringde taxi och frös arslet av mig med jag väntade i snålblåsten/regnet.

Efter att ha fått öronen söndersnackade under en och halv timme av taxichauffören var jag så äntligen framme hos antikhandlare Göran. Efter ingående besiktning av skrivbordsunderlägget fann jag det vara i utsökt skick. Således räckte jag över två välstrukna femhundralappar med orden, behåll växeln det är jämnt! Göran hävdade surmulet att prislappen låg på femtonhundra. Bra, då möts vi väl halvvägs sade jag och räckte fram en hundralapp till. Topp, replikerade Göran. Notera här att det inte är vad man säger som är viktigt. Utan hur man säger det. Bjuder på den livsvisdomen!

Göran ville även bjuda på en skål efter avslutad affär likt antikhandlartraditionen bjuder. Vem är väl jag att avböja en artighetsskål? Den som sig in i leken ger och så vidare? Skickade iväg taxin och stegade upp en trappa till Görans antika boning. Vi hann med att spela flera rundor biljard, otaliga partier mahjong och hafva en ingående diskussion om vem som var världens främste dirigent av Mozarts klassiska opera Trollflöjten.

Vakuumskallen Göran ville göra gällande att ryssen Valerij Gergievs inspelningar var av yppersta klass. Vilket i min värld förklarar varför Göran jobbar som antikhandlare, för något musiköra har han då inte. Alla och en var som är något så när insatt i hur en g-klav ser ut, är vagt bekant med Mozarts verk samt under barndomen icke blifvit tappade uppochner bakom kylskåpet känner till att det blott finns en endaste dirigent vilken gjort Mozart rättvisa på skiva. Denne man är ingen mindre än allas vår vän Karl Böhm. Så var det med den saken!

När vi i förvåning noterade att klockan plötsligt var en bit över fyra på morgonkvisten erbjud Göran mig att kinesa på hans hörnsoffa av vitt skinn. Jag är gravt allergisk mot vita hörnsoffor i skinn. Slaggade istället på en luftmadrass som jag med uppbådande av mina sista krafter lyckades fylla hjälpligt med luft. Vet inte om det var uppblåsandet av luftmadrassen, cognacen eller både dessa faktorer i samverkan som gjorde att jag var extremt yr i hatten då jag släkte lampan. Vaknade med omfattande ryggsmärtor. Luften hade i vanlig ordning läckt ut under natten. Efter en händelselös tågresa är jag nu åter hemma.

Kan meddela eventuellt intresserade läsare att skrivbordsunderlägget utav äkta bäverskinn nu pryder sin plats på mitt prydliga gustavianska skrivbord. Väl värt besväret således.

Nu är jag i extremt behov av massage för att återfå ryggen i brukbart skick. Ringde 118 118 och sporde efter numret till närmsta massageinstitut. Mitt närmsta lokala massageinstitut Happy Ending erbjuder för tillfället en palett tjänster baserat på ett geografiskt tema. Man väljer ett land och priset varierar på ett oklart sätt med landets BNP eller något sådant. Jag vet inte. Ska bli spännande och utvärdera hur Yvettes franska massage kan få mina spänningar i ländryggen att släppa. Håll nu för guds skull i hatten då ni vistas utomhus, ty det blåser som satingen!