Om icke tidningarna till bredden äro fyllda av det förstnämnda så är de åtminstone det av det sistnämnda. Lika tjatigt vilket som, såvitt ni frågar mig. För egen del är jag alltjämt icke säker på vilket som är värst, hysterin gällande möjligheten att insjukna i svininfluensa aka nya influensan alternativt A(H1/N1) eller hysterin rörande denna för mig totalt obekanta individ titulerad Anna Anka.

Initialt antog jag senaste veckans uppståndelse rörande denna Anka var del av något hollywoodföretags maknadsföringmaskineri inför lanseringen av någon ny Disneyfilm. Jag menar häromåret förlänades ju såväl Tiger, Puh som Nasse (trots kraftiga invändningar från den israeliska stadsapparaten skall tilläggas) premiär på sin egen film ur Puh-universumet. Varför skulle rimligtvis då icke även Kajsa och Kalle Ankas förmodade svenska kusin Anna Anka givas sina fifteen minutes of shame? I ett förvirrat ögonblick trodde jag att det måhända var Anna Book som ömsat efternamn, att så dock icke var fallet visar närmre undersökningar i ämnet.

Numera är jag dock nogsamt informerad om hur denna mediala tidningsanka vid namn Anna Anka nått sitt kändisskap. Nämligen genom en sådan simpel manöver som att ingå äktenskap med den forne flickidolen och förmodade badkarsattiraljsfabrikören Paul Anka. För egen del är jag icke så svag i någon av självaste herr Ankas egna produktioner, undantaget min gamla gula badanka vid namn just Paul. Badankans förnämligt inbyggda askfat i ryggen gör den oumbärlig vid bad då jag kryper ner och avnjuter min Cohiba Panetela. Förtydligande, Cohiba Panetela är en cigarr, icke min kubanska städhjälp således. Hon lystrar däremot till namnet Anna Pérez de Traba om någon undrar.

Det oaktat hyser jag då och då oftast i samband med något melankoliskt ögonblick även en viss form av uppskattning till den låt herr Anka författade åt Frank Sinatra som tack för hjälpen med att förse Ankas långfingrade manager med betonggaloscher och ståplats ett gott stycke ut i Hudsonfloden. Låten i fråga är såklart My Way. Var vänliga håll detta för er själva, tack på förhand.

Förövrigt står Duck a l’orange på dagens meny hemma hos ordensbrodern Sylvester. Jag ämnar även under min visit hos den gode Sylvester låna lite ohålat skrivarpapper samt göra en okularbesiktning på dennes antika solur. Om skicket på denna empirepjäs faller mig i smaken avser jag i förekommande fall lämna ett skambud på densamma. Alternativt kan jag gå med på att byta jämnt mot min gamla gjutjärnsmangel med obetydligt spruckna trävalsar, givetvis mot avhämtning samt en butelj Ardbeg emellan.

Avslutningsvis vill jag bara å det starkaste klargöra att jag på inga vis kommer bänka mig framför Hollywoodfruar klockan 21.00 på TV3 ikväll. På inga omständigheter. Read my lips, duck face.

Tills nästa gång!

Grefve Fågelsparre

PS: Undrar om Fru Anka ibland tvingar Herr Anka, exempelvis då denne sistnämnde varit källa till missnöje hos Fru Anka, att uppbära en skylt med texten BADANKA?

DS