Framåt kamrater, nu kan vi icke längre vila på lagrarna. Ty våren äro i antågande. Då gäller det att ha sol i sinne och mod därinne. Jag haver under dagens gång med schvung i steg och solsken i blick städat undan liken från flydda tider ur garderoben inför vårens antågande och Madame Lenas eventuella ankommande.

Lika bra att passa på att feja öfvriga delar av hushållet då påskkycklingar och annat gulfärgat påskrelaterat trams ändock skall förpassas till glömskans lagringsplats numero uno. Det vill säga vinden. En ordentlig brasa nere vid komposten kanske vore en ljus idé?

Dagen bjöd annars på ett vädermässigt bakslag i dubbel bemärkelse. Dels den otrevliga överraskningen av ett ymnigt snöfall vilket resulterade i ytterligare tio centimeter himlaboret mjäll på min garageuppfart. Varpå jag inte fann annan utväg än att gifva mig åstad att införskaffa en snöslunga oavsett hur mycket April det snart är.

Dagens andra bakslag bestod av en påkörning i häcken av den fräsigt ekiperade SAAB-blondinen Sofia vid infarten till en rondell då det vid aktuellt tillfälle rådde blixthalka och väglaget var som Gustav Vasa säkerligen skulle ha uttryckt saken, snorhalt. Då jag i samband med fordonets framförande var iförd hatt skulle jag vilja förtydliga ett par saker. Jag var icke på något sätt vållande till denna olycka då jag vid olyckstillfället retarderade mitt fordon inför den annalkande rondellen och påkördes kraftfullt bakifrån av den fräsigt ekiperade SAAB-blondinen Sofia. Därmed borde jag ha en viss chans att undslippa självrisken för de uppkomna skadorna på mitt fordon kan man tycka. Men helt säker kan man icke vara.

Är det förövrigt någon i läsekretsen som är bekant med huruvida det räknas som försäkringsbedrägeri att i inskickad redogörelse till försäkringsbolaget korrigera huvudbonad vid olyckstillfället från tjusig hatt till rutig tweedkeps? Man kan ju näppeligen klandra mig för detta tilltag med tanke på vilka fördomar folk har mot gubbar i hatt! Kanske lika bra att i förebyggande syfte kontakta min husadvokat Leif Sill. Låt oss härmed anse saken tillfälligt utagerad och gå vidare till något helt annat!

I dag infaller Marie bebådelsedag, vårfrudagen samt våffeldagen. Med anledning härav har det blivit hög tid att smörja såväl laggen som gommen, då våfflor är mumma för näbben. Således vankas det i det Fågelsparreska hemmet anka till middag och våfflor med drottningsylt till efterrätt.

Frasvåfflor är mitt gebit. Jag brukar skita i äggen och tillsätta en större mängd smör för att uppnå maximal frasighet. Efter påsken kan det även vara lämpligt att spotta en eller två gånger i glaset i glaset då levern kunna behöva en viss tid för återhämtning efter påskens stadiga konsumtion af ägglikör. Jag skall icke närmre nämna eller gå in på mitt påskfirande mer än att det ägde rum i Finland och påskleken att sänka rova var en ny bekantskap för mig. Den som först tappade rovan i soppan fick städa utedasset med sin tandborste. Resten kan ni säkert lista ut själva. Jaha, nu ringer det på dörren, det borde innebära att ankan har anlänt. Go kväll och passa nu på att njuta av våffeldagen ni också!