Visst vore det väl fenomenalt om det erbjöds universitetskurser i butlerologi? Ämnet där komplexa teorier dryftas om hur man initialt utvärderar den bästa butlerkandidaten och därefter bibehåller den perfekta butlern i sin tjänst. Jag skulle åtminstone genast skriva upp mig på en snabbkurs i butlerologi. Ty senaste åren har jag haft en smula otur med mina butlers. Därmedelst har jag under två års tid av och till tvingats klara mig helt på egen hand. Men det är till syvende och sist barockt att en grefve, med så många järn i elden likt mig själv, framlever sina dagar utan tryggheten av en kvalificerad butler vid sin sida.

I och med årsskiftet 2008/2009 var det ursprungligen tänkt att Lord Tilkingtons förargade butler Charles skull påbörja sin tjänstgöring hos undertecknad. Dock nös lyckans gudinna mig ännu en gång rakt i plytet då Charles under julhelgen kammade hem hundratusentals pund på hästkapplöpningar. Varpå jag under nästkommande förmiddag emottog ett telefonsamtal från Charles där denne kort och gott instruerade mig att placera det gemensamt undertecknade anställningsavtalet ett gott stycke upp i rektum. Oklart på vem dock, jag erfor icke några närmre instruktioner innan luren var brutalt pålagd i mitt öra. Lika bra detta då jag klarar mig alldeles utmärkt utan slika personer i min tjänst.

Under en fasanjakt utanför Grebo träffade jag i påskas en kul prick vars kusinbarnssvåger kände till den välrenommerade butlern Willem vilken sökte anställning i lämplig familj. Willems förutvarande uppdrag var hos den lätt brackiga familjen Rosenhjelm där han med de varmaste rekommendationer tjänat sitt uppehälle sedan 1993. Olyckligtvis erhöll Willem under senvintern den så kallade foten sedan familjen Rosenhjelm hamnat på obestånd efter oklokt bruk av onlinepoker parat med olyckssaliga investeringar ibland annat SAAB och Carnegie-aktier.

I förmiddags körde jag så i egen hög person till järnvägsstationen och mötte denne Willem vilken jag kontrakterat på prov under tre månaders tid. Willem anlände planenligt med tåget från Centraleuropa, d.v.s. Malmö. Erbjöd mig efter utbyte av sedvanliga artigheter bära Willems ena väska till bilen. När jag graciöst hivat in väskan i lastutrymmet och smiskat igen bagageluckan deklarerade jag att Willem nu minsann officiellt var i tjänst. Således var det Willems uppgift att köra mig hem. Man ska inte fjäska i onödan, lika bra att visa var skåpet skall stå från början!

För närvarande rattar jag runt i mitt bayerska sommarskott vid namn Zemlan. Motorn är tämligen potent i den lilla sydtyska vagnen, dessutom tar kopplingen en smula högt upp vilket kräver viss måttlighet med såväl gas som kopplingsfot. Något jag i den allmänna förvirringen glömde poängtera för Willem då jag samtidigt var strängt upptagen med att argumentera med den blodigel vilken med fradga runt mungiporna och sin fåniga lilla handdator i högsta hugg propsade på att utfärda parkeringsböter för att jag parkerat Zemlan med höger framhjul ett par millimeter upp på trottoaren.

Efter omsorgsfull arkivering av p-boten i handskfacket anbefallde jag så Willem att taga vänster körriktningsvisare i bruk, frigöra handbromsen och styra kosan in mot city.

På Willems knappa tio sekunder vid ratten hann vi med att ramponera en parkbänk, en vid parkbänken stående cykel, en taxibil av annat tyskt märke samt skrämma upp sängvätaren från parkeringsbolaget i tulpanrabatten. Därmed förfogar jag numera över två obrukbara fordon eftersom Bentleyn är svårt upptagen med att läcka olja garaget i väntan på hembesök från bilens bäste vän doktor Robert. Fattas nu bara att jag inhandlar en Saab också, då skulle jag ha triss i elände mitt garage.

Initialt avsåg jag att under eftermiddagens gång göra en mer ingående presentation av min nya butler men jag känner inte att jag är riktigt på humör i detta ögonblick. Det får helt enkelt vänta till senare tidpunkt. Just nu är Willem strängt upptagen med att banka ut de värsta bucklorna på Zemlan. Efter denna uppgifts avslutande är det synnerligen hög tid att gifva Oscar II:s silverservis en grundlig putsning.

Nu är det synnerligen hög tid att lägga sista handen vid årets deklaration. Med lyft cylinderhatt!

Grefve Fågelsparre