I går kväll var undertecknad ute med en dam och åt middag. Servicen var magnifik och maten fullt ätbar. Vinet å andra sidan lämnade en del övrigt att önska, med anledning härav gav jag skyndsamt källarmästaren en svavelosande avhyvling. Min bordsdam Margareta hyschade åt mig och försökte släta över det hela, men gällande alkoholhaltiga drycker ger jag mig icke.

Jag påtalade med klar och tydlig stämma att detta fluidum var det värsta jag haft i min mun sedan jag vid späd ålder föll ner i en gödselbrunn utanför Torup på Greve af Trolles ägor och fick mig en rejäl kallsup såväl som ett par rungande hurringar av min ömma men ovanligt temperamentsfulla moder.

Källarmästaren som visade sig vara en i synnerhet resonabel varelse erbjöd oss full kompensation i form av en ny flaska och en gratis middag vid ett senare tillfälle. Fan, jag kände mig blåst på ett ypperligt tillfälle att släppa ut något av den frustration jag byggt upp tidigare då jag tvingats vänta över en och halv timme på att Margareta skulle få på sig sitt gå ut ansikte.

Mitt under huvudrätten dök det upp någon snorig liten barnunge i 20-årsåldern som knuffade till min arm när han skulle klämma sig förbi bakom min stol. Med följd att potatisen plaskade ner i såsen och hela min kostym blev nerstänkt! Vet ni vad fanskapet säger då? Men ojdå, ursäkta mig, stänkte det på farbrors kavaj? Jag höll på att baxna.

Om jag bara varit ett par decennier yngre skulle jag ha läxat upp ynglingen efter noter samt kastat ut honom genom fönstret. Klart som fan att det inte stänkte på min kavaj! Hur faen skulle det ha gått till? Den hänger ju hemma på vinden! Däremot den KOSTYM jag vid tillfället uppbar, den fick en bunt såsfläckar jämt fördelade över framsidan. Nu nöjde jag mig trots allt med att muttra lite och torka av mig en smula teatraliskt med bordsduken då det var damer närvarande. Annars jävlar skulle jag lagt upp den osnutna grabbhalvan över knäet och bjudit på ett bastant knippe söndagsssmisk!

Nåja allt eftersom kvällen gick konsumerades både det ena och det andra. Vilket även gjorde sig påmint i den andra änden så att säga. Då när er gode grefve står där vid urinoaren och fumlar med den felaktigt konstruerade gylfen, vem kommer då in genom dörren? Om inte den där lunsen som stötte till mig tidigare. Känner icke till hans fullständiga namn men låt oss kalla honom kapten Prinskorv. I alla fall får jag tillsist fram kobran. Bäst som jag står där och siktar flyger fan i mig och jag vänder mig mot honom och räcker ut högerhanden samtidigt som jag säger mitt namn är Fågelsparre, Grefve Fågelsparre. Grabben hoppar undan och tittar på sina vid det laget välvattnade byxben och utbrister upprört; Vad gör du din klant?! Varpå jag blixtsnabbt replikerade; Men ojdå ursäkta mig, stänkte det på dina byxor? Så det kan gå!

Jag avlägsnade mig snabbt, bad om notan och sen tog vi taxi hem och såg Hemsöborna på DVD. Detta om gårdagskvällen. Resterande del av denna dag ämnar jag bruka till att sortera upp min socklåda samt via gula sidorna lokalisera en vitvarufirma som kan erbjuda hemkörning och installation av en ny frys då min gamla behöver bytas ut därför att den är tillbredden fylld med is. På de två översta hyllorna går det ej in mycket mer än ett paket fryst sej, och så kan man ju icke ha det i långa loppet!