Under fredagseftermiddagen ämnade jag införskaffa den äkta murvelpenna vilken Aftonbladets på-plats-redaktion med Lasse Anrell i spetsen enligt omfattande annonsering skulle distribuera mitt på torget i Linköping. Då Serenius var i behov av sin eftermiddagspromenad fick han åtfölja mig till Stora Torget för att ge Lassie Anrell onda ögat. (Lång berättelse, skippar tillsvidare)

Tjugo minuter senare svängde jag med Serenius i släptåg in på tidigare nämnda torg. Aftonbladets iögonenfallande kampanjcentral var tämligen svår att missa. Kortade in kopplet på Serenius och stegade fram för att göra anspråk på min rosa penna. Till min stora besvikelse lyste dock herr Anrell med sin frånvaro. Inte utan att jag blev en smula besviken, det ska motvilligt medges. Detta då jag sedan många år tillbaka önskat framföra ett par sanningens ord till denne journalistiske gödselspridare öga mot öga, man mot man, tax mot tax.

Jag sporde en annan skabbigt ekiperad varelse med aftonbladets logotyper på sin klädsel huruvida Lasse Anrell blivit kvarglömd på pissoaren i Jönköping eller om monsieur Anrell månne var alltför bakfull för att orka släpa sig ut till den måttligt entusiastiska allmänheten?

Herr Anrell var enligt uppgiftslämnaren ifråga upptagen på annat håll, och nu citerar jag ordagrant eftersom jag ej för egen del nyttjar dylikt språk: Lasse är inne på Burger King och skiter.

Jaha, och samlar inspiration till sina krönikor med all sannolikhet. Nåja, mitt huvudsakliga motiv till att uppsöka denna tidning var ju att lägga vantarna på en äkta rosa murvelpenna, inte slänga käft med Lasse Kongo. Den skabbigt ekiperade uppgiftslämnaren överräckte den rosafärgade murvelpenna jag så hett åtrått, vilket jag artigt tackade för. Sporde om jag eventuellt kunde tänkas få taga en grabbnäve mintkarameller ur skålen med reklamförsedda mintkarameller. Det gick för sig.

Dagen efter detta möte med Aftonbladet, dvs. på lördagsmorgongen vaknade jag med ett kraftigt illamående. Första tanken som slog mig var dock inte att jag försummat taga pillret och råkat bli gravid, tillskillnad mot många andra bloggare senaste tiden. Medan jag beskådade förra dagens middag guppandes i Gustavsbergaren kände jag att nej, jag skulle nog inte bli en speciellt bra bulimiker. Nu är ju jag i och för sig naturligt smärt, men ändå. Denna form av porslinsuppsökande aktivitet höll i sig under hela lördagen. Misstänker att det jag drabbades av var sista skälvningarna utav vinterkräken 2008. Resultat: Noll skrivna rader på memoarerna.

På söndagen började jag åter känna mig varandes vid sunda vätskor. Beslutade mig runt lunchtid att införskaffa livsmedel på mitt lokala ICA då min vanliga restaurang ännu ej öppnat. Inköpte i ett svagt ögonblick en Felix färdiglunch vars fullständiga namn löd; Chicken nuggets med klyftpotatis och sötsur sås. Kändes lite lagom exotiskt. Tillagade faenskapet enligt instruktionerna på baksidan av förpackningen och trettiominuter efter måltidens intagande drabbades jag av en fantastisk kramp i magtrakten. Då var det dags igen! Efter en natts sovande på Gustavsbergaren avser då jag fortsättningsvis hålla mig borta från fler av Felix färdigluncher, samt Aftonbladet. Resultat: Noll skrivna sidor på memoarerna.

Rörande den rosa murvelpennan vilken jag hämtade under fredagen hann jag icke testa dess egenskaper som skrivdon. Den hamnade fortare än kvickt i kakelugnen som misstänkt smittbärare av vinterkräken 2008. Ibland bedrar snålheten visheten, pennor ska man ej ta emot som allmosor. Pennor ska man köpa för egna penningar! Håll i hatten gott folk och njut av återstående del av måndagen!

Grefve Fågelsparre