Först och främst skulle jag vilja taga tillfället i akt och läxa upp den eller de lymlar vilka under den gångna natten placerat min enligt konstens alla regler vällåsta Crescent två och en halv meter upp på taket till sopstationen på innergården. Till dessa illgärningsmän skulle jag vilja leverera följande budskap: Giv framledes blanka faen i min velociped, ty den som icke hörsammar denna uppmaning kommer drabbas av allehanda hemskheter. Bl.a kommer jag att teckna en prenumeration på Ica-kuriren i ert namn, dessutom kommer jag i ert namn lämna en intresseanmälan till Postkodslotteriet såväl som det där efterhängsna kalsongabonnemangsföretaget som likt Ebola aldrig släpper taget. Bråka icke med Grefve Fågelsparre!

Är det till äventyrs någon som känner till om man likt med katter i träd vänder sig till brandförsvaret om man vill få sin cykel nedplockad från ett tak eller är det månne ett fall för nåt privat alternativ som exempelvis en budfirma eller nåt byggbolag kanske? Bostadsföreningens vaktmästeri håller förövrigt stängt denna dag med hänvisning till klämdag. Hur tänkte de här, klämdag hur då? Man blir upprörd!

Då det innevarande dag såväl som kommande kvällskvist är valborgsmässoafton anbefaller kutymen att ett brännoffer görs till ära för vårens stundande ankomst. Med anledning härav ämnar undertecknad intaga middag på Restaurang Spiltan där anrättningarna företrädelsevis serveras mer eller mindre förkolnade. Dessutom förefaller hovmästaren oftast vara på lyran, har man tur kan man alltså komma undan med att betala för vitlöksbrödet och lite husets röda. Undrar föresten om inte kocken i likhet med servitrisen lider av svårartad starr? Förra valborgsmässoaftonen lyckades servitrisen tippa mitt glas inte mindre än sju gånger. Men en tradition är ju en tradition så länge den är en tradition.

När det senare denna afton är dags att antända brasan i syfte att få vintern att rasa utför våra fjällar kräves enligt min åsikt ackompanjemang av en rejält tilltagen manskör. Huruvida det anno 2009 fortfarande är möjligt att få njuta en gammaldags manskör vid valborgsmässoelden eller icke får framtiden utvisa. Jag hafver hursomhelst mina dubier. Lyckosamt nog har jag några fantastiska inspelningar på grammofon från föregående sekel, så helt utan kvalitativ körsång blifver jag icke denna afton.

Detta år har jag ihop med min gamle livmedikus Leif Kiwi och Major Nääs kreerat min egen majbrasa från grunden. Trädgårdsavfall från gamle Major Nääs trädgård utgör den grund till vilken jag bland annat adderat det soffbord i eukalyptus jag i en svagstund påbörjade men som visade sig ha vissa konstruktionsmässiga misstag i designen. Dessutom passar jag på att bli av med en illa medfaren öronlappsfåtölj i tweed, ett trebent bordtennisbord, ett skevt vitrinskåp, en gisten kommod och två tusen fuktskadade exemplar av Gudrun Schymans memoarer, fyra gamla utslitna dubbdäck samt ett felkonstruerat klickgolv i parkett från Pergo. 

Se nu till att ha ett lagom trefvligt valborgsmässofirande där ute och passa för guds skull ögonbrynen, det skall jag göra.

Med lyft cylinderhatt

Grefve Fågelsparre