Skall precis till att böja mig mot passagerarsätet för att ånyo veva upp trattgrammofonen. I ögonvrån förnimmer jag plötsligen konturerna av en Faun i höjd med kylaren. Just som mitt ohängda barnbarnsbarn säger: Titta, en Faun! Medans faunen studsar över motorhuven och vidare ut i diket hinner jag tänka, gäfflar sicken tur att det inte var självaste jultomten. Tvärnit. Hur gick det då? Kan lugna alla oroliga läsare med att trattgrammofonen klarade sig nästintill helskinnad ur incidenten då den som sig bör var fastgjord enligt konstens alla regler. Lika lyckosam bana följde dock icke faunens vidare leverne.

Oturligt nog hade jag alltså denna dag med mig mitt ohängda barnbarnsbarn i baksätet. Denna lilla oskuldsfulla varelse var milt sagt uppbragt då hon noterade faunens tumultartade möte med mitt fordon. Hon var otröstlig tills jag överräckte en ask Läkerol. Läkerol, makes people hålla käften while you call the authorities. Den devisen ser man sällan i Läkerolreklamen, undrar varför? Tycker den känns klatschigare än den gamla utslitna; Läkerol, makes people talk. För egen del åstundas i allmänhet det förstnämnda snarare än det sistnämnda. I varje fall då jag frikostigt bjussar på Läkerol. Nåja, åter till faunen och bestyret runt dess hastiga frånfälle då den olyckligtvis beslutade sig för att stånga kylaren på den Alfa Romeo jag framförde vid aktuellt tillfälle!

Jag kontaktade givetvis landsfiskalämbetet för Östra Götaland via det händiga telefonnumret 114 14. Bad att få rapportera att jag hade kolliderat med en faun ute på östgötaslätten. Ville de vara så vänliga att översända en jägmästare utrustad med ett skarpladdat vapen, ty jag hade förglömt mitt fälgkors i garaget?

Damen i växeln var icke så lättövertalad. Hon önskade ytterligare information om den faun jag uppgivit som offer i incidenten. Vad menade jag med Faun sporde damen uppfordrande? Till vilken art är fauner närmast besläktade? Kategoriseras fauner i gruppen klövdjur, småvilt eller månne obskyra fjäderfä? Givetvis lämnade jag därpå damen en gedigen utläggning om grundläggande kunskap gällande fauner och deras habitat. Efter avslutad briefing anmodade damen mig att stanna kvar vid vägkanten då en grupp trafikpoliser utrustade med alkometrar och sträng uppsyn kommenderats till platsen. Beräknad ankomst för sällskapet angavs till en till två timmar. Man tackar, man tackar.

Under den långa väntan på lagens skjutglada arm tog så slutligen innehållet i Läkerolasken slut och jag erhöll snart frågor gällande vad de röda spåren på vindrutan bestod av. Självfallet förklarar jag för barnabarnsbarnet att det var lingonsylt som Faunen hade haft i säcken innan denne så oförsiktigt korsat riksvägen utan att se sig om åt båd’ vänster och höger och vänster igen. (Käck sång) Sen så går man över… (/Käck sång)

På följdfrågan varför denna faun stått vid vägkanten med en säck lingonsylt upplyste jag henne om att Fauner numera är tvungna att försörja sig själva. Man kan inte bara leva på kulturbidrag från stat och kommun för enstaka roller i dåligt regisserade teatrar för grundskolelever. Om fauner önskar köpa riktigt kvalitetsröka och förtullad kröka måste de helt enkelt söka sig till alternativa inkomster. Som exempelvis medelst lingonsyltsförsäljning vid vägkanterna alternativt dubba slafsig östeuropeisk flumfilm till svenska. Rödvinsvänstern har det inte lätt i dagens kulturklimat, har jag hört.

På inrådan från barnbarnsbarnet perforerade jag därefter en hundring på faunens horn så att dennes familj åtminstone erhållit ersättning för den tillspillogivna lingonsylten. Sedermera anlände en svettig jägare utrustade med en helspattig grythund, dubbelpipigt hagelgevär och en pava sårtvätt. (läs Explorer) Medan jag och barnbarnsbarnet styrde kosan utom synhåll för att ”plocka lite blommor till faunen” tömde jägaren sitt dubbelpipiga hagelgevär, samt av lukten att döma efter vårt återvändande, större delen av sårtvätten. 

Då polisen efter en halv evighet haft vänligheten att stanna förbi för att kontrollera skattemärke, körkort, besiktningsprotokoll, nykterhet, skostorlek, diminutiva ackusativobjekt i tyska språket samt lämnat omfattande fingeravtryck på såväl min trattgrammofon som min Jussi Björling skiva erbjöds jag plats för vidare färd in mot stan medan Alfan tog plats bakom en bärgare för vidare färd till en rekommenderad plåtknycklare.

I och med detta så är dagens minsta problem avklarat, nu börjar det verkligt komplicerade. Ty inom kort måste jag förklara för barnets målsmän hur det kommer sig att deras dotter är så fasligt insnöad på fauner… Man kanske skulle undersöka huruvida det erbjuds några sista minuten resor till den grekiska övärlden?

Med bucklig motorhuv

Grefve Fågelsparre