Härmed konstateras kan att även gamla grefvar vid lätt övermogen ålder kunna falla likt övermogen frukt i omgivande trädgårdar. Helt enligt Isaak Newtons första lag om fallfrukt. Man haver inget att frukta, utom frukten själv…

Undertecknad dråsade helt sonika på arslamentet föregående vecka, dråsade eller med korrekt östgötsk accentuering: dwåste på wöwwa. Tur i oturen var att jag vid olyckstillfället icke var iklädd min finaste cylinderhatt. Till min stora glädje så här i efterhand härbärgerades denna tingest under färden i sin ursprungliga saluask nogsamt fastspänd på pakethållaren. Ytterst turligt då sanden i kombination med vätan på cykelbanan sannolikt icke varit vidare främjande varken för hattens nutida eller framtida apparans. Nåja, låtom oss icke dväljas längre än nödvändigt i det sedan länge förflutna och ovidkommande. Vidare och till saken!

Eder grefve kommer glatt trampandes på cykelbanan en gråmulen söndagsförmiddag. Hastigt tvingas jag väja för en gammal bakfull kmpl-r-kärring med sedvanlig brist på traditionell hyfs och hänsyn. Denna dinosaurie påträffades helt i för typen vanligt förekommande ordning raglandes i mitten av cykelbanan. Något förvånande med tanke på att trottoaren på högra sidan av det vita sträcket var mer öde än en genomsnittlig svensk arbetsplats efter 15.00 på en lönefredag. (Offrade just innan publicering en längre utläggning om hur man identifierar en typisk kpml-r-kärring på läsbarhetens altare. Om denna blogg framledes utgifves på dvd kommer detta borttagna stycke finnas som extramaterial) Nåja, vidare!

Just efter jag rundat fanskapet, ingående beskrivet i föregående stycke, och upprört hutat med näven samt utstött ett uppläxande uttryck av den art som icke lämpar sig för varken tryck eller utskrift på denna blogg uppenbarar sig ett hinder av rent bibliska proportioner. Hela cykelbanan är helt oförhappandes täckt med fallfrukt motsvarandes ett månadsbehov på Kolmårdens djurpark alternativt vilken mellanstadieskola som helst… Som i första Matrix-filmen upplever jag hur jag i ultrarapid hinner undvika sista metern av det längsgående trästaketet med spetsiga ändar och lyckas manövrera in hojen i den följande berberishäcken. Att föda barn lär vara tämligen smärtsamt har jag förstått, men att landa med nunan neråt i en berberishäck kan inte ligga långt efter…

Oaktat detta har jag via denna näsbränna erhållit en tankeställare huruvida det de facto vore rimligt att åsidosätta fåfängan en smula och hädanefter slentrianmässigt ekipera mig med cykelhjälm, givetvis av snitsigare slag, men ändock cykelhjälm. Frågan som då prompt uppenbarar sig är, var i hela Kreml (läs helvetet) man kan finna en cykelhjälm utformad som cylinderhatt, eller åtminstone en cykelhjälm utrustad med brätte? Min lokale cykelnasare såväl som Intersport och Team Sportia gick bet på den potatisen. Det var kalla handen rakt över, ingen av dessa saluställen kunde komma med några matnyttiga tips på var man införskaffar en cykelhjälm av snitsigare slag, typ cylinderhatt. Tvingades lomma tomhänt därifrån med oförättat ärende sånär som på lappen med Lena på Intersports mobilnummer, sent omsider.

Tips på potentiella inköpsställen av snyggare cykelhjälmar mottages med stor tacksamhet. Om man kan konstruera och avsända en radiostyrd bil till planeten Mars borde man väl anno 2008 kunna införskaffa en cykelhjälm som till formen icke erinrar om en halverad trilobit! Fast vad begriper väl en gammal dinosaurie som jag om dylika spörsmål?

Grefve Fågelsparre

PS: Notera att det icke lär serveras äppelkaka i det Fågelsparreska hushållet under överskådlig framtid!