Man kan med säkerhet misstänka att dagen kommer bli bestänkt med bedrövelse när det första som händer på morgonen är att tandborsten ramlar rakt ner i vattenklosetten. När man nästan lyckats fiska upp tandborsten på säker mark dimper så även glasögonen ner i samma kärl. Da capo. Vid frukostbordet ville det sig inte bättre än att morgontidningen marinerades med ett stort glas apelsinjuice då jag sträckte mig efter saltet. Konklusionen gällande gårdagen blir att den sannerligen icke var mycket att lägga på minnet.

Jag hade inviterat Östergötlands landsfiskal och Leif GW Persson med respektive till en liten middag föregående afton. Intentionen var att högtidlighålla landsfiskalens framgångsrika och decenniumlånga sejour på denna tämligen utsatta post. Landsfiskalen tackade genast ja medan Leif GW däremot angav förhinder och översände en signerad docka förställande sig själv i egen hög person. Notabelt är att Leif GW:s docka var utrustad med ett oproportionerligt stort kranium i förhållande till resterade anatomi. Skall man tolka detta som att Leif GW har en stort mått av självironi då han lätt kan anses varandes en smula uppblåst?

I alla fall, precis när min husa Willem rullade in serveringsvagnen i matsalen kom herr landsfiskalen på att han tvunget måste bevittna sluttampen av Rapportsändningen då väderrapporten var av avgörande betydelse för morgondagens planerade aktiviteter. Tro på fan om inte en stickande odör börja göra sig påmind. Snart följer en knall och en rökpuff. Plötsligt slår lågor ut ur min gamla Tandberg. Rådigt nog tömmer Willem en pulversläckare så att skadorna begränsas till en tämligen omfattande rökutveckling. Dessa rökgaser rev värre i lungorna än en asiatisk lågpriscigarr. Vi rensade strupen med en kupa Courvoisier. Efter en trevlig afton med en tredjedels flaska Laphroaig innanför västen tackade landsfiskalen för sig och travade hemåt sicksackade till sitt huskors.

Således denna dag vid tiosnåret gav jag mig ut på jakt efter en gammal hederlig teve. Tjockteve som dagens ungdom benämner en gammal hederlig teve. Det är ju lögn i helsefyr att nuförtiden få tag i kvalitetsprodukter likt Tandberg, Luxor, Telefunken eller ens Radiola för den delen. Nutilldags förefaller det övervägande vara asiatiska märken som tillhandahålles. Samsung? Är det ett beskrivande ljud av en kassalåda som öppnas? Panasonic, är det vad man känner då man skall hitta rätt knapp på fjärrkontrollen för att justera bilden? Hursomhelst slog jag till på en biffig svart pjäs med initialerna LG. Om det är en förkortning för Looking Good eller inte skall jag låta vara osagt. Men om jag hade fått välja hade jag helt klart föredragit en teve med initialerna GW.

Med den nya teven på plats föreföll den gamla tevemöbeln malplacerad och en smula sjabbig. Ytterligare en förmiddagstur denna gång till möbelvaruhuset löste detta bryderi. Med den nya teven på den nya tevemöbeln blev det uppenbart att mitt gamla soffbord inte längre matchade vare sig tevebänk, teve eller soffan för den delen. Dessutom ville inte Mr LG kännas vid vare sig min betamaxuppspelare eller laserdiscspelare. Varför jag genast sadlade min sidovagnsmotorscykel och ånyo gav mig åstad till hemelektroniknasaren som sålt mig Mr LG. Denne gav mig en föreläsning i att det sannerligen var hög tid att tillfullo taga steget in i 2000-talet. Varpå jag genmälte vad faen jag hade i 2000-talet att göra nio år för sent. Skall det klivas, så skall det klivas in i 2010-talet med besked! Inväntar nu otåligt installationsbussen från elektronikaffären som skall ringa på ytterdörren vilken minut som helst.

Med lyft konjakskupa

Grefve Fågelsparre