Tänkte inleda mina memoarer med något spännande och dramatiskt för att locka in läsaren snabbare i boken. Vad kan väl då passa bättre än min egen födelse? En målande beskrivning av hela resan rakt ut från livmoderns trygga omgivning till den hårda kalla omvärlden. Dock insåg jag tämligen omgående att de fåtal minnen jag förfogade över från mina allra första levnadsår var synnerligen dimmiga. Denna insikt kändes i sammanhanget fasligt nedslående. Man har ju läst om folk som till och med minns sin egen förlossning.

Detta åstadkommes enligt uppgift via hypnotiskt inducerad regression. Nu är ju jag en man av vetenskap så för dylika tilltag har jag normalt sett inte mycket till övers. Men om man nu trots allt skall skriva sina memoarer måste man sätta manken till och räcka vacker tass åt både höger och vänster om det kan göra boken bättre, således även till regressionsterapeuter.

Efter en timmes vilt sökande på internet efter just regressionsterapeuter drabbades jag av inte mindre än två trojaner och en illasinnad attack mot min brandvägg på det att datorn kraschade. Efter en uppgradering av såväl virusskydd och brandvägg samt införskaffande av nytt tangentbord vilket jag oturligt nog råkat knäcka på mitten över knäet i frustrationen över den långsamma starten på mitt memoarprojekt kom jag i kontakt med en hypnosguru i en liten bondhåla i mellersta Sverige. Turligt nog hade hon tid för mig redan påföljande dag.

När jag i förmiddags rullade in på Hypnos-Majvors gårdsplan och gps:en med ljudlig stämma deklarerade ANKOMST slog hjärtat ett par extra slag kan jag medgiva. Kontemplerande under mina stapplande steg uppför den mjuka grusgången över vad jag egentligen givit mig in på. Ringde på dörren till hypnotisören Majvors enkla boning med en liten klump i halsen då jag för att dämpa nervositeten tagit mig ett litet vingummi vilket mycket oturligt hamnat på snedden. Ringde och ringde föresten, bultade kanske snarare ligger närmre sanningen. En liten grå tant öppnade dörren efter en hel del trassel med vad som tycktes vara åtminstone fyra olika säkerhetslås. Inte mindre än tre närgångna schäferhundar gick våldsamt och en smula framfusigt igenom mina kläder efter doftspåren av min strävhåriga tax Serenius.

Majvor var för dagen iförd förkläde och i vänsterhanden höll hon en skräckinjagande förskärare. Jag hoppades innerligt att det ej var resterna av en missnöjd kund som hon just höll på att undanröja vid min ankomst. Medan jag vilt gestikulerade till Majvor att göra Heimlichmanövern blev hundarna oroliga och hotade slita min strupe i bitar, särskilt den av hundarna som var ovanligt lik Bosse Ringholm var mäkta aggressiv. Är det inte ironiskt att när man verkligen behöver hjälp av Heimlichmanövern kan man inte till fullo uttala det vedertagna namnet på denna manöver utan tvingas ge sig in på Gäster med gester och mima; Hjälp, jag dör! Klappa till mig i ryggen!

Nu löste sig allt till det bästa då jag under den tillfälliga kvävningen såg livet passera revy framför mina ögon. Punktar upp förlossningen lite snabbt såsom jag såg den:

* Varseblir ett allt intensivare tryck mot mitt huvud.

* Ett högt igenomträngande ljud hörs.

* Min far ropar åt barnmorskan att flytta undan den handknutna persiska mattan.

* Kämpar mig långsamt liggandes på rygg ut igenom en tunnel för att slutligen landa på en bädd av rosenblad ackompanjerad av Stråkkvartetten Fontanellen i slutet av Fur Elise.

* Varpå barnabördssköterskan håller upp mig mot ljuset i bägge fötterna och en dov duns i golvet kungör att min fader tagit en snabb tupplur.

* Efter denna effektfulla nedkomst hängdes jag upp på en vajer med hjälp av en bastant klädnypa i varje fot där jag fick hänga på tork tills jag bedömdes vara hjälpligt kladdfri.

* Varpå jag snoddes in i en filt och överlämnades till min barnjungfru.

Skönt att äntligen ha dragit upp riktlinjerna för det inledande kapitlet. Dessutom sparade jag in kostnaden för hypnosterapeuten. Inte illa alls, tack för hjälpen Malaco!

Passa på och njut utav resten av torsdagen gott folk. Själv åt jag ärtsoppa till middag så det blir till att hålla korsdrag resten utav kvällen.

Grefve Fågelsparre