Varför mobbar vi eskimåer?
Skrivet:   6 maj kl. 12:59

Ytterst pinsamt, hela deklarationsfadäsen. Visade sig vara först vid midnatt föregående afton som deklarationerna skulle vara inne hos skattmasen. Ber om ursäkt för denna ouppsåtliga förvillelse. Om någon med anledning av mitt inlägg måndagskväll ofrivilligt befunnit sig i närheten av skattmasen med andan i halsen, svettpärlor i pannan, fradga i mungipan och deklarationsblanketten i högsta hugg kan jag som gottgörelse tänka mig bjuda på en plommonbakelse ackompanjerad av syntetisk vaniljsås som plåster på eventuella själsliga blessyrer.

 

Jag skulle även vara tacksam om vederbörande efter inmundigandet av nämnda plommonbakelse på hemvägen kunde medtaga några kassar glasflaskor till den härför avsedda men likaledes icke så värst närbelägna igloon. Egentligen rör det sig om igloo i plural, en grön och en vit, för mörkt respektive ljust glas. Men då jag icke känner mig komfortabel med att skriva ordet igloo enligt en igloo flera igloos undviker jag fräckt pluralformen utan hänvisar istället glatt till igloo i singularis. I värsta fall, nämligen bestämd form plural riskerar det blifva sju resor värre då det utbredda ordet igloosarna ter sig tämligen illa i skrift. Efter denna repulsiva tanke får man tämligen god lust att medelst en effektfull klatsch taga sig för pannan, utstöta ett ångestfyllt mammutvrål och omgående intaga framstupa sidoläge. Igloosarna, man ryser…

 

Nå, tager man istället rådigt fram svenska akademiens ordlista och slår upp sidan 368 kan man, förutom att drabbas av akut narkolepsi, läsa att denna grupp certifierade åsnerövar numera trots så väll snille som smak approberat pluralformen av ordet igloo med anglosaxiskt plural s. Korrekt svenska enligt mig och mina bakåtsträvnade gelikar vore snarare ett svenskt plural r. Enligt principen en igloo, flera igloor. iGloor föresten, visst låter det misstänkt likt ett varumärkesnamn som borde vara skyddat av Apple? Förslagsvis i form av ett par glasögon man kopplar till sin iPod eller iBook för att tydligare njuta allehanda multimediaformat på såväl nät- som trumhinna? Helt sonika ett par glassiga Virtual Reality glasögon som man sade förr i tiden på it-världens stenålder, d.v.s. 1990-talet.

 

Dessutom, hur kommer det sig att ingen anmält det omfattande bruket av termen glasigloo till diskrimineringsombudsmannen? Vad är det egentligen för signaler vi sänder till våra barn och ungdomar när det är tillåtet att med berått mod kasta glasflaskor i igloor? Här skulle jag vilja se kraftfull lagstiftning ta i tu med diskrimineringen av en intet ont anande urbefolkning. Ty, om en traditionstyngd chokladboll med kokos på måste byta benämning till skydd för alla söder om Ystad boende och härstammande, hur kan vi då tillåta förtrycket av de inuiter vilka till vardags huserar i närbesläktade bostäder med våra glasigloor? Att dessutom på värsta apartheidmanér separera mörkt och ljust glas i speciella igloor beroende på färg… Man blir upprörd! Borde vi verkligen uppmana kreti och pleti till att kasta flaskor i och omkring inuiternas bostäder hur som helst, vill vi egentligen göra Grönland till en sopstation?

 

Härmedelst skulle jag vilja taga tillfället i akt och lansera det till glasigloo alternativa och betydligt mer politiskt korrekta ordet glasåtervinningskupol, en så kallade G.Å.P. Ty, jag tycker det luktar unket om hela glasåtervinningen i dess nuvarande form. Eljest omgivs just dessa glasigloor oftast av en bouquet av urin. Vilket ger termen (ur-in)-vånare en ny betydelse… Därmed inte på något sätt varken sagt eller insinuerat att grönlänningar luktar kiss. Tvärtom. Alla i reklam-tv bevandrade vet ju att de friskaste andedräkterna kommer från grönländska isbjörnar samt att inuiter alltid luktar nytvättat, låt vara med ett svagt drag av mentol.

 

Avslutningsvis undrar jag med facit i hand hur detta inlägg kunde kapsejsa så fullständigt. Allt jag ursprungligen avsåg publicera var två snabba rader om min ursäkt för deklarationsfadäsen samt anhålla om assistans att bära glasflaskor till igloon, förlåt glasåtervinningskupolen. Nåja, så snart min butler Willem återkommer från kiropraktorn skall vi lubba bort med några kassar glas till återvinningsstationen. Då avrundar jag genast snabbt för att slippa vidare klavertramp genom att med schvung lyfta cylinderhatten och tillönska eder en trevlig onsdag.

Grefve Fågelsparre

 
Kategori:   Alla PermalinkKommentarer [4]
Kommentarer:

Herr Grefe, Det låter gott med bakelse, men eftersom jag är en ärlig människa kan jag inte låta mig frestas att ljuga ens för en bakelses skull.

Högaktingsfullt
Margaretha

Skrivet av Margaretha den 06 maj, 2009 kl. 16:26 #

Bäste grefve Fågelsparre,
det är ju fruktansvärt detta att vi kallar sopstationerna för igloo/s/n/serna/r etc etc!
Då är det icke mer än rätt att innuiterna kallar sina återvinningsstationer för härbre eller möjligen torp!

Jag tittade i den nätbaserade varianten av Nordisk familjebok, Uggleupplagan nr 7, angående eskimåer:

http://runeberg.org/display.pl?mode=facsimile&work=nfbg&page=0475

Där finns mycken information om detta folk! Visste grefven att eskimå betyder "en, som äter rått kött"?

Så vi lär alltså våra barn att innuiterna bor i sopstationer och äter rått kött! Vaff...

Skrivet av Car Bil den 06 maj, 2009 kl. 17:57 #

Bästa Margaretha. Nej, det är rätt. Man skall inte vara oförsiktig med sanningen. Själv är jag uppväxt med en öm moder som vid varje påkommen lögn tvingade mig att tvätta munnen med tvål. Jag kan ännu ibland känna smaken...

Skrivet av Grefve Fågelsparre den 07 maj, 2009 kl. 16:55 #

Ärade Herr Bil. Ett varm tack för all den glöd och energi ni lagt ner på att upplysa oss om eskimåernas situation. Jag är säker på att även inuiterna äro tacksamma, på sitt sätt.

Nej, jag var inte bekant med innebörden av ordet Eskimå. Inte utan att man blir en smula bestört. Var det föresten inte Martin Timell som påpekade att eskimåerna har hundra ord för gul snö men inget för medialuder?

Skrivet av Grefve Fågelsparre den 08 maj, 2009 kl. 09:13 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg