en för jävlig dag, med en massa yrsel, svimmningskänslor, dimmig syn, dundrande huvudvärk och kraftigt illamående, blev alltså ingen tur till P idag. tur iaf att jag hann göra lagårn och mata lammet innan allt blev skit. sååå fruktansvärt less på att aldrig må bra inte veta om man kommer att kunna göra som planerat och slapna av och ha kul. det tömmer mig på energi, ork och livsvilja

sen sist har det hänt en hel del men ändå inget alls.

remissen kom in och jag fick en tid för bedömnings samtal och ett litet test,, sen pissprov under bevakning för att kolla efter droger. ska få göra en utredning men först i slutet på året eller början på nästa. fick avslag på ansökan om kontaktperson då jag har en "kontinuerlig" kontakt med mina vänner. orkade inte bry mig om att överklaga.

annars är läget så att jag kommer sluta i dbtfärdighetsträningsgruppen och hos P i mitten på juni. gått där i snart 2 år och hos P i ca 2 1/2 år. känns både skönt och jobbigt. då jag väntar på utredningen så kommer jag vara utan någon terapi tills den är klar iaf om det inte blir riktigt krisigt innan dess. har inte varit utan någon form av terapi på typ 8 år. har varit och är mycket upp och ner i måendet och humöret. börjat lipa inne hos P kaos i hjärnan och mycket illamående.

 haft svårt att ta mig iväg till P och dbt gruppen då jag varit tvungen att ta bussen dit flera gånger och jag haft det jobbigt med illamående och då typ gett upp iom att jag ändå snart ska sluta. trodde jag skulle vara bra nu, skulle ju klara av allt och vara "normal" efter dbt tiden. men nu är den snart över och inte klarar jag av att jobba eller plugga än.

har börjat övningsköra och läsa körteorin men det är ruskigt svårt och efter att ha kört så blir jag alldeles trött känns som att jag haft en panikångestattack som gått över helt matt och luddig i hjärnan, trött i ögonen. antar att jag stressar upp mig och spänner mig för mycket.

för övrigt har jag senaste veckan lyckats ha en panikångestattack med tillhörande illamående/spy känsla och skakande, (som tur var så fanns älsklingen där och pratade med mig om allt och ingenting och hjälpte mig att distrahera så jag kunde lägga mig ner och tillslut somna) sen har magen varit helt störd, ont, kraschande och allmänt elak, inte orkat eller kunnat träna. börjat med nå pulver som man ska röra ut i vatten som ska vara bra för ibsmagar, får väll se om det funkar.

sen verkar jag vara nere i en svacka, vet inte varför, men är väldigt känslig och mer överanalyserande än vanligt. nära till tårarna hela tiden, vill vara ensam och är lätt irriterad. stackars dom i min närhet. en hel del jobbiga tankar och känslor. hade jag inte haft J förra veckan hade jag nästan säkert skadat mig, inget hjälpte, inte en snabb promenad med musik dånande i öronen, inte tårar (grät för allt). gjorde bara ont i bröstet av ångest och huvudet var bara kaos. kände mig ledsen och övergiven och ingen som kunde hjälpa. pratade med älsklingen lite om hur jag kände, men det är så svårt att släppa masken och visa, tala om hur det känns, att visa tårarna. vill inte visa mig svag och lägga det på dom jag älskar, även om han ser att det inte är bra, är så van att le och svara ja mår bra. mitt försvar sen många år.

kan ju vara så att det beror på att allt är så osäkert inför hösten, ingen kontakt mer än läkarkontakt på psyk, ska dessutom byta mottagning så min underbara läkare kommer jag inte ha kvar längre, vet inte hur det kommer att se ut angående sysselsättning om min aktivitetsersättning blir förlängd eller om jag kommer att hamna hos arbetsförmedlingen, vilket ju gör att jag inte vet hur ekonomin kommer att se ut till hösten, vet inte exakt när utredningen kan komma igång och vet inte vad den kommer att utvisa. allt är mao väldigt osäkert. tror det är det som drar ner mig iaf så hjälper det nog till.

känner mig så trött och less på allt. känner mig väldigt orkeslös och uppgiven

Igår var vi till Js mamma och bror och sen blev jag övertalad att följa med på simba med hans mamma och syster, är som sumba, skitsvårt och fort gick det. hängde inte alls med, men det var kul, dock lite smått pinsamt när jag gorde åt fel håll och det där med kordination är inte min starka sida.

Idag har jag haft en fullspäckad dag, upp 7 efter ca 4-5 timmars sömn, tvätttid till 12 snabb dusch (som för engångsskull var snabb) iväg med mamma på 2 second hand affärer, hittade 2 gamla skivor. sen möte på soc med personliga ombudet bla. sen hem bytte om och åkte till brorsan då J skulle hjälpa honom skotta taket.

Just nu känns det som att jag balanserar på en tunn lina och eller är i nått slags mellanrum, ett tomt kalt väntrum, en massa saker som jag väntar på och som jag inte vet utgången av och innan jag får reda på en sak kan jag inte få reda på den andra osv. alltså går bara tiden och inget händer allt står stilla och blir osäkert, vilket stressar mig till tusen. hatar att inte veta saker som är viktiga! att inte ha kontroll eller kunna styra över min framtid. jag vet ingenting och är beroende av andras beslut och handlingar. denna eviga väntan!

åkte till S en kompis till J och fikade idag, Leona var väldigt nyfiken som vanligt på bäbisen även om han är rätt läskig också, han har blivit riktigt stor nu, vill ha allt man håller i händerna eller som råkar vara i närheten vilket både Js skägg och leonas hår fick känna på. så mysigt när han somnade i mitt knä och kul att han kan så mycket!

 sen åkte vi till Js mamma och lillebror och åt middag. jag började må illa strax innan och ville bara åka hem men tvingade i mig mat iaf, sen höll det sig på en acceptabel nivå tills vi satt i bilen hem, då gjorde magen ondare och illamåendet sköljde över mig i vågor, trodde att jag skulle spy ett par gånger. men hem kom vi och det har varit på en acceptabel nivå större delen av kvällen, ha ätit och druckit trotts illamåendet. men försöker intala mig att jag inte är sjuk utan att det "bara" är ångest för att det går en massa magsjuka och vi typ varit utsatta för smitta.

just nu ligger jag under en värmefilt i soffan, med halsont, huvudvärk, en mage som kör runt och illamående. och det gör ju då att jag får ångest och är rädd att jag ska bli sjuk. är så himla less på att må illa hela tiden! är så jobbigt och det ökar ju bara sårbarheten.

Blev inget möte i måndags, när jag kom till mitt personliga ombud sa hon att det var inställt eftersom den ena hade foglossning och den andra magsjuka så åkte med J upp till mina föräldrar där vi var hela eftermiddagen åt och fikade innan vi klättrade upp och skottade 3 tak grymt jobbigt och lite läskigt halt emellanåt var verkligen mycket snö.

Igår var jag till P annars hände inte mycket annat, har fått lite nya uppgifter av henne, ska fokusera mycket på att ändra mina tankar och fick med papper på tankefällor, kunde stryka under på alla. snacka om att det stämde in på mig!

Idag hade jag telefontid med min läkare om remissen, så hon skulle skriva en ny, sen var jag på färdighetsträningsgruppen och tog bussen hem var jobbigt då jag mådde illa men lyssnade på musik och smsade för att distrahera mig, funkade rätt okej. är skit jobbigt med alla som är magsjuka runt omkring just nu, vilket gör att jag blir ännu mer rädd att jag ska bli sjuk och då är det sååå mycket svårare att utmana sig och göra sånt som är jobbigt, vill mest bara gå i ide till sommaren. känns som att allt utanför lägenhetsdörren är en stor smitthärd.

I torsdags gick jag och J brorsans tjej på stan en sväng hittade lite födelsedagspresenter, en skjorta och en tunika/klänning och lite annat smått och gott, efter ett par timmar när stan började stänga gick vi hemmåt med värkande ben. Sen kom älsklingen och leona hem och när brorsan dök upp betällde vi pizza och såg på en film. va en kul kväll.

på fredag förmiddag åkte älsklingen ner till sin bror för en killhelg, skulle egentligen ha träffat S men mådde illa och hade riktigt ont i magen så det blev inte av. låg och halvsov typ hela dagen med leona, hade det varmt och skönt under värmefilten, var bara upp för att gå ut med henne ge henne mat och äta själv. var sjukt trött. mådde skit illa och ville verkligen inte äta nått men sugen på popcorn av någon anledning så blev lite på kvällen. (var duktig och åt middag före)

lördagen blev det städning, en promenad till macken och sen på kvällen kom brorsan och åt lite godis och såg på film. riktigt bra film faktiskt. sen när han och hans tjej åkte så skulle jag gå sista rundan med leona och då ser jag en kille stå och spy i närheten, usch för att bo i stan!

idag (söndag) har jag torkat golv. varit ute med leona som höll på att drunkna i all snö innan dom fick bort den i eftermiddags. älsklingen kom hem och gjorde spagetti och köttfärssås medans jag tog ett varmt bad. sen såg vi på en film. annars har vi inte gjort så mycket idag.

imorgon väntar möte med personliga ombudet och kommunen.

Nu var det länge sedan jag skrev igen. Har inte haft ork. Det som har hänt är väll att jag slutat med medicinen eftersom jag bara märkte biverkningar av den. Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Sen blev ju en remiss skriven och jag har ringt och kollat hur det gått då och då, sen nu i förrgår så fick jag reda på att det stod helt fel i remissen och igår fick jag också efter en massa samtal bekräftat att jag måste få en ny remiss skriven. Läkaren jobbar inte den här veckan och har jag tur hör P av sig imorgon om en telefontid med läkaren nästa vecka. Dock tar det ca 3 mån efter att remissen kommit fram innan jag får komma på bedömningssamtal och sen är det ytterligare 9 mån väntetid OM jag ens får göra en utredning.+ några veckor för att få till remissen.

 Dbt gruppen är splittrad och det är bara en massa förändringar. Mådde illa och ville inte alls åka på gruppen idag men tog iaf bussen, lyssnade på musik och försökte distrahera mig. Fixade även ett papper jag behövde för rese ersättningen, lite jobbigt av och till i gruppen, sen i slutet och på bussresan hem fick jag lite smått panik och mådde illa, vart rädd för att spy. Alltid roligt med panikattacker NOT! Söta J hade lagat gryta, med älgkött och pressad potatis när jag kom hem. När jag var på hemköp ikväll så pratade jag med mamma, som säger att hon hämtat minsta brorsan som fått magsjuka under natten, jippi! Tur att hon inte sa det när jag skulle åka till dbtn, eller när jag var på väg hem, mådde dåligt nog ändå.

Somnade i soffan efter middagen, så himla trött, kan iofs bero på alla känslor sista dagarna. Varit/är så arg, less besviken, uppgiven, ledsen och allt känns bara så hopplöst, det spelar ju ingen roll hur många samtal man ringer, tjatar, tar reda på och fixar, ÄNDÅ så gör dom fel! Blev så många känslor som snurrade runt att det blev kaos i huvudet, kunde inte hantera alla på en gång och ville bara ge upp och skita i allt, längtade efter den befriande smärtan. Många tårar föll trotts att jag försökte hålla dom tillbaka, gillar inte alls att gråta. Haft en hel del overklighetskänslor och bomull i hjärnan.  Mått sämre överlag en tid, med panikattacker och ångest. Så jag var redan sårbar innan allt det med remissen. Sen sa P en sak som gjorde att jag förlorade hoppet som jag byggt upp vilket gjorde mig mer ledsen, arg och uppgiven

Igår höjde jag dosen, men tycker inte att jag märker någon skillnad.

är så himla trött och känner mig väldigt känslig och nära tårarna hela tiden. är nått som gnanger men vet inte vad. försöker sysselsätta mig och distrahera, men det funkar dåligt, kan inte slapna av och bara känner hur det kliar i fingrarna och som nått växer inuti kan inte beskriva det på nått annat sätt än ett stort kaos på insidan, med massa rastlöshet, jobbig ångest. som man bara vill fly från. vill bara ställa mig och skrika aaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhh få ur mig det jobbiga. försöker desperat hitta på saker att fylla livet med, men det går inte alls bra. det ända som händer är att desperationen stiger och tårarna stiger i ögonen. vill så mycket, men det verkar så omöjligt. vill mest bara ut och gå med musiken dånande i öronen.

startade dagen med tvätttid 07:00 hyfsat trött då jag bara sovit ca 4-4 1/2 timme under natten. svårt att somna då jag var orolig för biverkningar vid höjning av medicinen och kände rastlös ångest och ledsen. sen var det ju meningen att jag skulle höja dosen idag då med samma mängd jag redan tog, men då jag vart själv hemma med tvättberget som bara MÅSTE bli tvättat och gemensam tvättstuga 2 portar bort och jag dessutom skulle bort på eftermiddagen på handledarutbildning på körskolan som jag redan betalat vågade jag inte ta den extra tabletten, utan sköt upp det tills imorgon.

efter tvättningen blev det lite städning av lägenheten och vädring av sängkläder mm. blev några soppåsar och lite åkte ner till förrådet. sen bar det av i blåsten ner till körskolan för ca 3 1/2 timmes "pratande" var ganska många där och jag som mått illa tof hela dagen och sån skit tyckte att det var rätt jobbigt. kände ingen där och efter ett tag blev jag väldigt trött, lite fööör mycket prat under flera timmar. lite svårt att ta in och komma ihåg det. men men. lyckades iaf få i mig en macka och en festis i en av rasterna och som tur va ballade inte magen ur eller att illamåendet steg. bara trött och slut i huvudet efteråt. fick också svar på en del frågor jag hade. sen blev det en kort promis hem i blåsten och mörkret.

fick också äntligen tag på en person som kunde svara på om det ev. går att få en utredning i kommunen jag bor i fast jag går i behandling i min gamla hem kommun. verkade iaf inte omöjligt enligt henne bara min läkare skickar en remiss till dom om varför hon tycker att jag borde göra en. pratade med P som skulle ta upp det med min läkare, så nu är det mest bara att hoppas på att det går bra. även om vänte tiden är ca 9 mån så är det överkomligt för i den andra kommunen verkar det totalt omöjligt då dom inte har tillräckliga resurser.

just nu är jag orolig för att jag ska bli sjuk då jag bara pang bom blev skumt trött, ont i ben och armar typ växtvärk, huvudvärk och magen är knas ena sekunden gör det bara lite molande ont (mensvärk) och i nästa är det som knivar som vrids runt och det känns som att magen ska pajja + illamående som varierar i styrka och intensitet. är himla trött men vet inte om jag vågar gå och lägga mig. är rädd att jag ska vakna och vara sjuk i natt. + lite oro för medicinhöjningen. men men

ja nu har man bott lite drygt en månad i nya lägenheten, det absolut bästa är att det finns badkar och super varmt vatten. tiden går så fort, på lördag är det ett år sen jag och J blev tillsammans.

var till läkaren i måndags, hela 2 timmar var rätt mör när jag kom ut, och så mycket klokare blev jag inte, snarare mer förvirrad och fler frågor. kom ut med en "ny diagnos" och en till medicin. vad ska man göra för att få igenom en riktig utredning? blir så less! och allt tar ju så lång tid inom psykiatrin. blir stressad när det är så löst, vill ha det svart på vitt antingen stämmer det eller så gör det inte det, men jag skulle iaf veta. då skulle jag slippa osäkerheten och slippa överanalysera sönder allt tills det bara är ett enda stort kaos av tankar som det inte går att få ordning på och inte vet vad ursprungstankarna är.

är hemma hos J´s mamma och bror. vi flyttade ur det mesta i lägenheten helgen som var, har bara det sista och städningen kvar. kom ner igår kväll eftersom vi ska vara barnvakt fre-lördag. sen nästa helg flyttar vi till nya lägenheten. hoppas det blir mindre krångel där och att vi blir lite friskare när vi slipper möglet. varit förkyld hur länge som helst, det hinner inte gå över innan det börjar om igen med hosta och rinnande näsa.

varit ute och gått nästan en mil idag, hostade inte så farligt som jag trodde jag skulle göra innan vi gick. men var tvungen att distrahera mig hela tiden, så fort jag slappnade av kom paniken. mår konstigt, haft ont i magen av och till hela eftermiddagen (kom med nått nytt tänker väll alla)

har en rastlös ångest inom mig. jag hatar den destruktiva längtan och saknaden efter det som kan lugna. får inte FÅR INTE. varför försvinner den inte?! kalla händer, yrsel, svetten som tränger fram, luddig hjärna, paniken, oron som växer, tränger undan allt logiskt, allt friskt. kvar blir bara en leende mask, som gömmer det svarta, det dåliga, ångesten som gör så ont. som klöser sönder inifrån, som skriker efter lindring, att släppa taget och falla. få vara liten och krypa ihop i ett hörn med omplåstrad arm och få gråta.

vill springa, vill ut, vill bort, men vart tar man vägen om man vill bort från sig själv? spelar ingen roll hur fort eller långt man än springen man kan aldrig fly från sig själv.

hatar att jag sårar och gör illa dom som står mig nära. förlåt J för att jag inte är bättre, inte är friskare och en bättre flickvän.

kännt mig så konstig hela eftermiddagen och kvällen. ledsen, uppgiven, less och förvirrad, så tom. varit dödstrött men ändå rastlös och haft svårt att sitta still. känner mig så elak och falsk, är så orättvist för tex J, han förtjänar det bästa, han förtjänar en glad, frisk och normal flickvän, utan dumma fobier och andra problem.

är så liten. är så less på att kämpa emot illamåendet, försöker hitta på förklaringar, ändra tankarna och omfokusera men det är så svårt. illamåendet är ständigt där och magen krånglar, inget hjälper och det förstör så mycket. saker som ska vara/är roliga blir bara ett jobbigt hinder att ta sig över. orken tryter och viljan bryts ner, vad är meningen med livet om det ska vara såhär? allt jag drömt/drömmer om är så ouppnåeligt, så hopplöst. hur jag än gör sviker jag andra.

det stygga gröna mostret växer sig än en gång starkare och skrattar åt den lilla rädda flickan. hon som bara vill bli tröstad och få höra att allt kommer att ordna sig, att det kommer att bli bättre.

är så less på att må illa och ha ont i magen det suger all kraft ur mig och gör mig mindre än minst. blir så sårbar. ska strax åka och titta på en lägenhet, hoppas hoppas att vi få den! tittat på flera andra men det är andra som fått dom.