Jag känner dig, jag känner dig så väl.
Dina fasor, dina våndor finns också i min själ.
Du är mitt kött och blod.
Det bär ett dyrbart namn, det är min kärlek utan villkor.
Jag gör vad jag kan.
Så stor och stark på dagen, men så liten mitt i natten,
när ingen ser, när ingen vet, kommer gråten mitt i skrattet.
Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.
Hmmm...
Stort är mörkret nu.
Månen är itu,
men det är natten som gör dagen ljus och mitt ljus är du.
Och denna jord är rund,
finns här ingen annan som kan ge mig sån förtvivlan?
Och som är lika sann.
Du blir rädd för dina skuggor,
alla hot som aldrig når dig.
jag ska sjunga dig ett löfte,
och jag vet att du förstår mig.
Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.
Om du tänker dig den skogsväg,
vi vandrar ibland,
gick vi stigen ner till vattnet.
Din hand är i min hand.
Se så långt där ner i djupet,
på botten av den sjön,
där finns en silverskatt som glimmar,
den är din inatt.
Så slumra in och dröm.
Fem fingrar ska skydda dig.
Ett är månen, ett är solen, ett är polstjärnan bakom molnen.
Ett är hopp och ett är tro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.
Handens fem fingrar vaggar dig till ro.
/Handens fem fingrar-Lisa Nilsson
Postat i: dikter/låttexter Permalink Kommentarer [6]
Gråter osynliga tårar,
Gråter för alla förlorade år,
Gråter av längtan,
längtan efter ett annat liv,
ett liv präglat av glädje,
skratt och lycka
Gråter för att verkligheten är en annan,
ett liv präglat av smärta, ogråtna tårar,
och svåra känslor
Gråter för att hoppet sakta dör bort...
Tittar med tårfyllda ögon
ögon fyllda av smärta,
ögon lysande av skräck,
ögon som ber om hjälp,
hjälp att besegra mörkret,
innan det sakta kväver mig,
ögon där lågan sakta sakta brinner ut,
för att till sist sakta ta sitt sista flämtande
andetag och sakta dö ut
Postat i: dikter/låttexter Permalink Kommentarer [3]
Jag går runt som i dimma,
världen känns overklig och vag.
I allt där jag var så stark,
är jag numera jättesvag.
Jag bestämmer inte själv,
det är inte jag som styr.
Medan jag slåss mot mina tankar,
är det mitt förnuft som flyr.
En gång fanns det logik här,
då kunde jag tänka som du gör.
Nu är varje sanning relativ,
min trygghet är så otroligt skör.
Jag vet inte vem min fiende är,
men jag slår hysteriskt runt mig ändå.
Om jag skulle råka träffa dig,
så försök iallafall att förstå.
En dikt jag hittade och som jag tycker beskriver ocd:n rätt bra.
Postat i: dikter/låttexter Permalink Kommentarer [3]
Bry er
Jag finns jag bländar er
Ser ni mig?
Bryr ni er?
Finns ni?
Jag lämnar er
Jag lämnar er
Ser ni inte mina tårar?
Kanske ni hör mina skrik?
Se mig då!
Jag skriker högt för jag vill härifrån!
Fatta jag vill inte bara överleva
Hitta ljus och börja leva
Postat i: dikter/låttexter Permalink Kommentarer [0]
