är hemma hos J´s mamma och bror. vi flyttade ur det mesta i lägenheten helgen som var, har bara det sista och städningen kvar. kom ner igår kväll eftersom vi ska vara barnvakt fre-lördag. sen nästa helg flyttar vi till nya lägenheten. hoppas det blir mindre krångel där och att vi blir lite friskare när vi slipper möglet. varit förkyld hur länge som helst, det hinner inte gå över innan det börjar om igen med hosta och rinnande näsa.

varit ute och gått nästan en mil idag, hostade inte så farligt som jag trodde jag skulle göra innan vi gick. men var tvungen att distrahera mig hela tiden, så fort jag slappnade av kom paniken. mår konstigt, haft ont i magen av och till hela eftermiddagen (kom med nått nytt tänker väll alla)

har en rastlös ångest inom mig. jag hatar den destruktiva längtan och saknaden efter det som kan lugna. får inte FÅR INTE. varför försvinner den inte?! kalla händer, yrsel, svetten som tränger fram, luddig hjärna, paniken, oron som växer, tränger undan allt logiskt, allt friskt. kvar blir bara en leende mask, som gömmer det svarta, det dåliga, ångesten som gör så ont. som klöser sönder inifrån, som skriker efter lindring, att släppa taget och falla. få vara liten och krypa ihop i ett hörn med omplåstrad arm och få gråta.

vill springa, vill ut, vill bort, men vart tar man vägen om man vill bort från sig själv? spelar ingen roll hur fort eller långt man än springen man kan aldrig fly från sig själv.

hatar att jag sårar och gör illa dom som står mig nära. förlåt J för att jag inte är bättre, inte är friskare och en bättre flickvän.