det känns som jag slits åt alla håll, jag kan inte dela på mig. stressen och oron tär på mig. känner mig ledsen. vill bara gömma mig från allt. idag när jag hämtade posten såg det ut som att någon kräkts bredvid granndörren där man måste gå förbi för att komma till och från min lägenhet. hör massa om vks och svårt att somna på kvällen/natten, sover inte bra och sen ska jag vara på praktiken. magen som krånglar sen igår, måste på toa när jag ätit, mår illa och har ont i magen. ständig ångest som gnager i mig och som bara väntar på att attackera med full styrka. förvirrad. ständiga tankar på att skada mig. straffa och förstöra. hur kunde jag tilllåta mig att bli så tjock? 10 kilo på några få månader. vill bara krypa ihop i en varm famn och få vila, slippa allt i huvudet. bara få försvinna bort och bara få vara, ingen stress eller oro, ingen ångest, panik, dåligt mående, illamående eller nått, bara få vara i stillheten.
Postat i: dagboks anteckningar Permalink Kommentarer [1]
Du behöver ta dig tid att vila och bara vara vännen! Om man bara pressar sig mer och mer blir det bara värre.
<3
Skrivet av Jenny den 13 januari, 2010 kl. 12:13 #