Nu var det länge sedan jag skrev igen. Har inte haft ork. Det som har hänt är väll att jag slutat med medicinen eftersom jag bara märkte biverkningar av den. Så nu är jag tillbaka på ruta ett. Sen blev ju en remiss skriven och jag har ringt och kollat hur det gått då och då, sen nu i förrgår så fick jag reda på att det stod helt fel i remissen och igår fick jag också efter en massa samtal bekräftat att jag måste få en ny remiss skriven. Läkaren jobbar inte den här veckan och har jag tur hör P av sig imorgon om en telefontid med läkaren nästa vecka. Dock tar det ca 3 mån efter att remissen kommit fram innan jag får komma på bedömningssamtal och sen är det ytterligare 9 mån väntetid OM jag ens får göra en utredning.+ några veckor för att få till remissen.

 Dbt gruppen är splittrad och det är bara en massa förändringar. Mådde illa och ville inte alls åka på gruppen idag men tog iaf bussen, lyssnade på musik och försökte distrahera mig. Fixade även ett papper jag behövde för rese ersättningen, lite jobbigt av och till i gruppen, sen i slutet och på bussresan hem fick jag lite smått panik och mådde illa, vart rädd för att spy. Alltid roligt med panikattacker NOT! Söta J hade lagat gryta, med älgkött och pressad potatis när jag kom hem. När jag var på hemköp ikväll så pratade jag med mamma, som säger att hon hämtat minsta brorsan som fått magsjuka under natten, jippi! Tur att hon inte sa det när jag skulle åka till dbtn, eller när jag var på väg hem, mådde dåligt nog ändå.

Somnade i soffan efter middagen, så himla trött, kan iofs bero på alla känslor sista dagarna. Varit/är så arg, less besviken, uppgiven, ledsen och allt känns bara så hopplöst, det spelar ju ingen roll hur många samtal man ringer, tjatar, tar reda på och fixar, ÄNDÅ så gör dom fel! Blev så många känslor som snurrade runt att det blev kaos i huvudet, kunde inte hantera alla på en gång och ville bara ge upp och skita i allt, längtade efter den befriande smärtan. Många tårar föll trotts att jag försökte hålla dom tillbaka, gillar inte alls att gråta. Haft en hel del overklighetskänslor och bomull i hjärnan.  Mått sämre överlag en tid, med panikattacker och ångest. Så jag var redan sårbar innan allt det med remissen. Sen sa P en sak som gjorde att jag förlorade hoppet som jag byggt upp vilket gjorde mig mer ledsen, arg och uppgiven