Igår höjde jag dosen, men tycker inte att jag märker någon skillnad.
är så himla trött och känner mig väldigt känslig och nära tårarna hela tiden. är nått som gnanger men vet inte vad. försöker sysselsätta mig och distrahera, men det funkar dåligt, kan inte slapna av och bara känner hur det kliar i fingrarna och som nått växer inuti kan inte beskriva det på nått annat sätt än ett stort kaos på insidan, med massa rastlöshet, jobbig ångest. som man bara vill fly från. vill bara ställa mig och skrika aaaaaaaaaaaaahhhhhhhhhhhhhhhhhh få ur mig det jobbiga. försöker desperat hitta på saker att fylla livet med, men det går inte alls bra. det ända som händer är att desperationen stiger och tårarna stiger i ögonen. vill så mycket, men det verkar så omöjligt. vill mest bara ut och gå med musiken dånande i öronen.
Postat i: dagboks anteckningar Permalink Kommentarer [0]
