I helgen hade jag en rolig panikångest attack under en promenad med massa overklighetskänslor. Idag va jag till P och fick en ny hemläxa. pratade också lite allmänt om dbtn. sen åkte vi hem och åt våfflor med glass och sylt (inte så bra när man försöker gå ner i vikt), brorsan kom förbi också. sen åkte vi till mamma och pappa och lämnade leona innan vi åkte till simhallen för lek och simning. kliar som vanligt mycket efter bad i klor. mått lite upp och ner idag, men ändå hyfsat till rätt bra. tills för en stund sen. dom destruktiva tankarna har funnits där mer eller mindre hela dagen.

just nu är det

ångest för allt jag ätit som jag inte borde ha stoppat i munnen och för allt jag vill äta.

ångest för hur äckligt mycket jag väger och hur fet jag ser ut.

ångest och skuldkänslor för att jag är en sån dålig flickvän, syster, dotter och matte.

panik och ångest för hur jag ska kunna lära mig allt på dbtn och hur jag ska fatta det. för jag fattar inget just nu.

fattar inte hur jag ska bli bra och funka normalt.

skuldkänslor och ångest för att jag inte är på praktiken.

stressad över pengar, är rätt ångest framkallande.

skäms för alla dumma tankar jag har, för längtan och den destruktiva viljan. (vill ju inte göra J illa)

känner mig så ledsen och uppgiven. vill bara låta tårarna komma och gråta bort allt det ond. vill bara få skada mig, (J bad mig nyss hämta en skallpell och genast dök en dum tanke upp.) har skjutit upp det gång på gång, hur länge till klara jag av att skjuta upp det?

har försökt hitta på saker i panik sista dagarna, allt för att skjuta fram alla tankar och känslor.

det känns som att jag måste straffa mig själv på nått sätt, det får inte vara för bra, jag är inte värd det, på nått sätt måste jag göra mig ill och förstöra, söndra och straffa mig.

vill bara låsa in mig, springa ut, ut och bort härifrån från mitt mående, vill bara få andas för en stund och vila.

jag skäms för hur jag är!