Familjeliv

Igår tog vi upp banankartonger med E gamla bebiskläder. Massvis med fina paltor, mest i storlek 62. När jag sorterat ut de allra minsta kläderna och valt ut några plagg för BB-väskan kändes allt så sorgligt.

Stackars lillebror fick en hög med noppriga bodies och sparkdräkter som E i sin tur ärvt. Inget namn har han heller. Annat var det minsann när storebror föddes, då var namnet klart och i BB-väskan låg en nyinköpt pyamas tillsammans med en ny filt inför hemfärden.

Idag blir det shopping på lunchen. Lillebror ska minsann få det fint som snus han med!

Ikväll börjar SVT:s nya dokumentärserie om tre unga singelmammor i Stockholm. Tittarna får följa Pernilla, Joni och Malin på nära håll i deras vardag. De har olika bakgrund men det som förenar dem är deras styrka, mod och kärleken till sina barn. Det handlar om tre kvinnor, tre mammor, tre liv.

Läs mer på SVT.se

Missa inte heller att diskutera livet som singel i Passagens debatter >>

Vår lilla katt finns inte mer!

Vi började ana oro när han inte kom hem för att äta mat i tisdags eftermiddag. Igår kväll fick vi i alla fall veta vad som hänt honom. Han har blivit ihjäl körd uppe vid stora vägen.

Idag har barnen har gråtit, jag har gråtit. Hela familjen är ledsen idag.

Visst är det roligt att ha hus djur men det är svårt när det händer dem något eller de dör. Det är något man verkligen ska tänka på när man ska skaffa sig ett djur.

Både jag och barnen vet att vi kommer att skaffa oss en ny katt lite längre fram. Men just nu ska vi sörja vår älskade till Tudor!

Ja då var snart sommarlovet slut! Det jag skrev om i början av sommaren, det som inte skulle få hända!!! Har hänt!! Vi har vänt på dygnet. Ingen somnar i det här huset före klockan elva på kvällen och ingen är uppe förre klockan tio på morgonen.

I dag gjorde jag ett tappert försök att gå upp klockan nio men jag vaknade som vanligt tio och ingen klocka hade ringt… en säkring hade gått på övervåningen. Vilken otur.

Om två veckor börjar allvaret på riktigt. Skola och dagis igen för hela familjen. Mina två minsta älsklingar ska mjukstarta med in skolning på dagis och fritids redan nästa vecka.. Det ska faktiskt bli skönt att få lite rutiner i tillvaron igen. I morgon blir det ett nytt försök att komma upp i tid nu måste vi få ordning på detta

Fast vi har haft en underbar sommar sol, bad och vila. Även om mammaledighet med 4:a barn hemma kanske inte precis ska kallas för ledighet. Det är mycket jobb också.

Min kära sambo hade bara två veckors semester tyvärr men det var två bra veckor då vädret var fint. Vi badade, var till Sunne Vattenland och på picknick.. Sen måste man ju passa på att umgås med sina vänner också. Det har varit fullt upp hela sommaren. Det har varit en riktigt bra sommar!

Här kommer vår summering i bilder av sommaren 2008
 
Med vänliga hälsingar
 

Äntligen så har vi fått en förskoleplats vi känner oss nöjda med. Aldrig hade jag trott att det kunde vara så besvärligt att ordna en fin tillvaro för sonen i höst.

Resumé

4 Juni: Vi får plats på en kommunal och provisorisk förskola (om ca 1år får man nya lokaler...kanske). Lokalerna är usla, provisoriska väggar har satts upp i den gamla banklokalen och lekutrymmena är minst sagt begränsade. Inga toaletter eller handfat för barnen utan alla antas bära blöja. Gården är såpass minimal att alla 26 barn inte kan vistas ute samtidigt, dessutom ligger uteplatsen invid den lokala alkiskrogen. Förskolan gör utflykter till en park eller skogen en gång per vecka.

15 Juni: Vi får, efter enträgen påringning, plats på en privat förskola. Jag vet inte hur många gånger jag ringt förskolechefen och tjatat. Hon har varit fantastiskt tålmodig måste jag säga.

Jag och A skålar i bubbel dagen innan vi ska hälsa på förskolan. "Äntligen", säger vi till varandra, "så har det löst sig".

Dagen efter åker vi till förskolan för att hälsa på. Tjejen som tar emot oss har dålig hållning, ett kors runt halsen och ett tatuerat på axeln. Hon ger mig "döda fisken" när vi hälsar och sedan är det dags för visning. När vi går runt i lokalerna mumlar hon om de olika rummen och berättar lamt om deras funktion. "Ibland har vi mysfika" säger hon. "Då brukar vi sitta på golvet och äta en bulle eller en glass" Aha! mysigt(?)

All personal vi möter hälsar men helt utan energi. På gården verkar de mest vakta barnen och ser inte alls ut att ha roligt. På vägen hem börjar jag nästan gråta och säger att jag hellre vill att vår son hamnar på soprums-dagiset, där hade de iaf fin personal. A säger att det nog löser sig. "Det blir säkert bra här" säger han trots att han kännt samma avsaknad av energi.

På jobbet berättar jag för kollegorna om dagiset. Jag som redan ältat soprums-dagiset börjar känna mig som en gnällig jvl som aldrig nöjer sig, men det känns bara så fel(!!!) Vi har ju inget direkt val heller. Sitter med tårar i ögonen och övertalar mig själv att ge förskolan en chans. Sen blir jag förbannad.

Ringer till kommunen som säger att vi inte har ställt vår son i någon överflyttningskö. VA?! Jag har för fn ringt varje dag och bönat och bett för en ny plats.

Kommuntanten hittar våra papper och mycket riktigt visar det sig att de missat att anteckna vår önskan om en ny plats. Tanten säger att "ni har inte missat någon plats", vilket är ljug eftersom våra vänner som också blev placerade på soprummet blivit erbjudna en ny plats på ett annat dagis.

6 Juli: Ringer till kommunen som svarar att "näe, din son är på plats 22 i kön för byte av förskola" och "näe, vi kan inte ge något besked eftersom Kerstin har semester och inte är tillbaka för än om 4 veckor". FAN!

Min hjärna går på högvarv. Jag kan inte fatta hur vi hamnat på plats 22 i kön när våra vänner blivit erbjudna ett nytt alternativ. Deras son är ju tom yngre än vår.

Sen kommer jag på det! Ringer till kommunen för 511 gången den här veckan och vrålar att ni måste ha nollat oss i kösystemet när ni anmälde att vi vill byta förskola. Och mycket riktigt är det vad som hänt. Tanten, som är vikarie, säger att hon ska skriva en lapp till Kerstin så att hon får titta på det när hon är tillbaka från semestern.

Men nu har jag fått nog. "NEJ!" nästan skriker jag, "jag vill att du löser det här nu!!!" Tanten blir helt ställd och börjar rabbla upp en massa förklaringar till varför hon inte kan hjälpa och att det är semester och b la bla bla. Men jag ger mig inte.

Och skam den som ger sig för senare på eftermiddagen ringer kommuntanten tillbaka och berättar att hon på ett magiskt sätt hittat en plats till vår son på ett fantastiskt dagis som vi hela tiden angett som vårt första alternativ. "JAAAAAAAAAAA!" Jag är så glad att det känns som om hjärtat ska hoppa ur bröstet på mig. "Och tack, tack, tack" säger jag till kommuntanten.

Dagen efter får vi hälsa på förskolan och den är precis allt vi kan önska oss! En faktastisk gård, vänlig och sprallig personal som hälsar glatt och intresserar sig för sonen. En egen kokerska, gymnastikrum och hobbyrum. Och framför allt en massa positiv energi, det känns så rätt!!

Ett jobbigt samtal kvar. Ringer till det privata alternativet och tackar nej till förskolan som inte gav oss en bra magkänsla. Känns trist att behöva ge det beskedet till förskolechefen som hjälpt oss så mycket. Hon undrar vad som kändes fel men det finns ju inget konkret att peka på. Magkänslan helt enkelt.

På kvällen skålar jag och A ännu en gång för en fin förskoleplats. Den här gången väntar inga obehagliga överaskningar och det känns skönt att vi nu kan påbörja vår semester i vetskapen om att sonen kommer att hamna i goda händer i höst! Puh!

På sidan Alltombarn läser jag om ett par som i flera år försökt få ett syskon till sin dotter men misslyckats. När man väl lyckats få barn nr ett känns barn två som en självklarhet. Omgivningen frågar helt ogenerat när det är dags för ett syskon och det är snarare en fråga om vilken åldersskillnad som önskas än om det faktiskt är möjligt att få ett till barn.

Alltombarn skriver att sekundär infertilitet ofta beror på ålder och är en följd av att vi i Sverige väntar allt längre med att skaffa barn. När det är dags att planera för ett syskon har åren gått och föräldrarna blivit för gamla.

Jag undrar hur jag själv skulle känna om jag inte kunde ge min son ett syskon? Och hur vanligt är det egentligen att inte kunna bli gravid en andra gång? På villhabarn.com läser jag att den sekundära barnlösheten drabbar runt 5-10%.

Självklart är sorgen mycket större för de par som faktiskt aldrig lyckas bli gravida. För dem kanske sekundär infertilitet inte verkar som ett verkligt problem. Men en längtan efter ett andra barn kan vara nog så stark.

Nu ska man inte måla f*n på väggen men visst känns det skrämmande att inte kunna uppfylla alla de livsdrömmar man har, där en stor familj ingår.

Trots ett riktigt midsommarfirande i glada vänners lag så sällar vi oss inte till de lyckliga som utökar sin familj med ytterligare en eller fler familjemedlemmar om nio månader. Det var S:s första midsommar, och jag tror tyvärr inte att han ser fram emot nästa. Knotten förstörde tyvärr nästan hela kalaset. Det var ett riktigt välplanerat och rutinerat kalas med tält, lekar och grillning, precis som det ska vara enligt alla traditioner vi har i detta land när det kommer till vår riktiga nationaldag.

För första gången var det nästan lika många barn som det var vuxna på firandet, vilket gör att festen får en liten annan vinkling än den de hårt rockande dödsmetallarna vanligtvis företar sig. Nu var vi tvungna att fara hemmåt en aning tidigare än planerat, men fram tills det vi åkte upplevde jag hur vi alla nu börjar plocka allt fler vuxenpoäng i den pågående tävlingen. Förr om åren gick kalasen ut på att roa sig och dricka sprit samt samtala om musik och annat unga människor pratar om när alkoholhalten stigit. Nu gick samtalen ut mycket på musiksmaker samt amorteringar och till och med ett och annat ord om, gud hjälpe mig, pensionssparande, arbete och barn.

Men men, på grund av knotten (och jag måste tyvärr medge, EM-kvartsfinal) åkte vi hem vid åtta-tiden. Till vår stora förtjusning hade tonåringarna i våningen under kalas, precis som vi själva brukade ha när det begav sig. Så S somnar senare än vanligt, gråtandes, med ett flertal knottbett på sin lilla kropp, och med ljudet till skrålande gossars bön ringandes i öronen. Lagom stressad somnar jag själv vid halv två, och S får vänta på ett syskon ett tag till.

//Pappablogg idag

Enligt statistiken föds flest barn i Sverige nio månader efter midsommar. Man kan fråga sig om det är solen, spriten eller den gigantiska midsommarstången (läs fallosymbolen) som inspirerar till barntillverkning?

Har ni några planer på ett vårbarn under 2009?

Är du själv ett midsommarbarn?

Jag vann en snygg klänning på tradera i förrgår. Och idag fick jag hem den. Jätte snygg är den!! Kanske har den på mig på midsommar eller sommarfesten. Eller så kommer den nog till användning i sommar någon gång. (om solen tittar fram igen).

Här är den snygga klänningen jag vann. Snygg va?

Jag har ont i skallen idag med. Men sov till 10 idag. Gick först upp efter 6, maken skjutsade barnen till dagis då. Sen la jag mig när de hade åkt, sov till 10. Skönt!! Det var länge sedan.

Nu vid 12:30 ska maken och jag på överskolningssamtal på dotterns dagis. Som jag har berättat tidigare ska hon byta avd i höst på dagis. Sen i em är det trivsel em på sonens dagis som vi ska gå på. Mycket idag. Ska även hinna städa inför midsommar då det kommer hit lite folk. Jag blir nog hemma inatt med, för huvudet känns inte bra än. Får se hur jag mår ikväll.

Nää... dags och göra mig i ordning. Maken kommer snart hem och vi ska åka till dottras dagis.

Baj baj...

//Mammans vardag

På lördag, midsommardagen, sticker familjen till Kroatien. Vi åker tillsammans med två andra par och har hyrt en lägenhet på ön Brac.

Jag tycker ofta man hör hur nöjda folk är som har varit i Kroatien. För oss är det första gången och förväntningarna är självklart på topp! Är det någon av er som har varit där? Tacksam för tips om utflyktsmål, mat, bästa ölen osv.

Sen har vi det där med att flyga. Jag är livrädd för själva flygresan. Har alltid varit flygrädd och nu känns det definitivt inte bättre att samtidigt ha ansvar för sonen. Jag undrar hur jag ska kunna underhålla honom under de tre timmar som flygresan varar? Han är 1 1/2 år och har en massa spring i benen. Har ni några smarta tips på underhållning under en flyresa?

18-23, varje dag, hela veckan. Jag har ingen sambo längre.

Sedan fotbolls-EM drog igång har jag inte sett röken av min sambo. Eller jo jag har ju sett att han sitter där i soffan om kvällarna och inte heller kan jag undgå att höra hans vrål. JAAAA! NEEEJ! Måååååååål! Straff för i helveettte!!

Ibland sätter jag mig bredvid honom och frågar hur dagen med sonen varit och om han pratat med sin mamma. När jag är riktigt desperat efter social kontakt berättar jag om min dag på jobbet trots att jag vet att det är för döva öron. MMMmm... Visst, älskling...

Visst kan jag också engagera mig när Sverige spelar. Jag tycker tom att det är riktigt kul! Men inte VARJE VAKEN TIMMA! I Metro läser jag en stor artikel om hur EM påverkar våra relationer "Låt inte Zlatan paja relationen". Samtidigt som det är otroligt sorgligt att läsa hur svenska män prioriterar tv:n framför sina relationer är det ganska skönt att veta att jag inte är ensam. Det är lite som att få svaret från Katerina Janouch som säger att "det är normalt" och "det är inget fel på dig". Skönt att höra! (Men trist)

Har ni en egen låt? En skiva ni kan sätta på som sammanfattar hela ert förhållande och er gemensamma historia?

Vi var på bröllop i helgen. Min kusin gifte sig och i kyrkan sjöng en av deras vänner Close to you med The Carpenters. Det var så fantastiskt vackert! Jag hade nog inte insett hur kära kusinen och hennes man verkligen var. Under sången rann precis all min mascara ner för mina kinder.

Här hemma kan jag inte sluta nynna på Close to you och inte heller släppa tanken på vår sång. Den sång som vår vän ska sjunga när vi gifter oss och som ska få min kusin att gråta bort all sin mascara precis som jag gjorde i lördags. Men vi har ingen sån sång. Fan att kusinen var först.

Nu funderar jag helt enkelt på att inte bjuda kusinen på bröllopet. Vi kan väl hyra deras vän att sjunga Close to you så att all övrig släkt och alla vänner förstår vilket fantastiskt förhållande jag och min kille har. För just nu ser jag ingen annan utväg.

Vi gjorde oss 4 i älskade familjen igår i sandlådan. Kortet här ovanför. Visst är det gulligt? Mamma, pappa, son, dotter.

Jag är trööööött!! Har jobbat natt hela natten och de är så jobbiga nuförtiden. Men nu är den helgen avklarad. Sista natthelgen inför semestern. Skönt! Nu är jag ledig till fredag.

Jag gick upp tidigt idag, vid 11.30 och la mig vid 7.30. Gick upp och käkade lunch och åkte sen och styrketränade. Sen hämtade jag barnen från deras dagis. Vi åkte sen till min mormor och hälsade på. Nu var det ett bra tag sedan vi var där, så det var roligt och träffa henne igen. Jag och dottern gick till affären bredvid och handlade mat. Sonen var kvar inne hos gammelmormor. Vi satt sedan ute på hennes lilla balkong och barnen och hon åt glass. Jag drack VV drickyoghurt och åt banan. Satt där och pratade och så innan vi åkte hem. Maken var hemma när vi kom hem. Vi gjorde i ordning mat som vi åt och sen har vi sett bompa och fotboll. Vi har nyss lagt barnen nu. Maken är ute och går nu.

Idag sa han upp sig (maken alltså). Han har tackat ja till det nya jobbet. Och kommer börja där i september. Blir nog super bra!!

I helgen har jag inte gjort så mkt annat än och jobbat. När jag vaknat strax före 15 har jag varit så trött så vi har bara varit ute på baksidan i fina vädret. Barnen har badat i sin pool, vi har grävt i sandlådan, spelat fotboll och boule osv. Men det är så mysigt!!!

Sonen började spela fotboll i lördags. Han är så duktig på och spela fotboll (blivande proffs??) så det är roligt att han har börjat i fotbollsskola nu. Maken och dottern var med honom dit i lördags. Alla hade sverigetröja och byxor. Så i söndags var maken och barnen iväg och köpte en dress åt sonen med. Och nya fotbollsstrumpor. Benskydd och andra strumpor köptes i lördags. Så på onsdag är det dags för fotboll igen.

Nu ska jag läsa lite vad ni har haft för er.

Hejdå....

//Mammans vardag

Vi älskar rutiner! Samma sak varje dag vid samma klockslag. När rutinerna klaffar är livet skönt, helskönt. Rutiner betyder mindre stress, mer harmoni och gladare barn och föräldrar.

Vakna vid 07:30, frukost, borsta tanden, härja runt i lägenheten och vara vaken i tre timmar, välling och somna med flaskan i munnen. Sova i en - två timmar, härja runt i lägenheten, äta lunch, ta promenad, somna i vagnen och sova i en halvtimme.

Komma hem och härja runt, sortera om musiksamlingen och sedan kommer mamma hem från jobbet. Middag, härja runt, bada, välling, och till slut en skön natts sömn. Ungefär på detta vis ser han rutiner ut, och han verkar älska när det är rutin i livet.

När rutinerna störs, på grund av bilåkande till övriga familjen och andra äventyr, så blir nattsömnen lidande. Antagligen för att intrycken blir för många och det blir ett heltidsjobb för hjärnan att sortera och bearbeta. Då är det som sagt jobbigt att sova på natten, och sover inte
S, så sover ingen (Som det så käckt stog på T-tröjan han fick av ett par bekanta...). Helt till skillnad från oss föräldrar, så sover han bättre på natten om han sover mycket på dagen, vilket jag tycker är lite konstigt.

Det borde ju vara tvärt om, men i S värld fungerar allt på ett annat sätt, ett kaotiskt, rutinartat sätt.

//Pappablogg idag

Tänk att det här i Sverige finns den möjligheten att vara mammaledig länge. Att man får så många föräldradagar och kan utnyttja dem till det år barnet börjar i 1:a klass. Är det inte fantastiskt egentligen. Jag har sommarlov nu och ska vara mammaledig hela sommaren. Vara hemma och vara ledig och bara pyssla om mina älsklingar. Fast ledighet vet jag inte om man kan kalla det… Men hela barnaskaran hemma är det mer ett heltids jobb än en ledighet. Men det är inte massa tider att passa i alla fall.

I vår familj har vi ett problem när det bli sommar och lov. Av någon anledning rasar hela vårt system med rutiner samman. Vi vänder på dygnet. Jag vill inte ha en sån sommar igen, så att men när det är två veckor innan skolan böjar måste börja träna barn och sig själv på att komma upp på morgonen. I år ska jag verkligen göra mitt bästa för att detta inte ska hända men jag är väll lite tveksam på hur jag kommer att gå… Problemet är att jag är så morgon trött… men så länge vi har snickarna här som spikar på vår fasad lär jag ju i alla fall komma upp i någorlunda tid. Är det bara min familj som vänder på dygnet när det är lov?

Det börjar bli hög tid att bestämma vad man ska göra på semestern. Tyvärr fick min sambo bara 2 veckor i år. Att semestra med 6 barn kräver planering och tålamod. Tålamod har både jag och min kära sambo gott om, men planering är det värre med. Sen är det svårt att hitta något som passar alla barn mellan 16 och 4 år. Det finns ju massa olika semester former och husvagn är vi rörande överens om att det inte är något för oss.. 8 personer i en husvagn i en vecka… låter inte trevlig tycker jag. För 2 år sen var det meningen att vi skulle åka till Spanien på höstlovet. Tror ni det går att boka resa för 2 vuxna och 6 barn??? NEJ det gör det inte. Inte ett enda bolag har förstått att en familj kan ha fler än 3 barn. Vi kunde boka oss som två familjer till så klart den dubbla kostnaden. Den där veckan blev så ofattbart dyr att vi lade ner planerna. Är det någon som har något bra tips på semester mål för en 6 barns familj tar jag tacksamt emot dessa!