Familjeliv

Hittade de här matchande plaggen från Hollys. En tröja till E och en body till lillebror. Så fina, men oj va dyra!

Tröjan kostar 289:- och bodyn 210:-. Där går smärtgränsen för mig. Tyvärr. För oj vilka snygga barn jag hade fått ;)

Nu börjar det verkligen dra ihop sig inför lillebrors ankomst. 27 dagar kvar till beräknad förlossning och en vecka kvar på jobbet för mig. Jag känner mig trött och stor men annars väldigt lycklig och totalt oförberred inför den här bebbens ankomst.

När E låg i magen slukade jag gravidböcker, tidningar och gick på profylaxkurs. Den här gången bläddrar jag lite förstrött i de gamla böckerna och tänker att "jaja, det där kommer jag ihåg". Undrar om det är så här för alla andragångsföräldrar?

Fortfarande funderar vi över namn. Just nu är vi inne på:

Nils - men måste det bli Nisse? Det vill INTE min sambo.
Arvid - så fint men väldigt vanligt. På plats 26 av de 100 mest vanliga pojknamnen.
Ivar - gillar vi båda men det heter även barnens farfar. Funderar över om det blir konstigt.
Elis - fint men sambon tycker att det är lite könsneutralt.

Hoppas han talar om vad han vill heta när han kommer ut, för annars blir det svårt...

Gravid vecka 37

Barnet ökar fortfarande i vikt, men växer inte så mycket på längden längre. Barnet är fullt medvetet. Det lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen. Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar. Nu ligger de flesta startklara med huvudet nedåt. Om inte, brukar man försöka vända det. Vikt 3 kg.

Mamma

Det kan vara dags när som helst nu, men ta det lugnt. Många går längre än 40 veckor, särskilt förstföderskor. Att föda mellan vecka 37+0 och fram till vecka 41+6 anses normalt. Ditt fundusmått har planat av nu och växer inte lika snabbt. Många barn sjunker djupare ner i bäckenet nu. Det är vanligare om du fött barn tidigare. Brösten producerar redan råmjölk. Bäckenet är utvidgat.

När jag blev gravid med barn nr 2 var jag helt övertygad om vikten av en dubbelvagn. Jag hade spanat in den smala och bussvänliga varianten där barnen sitter på höjden. Jag frågade runt om det fanns någon som hade en begagnad vagn till salu och fick napp hos en kollega vars kompis hade en över.

Sagt och gjort så gick jag hem till kollegans kompis för en visning. Vagnen verkade jättesmidig, ganska sliten men helt okej. Principen går ut på att det stora barnet sitter överst medan det lilla skjutsas in undertill i ett slags fack.

Vår bebis är beräknad till början av juni och på vägen hem kände jag en stark motvilja mot att stoppa in den lille i ugnen under de heta sommarmånaderna. Inga barn på höjden alltså.

Jag bestämde mig sedan för att satsa på en klassisk dubbelvagn. Hur stor plats kan de ta, tänkte jag. Det kändes bra tills dess att jag under lunchen fick väja för en gigantisk syskonvagn med en lätt ansträngd mamma vid rodret, åbäket tog upp hela trottoaren. Helt plötsligt kändes den klassiska, och sedan tidigare ratade, ståbrädan som ett mycket lockande alternativ.

Här står jag alltså idag. Ståbräda och tuffa tag mot två-års trots är planen. Risken är väl bara att jag två år och fjorton nödlösningar senare ångrar mitt beslut precis som sjuvagnsmamman.

Varför ska det vara så svårt med namn? Eftersom att vi vetat att E ska få en lillebror ett tag nu så letar jag efter fina pojknamn med ljus och lykta. Eller rättare sagt jag letar efter namn som vi båda kan komma överrens om med ljus och lykta.

Mina favoriter är Axel, Oskar, Arvid och Nils

Min kille gillar Valter, Verner och Holger

Hjälp! Har ni något förslag på ett namn som skulle passa vår smak?

är att få sova, bara sova sova hela tiden. Hur kul känns det?

Idag var vi på MVC där det konstaterades att jag har ett lågt järnvärde på 109 tillsammans med ett lågt blodtryck på 100/60. Det är den här kombinationen som står bakom min önskan om sömn. Men tydligen kan ingen sömn i världen kompensera en järnbrist utan jag får se fram emot en kost bestående av spenat, blodpudding, broccoli och större köttstycken.

Håller tummarna för att det vänder!

Klarar ni det?

Många av mina gravida väninnor beklagar sig över sina killar som festar på som värsta ungkarlarna medan de själva sitter hemma, tjocka och trötta. Jag har ALDRIG hört talas om en kille som valt att avstå alkoholen tillsammans med sin gravida kvinna. Men är inte det rimligt egentligen?

Jag skulle absolut inte vilja byta bort möjligheten att vara gravid mot att få förbruka ofantliga mängder alkohol, det är inte det jag säger. Men! Jag kan ändå någonstans tycka att man är lite gravida tillsammans och om min kille skulle erbjuda sig att avstå alkohol under endast en av de nio månader (borträknat amning då, + 6månader) skulle jag se det som en riktigt fin kärlekshandling från hans sida.

Vad säger ni killar, antar ni utamningen?

Äntligen kan jag lätta på byxlinningen och släppa ut den lilla kula som redan visat sig i vecka 16. Innan julfesten i förra veckan berättade jag min lilla hemlighet för chefen - jag är gravid igen! Lilla E ska få ett syskon i juni, det känns helt fantastiskt och så välkommet!

Det är konstigt för den här gången känns allt mycket läskigare och jag känner mig inte alls som den rutinerade mamma jag trodde att jag skulle vara. Kanske är det så att man nu vet vilken fin liten krabat man kommer att få om allt går bra och samtidigt förstår man hur mycket som kan gå fel. HJÄLP! Jag längtar iaf oerhört efter den lilla bönan som vi redan hälsat på under ett tidigt UL i vecka 12. Snyggare 6cm-bebis får man leta efter!

I väntan på mini tänkte jag blogga här om min bulle i ugnen, hoppas ni vill kika in då och då! 

I år längtar jag verkligen till jul. Jag vill pynta och laga julmat redan nu, det kliar i fingrarna. En sak som jag tänkt pyssla med är en paketkalender till lillkillen. Visserligen är han bara 2 år men gör man det ordentligt kan ju kalenderna användas varje år framöver. Frågan är bara hur man ska göra? Sett en massa tips på olika paketkalendrar. Med ringar, på galgar och med klänypor. Men vad funkar egentligen bäst?

Gör du paketkalender till dina barn? Vad lägger du i de små paketen? Alla tips mottages tacksamt!

Bloggar du ofta om egna och andras barn?

Pinga Twingly och Vattenfall skänker 20 kr till Childhoods verksamhet för varje blogginlägg.

Här läser du mer om hur det går till >>

Det finns så mycket fina höstnyheter ute i affärerna just nu. Som tur är är lillkillen i behov av en ny dagisgarderob inför höstens inskolning :) Här är några av mina tröjfavoriter:

Tröja från Polarn & Pyret. Gillar verkligen muddarna och den vita dragkedjan, lite lagomt retro!

Rödrandig tröja från PO.P. En snygg unisex-tröja i en kanske inte helt praktisk färg :-S

Lila ekorrar från Lindex

Fina flygplan från Småfolk

Brun jacka från Nova Star

Vem bestämmer? Stina Wirsén

Tips för en mysig lässtund med knodden under semestern är Vem bestämmer? av Stina Wirsén. Boken är den tredje av flera titlar i samma tema skrivna av illustratören Wirsén.

Historen som handlar om Liten som inte vill gå och lägga sig, äta glass till frukost och somna tillsammans med Stora är en träffsäker inblick i vardagslivet med barn. Fantastiska illustrationer, humor och en stor portion kärlek. Boken Vem bestämmer? är underhållning för såväl Liten som Stor!

När vår son var 3 månader och övade på att lyfta huvudet var det dags för familjen att välja förskola.

Dumt nog hade vi föräldrar känslan av att det skulle lösa sig till det bästa. Inskolningen under hösten 2008 kändes alltför avlägsen för att vi skulle engaggera oss särskilt mycket i valet av dagis. Vi valde helt enkelt fyra kommunala förskolor i närheten av oss och koncentrerade oss istället på att öva huvudlyft.

Nu när datumet för inskolningen närmnar sig med stormsteg inser vi vilket misstag det var.

Vi har fått en förskoleplats i provisioriska lokaler där en man tidigare haft bankkontor. Alla utrymmen har gigantiska fönster mot gatan och innan vi fick platsen brukade jag skämta om att i "akvariet" vill ju iaf inte att sonen ska hamna. Tyvärr är förnsterrutorna inte det värsta. Förskolan har ingen egenlagad mat och har inte heller någon gård. På baksidan av huset har man ordnat en sorgligt liten inhängnad i anslutning till den närliggande restaurangens soprum.

Behöver jag skriva att vi inte ser fram emot inskolningen?

Visst nu kan ju personalen vara helt fantastisk, avdelningen kanske gör skogsutflykter varje dag och jag vill ta tillbaka varje ord jag skrivit när sonen väl börjat. Vi får hoppas det. Men just nu ser chanserna inte särskilt goda ut.

Innan jag gick på föräldraupptagenhet träffade jag på en kvinnlig bekant jag inte pratat med på ett par år. Hon har idag tre barn och jag undrade naturligtvis om hon hade några sköna tips till mig nu när det
var min tur. "Tro inte att du ska få något vettigt gjort innan klockan tolv på dagen" var allt hon sa... Det stämmer faktiskt.

S vaknar mellan 6 - 8, och sedan är det fruktost för oss båda. V (S:s mor) har då redan försvunnit iväg till jobbet. Det tar ca 30 minuter innan S vill äta något, och det tar ca 30 minuter att äta frukost, vilket ibland är ett äventyr i sig, med radio att lyssna på, bröd eller äpplebitar att undersöka och tallrikar att välta med mera med mera...

Sedan gör han tour de lägenhet, reser sig mot väggar och möbler, går utmed allt han
kan gå utmed, kollar så att musiksamlingen är kvar (drar ut ett par skivor på golvet), plockar ut alla sina ägodelar som någon konstig människa lagt i hyllor och lådor, halkar runt på mattor och annat han
kommer på att göra bara för att det är roligt. Detta håller han på med ca en timme allt medan jag har ett öga på honom för att undanröja de mest livshotande situationer som kan uppstå i allt klättrande och undersökande.

När han har varit vaken i tre timmar kommer de första signalerna på att han är "trungrig" (kombinationen av att vara trött och hungrig). Då får han sin flaska välling i sängen och somnar på ca tre sekunder. Så sover han i mellan en halv till två timmar, och klockan har helt automagiskt blivit tolv, och dagen kan börja med diverse vuxensaker som måste utföras i form av städning, tvättning och andra äventyr.

I skriande stund är klockan 11:59, och S gör vakenljud
från sin säng. Således dags att avsluta skrivandet och ta tag i dagen.

//Pappablogg idag