

24 mar kl 13:56, 2009
När jag blev gravid med barn nr 2 var jag helt övertygad om vikten av en dubbelvagn. Jag hade spanat in den smala och bussvänliga varianten där barnen sitter på höjden. Jag frågade runt om det fanns någon som hade en begagnad vagn till salu och fick napp hos en kollega vars kompis hade en över.
Sagt och gjort så gick jag hem till kollegans kompis för en visning. Vagnen verkade jättesmidig, ganska sliten men helt okej. Principen går ut på att det stora barnet sitter överst medan det lilla skjutsas in undertill i ett slags fack.
Vår bebis är beräknad till början av juni och på vägen hem kände jag en stark motvilja mot att stoppa in den lille i ugnen under de heta sommarmånaderna. Inga barn på höjden alltså.
Jag bestämde mig sedan för att satsa på en klassisk dubbelvagn. Hur stor plats kan de ta, tänkte jag. Det kändes bra tills dess att jag under lunchen fick väja för en gigantisk syskonvagn med en lätt ansträngd mamma vid rodret, åbäket tog upp hela trottoaren. Helt plötsligt kändes den klassiska, och sedan tidigare ratade, ståbrädan som ett mycket lockande alternativ.
Här står jag alltså idag. Ståbräda och tuffa tag mot två-års trots är planen. Risken är väl bara att jag två år och fjorton nödlösningar senare ångrar mitt beslut precis som sjuvagnsmamman.




Oh oh! Kom då ALDRIG och säg att jag inte varnade dig!!!!!
Skrivet av sjuvagnsmamman den 25 mars, 2009 kl. 20:26 #
Aldrig vännen, det vet det du!
Skrivet av Moa, Passagenredaktionen den 26 mars, 2009 kl. 09:08 #
Du din kräsna djävel. Jag ska sluta ge dig råd snart. Här kommer man med tips efter tips som du bara ratar! Jag kommer inte tycka synd om dig när du står där med din trotsiga 2-åring och saknar vagn. Blir du desperat kan du av mig köpa en Emmaljunga med syskonsits och den kommer inte vara billig.....
Skrivet av Sjuvagnsmamman den 31 mars, 2009 kl. 14:13 #