I torsdags var det vårruset i Karlstad. 8600 tjejer sprang 5 km med start och mål vid Sundstatjärn.

Två av de som sprang var min Gudde och min dotter Pillan.

De fick ett kanon fint väder! Det var nog minst 15 grader varmt så bättre kunde det inte vara.

Det var en slinga som gick söder ut ner mot älven, ut på Sandgrundsudden tillbaka efter älvens södra sida, öster ut och över Gubbholmen och sedan tillbaka till Sundstatjärnets norra sida.

Nu var det inte 5 km sa Pillan! Det var ”bara” 4,86 km, hon hade koll på det med hjälp av RunKeeper.

Det var roligt att Micke han dit innan de kom i mål. Han kom från Norge och hade sådan tur att han kunde parkera 100 meter från målet. Vi väntade bara 10-15 min så kom Gudde och Pillan.

Jag tycker att det var jättebra av dem båda, Gudde har varit sjuk och Pillan har inte hållit på med löpträning så länge.

Konfirmation i Nors kyrka.

Det var min dotters makes son som konfirmerades. Mycket folk var det. Kyrkan var nästan full.

Två av mina andra döttrar var där, Tessas svärmor och släkten på den sidan.  Det var nog de som jag förväntade mig att känna igen.

Jag tänkte innan vi kom dit att där känner jag ingen iaf utan för Stefans släckt. Nog känner jag mycket folk, men inte överallt.

Men bland de första jag ser var vår ordförande i Husbussklubben med fru.

När allt var över i kyrkan och alla samlades utanför, ser jag en till som jag kände. En medlem till i Husbussklubben, ”Göran”.

Göran kände jag faktiskt lite gran före husbussklubbens tid. Han kör lastbil precis som jag gjorde innan olyckan. Vi träffade på varandra lite då och då på terminalerna.

Nog om det. Efteråt lämnade vi kyrkan och for vi till en kanonfin lokal i Grums, där det bjöds på smörgåstårta och kaffe.

Grabben började öppna packet och han såg ut att trivas bra i den situationen. Han tackade för allt han hade fått och såg hur glad som helst ut efteråt.

Konfirmation

Mitt första barnbarn konfirmerades i Storfors kyrka.

Min dotter Pillans största tjej, var det som konfirmerades till sammans med tio andra. Det var en fin tillställning i kyrkan.

Mycket annorlunda mot när mina barn konfirmerades.

Det var ganska mycket folk och det var många som kände mig och undrade hur det gick nu för tiden.

Efter kyrkan blev det hembygdsgården på fika med smörgåstårta och mycket gottis.

Lollo öppnade packeten och hon verkade ganska nöjd vad jag kunde se.

Gudde kunde inte följa med på grund av att hon var sjuk och hade feber.

Ombesiktningen gick bra. Efter byte av länkarmar på båda sidor visade det sig att en servoslang till styrningen läckte olja. Bytte den också. Nätt liten summa på 3724 kr för en slang med ett rör i ena ändan!

Länkarmarna var inte billigare kan jag säga, nästan dubbelt så dyrt.

Nu till något trevligare än bilverkstad. ”Bussen”. Nu är golven klara i hela bussen, vi la in den sista mattan på tisdagen i Hagfors.

Men visst blev det bra?

Listnigen färdig och de berömda ventilerna insatta.

Nästa moment blir läggning av matta vid förare och passagerare platsen.

Det ska bli en svart matta som är lite gråsprängd i färgen.

Min vän i Hagfors är en allt i allo sysslare. Han är mattläggare också. Han hjälper en kille med lite mattläggning ibland när han har för mycket och inte hinner själv.

Vi for upp till Hagfors lite senare på grund av att vår granne behövde hjälp med att bogsera bilen till verkstad. Han är lite handikappad så då måste man hjälpa honom.

Gudde hade med cykeln upp för hon skulle cykla ner mot Karlstad så långt hon han innan jag kom i kapp.

Vi jobbade vidare med bussen ett par timmar, nu är det mat, sa Inger. Vi åt och sedan åkte jag hemåt.

Jag ringde Gudde när jag åkte och då var hon någon stans kring Ransäter. Då borde jag vara i kapp ner mot Deje, Forshaga trodde jag.

Jag kom ikapp ganska precis där, det var vid norra infarten till Forshaga.

Det blev en rejäl tur för henne till Forshaga. 7,5 mil.

 Besiktningen gick så där, det blev en 2:a. Det var på spindellederna, men det kunde man ju inte veta.

Av de trevliga grabbarna fanns det bara en kvar av, men i gengäld har de fått en trevlig tjej istället som besiktade vår bil.

Nu kommer det lite om bussen också. Vi tog bort sex stycken plastventiler som var mer eller mindre trasiga. Jag kollade i en katalog om husvagnstillbehör och hittade precis sådana som vi skulle ha.

Men skulle de skicka dem till oss så var vi tvungna att handla för 1000 kr.

Vi, alltså Gudrun och jag, kom på att nere på Hammarö finns det en husvagnsförsäljning. De kanske har sådana.

Vi for dit men killen där hittade bara 2 stycken så vi tog dem. Frugan hans tog betalt.

Vi gick ut och tittade på de husbilar som fanns. Då kommer frun utspringande och sa:” Jag hittade en hel låda med sådana ventiler!”

I dag har jag fått tid för justering av handbromsen.

Det ska bli besiktning i morgon i Filipstad. Där har vi besiktigat de senaste åren.

Jag tycker att de är trevliga, grabbarna där.

Huvudvärken är lite bättre i dag. Det ska bli en datortomografi på hjärnan men jag vet inte när. Hoppas man kan få veta vad värken beror på sedan.

Försäkringskassan kan man tycka vad man vill om. Men vad sägs om att de ringde mig om ett annat ärende och så sade hon att du måste säga till doktorn att förlänga läkarintyget, det gick ut sista april?

Det hade jag missat, men visst var det schyst av henne att säga till mig om det?

Friska Karlstad orienteringen håller vi på med också. Det är lite krångligt att gå där det är ojämnt för mig men jag har varit fram till alla kontrollstolparna hittills iaf.

Vi har tagit 79 stycken av 100 som har kommit ut, det kommer 25 nya den 18 maj.

Ny dag med Bussen

Var upp till bussen i går. Vi har köpt lite golvsockel till den som vi monterade.

Vi har ju rivit ut bardisken för att ge plats åt två garderober istället. Det är nog mera nytta med det, det som ska vara på bardisken kan man ställa direkt på bordet tycker vi.

Det är lite synd för bardisken var kanon fin. Min vän Dan har byggt den och han fick den tillbaka nu så vi får se om den inte kommer in i Dans buss vad det lider.            

I skivan är det troll inbrända och knapparna är svarvade ringar som det sitter ett litet glas i, de kommer från danskt körsbärsvin flaskor.

Det ska bli en gråvatten tank monterad under golvet längst bak. Som det är nu är det tre utlopp, en för diskbänken, en för tvättstället och en för duschen. Jag kommer att dra rör under och koppla samman alla tre till tanken. Toan har en egen tank så det är inte avlopp från den det handlar om.

Vi hittade en som säljer tankar på nätet. Vi ska åka och titta på en av dem, det såg ut som en av dem skulle kunna passa med måtten som vi mätt upp och får plats med.

 Varför ska internet uppkopplingen krångla? Det har väl alla varit med om, är det så j..a sårbart?  Är det så känsligt skulle det troligen kunna slå ut all trafik på ett ögonblick.

Det var meningen att vi skulle åka med bussen till Gelleråsen på årsmöte med Husbussensvänner i helgen. Det blev inget med det efter som vår buss står i Hagfors hos Dan.

Dan skulle inte dit han heller för att han var inte klar med sin buss.

Jag var till Uppsala med huvudet i tisdags, det var återbesök efter operationen som gjordes 2011. Man vidgade kanalerna mellan ventriklarna då och det var det man ville se hur det har gått.

Hjärnan ser ”skrynklig” ut normalt, men på mig hade det blivit för högt tryck så att ”skryklorna” var utpressade, därför gjordes den operationen 2011.

Det hade gåt bra, ”skrynklorna” hade kommit tillbaka vilket tyder på att vidgningen hade lyckats och ventriklarna har blivit mindre som de hade hoppats på.

Vi tog själva bilen till Uppsala. Man orkar inte bråka med Lanstinget om ersättning för resorna. De tycker att jag ska ta Jumbolansen dit. Ok. Det förstår jag, men jag hinner inte dit i tid om jag åker Jumbolansen.

Jo men då kan jag åka dagen före och bo på patienthotellet, var deras förslag. Men nu är det så att JB går hem innan jag är klar, alltså patienthotellet en natt till, tre dagar.

Då undrar man vad skulle det kosta Lanstinget? Nu vet man ju att Lanstinget inte är så noga med vad de betalar till och för. Man läser väl tidnigen,(sjukgymnast verkar vara lukrativ ett tag iaf, om man jobbar åt Lanstinget).

Man silar mygg och sväljer elefanter är nog min uppfattning.

Jag sa till dem om JB resorna för min del, men det gick inte att få gehör för min åsikt naturligt vis.

Hej. Kommer ni ihåg mig?

Jag har inte kunnat eller orkat skriva på länge, men nu ska jag börja lite försiktigt igen.

Det har varit en ganska jobbig vinter, sjukgymnastik, styrketräning, sjukhusbesök också vidare.

 Jag har blivit bättre att gå men har stora problem med höger armen som inte ser ut att bli mera rörlig än det är nu.

Vår buss har vi tagit fram och provkört. Det verkar som det mesta funkar som det ska. Men det blev som det blev när vi körde hem bussen i fjol, lufttrycket steg upp till 10 kg och lite till, det ska ligga på 7,5-8,0 kg.

Bussen har ju stått sedan i höstas och det gör väl att det kärvar lite. Jag fyllde i sprit i behållaren till luftledningarna, det hjälpte i fjol och det gjorde det nu också.

Bussen är i Hagfors hos min vän Dan. Vi håller på att byta golv, det ska bli klickgolv istället för heltäckningsmatta som det var förut. Det blev lite krångligt med motorluckorna, de måste man ju kunna öppna, men det löste vi med fasta lister på luckorna.

Dan är bra att ha till hjälp, han har buss själv och han vet hur det skall vara.  Det är Dan som har byggt inredningen i vår buss också. Han sålde den 1989 till en kompis i Hagfors som sedan sålde den vidare (Se inlägg 4 juli i fjol).

Jag tror att bussen kommer att ge oss mycket. Man kan åka vart man vill, bara att stanna där det passar, inga stödben som ska ner, bara att slå i handbromsen, dra för gardinerna och sova om man så vill. Man behöver inte åka så långt, det finns fina platser i omgivningen som är sevärda. Vi är med i en bussklubb också för bussar som är bostadsinredda. Mini kravet är 6 7 8 , alltså 6 hjul, 7 ton och 8 meter.

Det ska bli några bussträffar i sommar och semester med bussen så klart. Det som är planerat är Vätternrundan, Vansbrosimningen, Kanalsimmet i Sjötorp och troligtvis ut till Flaxvik utanför Åkersberga där en kompis till oss bor. Hans hus ligger 100 meter från havet.

Han har en stor båt som vi ska få en åktur med. Den köpte han av marinen när de sålde ut båtar.

Det är lite kul för honom att ha just den båten, han gjorde lumpen på den. Båten är en landstigningsbåt som är 21 meter lång och har två scaniadieslar på 225 hk vardera.

Jag har köpt mig en ”klösbräda”, en iphone alltså, som jag inte trodde att jag ville ha! Men det ville jag visst! Det är skitroligt, man kan ju göra allt på den.

Vi var till våra cykel kompisar i Sala för några helger sedan. Det var trevligt att vara hos dem igen. Det ligger en liten jaktstuga inte så långt där ifrån.

Dit for vi och grillade, naturligt vis började det regna när vi kom dit, så vi satte fyr i öppna spisen istället och grillade där.

Det gick bra det också, det hade nog blivit lite ruggigt att stå ute i regnet med grillningen tror jag.

Nu ska det bli skrivet lite oftare hoppas jag 

Hej nu har det gått ett tag igen sedan jag skrev något.

Alla vinterbestyren med bussen är avklarade. Det var lite krångligt att få ur vattnet ur varmvattenberedaren.

Den ligger ner under dubbelsängen i sovrummet längst bak. Den är som en stor vattendunk med en stor skruvkork på.

I korken går alla slangar in. Det är slangarna från pannan som värmer vattnet och slangarna med det varma vattnet som man ska använda.

Men när den ligger ner så går det inte att få ur allt vatten. Det går att få ur till den nivån som slangarna har som går in i den.

Vi ska ladda upp batterierna också så attt de är fulladdade inför vintern.

Jag vet inte om det blir någon tur i vinter men det är inte omöjligt om det blir väder till det.

Det kommer en ny lag om att alla lastbilar och bussar ska vara utrustade med vinterdäck. Personbilar vet vi sedan tidigare vad son gäller för dem.

Här kommer något konstigt, Vår buss är besiktigad som personbil klass 2, vilker innebär att man får köra den på B kort om du tagit körkort före 1996.

Men den behöver inte ha vinterdäck. Kravet är minst 5 mm mönsterdjup på däcken, men ingenting om vinterdäck.

Nu är det inte menigen att vi ska ut och åka i varken kyla eller snö men visst är det lite konstigt att vi är undantagna för den regeln.

Jag och min sambo fick låna en verkstadshandbok eller rättare sagt alla handböcker som handlade om vår buss. Här finns beskrivnig på hur man ska gå tillväga med allt, och då menar jag allt som har med motor, växellåda, bakaxel, ram och fjädring att göra.

Detta är startmotorn

Laddnigsregulatorn

Bara några exempel.

Det finns detaljritnigar på varenda liten bricka och mutter.

Och nu sitter jag och scannar av allt detta. Det tar en väldig massa tid! Men tid har jag ju så det är bara att köra på, nu är jag i sista blocket, några timmar till så är det klart.

Sedan ska jag lägga allt på en CD skiva för det kanske finns flera som vill ta del av detta.

Sista turen för i år blev till Forsvik. Vi hade siktat in oss på en tur ner mot Tiveden. I Forsvik fann vi en fin ställplats som var markerad för husbilar. Där slog vi läger första natten.             Nu var vi vid den första slussen på Göta kanal från Vättern mot Västergötland. Regnet hängde förstås i luften men vi tog oss en kvällspromenad

och tittade på hjulångaren som låg vid kanal mynningen.

Forsvik är en gamman industriort med anor från fjotonhundratalet.

Det var så att vi skulle testa om det gick att vara ute med bussen om det blev minusgrader. Nu blev det inte minus på natten men det var ganska nära så vi fick känna på det lite iaf.

Det gick bra, vi frös inte men det blev lite fuktigt på fönstren när det var kallt ute och varmt inne för det är enkelglas i fönstren och då blir det lätt kondens på rutorna.

Lördagen for vi ner till Karlsborg och Hjo och sedan vidare upp till Askersund och kollade lite vid hamnen. Det var meningen att vi skulle övernatta i Askersund men vi fortsatte upp mot Örebro där vi skulle träffa ”Drängen”, nej Rune heter han. Han var schaufför åt mig när jag hade taxibilar i Storfors.

Han skötte den bilen han körde så jag behövde aldrig tänka på när den skulle på servic och sådant. Det fixade han så det blev gjort.

Sista natten blev i närheten av Hallsberg vi hittade en liten camping långt inne i skogen. Det var stendött där så vi vände om för att Gudrun hade sett en liten vägstump som gick ner på ett fall. Vi hittade vägstumpen men mitt emot var det en annan fin liten vägstump. 75 meter in med vändplan och mitt på vändplan grillplats men stockbänkar kring, där backade vi in och tog natt.

Morgonen därpå säger Gudrun att hon hörde bilar inne på vändplan. Vi tittade ut och vad ser vi? Sex stycken jägare som satt kring brasan och väntade in sina kamrater inför en fin jaktdag!

Jag tänkte att de inte var så roade av att vi var där, men det hade de ingenting emot. De skulle inte jaga där, de bara samlades där inför jakten.

Det blev frukost för oss, sedan fortsatt färd mot Örebro. Jag blev tipsad att det gick bra att stå på bussparkerigen vid Svampen, för de bodde ganska nära den. Rune kom och hämtade oss. Vi fick en trevlig eftermiddag med dem, det var nog minst fyra år sedan vi sågs senast.

Nu har vi avrustnigen kvar av bussen. Vi har tappat ur färskvatten tanken och plockat ur vattenpumpen. Sedan ska vi tömma varmvattenberderen och blåsa ut vattenlednigarna. Att vi ska blåsa lednigarna beror på att det är plastslangar och de tål inte minsta lilla frost om det är vatten kvar i dem.

Nu har det varit skrivtorka länge igen.

Men nu ska jag försöka att ta mig i kragen att prenta ner några rader.

Sjukgymnastiken är igång igen. Jag går på den uppe på Kronoparkens vårdcentral två gånger i veckan. Det funkar väldigt bra och jag blir starkare i ben och knä allt efter som och det är ju positivt.

Men min högra arm blir inte något bättre eller starkare fastän jag tränar den minst lika hårt som benet och knäet.

Det kom ett telefonsamtal från Arvika sjukhus också. De ville höra hur det har blivit med knäet som de opererade där i maj. Det var meningen att de skulle byta ut knäleden då men de tog bort en skena som låg utmed benet istället. De tyckte att det såg ut på röntgen som om den tryckte på leden.

Nu undrade de hur det har gått. Det är så att de inte vill byta ut knäleden förtidigt om det är möjligt att vänta några år.

Visst har det blivit mindre ont och det har nog med sjukgymnastiken att göra tror jag. Men visst har jag mycket ont ibland. Om jag går där det är ojämt och nedförsbackar då är det besvärligt milt sakt.

Förra helgen var vi till Stockholm med två av mina vuxna barn. Min sambo skulle ha sprungit Lidingöloppet men på grund av skada och förkylning så blev det ingenting med löpnigen.

 Jag och Sandra.

Vi lånade en lägenhet av en vän till min sambo som ligger 500 meter från centralstation. Så vi bodde centralt kan man säga.

Men vi hade trevligt ändå. Det var så att tågbiljeterna var billiga och det var ingen återköpsrätt på dem så därför åkte vi i alla fall. Barnen åkte hem på söndagen men vi var kvar till måndag.

På söndagen träffade vi en gammal vän till mig och min far. Han gick på Lundsbergsskola på den tiden jag körde taxi där. Vi fick ett bra förtroende för varandra. Jag hjälpte honom att flytta från ett elevhem till ett annat och köpte med saker från affären och kiosken till honom och så videre.

En dag ringde hans far till mig och frågade om jag visste något ställe som hans son kunde få bo sista tiden på Lundsberg. För det var så att hans son inte var tillräkligt skötsam, ja så kan man nog utrycka sig, för att passa på Lundsberg.

Han skulle få gå kvar men inte bo på skolan. Jag funderade på detta några dagar och tyckte det vore för j…t om han skulle behöva sluta efter två och ett halvt år.

Min far hade blivit änkeman då och bodde kvar i huset i Storfors så han kanske skulle kunna få bo hos honom, tänkte jag. Jag frågade far om det var möjligt. Han tänkte ett tag och så sa han:”Vad har han gjort för jävelskap, han då?” Jag sa att han har inte anpassat sig som de vill där ute.

Jo visst, det går nog bra men han får ta det som det är, sa far. Jag visste att med det skulle det inte bli några problem.

Far har ordnig och reda kring sig.

När hans far ringde och frågade hur det hade gått, så sa jag som det var. Han blev glad för det beskedet och frågade vad far ville ha betalt. Ja det vet jag inte sa jag men jag frågar min far. Ja han får väl betala vad han tycker det är värt fick jag till svar.

Jag vet att han fick betalt, mer än vad han tyckte att han kunde ta emot.

Och det var honom som vi var och hälsade på några mil norr om Stockholm.

Han hade ett fint hus med 6000 kvadratmeter mark, en snickarbod och en gäststuga på gården. Hans mark gick ända ner tiil havet där hans stora båt låg förtöjd.

  Mot havet med gäststugan

Vilken båt! Det var en gammal båt som marinen har ägt. Det roliga med den var att min vän var på just den båten när han gjorde lumpen. Det var en landstigningsbåt på drygt 20 meter och vägde 35 ton med tre stycken Scania diselmotorer i på 225 hästar styck! Då undrar man hur mycket bränsle drar en sådan? Jag blev lite förvånad faktiskt den drog c:a 33 liter i timmen om man åkte lite normalt, men om han drog för fullt ca 30 knop då gick det åt 125 liter i timmen, men så var bränsletanken på 3000 liter i den också.

Vi kom hem på söndag kväll efter en mycket trevlig helg i huvudstaden.

Vi ska ut med husbussen en gång till i höst. Vi ska åka ner till Tiveden och Forsvik. Bussen drar inte så mycket bränsle som båten iaf, (ca 2,3 liter/milen) men en stor husvagn och en stor bil drar nog ganska mycket den också. Inte så mycket då men jag behöver inte betala någon vägskatt på bussen och det får man göra på en stor bil så det går nog på ett ut. Och då har vi 11*2,5 meter att röra oss i.

Nu är vardagen här igen, höst, regn och rusk, ja det är en otäck tid vi går till mötes ”VINTER” fy f-n för det.

Det är bara elände, kallt snö och elände på vägarna. Det finns nog ingen yrkeschaufför som gillar att vara på vägarna under den tiden.

Nej man ska nog vara i Spanein eller något liknande under vintern.

Jag måste säga att vi var på en husbil/husbuss träff också. Det var en trevlig tillställning Synd bara att husbussarna inte fick stå där husbilarna stod! Vi var förpassade till en plats 300 meter bort, det var lite synd för vi var för oss och de för sig lite för mycket.

Jag förstår att de var lite rädda för att vi skulle fastna på gräset efter som det hade regnat så mycket.

Men på kvällen var vi alla samlade. Vi åt och drack och mådde hur bra som helst.

Våra vänner från Sunne och Hagfors var med också. Gudrun och jag tyckte att det var fint av paret från Sunne att ha fruns mamma med sig på träffarna.

Söndagen var lite avslagen men vi åt lunch vid bussarna innan vi åkte. Vi var bara tre bussar så vi fick plats under Dans partytält alla tre familgerna till lunch.

Vi ska ut på en tur till minst innan vi ställer in för säsongen.

Det ska bli upp till Tivedsskogarna är det menigen, Fagertärn kanske, med de röda näckrosorna. De är nog överblommade, men det finns mycket att se där ändå.

Nu är det slut på semestern för Gudrun. Det har varit en ganska bra semester iaf, regnat har det gjort men det har varit fint väder också.

Jag har börjat på sjukgymnastik igen och det känns bra för det stärker musklerna kring knät.

Men jag får ju inte glömma att vi var på oxhälga i Filipstad. Massor med folk men trevligt, träffade många gamla kompisar också.

Men det blev värre när vi kom till marknaden i Storfors. Jag kommer ju där i från och då var det många att prata med. Alla ville höra hur jag mådde efter olyckan.

Det är ju roligt att höra att folk tänker på mig. Jag förstår att de undrar för nästan alla i Storfors vet vem jag är. Jag körde taxi där i 13 år så det är inte så konstigt.

Jag skulle återkomma med senaste helgen.

Vi skulle fara till Sala och hälsa på våra cykelkompisar Benny och Marie.

Lika trevligt att träffa dem som vanligt. Vi blev bjudna på lunch när vi kom dit.

Senare hade vi en skön eftermiddag på deras altan.

På kvällen tog vi oss en rundtur på Sala med omnejd, vi var bland annat till deras torp någonstan utan för Sala. Dessutom blev vi bjudna på kräfskiva hos dem.

Söndagen var redan bestämt vad vi skulle göra. Vi skulle åka till Avesta och titta på visenterna.

 Marie, Benny och jag

Guiden på vår visning

Det blev en upplevelse över det vanliga. Det fanna ca 25 djur i olika hägn och det är inga små djur, en tjur kan väga ett ton.

För 1000 år sedan fanns det gott om visenter runt om i europa. Antalet minskade så när första värdskriget slutade fanns det bara stora hjordar kvar i Polen. Sämre ställt var det i resten av europa. Efter kriget blev det hungersnöd och hjordarna sköts av till mat.1923 gjordes en inventering och då fanns det bara 54 djur kvar i hela världen och alla i fångenskap.

Axel Ax:son Johnson, som ägde Avesta järnverk, startade upp Visentparken och jobbade hårt för att rädda visenterna. Han öppnade 1924 ett visentreservat i Långsjön. Dit flyttades 6 djur från Skansen. 1936 bestämde man sig för att bygga en bättre anläggnig vi Stubbsveden utan för Avesta där de finns nu.

Visenten är stamfadern till Bisonoxarna i amerika. Visenterna drev över släterna i Ryssland och när Ryssland och Alaska satt ihop gick de över där.

Men det finns inge förklaring till varför djuren blev så mycket större där än här i Europa, bätre tillgång på mat kan vara en förklaring.

Nu är sommaren snart förbi. Min Gudrun hade sen semester i år så den började vecka trettio, lite sent, men det var skapligt bra väder iaf.

Premiärturen med bussen blev till Sjötorp. Det var så att Gudrun skulle simma Kannalsimmet där. Vi var ner till Mariestad helgen före och då bokade vi plats i Sjötorp.

Allt avlöpte bra. Simmnigen och allt med bussen funkade som det skulle. Vi hade min storasyster Lena och hennes man med för Lena skulle simma hon också.

Efter Sjötorpshelgen startade vi om med semestern. Vi hade bestämt att vi skulle åka runt Vänern och inte bara på E45:an ner igenom Dalsland.

Första målet var Håverud med akvedukten.

Vi hittade en ställplats direkt när vi kom in i Håverud. När vi hade stannat träffade vi en mycket trevlig tysk som kom i husbil.

 Regnet hängde i luften, men vi gick ut och tittade oss lite omkring ändå.  Det blev inte så länge, det började regna ganska snart så vi tog oss hem till bussen ganska fort.

Dag 2

Frukost på morgon och framför allt vi har sovit kanon bra. Tysken skulle åka på förmiddagen så vi bjöd in honom på kaffe innan det var dags för oss att ta farväl av honom. Han var tevlig och väldigt bra på engelska.

 Jag  och tysken.

Nästa mål var Hjortens udde. Vi har varit på Hindens rev tidigare, som går ut från Kålandshalvö och över till Dalslandssidan. I själva verket så börjar denna rullstensås inne på Norska sidan. Det var inte så mycket att se där ute men fyren var ju fin iaf.

Har ni varit vi Sverges lutande torn? Det har vi! Vi var till Grinnstads kyrka och där lutade verkligen tornet. Det hade blivit någon sättnig i marken efter att tornet blev byggt men det stannad av och sedn blev det så som det ser ut nu. Även gravstenarna från den tiden lutar!

 det lutar så mycket, se på ställnigen den står i våg.

Natt nummer två blev i Sikhall några mil norr om Vänersborg. En liten camping vid Vänerns strand. Vi tog in på campingen för att vi behövde ha ström till bodelsbatterierna. Det blev lite problem där, för det första så skulle vi få betala för två platser för att bussen var för stor sa hon och för det andra så fick vi inte komma in på campingen för att hon var rädd att vi skulle köra fast. Jag förstår att hon inte ville ha in oss på gräset för bussen är ju ganska tung, men argumentet att vi skulle betala för två platser det köpte vi inte, vi är inte längre än en bil med en stor husvagn.

Det hela slutade med att vi fick stå på vägen ner till en granne till campingen och ta ström från honom.

Dag 3

Läckö slott och Spikens fiskeläge.

Började med Läckö slott och rundvandring där. Jag tyckte nog inte att det var så intressant men vi var där iaf. Både jag och Gudrun har varit där förut så det blev en återblick för oss. Men vid Spikens fiskeläge var det fint, små sjöbodar, fiskaffärer och resturanger.

Om det var besvärligt att få plats att stå på campingen så är det ganska smidigt att stå på Bussparkeringarna. Det är väl inte meningen att man ska utnyttja dem men vem vet att en buss som är 11 meter lång är regestrerad som bil? Men å andra sidan så går det ju inte att stå på en vanlig parkering heller.

Efter Läckö bar det av mot Hellekis på Kinnekulle. Vi hade tänkt övernatta där någonstans men det gick vidare till Lungnås, där vi har bekanta som har två underbara hundar. Borderterjer, naturligtvis. Jag har haft en själv så jag vet att de är undebara att ha.

Övernattnigen blev i Mariestad på en stor och fin rastplats med toa och möjlighet till att tömma gråvattentanken, plus att man kunde fylla på färskvatten.

Dag 4

                Gudrun vid spakarna.

Hemresa till Karlstad, vi for hem och plockade ur bussen sådant som inte skulle vara kvar, och sedan fick den ståkvar till dagen därpå, då var det dags för elddopet den skulle kontrollbesiktas, vi regestreringsbesiktade fredagen före och nu vardet dags för kontrollbesiktnigen 08:30, närvös var jag men innerst inne så viste jag att den var hel och fin i ramen och Bromsar, ljuset fungerar som det ska, men jag viste att spolnigen till vindrutan var ur funktion, det fanns ström fram till pumpen och den gick men inget vatten kom, vad gör man då? Jo man tar bort behållaren som sitter inne och slangen till pumpen och hoppas på det bästa.

Spolnigen sa de ingentig om, det blev blanktpapper, men det kan vara så att det inte behöver finnas efter som den är veteran, den är över trettio år gammal. 

Helgn som var tillbringade vi i Sala hos våra cykelkompissar,

Men det återkommer jag om.

I måndags kväll var vi på middag hos en vän till oss, han är mästare på matlagnig. Det kan man inte säga om mig, Försöker att laga mat när Gudde jobbar men det tar så lång tid för mig.

I går var vi upp till Dan i Hagfors och fortsatte med bussen. Det är lite som ska göras innan regbesiktnigen. Vi har bytt tre däck som inte var rätt, det ska stå ett litet (L) i en ring på sidan på däcket för att vara godkända för 120 Km. Det gjorde det inte på 3 av däcken, men Dan fixade det med en gummiverkstad i Sunne så det gick bra.

Det är lite andra saker som måste vara också. Som att hastighetsmätaren måste gå till 120 Km, men det gör den, och last utrymmet får inte gå mellan golv och tak. Det har vi sänkt 30 cm, men vad då? Nu är det ett nytt tak och lastutrymet går ju till taket nu också, fast det nya förstås. Idiot regel! För det finns inget som säger hur högt lastutrymmet får vara. Vi sänkte taket 30 cm, men det ska jag ta bort bara vi har besiktigat, tror jag. Vi får inte platts med tandemcykeln annars.

Sedan var det vart ska vi ha den under vintern och när vi inte använder den under veckorna. Nu är det så att det finns en stor bussentusiast här i Karlstad som driver ett företag här. Jag ringde honom och frågade om platts hos honom och det var inga problem. Då frågade han om jag skulle gå med i bussklubben också?

Jo visst sa jag. Nu är vi med i Husbussens vänner och han som har vinterförvaring åt oss är ordförande i förenigen.

Jag hoppas att vi ska få mycket glädje av vår buss. Vi behöver inte stå på campingar om vi inte vill, vi har ström, gasol, kylskåp, ugn, micro, dusch, toa och varmvatten så vi klarar oss några dagar ute. Det är ju vatten man inte kan vara utan, men det sitter en 90 liters färskvattentank i lastutrymmet så det räcker väl ett tag.

Nu är det dags att skriva lite! Jag har varit slö med det så länge.

Det har hänt en hel del sedan jag skrev senast.

Vi var på Vätternrundan i mitten på juni. Min Gudrun åkte sina 30 mil 40 minuter snabbare i år, trotts att det regnade större delen av loppet.

Vi ligger på en stor fin camping vid infarten till Motala. På samma ställe, år efter år med våra vänner. Platsen till nästa år bokas redan när vi åker hem. Vi ser när åkarna är på väg mot målet från husvagnen.

I år saknade vi våra vänner från Tyskland som alltid bor på samma ställe som vi gör. Förra året tog vi lite bilder när Hans-Jürgen och Doris som tyskarna heter skulle åka hem och i år kom några vänner till dem och frågade ”Per?” Ja, sade jag. Då hade de med en bild på oss Hans-Jürgen och Doris som var taget på trappan till vår husvagn ifjol. Det var inramat och jätte fint! Jag blev faktiskt lite rörd så tårarna kom. Visst var det fint av dem att tänka på oss?

Deras vänner sa att de kanske kommer nästa år igen. Det hoppas jag verkligen att de gör! De kommer från östra Tyskland så de kan nästan ingen engelska, men det funkar bra ändå.

Jag har skrivit för något år sedan att jag hjälpte en kompis med mans husbussbygge uppe i Hagfors. Det var inte hans första bygge. Han har byggt två husbussar tidigare. Nu såg Dan, som han heter, att hans förra buss var till salu. Den såg jag när han ägde den. Vi bestämde att vi skulle åka och titta på den men nu var den inte i Hagfors utan i Sundsvall. Bara så där femtiosju mil bort!

Det är så att jag har länge velat ha en husbuss, så vi köpte tillbaka bussen till Värmland igen. Jag vet ju inte hur det blir med mitt C kort efter olyckan, men nu är det så att vi ska rega om den så att man kan få köra den på B kort. Om man har tagit körkortet före 1997, tror jag det var, då heter det att den är regad för B kort klass 2. Att den regeln finns beror på att före det fanns det inget som sa hur tung en person bil fick vara. Så då kan Gudrun köra om det skulle vara så att jag blir av med B kortet också. Nu vet jag inte hur det blir men för säkerhets skull så regar vi om den. Det är så också  att den är trettio år gamman så det är ingen vägskatt på den, bara reg avgift 65 Kr + försäkring som var mycket billigare än på Gudruns bil, och det var helförsäkring också.

Jag hoppades att vi skulle fått en större lägenhet efter att jag lämnade in intresseanmälan på en lägenhet i trappan bredvid där vi bor nu. Den vi har nu är för liten för oss så vi tycker att vi har behov av en lite större. Och att det var i ingången bredvid, så att det inte blivit så omständigt att flytta, hade varit perfekt. Dessutom har jag garaget till elmoppen vid den ingången.

Men det blev inte så. Det var tydligen någon som hade större behov än oss. Jag har stått i kö länge så jag trodde att det borde vara vår tur nu. Jag hade drygt 15000 poäng men det räckte tydligen inte den här gången.

Vår vän Anders B från Göteborg var och hälsade på i helgen. Gudrun skulle åka Metsorundan på cykel, 15 mil som träning inför Vätternrundan som går femtonde juni. Nu har hon fått ihop 80 tränings mil och det ska bli någonstans runt 100 mil före Vättern.

Det blev en varm runda, med solsken hela dagen.

Men jag vet inte hur arranskörerna hade klantat till det med depåerna, första depån skulle vara efter ca 2,5 mil, där var den inte, den kom efter ca 5 mil, och nästa sedan skulle vara i närheten av vändpunkten. Den fanns inte alls men den som skulle vara efter ca 11 mil fanns! Det var trevligt folk som skötte den depån. Det var Kils ok som ansvarade för den.

Man kan undra hur arranskörerna tänker. Upp till den som nu blev första depån, gick det väl bra för alla har ju vätska med sig, men de kanske skulle behöva fylla på. Ja, ja, då fyller vi på vid nästa då, kanske de tänkte. Men vid vändpunkten där det skulle vara depå fanns det ju ingen.

Sista depån fanns inte den heller, men då var det (bara)1,5 mil kvar till mål.

Det är förbannat dåligt av arranskörerna att det inte funkade efter som det var så varmt! Det är ju så oansvarligt, för det kunde t.o.m vara livsfarligt med vätskebrist.

Det står ju i informationen inför loppet var depåerna skulle vara och då är man inställd på det. Påfyllning av vätska och dricka lite och sedan iväg, så ska det vara, förra året var det lika dant den sista fanns inte då heller.

Det var ju lite krångel med garaget till moppen. Garaget kom men elektrikern som skulle komma för att koppla elen till laddaren och ljuset, kom inte som var avtalat.

Men efter påtryckning kom han snabbt. Han ringde på onsdagen och sa att nu är det klart, och på torsdagen kom moppen.

Den som kom hit med den följde med på en tur på en egen moppe. Hon frågade efteråt om jag kört förut? Nej, sa jag. Inte mer än när jag var och tittade på den hos er. Då tyckte hon att det gick mycket bra, så jag behövde inte komma och träna någon körning heller. J

Jag hoppas att jag kommer att få köra bil igen, men fram till dess är det skönt att kunna ta sig ut lite utan att Gudrun behöver vara med och skjutsa mig, om jag ska ut på något.

Nu kommer jag ut när jag vill. Det är ju inte något raceråk men den gör drygt 15 km/tim och går ca 4 timmar på en laddning, så nog kommer jag en bit om jag vill. Det går väl att hålla jämna steg med en vanlig cykel i alla fall, hoppas jag.

Jag har hunnit åka drygt 3 mil på vägar och stigar, fram kommer den ganska bra tycker jag. Bara man inte kör fast för då kan det bli problem, den är ganska tung.

Allt har gått bra, jag har lite ont när jag vrider på benet men förövrigt har det gått förvånansvärt bra.

Operation blev som de sa. ”Vi tar bort skenan och skruvarna i första skedet så får vi se hur det går” Det var så att skenan satt inte så bra för den tryckte lite på leden och det kunde också bidra till att jag fick ondare och ondare med tiden, som jag skrev tidigare.

Jag fick med skenan och skruvarna hem. Nu vet jag att skrot värdet på mig har sjunkit med ett hekto och jag har bara en liten skena kvar i överkäken.

Det ska bli sjukgymnastik framöver här i Karlstad, hoppas jag. De ringde från någon sjukgymnastik i Arvika och frågade, ”Vill du inte ha det i Karlstad?” Jo det har nog jag tänkt mig, sa jag. Då skulle hon skicka det vidare till Karlstad, sa hon.

Märkligt! Det är väl bara att kolla var jag bor så kan man räkna ut med hörntänderna t.o.m att jag inte kan åka till Arvika för gymnastik. Återigen inget sunt förnufft.