feminafloris Blogg

Käraste bloggare vänner! Jag vill tacka er för alla eran tankeväckande kommentarer under våren.  Det är mycket tack vare er, som jag nu har vågat att ta tag i mitt liv. Jag har vågat att titta på spegeln och hur livet ser ut. Vi behöver varandra och varandras tankar. Tack!

I samband med alla andra ändringar har jag även skaffat en ny blogg i passagen. Jag skriver tillsammans med Camilla, som jag har känt för länge och delar drömmen om hjärtor som sjunger. Jag är evigt tacksam om ni tittar in (klicka på bilden ovan) - jag har saknat er!

Kram Nina 

För ett tag sedan läste jag om Joharifönstret. Den förklarar ett lättfattigt sätt en människans komplexitet. Människan beskrivs som ett fönster med fyra rutor. En öppen, en blind, en hemlig och en omedveten ruta.

Den öppna rutan är det vi visar för varandra i vardagen. Vår klädstil, var vi bor, vad vi arbetar med, allt som tillsammans skapar den yttre människan som vi villvara och framstå som. Även vårt ytliga vardagsprat, vilka vi umgås med osv. förstärker den bild vi vill att omgivningen ska ha av oss. Det är den fasad vi visar upp.

Den blinda rutan är det som andra ser hos oss men som vi inte själva är medvetna om. Vi är alla omedvetna om och blinda för hur vi ibland uppfattas av andra. Jag hör ofta kommentarer hur stark och målmedveten jag är. En bild, som är långt ifrån den lilla sårbara jag som jag bär inom mig. En människa som hamnat i missbruk är ofta mycket omedveten om och blind för hur tydligt missbruk märks. När vi glider in i en vana som blir en dålig vana som blir ett missbruk som till slut blir ett kroniskt beroende är det oftast något som sker så smygande att vi oftast själva är mer eller mindre blinda för det. Kallas för förnekande. Hur det verkligen står till med oss blir för jobbigt att erkänna och vi trycker därför omedvetet undan det.

Den hemliga rutan representerar det vi bär på men som bara vi själva känner till och som vi av olika själ döljer för omgivningen. Det finns olika nivåer av hemligheter. Öppna hemligheter, som vi berättar för vem som helst när vi småpratar om ditt och datt. Små ofarliga hemligheter som inte på allvar hotar vår självbild. Valda hemligheter, som man bara vågar anförtro någon som man kan verkligen lita på. Vår livsproblematik på denna nivå berättar vi bara för dem vi verkligen litar på och kanske inte ens dem. Att vara människa är också att bära på hemliga hemligheter. De är saker som är så svåra för oss att vi knappt orkar hålla dem medvetna. Det kan handla om till exempel självmordstankar eller sådant som vi varit med om eller utsatt andra för som är så smärtsamt och skamfyllt att hela våra självbild och existens skulle skakas om i grunden om det skulle komma fram.

Till sist har vi det omedvetna och okända rutan. Vi bär alla på smärtsamma upplevelser som vi har förträngt. Utan den försvarsmekanismen skulle vi inte överleva. Dessa ouppklarade känslor kommer fram i form av dålig självkänsla, ångest, ständiga skuld- och skamkänslor osv. Okända rutan är inte bara knytet till det negativa. Här finns också alla dessa andliga krafter, våra inre följeslagare.

Att växa som en människa och att utvecklas andligt handlar om att leva med ett så stort öppet fönster som möjligt utan att för den skull vara gränslös. Detta växande hör samman med andlighet är relationer. Vi behöver tillitsfulla och trygga relationer där vi känner oss sedda och accepterade för att vi ska våga möta det i oss själva som vi förtränger och är blinda för. Psykisk ohälsa handlar i hög utsträckning om att vårt öppna fält är alldeles för liten. Våra blinda och hemliga sidor blir så dominerande att de förtränger och förkrymper våra liv och hindrar oss från att bli helare och lyckligare människor.

En människa kan bara bli en hel människa i så hög utsträckning som hon vågar visa vem hon verkligen är för en annan människa. Livet är relationer och det är bara i förhållande till andra som vi kan utvecklas, försonas och växa. Kära ni, vist är bloggande härligt. Jag känner att min öppna ruta blir större och större med varje dag som går!

 LovE YoU Nina

Tipsar även Neale Donald Walsch "Conversations with God"

 LovE YoU Nina

Det är inte mycket som är gratis i dagens samhälle, men idag fick jag ett gott gratis skrat tack vare försäkringskassan. Så här lyder brevet:

Tillfällig föräldrarpenning

Du får det här brevet därför att du har begärt att få tillfällig föräldrarpenning för Lina Meri Linnea Hellström för tiden 6-8 april 2010.

Försäkringskassan behöver fler uppgifter från dig för att kunna bedöma din rätt till ersättning. det som saknas är

- din underskrif

Om du inte lämnar den här uppgiften senast den 16 juni 2010 kommer Försäkringskassan att besluta utifrån de uppgifter som finns nu. Det kan innebära att din ansökan blir avvisad.

Ring till vårt kundcenter på 0771-524 524 om du har frågor.

Med vänlig hälsning

Försäkringskassan

Jahap, och vad skall jag skriva på? Imorgon får ni ett gratis skratt till med mitt svar. Vilken tur att man inte behöver försäkringkassans pengar för att klara den gråa vardagen...

 LovE YoU Nina

Sista sommaren stannade vi en dag i Vadstena. Vi tittade in i den gamla klosterkyrkan, också kallad Blåkyrkan efter stenen från Borghamn. Kyrkan byggdes efter direktiv av den Heliga Birgitta och invigdes 1430. Kyrkan är av stort historiskt intresse men är inte främst ett museum utan en plats dit många söker sig för andakt och stillhet. Även den gamla örtagården, med sina härliga dofter och färger, är väl värd ett besök. Inne i kyrkan tände jag ett litet ljus och kom att tänka på Bo Setterlinds dikt “Tänd ljus”.

Tänd ljus!
Låt inte mörker hindra dig
att söka ljuset!
Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.
Vill du, att ljus ska leva,
tänd då hos andra
samma längtan.
Tänd Frimodighetens ljus
i rädslans mörker,
tänd Rättens ljus
i korruptionens mörker,
tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,
tänd Kärlekens ljus
i dödens mörker.
Tänd ljus!

Tidevarvet presenterade sitt första nummer för läsekretsen med en dikt som börjar … “Tro på ljuset är en kvinnoplikt! Mörknande marker och mulen sikt tvinga oss speja mot himlens bryn: River det ej i skyn?”. Att göra nytta, det är en helt underbar fras. Gemenskap är en helt underbar verklighet. Tro på ljuset är en underbar plikt. Då i kyrkan tände jag ett ljus för alla kvinnor i världen. För tro och styrka. Ett ljus för att mörkret inte skulle hindra dem att söka ljuset! För att de skulle tro på sin styrka. Och när de har funnit ljuset, styrka att låta andra se, pröva och övertyga sig. Kära alla ni, tro på ljuset och tro på er själva, för det gör jag ... jag tror även på er, det är min kvinnoplikt.

I kyrkan tändes också en dröm om att återvända. Tillsammans med andra kvinnor som söker ljuset ... för gemenskap är  en helt underbar verklighet. Nu ser det ut att min dröm kommer att bli verklighet. Vi är ett gäng kvinnor som tror på ljuset och kommer att göra en vandringshelg till Vadstena. Jag kan inte låta bli att tänka på Paolo Coelhos bok "Pilgrimsresan" och le. Jag tänker på Rose-Maries kommentar ..."Jag kan tro att det händer mycket under en pilgirmsvandring. Vi kan sträva efter Paolo Coelhos bok...". Och Camillas kommentar: " Jaaaa! Inte skall vi bli stillastående som godisförsäljaren i Coelhos bok, han som nöjde sig ;O) En vandring kan ge skavsår på hälen, men läka själen!" Jag säger bara "VAMOS"  (måste komma ihåg att ta med mig några paket plåster)!
 
Här några underbara citat från de senaste kommentarena i blogg:

" Jag går på sol, jag står på sol, för mig finns ingenting annat än SOL. Men, tänk att vi behöver varandra då när askan gör blicken suddig och vingarna inte bär ... hjärtevänner!"

" Tänk vilka energier som kommer att byggas efter Vadstena WOW. Jag har mycket att berätta om andliga ting, om två medicinmän som jag träffade och hur häftigt det var och om Indien, om healing och mycket mer. Jag vet att också att ni har fantastiska berättelser att prata om."

"Det är skönt att vandra en del av sträckan under tystnad. Detta för att lyssna lite inåt. Sedan kan vi dela med varandra vad vi upplevt :O) Det kan låta svårt, men det är inte det, inte alls! Alla kan vandra i tystnad och det fantastiska är att även om vi utågr från samma "meditation"/fråga, så kommer vi alla att få så många olika tankar, bilder ... Det är spännande att få lyssna, prata ... uppeleva tillsammans! Vilka skatter att upptäcka!!!"

"Vingarna .... ja du vet hur det är, ibland är man som fågel Phenix ;O) flyger för nära solen, fattar eld, skadar sina vingar och faller. Men, så skakar man av sig askan, känner värken och kraften o kroppen när vingarna på nytt börjar växa. Hjärta och själ får nytt liv ... och så svävar man åter mot solen ;O)"

Vi är i planeringsfasen med resan. Om du som läser känner att du vill vara med, så är det bara att höra av dig. Desto flera vi blir, desto härligare. Jag tänker på historien om pojken och musslan. Vi människor har två sidor: både musslans och pojkens. Ibland behöver vi hjälp på traven för att komma till havet, ibland är det vi som skall sträcka fram en hjälpande hand.

LovE YoU Nina

Klicka på bild och se bildspel om Heliga Birgitta

Birgitta Birgersdotter eller Heliga Birgitta är en av medeltidens mest kända kvinnor. Katoliker världen över ber fortfarande till henne och Birgittakloster finns på flera platser. Ändå levde hon ända tills hon blev 40 år ett helt vanligt liv som mamma och hustru utan att veta någonting om sina framtida pilgrimsresor, uppenbarelser och vilken betydelse dessa skulle få.

 
Birgitta levde i ett samhälle som både var likt men också mycket olikt vårt eget. Hennes livsöde väcker frågor till liv som kanske inte är helt lätta att förstå och besvara, men som ändå har flera beröringspunkter med det liv vi lever idag. Birgittas liv kan också läsas som en modern skildring av relationer bortom tid och rum, av svårigheterna att få ihop livets många, ofta kolliderande roller. Trots att hon rör sig i maktens mansdominerade kretsar låter hon sina erfarenheter av samliv, havandeskap, förlossningar och moderskärlek tränga in de texter hon skriver.

 
Samtidigt som Birgitta skötte sina egna barn och hade ansvar för hela gården ägnade hon sig åt välgörenhet. Hon lät bygga ett sjukhus och ett härbärge för kvinnor. Hennes intresse för sociala och politiska frågor var stort och hon fick större möjlighet att påverka politiken då hon 1335 blir hovmästarinna och rådgivare åt den unge kungen Magnus Eriksson och hans drottning Blanka på Kungsgården i Vadstena. Drottningen var från Frankrike och behövde någon som undervisade henne i svenska. Kungsgården i Vadstena donerades till Birgitta för att bli en del av klostret. Byggnaden finns kvar än idag och kallas för Bjälboättens palats.

Redan på sin tid var Birgitta känd. Hon beskrevs som en stark kvinna som vågade tala till kungar, biskopar och påven i en värld där kvinnors vilja och laglott inte räknades. På grund av sina orädda och rättframma budskap betraktades Birgitta av många som obekväm och besvärlig. Andra tyckte att hon uttryckte det som ingen annan vågade tala om. 

Under sin levnadstid gjorde Birgitta flera pilgrimsresor. Hon vallfärdade t.ex. till Nidarosdomen i Trondheim (Norge), Santiago de Compostella (Spanien), Neapel, Assissi och Rom (Italien). När Birgitta var 70 år gammal ger hon sig iväg på det som blev hennes sista pilgrimsresa. Hon reste tillsammans med sin dotter Katarina och sina söner Birger och Karl till det heliga landet, Jerusalem. I Betlehem fick hon sin kanske mest berömda uppenbarelse, den om Jesus födelse. Resan blev svår för Birgitta. När hon kom tillbaka till Rom var hon utmattad och sjuk. Den 23 juli 1373 dog hon i huset vid Piazza Farnese i Rom. Hon skulle aldrig få se det nya klostret i Vadstena (bild).

När Birgitta dog i Rom 1373 var Katarina, Birgittas dotter, 41 år. Hon och hennes bror Birger ordnade så att Birgittas kropp fördes hem till Vadstena hela vägen från Rom. Resan varade sju månader och gick genom Europa, över Alperna upp till Polen, därifrån med båt till Öland och vidare till Söderköping. Genom Östergötland bars kistan i procession hem till Vadstena. Det finns många berättelser om mirakel som inträffade under vägen. Träkistan med järnbeslag som Birgittas kropp låg i under resan finns idag bevarad i Birgittas bönekammare i kungapalatset i Vadstena (bild).

 
Det blev ett stort och högtidligt mottagande i Vadstena där präster, biskop, munkar och nunnor tog emot Katarina med sin mors kropp. Katarina stannade inte länge i Sverige. Hon ville tillbaka till Rom för att arbeta på Birgittas helgonförklaring. Den 7 oktober 1391 blev Birgitta helgonförklarad av påven Bonifacius IX i Rom. Utanför ringde alla Roms kyrklockor. Birgitta Birgersdotter blev den heliga Birgitta. Hon är Sveriges enda helgon som har kanoniserats (helgonförklarats) av påven. Birgittas attribut, igenkänningstecken, är gåspennan, bläckhornet och boken med uppenbarelserna. Dessa saker finns nästan alltid med på avbildningar av Birgitta.

Birgittas orden levde vidare efter hennes död och spred sig snabbt över hela Europa. Vadstenaklostret fick en stark betydelse för kyrkan och kulturlivet under medeltiden. Efter reformationen avtog klostrets verksamhet, men det stängdes först 1595. År 1935 kom de birgittinska systrarna tillbaka till Vadstena, efter 340 års frånvaro. År 1999 utsågs Birgitta av påven till ett av Europas tre kvinnliga skyddshelgon. 

 

Jag har länge drömt om en somrig  vandringshelg i Vadstena. Nu lånar jag Camillas bloggkommentar från idag: "... en pilgrimsresa att vandra, en inre lika väl som en yttre. En vandring där man får dela tystnaden med andra och får samtala om det tystnaden viskar i vårt hjärta!"  Vad säger ni, låter inte detta underbart?

LovE YoU Nina

Tekst källa: www.sanctabirgitta.com, www.sv.wikipedia.org.wiki.Heliga_Birgitta 
 

Den gångna söndagen njöt jag av det fina  vädret och jobbade i trädgården. Jag inbillade mig att ogräset var allt oväsentligt som jag ville bli av med i mitt liv. Som jag jobbade, och snyggt blev det! Tack för tipset om inre bilder Rose-Marie!

 SINNESROBÖN
Gud ge mig sinnesro att acceptera
det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillanden.

LovE YoU Nina

 PS. Titta in i Margarethas blogg! Margaretha tipsar om Morsdagspresent med hjärta! 

God morgon. Igår blev jag plötsligt påmind om denna lilla berättelse som jag hörde för många år sedan…

En liten pojke bodde i ett hus vid kusten. Under en viss tid varje år, spolade havet upp tusentals musslor på stranden nedanför huset. När pojken tillsammans med sin far tog en promenad nere vid stranden efter middagen skyndade sig pojken att kasta ut mussla efter mussla i havet. När pojken efter en lång stund fortfarande kastade musslor i havet frågade fadern; vad gör du? Jag räddar musslorna, svarade pojken. Jag kastar tillbaka dem i havet så att de kan få fortsätta leva! Äsch, sa fadern sluta upp med det där, ser du inte att det är meningslöst det du gör, du kan ju ändå inte rädda alla. Pojken tog upp en mussla, höll den i sin hand och svarade, nej jag kan kanske inte rädda alla, men för den här gör det skillnad.

För den här gör det skillnad!

Tänk vad skönt att veta att även om vi inte kan göra “allt” , så kan vi genom välja att göra det lilla vi faktiskt kan, göra stor skillnad för någon! Tänk om du själv lever ett musslans liv, tänk vad denna lilla pojken betyder för dig!

  LovE YoU Nina

Just nu kände jag för Tom Cochrane. Det gick inte att pädda in "Life is a Highway", tyvärr. Rocka loss och njut av livet :O)  

Walking by the roadside
I see my fate written upon it
I'm checkin' out the back here
Where my race is not run
Might hear a thousand harps of heaven
Rain down upon her
I can't stand and watch
While you stand accused
We got no regrets
Might have seen better times
But maybe we ain't been there yet
Remember the good times
And least you forget
Have no regrets

Sometimes you might find
Like you feel that you're drowning
Run for cover like some blown out fuse
Remember one thing that you filed that number
You can call me up baby you won't be refused

Have no regrets
Might have seen better times
But maybe we ain't been there yet
Remember the good times and least you forget
Have no regrets

After all the shit you know we've been through it
There ain't a shovel big enough in the world
That can move it

We got no regrets
Might have seen better times
But maybe we ain't been there yet
Remember who you are don't you forget
Have no regrets 

  LovE YoU Nina

Jag vill tipsa er om Katatonias blogg. Jag delar med henne ett barndom med alkohol och mobbing. Vi delar också nuet. Vi har klarat oss från helvetet som vinnare. Jag kan känna igen mig själv från hennes texter. När jag läste Katatonias dikt fick jag en känsla att det var mitt hjärta som pratade med mig själv.

Älskade lilla vän jag saknar dig så.
Vad kan jag säga så du förstår?
Bakom allt är du så älskvärd och underbar.
Det är nog ingen som vet hur stort hjärta du har.

Jag vet att du gjort en del dåliga saker och fel.
Men jag förlåter dig, för nu har jag blivit hel.
Jag har varit väldigt bitter och sur.
Det gjorde inte saken bättre eller hur?

Älskade lilla vän jag älskar dig så.
Vad kan jag säga så du förstår?
Om man tänker bort allt bakom, ser man dig.
Den som du verkligen är, någon som mig.
Men jag känner att någonting är fel.
Det känns som att det är du som inte är hel.

Katatonia

Bild: Jag och min dotter idag 22.05.2010

 LovE YoU Nina

Min dotter Lina (7 år) har diagnosen CP. Från början antydde läkarna att når hon är vuxen borde hon sitta i en rullstol och bara med hjälp av en rullator kunna gå korta sträckor själv. Lina har dock under hela sitt korta liv letat egna stigar att gå och berg att bestiga. Inte utan tårar men med ännu flera glädje rop: "Mamma, jag klarade det!" Detta rop är den vackraste musiken i mina öron.

I det vardagliga, blir det lätt mycket "mas" på barnen. Det ligger leksaker här och där, Playstation låter alldeles för högt och halva middagen ligger under bordet. Men ändå, vilka underbara varelser dessa små människoplantor är. Så fulla med livsglädje. Så villiga att dras med på ett litet sagolikt äventyr när bara chansen ges.

Kära ni, det bor fortfarande ett litet barn inne i oss. Låt det komma fram. Lär från barnet inuti dig och njut av världen och livet som bara barnen kan. Det är många av oss som fortfarande i vuxen ålder undrar vilken väg som är min egen. Kanske en inre resa till barnet inne i oss kan ge svaret.

Titta omkring och observera. Se hur dessa små varelser fullständigt tar ut allt av dagen, det som den har att ge. Ett barn rusar från en vattenpöl till en annan, skrattar och skriker, ger ord åt sina känslor. Hon glömmer bort det som har varit och det som kommer och hon har varken klocka eller almanacka. Ett barn ÄR, här och nu. Med ett stort H och N! Ta paus i livets ekorrehjul och njut av världen som den är just denna stunden. Gör det tillsammans med dina barn och ditt eget inre barn!

Det finns ett gammalt samiskt ordspråk: "Tiden går inte, den kommer!" Varför då jäkta och springa, när du istället kan sitta och vänta?

Klicka på bilden så kommer du in i mina barns resedagbok. Vi gjorde i vintras en tre veckors backpacker-resa till Malysia. Det enda vi hade klart innan resan var tur och returbiljetter till Kuala Lumpur. Ett minne för livet! Och ja, det var hela familjen Hellström som ropade: "Ja, vi klarade det!" Ingenting här i världen är omöjligt, om man har ett hjärta som brinner för livet!

 LovE YoU Nina

"Om jag vill lyckas med
att föra en människa mot ett bestämt mål,
måste jag först finna henne där hon är
och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv,
när han tror att han kan hjälpa andra.

För att undervisa någon,
måste jag visserligen förstå mer än vad han gör,
men först och främst förstå det han förstår.
 
Om jag inte kan det,
så hjälper det inte
att jag kan och vet mera.

Vill jag ändå visa hur mycket jag kan,
så beror det på att jag är fåfäng och högmodig
 och egentligen vill bli beundrad av den andre
 i stället för att hjälpa honom.

All äkta undervisning börjar med ödmjukhet
inför den jag vill lära,
och därför måste jag förstå,
att detta med att undervisa inte är att vilja härska,
utan att tjäna.

Kan jag inte detta,
så kan jag heller inte hjälpa någon."

text:Sören Kierkegaard

LovE YoU Nina

Everybody's looking for that something
One thing that makes it all complete
You'll find it in the strangest places
Places you never knew it could be

Some find it in the face of their children
Some find it in their lover's eyes
Who can deny the joy it brings
When you've found that special thing
You're flying without wings

Some find it sharing every morning
Some in their solitary lives
You'll find it in the words of others
A simple line can make you laugh or cry

You'll find it in the deepest friendship
The kind you cherish all your life
And when you know how much that means
You've found that special thing
You're flying without wings

So, impossible as they may seem
You've got to fight for every dream
Cos who's to know which one you let go
Would have made you complete... 

LovE YoU Nina  

Jag håller på att städa. Hela nedre våningen har förvandlats till ett kaos av kartonger, små saker som inte ser ut att höra hemma någonstans och inte minst högar av papper av alla det slags. Meningen är att jag skall kasta och sortera. Istället sitter jag på golvet, läser och gör fynd … här är ett av dem. En liten saga som jag fick från en väldig kär vän för några år sedan på alla hjärtans dag.

Stenen låg ensam på stranden av en flod, nästan oval, stor som huvudet på en häst, med bara enstaka skrovligheter kvar. Pojken som kom gående längs vattnet fick se den och visste genast: för miljoner sekel sedan var just denna sten ett berg. En väldig klippa, omöjlig att bestiga, som sträckte sig högt över molnen upp mot solen! Och nu, om bara några decennier …

Med bultande hjärta baxade han ut stenen i vårflodens virvlar. I solglittret syntes tydligt hur levande den var … Ute i vattenströmmarna skulle stenen nu få ligga i nästan hundra år. Vattnet skulle varje dag slipa bort några sandkorn, de sista kantigheterna skulle slutligen försvinna. Som gammal man skulle han en dag återvända och få se vad ingen hittills sett: ett bergs innersta. Bergets släta, ensamma, hemlighetsfulla hjärta. (okänd författare)

Livet är värdefullt. Varje dag slipas några sandkorn bort och vi blir äldre. Att någon gång i framtiden när man är en gammal kvinna kunna betrakta sitt hjärta som vackert och perfekt, efter alla livets vattenströmmar, att kunna känna att man har levt ett liv med livskvalitet så att det allra vackraste finns kvar, ett hjärta fullt med hemlighetsfulla minnen att minnas med glädje - vad mera kan man begära av livet. Ett rikt liv kan man inte köpa sig till, detta måste man skapa själv via att våga leva; ett rikt liv med enkla medler. 

 Natti Natt!

LovE YoU Nina

Några av mina stora förebilder finns bland de kvinnor som kallades för Fogelstad -gruppen. Jag har drömt om att kunna resa tillbaka i tiden och få vara med att kämpa för kvinnornas rösträtt och plats i det svenska samhället. Idag tänkte jag på Honorine Hermelin. Jag tänkte, oj Honorine jag önskar du kunde ha varit med oss här i passagen, du skulle ha stormtrivits. 

Oven en liten pärla från svts öppna arkiv. En intervju med Honorine Hermelin på hennes 85 -års dag. Bli inspirerad och känn hennes speciella karisma som är så påtaglig trots hennes höga ålder. Vilken kvinna!

Fogelstadgruppens symbol var en liten blå delfin. Så här berättar Honorine om delfinen: "Och delfinens märke det betyder: Man skall våga att hoppa i sjön. Man skall våga ta språnget ut i det som jag tycker är rätt, men inte vet om det bär eller brister. Man skall våga att hoppa i sjön när man har insett en sak, för då kommer det en delfin och tar en på sin rygg och för en iland. Det lär den fina göra"

När jag tänker på delfinen tänker jag även på Camilla på Kanarieörna. Jag önskar Camilla att du ser en liten delfin vid stranden ikväll. Den bär med sig en liten hälsning från mig! Lycka till med din strävan att göra dina drömmar sanna. Tänk på delfinen, när livet känns tungt!
 

Natti Natt!

LovE YoU Nina