En blogg om kost, vikt, hälsa och ett och annat annat...
« februari 2012
måtiontofrlösö
  
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
    
       
Idag
Kategorier

Senaste kommentarer

Senaste inläggen

Navigering

Sidvisningar idag: 47


RSS
« Piltsons Rössnerkomm... | Hem | Dag 80 av 370 »
Hanne Kjöller har fel! (hoppas jag)
30 september kl. 23:22


Någon gång i strax före mitten av juli i år såg jag ett program i TV8 som behandlade fetma och viktoperationer. Programledare var Peppe Engbeg och som gäster fanns dåvarande hälsovårdsminister (?) Ylva Johansson, en viktopererad man som jag glömt namnet på samt Hanne Kjöller, ledarskribent på DN. Hanne Kjöller hade i april utkommit med sin bok "Operation: nytt liv" och hade dessutom gjort reportaget (nice promotion!) som ingick i programmet och som var utgångspunkt för en paneldiskussion. Budskapet i reportaget och efterföljande diskussion sammanfattas perfekt av i två meningar på bokförlaget Brombergs hemsida för boken: 
"Forskningen är entydig. Det finns bara ett sätt för överviktiga med ett BMI på 35 eller mer att gå ned rejält i vikt utan att gå upp allt igen. Och det är genom operation."
Hanne Kjöller menade att en stor andel av de uppskattningsvis 140.000 svenskar som lider av extremt svår fetma med ett BMI på över 40 bör viktopereras. För att motivera att samhället satsar miljarder på detta projekt måste naturligtvis fetma klassas som en sjukdom. Minister Johansson verkade, med viss reservation för att det kanske tar lite tid att få fram miljarderna, tycka att konceptet borde iscensättas.

Låt mig säga att jag försiktigt uttryckt inte tyckte att idén verkade vara särskilt tilltalande. För det första betraktar inte jag min övervikt som en sjukdom, visserligen kan den leda till allehanda sjukdomstillstånd, men min övervikt beror på att jag under de senaste tio åren ätit för mycket och motionerat för lite. För det andra motsätter jag mig instinktivt tanken på mig själv som ett offer som är utan annan räddning än att bli opererad. Jag betraktar mig bara som ett offer i en bemärkelse, ett offer för min egen bristande förmåga att inse vikten(!) av att ta tag i problemet i tid.

 Det kan självfallet finnas personer som lider av fetma förorsakad av sjukdom, det är jag medveten om, huruvida dessa människors enda räddning är operation är jag självfallet inte kompetent at bedöma. Jag är dock övertygad om att en oerhört stor andel av antalet överviktiga personer i vårt land är överviktiga av precis samma anledning som jag -för mycket pommes frites, pizza och kanelbullar m.m. -och för lite motion.

Jag bestämde mig i stort sett omgående efter att ha sett TV-programmet att personligen bevisa att Hanne Kjöller, och kirurgerna som vädrar morgonluft och högkonjunktur, har fel. Min övertygelse var, och är, att det inte alls är omöjligt för en medelåldersperson med BMI=40 att gå ner i vikt till en vettig målvikt och behålla denna. Tvärt om, det är i högsta grad möjligt men det krävs vilja och uthållighet.

Och på den vägen är det...



Postat i: Blandat  Permalink   Kommentarer [12]  
 
Trackback URL: http://blogg.passagen.se/fetsmart/entry/hanne_kj%C3%B6ller_har_fel_hoppas
Kommentarer:

Det är viktigt när vi pratar om övervikt och fetma att ta in och förstå att alla individer inte är lika eller har samma bakgrund till sin fetma. Det är också viktigt att förstå människor och visa empati för dem som har het livslångt eller ett mer kortvarigt lidande bakom sig beroende på sin övervikt eller fetma. Upplevelserna är olika och en person med ett lägre BMI kan uppleva sina problem som större än en person med ett högt BMI o.s.v. När vi pratar om de personer som viktopereras i Sverige så är de ganska få, ca 1000 st per år. Men allt är relativt och den siffran kan av andra upplevas som extremt hög. Då är det viktigt att komma ihåg, att med den operations takt som är för närvarande skulle operationskön vara ca 200 år lång om alla, som enligt BMI gränser var berättigade för operation ställde sig i kön. Den grupp som opereras är i huvudsak inte längre nåbara för ytterligare metoder eller dieter. De har testat det mesta allt ifrån de mest möjliga till de mest omöjliga metoder utan att få det att fungera. Alla har inte provat LC eller LCHF eller så har de provat LC eller LCHF utan framgång, men metoder och dieter är så att säga inte en framgångssaga för dem längre. Flera i den gruppen har en eller flera följdsjukdomar förorsakade av sin fetma. Med hjälp av viktoperationen kan denna grupp få hjälp tillbaka till ett friskare liv med en högre livskvalitet. De kan också genom operationen och den efterföljande viktnedgången bli symptomfria från sina följdsjukdomar. Om de inte viktoperas kan de ände tvingas till livslånga behandlingar för följdsjukdomarna eller till andra operationer på grund av följdsjukdomarna. Givet vis kan de även tvingas till behandlingar eller operationer för följdsjukdomar, även om de viktopereras, om fetman tillåts gå för långt innan viktoperationen utförs. LC och LCHF kan hjälpa många människor till ett friskare liv, så som det hjälpt mig och förmodligen dig. Men det är viktigt att se LC och LCHF för vad det är. En av alla de möjligheter som behövs för att hjälpa människor till ett friskare och lättare liv. Att det finns andra metoder som passar andra människor bättre är vaken ett hot mot LC, LCHF eller mot oss själva, utan bara ett bevis på att människor är olika och behöver olika hjälp med sina problem.

Skrivet av Arne S den 01 oktober, 2006 kl. 13:37 #

Jag tror att det är felaktiga kost & motionsvanor som är orsaken till den största delen av den övervikt vi kan se runt omkring oss i samhället. Botemedlet för detta bör inte vara viktoperationer. Därmed inte sagt att det inte skall göras några viktoperationer alls, jag utgår från att det är väl medicinskt motiverat i de fall det utförs. Nedanstående citat kan jag INTE hålla med om! "Forskningen är entydig. Det finns bara ett sätt för överviktiga med ett BMI på 35 eller mer att gå ned rejält i vikt utan att gå upp allt igen. Och det är genom operation." (ur reklam för Hanne Kjöllers bok)

Skrivet av fetsmart den 01 oktober, 2006 kl. 14:47 #

Logiken är entydig: det är en väldigt god affär för många intressenter att först lura folk att äta mat som gör dem abnormt feta och sedan lansera operation som enda utväg. Ingen inom vårdsamhället har något att vinna på att leta efter en annan utväg. Men man hade rimligen kunnat vänta sig större uppmärksamhet från mediafolk och journalister. Jag kan faktiskt inte tro att de deltar i komplotten och hoppas någon kan erbjuda en förklaring till varför det inte skrivs om den i tidningar på något språk jag kan läsa.

Skrivet av Piltson den 01 oktober, 2006 kl. 15:05 #

fetsmart: Fetman är en sjukdom som kan ha många orsaker. Genetiska orsaker, medicinska orsaker, psykiska orsaker, sociala orsaker, orsakat av läkemedel m.m. listan kan göras lång. Givet vis kan man säga att vi alla har ätit oss till vår övervikt eller fetma. Men det är orsakerna till att vi gör det som skiljer oss åt. Jag har ett stort nätverk av viktopererade runt mig, över tjugo personer, plus en hel del viktopererade människor där ut över på Internet. Jag har även ett stort nätverk av överviktiga och feta personer som inte är viktopererade. Vad jag sett bland de som är viktopererade är att många av dem fått ett liv de inte levt på många år och en livskvalitet de inte haft på många år. De har i en del fall kunnat fortsätta att vara kvar i arbetslivet i stället för att hamna utanför arbetsmarknaden. Jag har även i nätverket personer som inte nått framgång med viktoperationerna. Då handlar det om bandingvarianterna. En del av dem har, innan operationen, prövat det mesta av dieter och även inläggningsvård samt ställt upp som ?labbråttor? i forskningen, utan framgång eller bestående viktminskning. Jag har även feta kamrater som inte har det så bra, så jag har även sett den biten av problematiken. De är märkta av sin fetma, utslagna från arbetsmarknaden, sjukpensionerade, socialt isolerade m.m. En del av dem har så stora skador på rörelseapparaten, orsakad av fetman, att de är funktionshindrade och har rent fysiska svårigheter att delat i det sociala livet. Citatet: Hanne Kjöller är förutom ledarskribent på DN även sjuksköterska. Det faktaunderlag hon använder som stöd för det uttalandet är SBU:s rapport. I huvudsak har hon rätt. Det finns många olika metoder och dieter för att gå ner i vikt. Men få eller ingen av dem leder till en bestående lägre vikt. Ett undantag som verkar bekräfta regeln är LC och LCHF som är en metod som det går att leva efter utan att kanna att man svälter. Men för att LC och LCHF skall kunna hjälpa den stora ?folkmassan? måste det komma in tidigt i livet. Innan fetman gått så långt att människor passerat alla stadier i dieter, jojobantningar och motgångar med vikten.

Skrivet av Arne S den 01 oktober, 2006 kl. 19:49 #

Piltson: Livsmedelsindustrin kommer liksom all annan industri att fortsätta att sälja sina produkter oavsett om de vet, eller inte vet om produkten är skadlig. Det som driver industrin är att kunna leverera vinst till sina ägare. Utan vinst inga optioner eller bonusar till ledningen osv. Enda vägen till förändringar i livsmedelsindustrins sortiment är oberoende forskning eller andra undersökningar som visar att produkterna är hälsovådliga. Vården är en del av samhället och helt klart finns det vinster med att hitta behandlingar som hjälper överviktiga, set ur det samhällsekonomiska perspektivet. Problemet är att logiken inte är helt klar. För närvarande är kostråden inne på ett sidospår och trots att tåget redan har passerat stoppbocken och nu kör vidare utan spår under hjulen har inte någon i ansvarig ställning märk det. Sorgligt men sant! Mediafolk är en egen ras av människan. Ofta silar de mygg och sväljer kameler, för att det är kamelerna som säljer lösnummer eller reklamtid i etermedia. Men LCHF är egentligen en kamel, i alla fall enligt dig och mig, ändå nappar inte media. Varför? Kanske behövs det en läkare som slutar sin anställning när hon inte längre får använda de behandlingsmetoder som helar hennes patienter, för att de stora drakarna skall använda trycksvärtan för att skriva om LCHF i ett större perspektiv?

Skrivet av Arne S den 01 oktober, 2006 kl. 19:51 #

Arne S, jag håller definitivt inte med om generaliseringen att fetma är en sjukdom, det finns feta människor som är friska. Men om du envisas med att fetma är en sjukdom, fundera på följande: Om jag dricker fotogen och får kemisk lunginflammation eller annan åkomma då är jag sjuk. Jag har också ett eget ansvar för mitt sjukdomstillstånd. Jag har till och med ett eget ansvar för detta tillsånd även om jag skulle blivit rekommenderad drycken av en statlig myndighet. Att hanne Kjöller är sjuksköterska varken imponerar på mej eller förändrar min uppfattning i frågan om att viktoperationer. Jag tror att Hanne Kjöller (och du?) har fel när hon hävdar att: "Det finns bara ett sätt för överviktiga med ett BMI på 35 eller mer att gå ned rejält i vikt utan att gå upp allt igen. Och det är genom operation." Men det är på ett vis helt underbart att ni förfäktar och försvarar denna helt hopplösa och negativa åsikten, för det motiverar mej oerhört att bevisa motsatsen. Tack för hjälpen!

Skrivet av fetsmart den 01 oktober, 2006 kl. 22:05 #

fetsmart: Det är bara bra att vi har olika synpunkter för var vi överens var diskussionen slut. :-) Sjukdom: Det är inte bara jag som anser att fetma är en sjukdom, även VHO anser det. Men det är viktigt att tänka på att det är skillnad på en liten övervikt och fetma. Om en person har BMI 26, 40, 55 , 70 eller mer. Det är också viktigt att tänka på vilken ålder personen är i. Är man ung och fet är man som regel frisk för övrigt men det finns även tonåringar som är så insulinresistenta att de redan utvecklat diabetes typ 2. Själv var jag tjock redan som barn men har trots min fetma haft färre sjukdagar än mina normalviktiga arbetskamrater på alla de arbetsplatser jag jobbat på genom åren. Som mest toppade jag på BMI 51 men var ändå förövrigt frisk även om det var ett tungt liv i dubbel bemärkelse. Diabetes typ 2 fick jag som 47 åring. Så även om man har sjukdomen fetma kan man få följdsjukdomarna vid olika tidpunkter i livet. Eget ansvar: Den genuppsättning man föds med är svår att påverka. Man skall givet vis ta ansvar för sina föräldrar men det är svårt att göra det redan vid den tiden de bildar ett par och inleder avelsarbetet. :-) De personer som mår psykiskt dåligt eller använder maten som psykofarmaka eller som tröst kan man givet vis be att de tar sig i kragen, men jag tror inte de blir friskare av det. Möjligen skulle de behöva än mer tröst i form av mat efter ett sådant påhopp. Människor som blir överviktiga eller feta av att de äter mediciner kan givetvis ta sitt ansvar genom att sluta äta sina mediciner. Men det är inte säkert att de mår speciellt bra utan sina mediciner och det är inte heller säkert att de per automatik går ner i vikt. Sjuksköterska: Att jag nämnde att hon var sjuksköterska var en förklaring till hur hon tolkade fakta och SBU:s rapport. Mina åsikter: Det är kanske bäst att du en gång till läser vad jag skrivit i mitt tidigare inlägg innan du drar förhastade slutsatser om vad jag menar. ;-) Negativa åsikter: Min uppfattning är att det är du som förfäktaren negativ åsikt. :-) Själv försöker jag se de möjligheter som olika metoder kan innebära för att hjälpa olika typer av feta människor. Jag vet till och med att olika åsikter och metoder kan samsa under samma tak. För i det hem där jag och min sambo bor tillsammans med en katt fungerar det. Hon står i kö för en viktoperation, GBP, och jag lever på LCHF. Vi vaken svär åt varandra eller slåss, utan vi stöder varandra i de beslut vi tagit, var och efter eget huvud. :-)

Skrivet av Arne S den 02 oktober, 2006 kl. 01:50 #

Att WHO anser fetma vara en sjukdom är inte mycket till argument. I så fall ett argument för motsatsen, för WHO anser en förfärlig massa konstiga, ev. skadliga saker, som jag skall be att få återkomma till vid tillfälle. Fetma är ingen sjukdom i sig, och jag tror nog att åtskillig skada vållas inom vårdapparaten för att fetma anses behöva motverkas som självändamål. Däremot ger fetma benägenhet till diverse besvär, t.ex. diabetes2 (som f.ö. inte heller är en sjukdom, bara ett annat uttryck för felaktig livsstil), ledkrångel, cirkulationsstörningar etc. Detta reducerar frågan till följande: skall man bekämpa fetma för att den kan leda till sådant krångel, snarare än som självändamål? Det är möjligt att både attityder och metoder kan skifta om man tänker igenom VARFÖR man vill bekämpa fetma hos en viss person, eller ev. varför man inte anser det behövligt. Vi som bekant alla olika, och bör få så förbli.

Skrivet av Piltson den 02 oktober, 2006 kl. 10:41 #

Arne S, jag förstår att du har stor erfarenhet, egen och genom andra, av överviktsproblematiken. Du har rätt i att jag förfäktar en, för att inte säga flera, negativa åsikter. Lovar att försöka bli mera positiv. Fan, jag känner mej redan mera positivt inriktad! Jag viker mig därför för övermakten, inser att jag är sjuk, och är predestinerad för övervikt. Jag lägger ner detta löjliga viktreduceringsprojektet, bloggen och hela skiten. Hoppas att jag kan få en viktoperation om några år. Nu ska jag gå ut och köpa wienerbröd. Vi ses på andra sidan graven. Tack och adjö!

Skrivet av fetdum (f.d.fetsmart) den 02 oktober, 2006 kl. 11:33 #

Vi måste hoppas att det där skrevs i en affekt som strax går över. Ta en kvarting rödvin och en bit opastöriserad ost, det brukar lätta. Jag föreslåf Tete-de-moin eller Appenzeller Extra.

Skrivet av Piltson den 02 oktober, 2006 kl. 12:08 #

Skulle någon hävda att Japanska brottare är sjuka för att de är feta? De mår inte särskilt bra, de har ledbesvär och besvär med hjärtat ibland, och DET är sjukdomar som följer av fetman. Men fetman i sig anses inte som sjukdom i dessa kretsar. Deras medellivslängd ligger kring 60, japaner i allmänhet lever normalt 15-20 år längre. Men lägg märke till att de pensioneras vid 35-40 och använder sedan fyra år till att återfå "normal" vikt. Att de skulle OPERERAS för detta har vi inte sett något om.

Skrivet av Piltson den 02 januari, 2007 kl. 16:39 #

Arne S Du skrev: "Enda vägen till förändringar i livsmedelsindustrins sortiment är oberoende forskning eller andra undersökningar som visar att produkterna är hälsovådliga." Då glömmer du bort konsumenternas makt att 'rösta med fötterna', d.v.s. ge f-n i att handla hälsovådliga produkter. Om fetma vore en sjukdom; kan man då ringa till sin arbetsgivare och sjukskriva sig för att "jag känner mig lite fet idag"?

Skrivet av maxiq den 11 augusti, 2007 kl. 15:34 #

Skriv en kommentar:

Namn:
E-post:
URL:

Din kommentar:

HTML Syntax: INTE tillåten