Vad kul att du hittade hit. Här kan du hitta recept på mat som jag mår bra av att äta. Om du också är känslig för kolhydrater för att du är diabetiker, har PCOS, metabolt syndrom eller/och har ett sockerberoende, kanske du också kan ha glädje av att äta en lågkolhydrat- och högfettskost (LCHF). Den här kosten passar också utmärkt för dig med celiaki då jag inte använder något gluten i mina recept.

För mig har LCHF-kost blivit en biljett till ett lugnare, smalare och friskare liv. Många vittnar om hur de med olika ohälsobakgrund har blivit hjälpta av just den här kosten. Det finns spaltkilometrar skrivna på Internet - bloggar, forum, artiklar etcetera. Googla sökordet "lchf" och klicka på mina länkar under rubriken "bokmärken" för att nå några ställen med mer information om du är nyfiken på att läsa mer.

Här på Fett bra mat kan du främst hitta recept, exempel på måltider och lite om mina erfarenheter av kosten. Du kan antingen läsa alla inlägg uppifrån och ner eller nerifrån och upp (kronologisk ordning). Alternativt kan du gå in på respektive kategori i högermarginalen.

När jag är är på kurs lägger många märke till att jag äter annorlunda. Detta medför ofta horder av frågor om min kost. Jag berättar mer än gärna hur den ser ut och varför jag äter den och varför eventuellt andra kan vara intresserad av att göra detsamma. Vid den typen av samtal märker jag hur rådvilla ofta många är när det gäller vad man ska tro på. Jag märker att många förundras över eller är skeptiska till att  jag har kunnat tagit en sådan definitiv ställning för vad som är rätt kost för mig.

Jag har därför bestämt mig för att skriva om min väg till LCHF. Även om jag känner en viss skepsis över att vara så självutlämnande vill jag ändå dela med mig eftersom jag tror att det är viktigt att få ta del av andras erfarenheter. Om mina erfarenheter så hjälper en enda människa är det värt självutlämnandet.

12-25-årsåldern
En rejäl vikuppgång i och med puberteten och sedan ännu kraftigare viktuppgångar i samband med mina gravidideter. Ständig hunger och ständigt ökat aptit som fullständigt fick mitt självförtoende i sank, med funderingar om vilket monster utan karaktär jag var som inte kunde hålla mig ifrån att äta, trots att jag visste att viktuppgång var det sista jag behövde. Ständigt eskalerad hunger med eskalerd viktuppgång som följd. En ond cirkel som inte verkade ha någon öppning till en lösning.

25-40-årsåldern
Ingenting fungerade, jag bara ökade i vikt oavsett vad jag åt, förutom när jag gick på svältdiet. Men, det klarade jag inte av mer än kortare perioder, sen var det plus på vågen, inte bara det jag gått ner utan ännu mera plus. Min hälsa försämrades dessutom i samma takt som viktuppgången. Sjukdomarna tog fäste i mitt liv, först PCO och så småningom metabola syndromet som i sin tur genererade diabetes typ 2. Dessutom ständig värk, återkommande långvariga infektioner och inflammationer, migrän, listan kan bli lång.

Sjukvården visste inte vad de skulle göra med mig annat än att spänna ögonen i mig och säga att jag MÅSTE gå ner i vikt. Precis som jag inte kunde förstå det själv! Förutom Viktväktarna, flygvärdinnedieten, Cambride, Nutrillette och andra pulver samt dietister har jag provat på medikamenter som Xencial, Reductil och Accomplia. Det första gav mig problem med magen som bestod i flera år efter det att jag slutat med medicinen, dessutom gick jag inte ner särskilt mycket i vikt. Den andra gav mig problem med förhjöd puls, förhöjt blodtryck och ojämna hjärtslag men minimal viktnedgång. Den tredje blev jag nedstämd av och viktnedgången gjorde mig inte muntrare, för den var obefintlig.

Den slutsats sjukvården drog var att jag slarvade och förmodligen inte var intresserad av att ändra mina vanor och gå ner i vikt. Således var de inte intresserade av att fortsätta hjälpa mig. Till slut kom jag ändå till en läkare som skrev en remiss till överviktsenheten. Jag och de förmodade att en gastric bypass var det enda som fanns kvar att göra. Något som skrämde mig och min familj oerhört. Tänk om det inte heller fungerade. Jag tror också att vi alla var oroliga över själva ingreppet eftersom det inte är direkt riskfritt, i synnerhet inte när man är rejält överviktig.

42 år
Medan jag gick där och väntade på svar från Överviktsenheten kom jag av en händelse i kontakt med en föreläsare som pratade om sockermissbruk. Jag gick gråtande ifrån föreläsningen och förstod att det här handlade om mig. Det kändes stort och skrämmande, hopplöst men ändå hoppingivande. Men jag visste inte hur jag skulle gå tillväga för att komma ur soppan. På vägen hem träffade jag på en nybliven kollega, som berättade om LCHF. Jag vågade inte tro att det kunde hjälpa mig men jag tog mig mod till att börja söka på Internet (t.ex. forumet Kolhydrater i Fokus och Andreas Eenfeldts och Annika Dahlqvists bloggar) och läsa böcker (t.ex. av Lars-Erik Litsfeldt, Sten Sture Skalderman och Annika Dahlqvist).

Jag bestämde mig för att prova på LCHF och samtidigt föra hälsodagbok i tre veckor. Jag fyllde i vikt, mått, vad jag åt, hur jag mådde (värk i kroppen, infektion, migrän osv.) samt hur min hunger/mättnad såg ut. Efter bara några dagar märkte jag en enorm skillnad. Efter tre veckor slutade jag skriva en sådan omfattande hälsodagbok men jag bestämde mig för att fortsätta prova LCHF och utvärdera igen efter 3 månader.

I december har jag ätit LCHF i ett år. Det som har övertygat mig är mina upplevelser av en förbättrad hälsa. Att min läkare har kunnat bekräfta det jag känner genom provresultat från labbet har också styrkt mig. Även andra människors berättelser om liknande besvär som har kunnat stävjas eller har försvunnit är också intressant och stärker min positiva syn på LCHF.

Jag kan inte beskriva känslan av den tillfredsställelse jag känner av att inte längre uppleva mig själv som ett monster som alltid måste äta och aldrig känner mig mätt. Jag oerhört tacksam för insikten som föreläsaren om sockermissbruk gav mig. Jag är evigt tacksam över Anettes tips om LCHF. Jag är också enormt lycklig över att det finns så många som är beredda att ge så mycket för att sprida budskapet om LCHF. Tack till Annika, Andreas, Lars-Erik, Sten Sture och alla andra.

Jag önskar att fler öppet börjar ifrågasätta hur det kommer sig att våra kostråd ser ut som de gör. Jag hoppas att många lär sig att källgranska den "information" vi får om kost och hälsa, att fler funderar på vems "röst" som finns bakom budskapet. Det är inte för inte som jag och många med mig är skeptisk till bl.a. Livsmedelsverkets kostråd. Läs gärna denna artikel i SvD. Denna artikel är bara ett exempel på många som behandlar samma sak.

Jag ber om ursäkt att jag är så fräck att jag inte uppdaterar bloggen bättre. Både jag och dottern är nedlusade med jobb, skola och andra fritidsaktiviteter. Ha tålamod med oss. Vi kommer tillbaka. Kramar från Helena och Amanda.

Bloggens fotograf, kära dottern, fyller 18 år idag.  Ikväll ska vi fira med hennes favorit - sushi. Vi har bokat bord på en trevlig restaurang på Kungsholmen i Stockholm. Det kan bli lite svårt med japanskt och LCHF. Jag ser det som en utmaning och lovar att rapportera hur jag löste det.

Jag var på LCHF-kryssning till Åbo häromveckan. Där fick jag bland annat lära mig att det finns olika sätt att kontrollera blodsockret. För mig betyder den kunskapen att jag har insett att de förhöjda blodsockervärdena jag har faktiskt betyder att jag har diabetes.

MÄTNING AV  BLODSOCKER (P-GLUKOS)

• Ett venöst prov (blodprov som tas i större blodkrärl, vener, t.ex. i armvecket) kallas också för långtidsblodsocker (HbA1c) och mäts i procent.
   
• Ett kapillärt prov (blodprov som tas i mindre blodkärl, kapillärer, t.ex. i fingret) mäts i millimol per liter (mmol/l). Den provtagningen kan du själv göra hemma med hjälp av en blodsockermätare. Ett fastande normalvärde ligger mellan 4-7 mmol/l.

Observera att det ovan nämnda normalvärdet avser den kapillära mätningen. Om du får ett HbA1c-värde från din doktor måste du räkna om det med hjälp av följande formel för att se om det ligger mellan 4-7mmol/l:

2xHbA1c-3,6=blodsockret i mmol/l

När jag fick reda på att jag hade "förhöjda sockervärden" hade jag ett HbA1c på 6.8%. Om man räknar om det till ett mmol/l blir det ett blodsocker på 10.

2x6,8-3,6=10 mmol/l

Idag äter jag LCHF-kost vilket innebär att jag har kontroll på mitt blodsocker. Långtidsblodsockret ligger nu på 4,8 vilket betyder 6 mmol/l, dvs. inom normalvärdesspannet. Jag har alltså fortfarande diabetes men med hjälp av min kost (LCHF) håller jag nere mitt blodsocker. Alternativet skulle vara medicinering. För mig är inte det ett alternativ.

Här kan du läsa mer om blodsockermätning.

Tack till Helena, Margareta, Karin (och alla andra på Kolhydrater i Fokus) för blodsockermätaren, ert stöd och en massa kunskap. Med hjälp av dessa kan jag gå vidare och ta ett ännu större ansvar för min egen hälsa.

I helgen berättade min vän Helena något som jag tycker är beundransvärt, hon har kastat ut vågen. Att kasta ut vågen kan nog för många betyda ett slut på ångesten som kopplas till de där siffrorna som i alla fall inte är någon bra värdemätare för hur de mår. Klicka på rubriken och läs en artikel om vad du istället kan göra för att mäta din hälsa. Själv är jag inte riktigt lika modig som min vän, jag väger mig en gång i veckan.

Periodvis tillbringar jag mycket tid på kurs- och konferensställen. Det är oftast mycket lättare att få en anpassad kost där än på vanliga restauranger. Jag tror att det är tack vare att konfrensanläggningar är vana vid all sköns konstiga kostönskemål på grund av allergier och övertygelser. Det kan också ha att göra med att det på många håll i Sverige finns en uppsjö av ställen och då kan maten och anpassningen till individen vara ett viktigt konkurrensmedel.

Förra veckan var jag på Ersta konferens & hotell och åt på restaurang Ersta Terrass. En av dagarna bjöd de mig på fläskkarré med gräddkokt vitkål och en annan dag lax med blomkåsmos. I veckan har jag varit på Pite havsbad och där fick jag bland annat omelette fylld med färska champinjoner och ost till lunch en dag samt oxfilé med champinjoner och örtagårdscrèmefraiche en annan dag. Hallelulja, jag lever som en kunglig :-) Tack Anna, Micke och alla andra - ni var toppen!

Mitt "recept" för en lyckad konferensvistelse:

• I god tid före avresan kontakta konferensställets bokning och meddela att du har behov av specialkost (LCHF). Be dem om namn och kontaktuppgifter till restauragen/köket.
• Kontakta köket och berätta om dina behov. Jag brukar berättar att jag har diabetes och därför behöver äta mat som inte påverkar mitt blodsocker negativt. Jag ger några exempel på vad som gör det och berättar att om jag äter rätt slipper jag medicinera mig alltså fungerar "rätt" mat som medicin för mig.
• Jag ber att få adress/mejladress och erbjuder mig att skicka ytterligare information - t.ex. Doktor Dahlqvists kostprogram som finns både som trycksak och digitalt alternativt en egen lista som utgår specifikt från mina behov. Jag brukar också lämna adressen till min blogg.
• Om menyn redan är bestämd går jag gärna igenom den för att hjälpa till att anpassa rätterna till mig. Om menyn inte är klar kommer vi överens om första måltiden och stämmer ofta sedan träff för möte vid ankomstdagen för att istället prata om anpassning av menyn på plats.
• Väl framme vid konferensstället var noga med att träffa och hälsa på dem i restaurangen och köket.
• Upprepa gärna termen LCHF i tid och otid.
• Var tålmodig men bestämd när de gör fel. Beröm dem när de gör rätt.
• Om du tycker att de klarat sig hyfsat eller till och med riktigt bra skicka gärna ett kort, brev eller mejl till kökschef eller någon annan ansvarig och beröm deras insats.
• Tänk på att inte ringa i lunch- eller middagsrusning. Det kan ta lite tid att beskriva LCHF och en stressad person lyssnar sällan så bra.

Den 31 december lade jag upp bloggen Fett bra mat - bättre brödlös än rådlös. Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att jag tre månader senare skulle han närmare 600 besökare på en dag. (Kl. 23.40 står räknaren på 575 besökare.) Det är en inspiration för mig att så många är intresserade av att besöka min blogg och ta del av mina matvanor och min dotters bilder. Tack alla! Jag bjuder laget runt på tårta ;-)

Vill du ta del av doktor Dahlqvists kostråd eller kanske dela med dig till andra. Nu kan du kostnadsfritt beställa en färgfolder från Optimal förlag för att sprida kunskap om LCHF. Klicka på rubriken för att komma till en sida med beställningsformulär.

Idag åker jag och mannen iväg på en efterlängtad semester. Jag lämnar arbetet, datorn och tonåringarna hemma. Inga inlägg från mig under en vecka med andra ord.

Passa på att titta och lyssna på Gary Taubes föreläsning på Stevens Institute of Technology från den 6 februari 2008 här. Föreläsningen är på engelska. Filmen är 1 timme 11 minuter och 47 sekunder.

Gary Taubes är författare till boken "Good Calories, Bad Calories" där han skriver om den tveksamma vetenskapen bakom våra nuvarande allmänna kostråd.

Du som äter LCHF och önskar gå ner i vikt ställer dig kanske ibland frågan varför du inte gör det så fort eller så mycket som du önskar. Jag tappade 3 1/2 kg på ca 2 veckor men sedan gick det lite trögare. Nu har jag lite kvar till 10 kg och så har det varit i ca 3 veckor. Det finns många olika anledningar till varför det står stilla. Jag hittade en bra artikel på forumet Kolhydrater i Fokus som signaturen Andreaso är författare till. Läs gärna den om du söker svar på frågan i rubriken men kom också ihåg att simma lugnt.

Själv anser jag att LCHF är en kost, inte en diet. Jag försöker att ha en helhetssyn och tänker att mina hälsoförbättringar också väger tungt i sammanhanget :-)

Vad kul att ännu fler hittar hit. Det är både smickrande och lite skrämmande. Hur ska jag kunna leva upp till era eventuella förväntningar? Tur att jag gillar att laga mat och att jag har många recept kvar att dela med mig av.

Kokt ägg med räkor och majonäs

Förberedelser inför middagsbjudning behöver inte längre betyda att vi ska ha gäster. Några förberedelser gäller även när vi själva är bortbjudna på middag.

Ikväll ska vi bort till goda vänner och fira deras äldsta son som har fyllt 18 år. Jag har därför laddat med en sen lunch och rört ihop en sås som jag tar med mig för att middagen ska bli optimal för mig och dottern. Min kära vän Helena ska bjuda på kycklingspett så jag tror att min fetaost- och olivsås kommer att passa bra till.

Hur besvärlig får man egentligen vara som middagsgäst? Ska man behöva berätta för gud och alla människor om hur och varför man äter som man gör? Behöver man verkligen försvara sitt sätt att äta? Det finns tusen frågor och säkert tusen svar på varje fråga. En fråga jag ställer mig ganska ofta är när mina vänner ska tröttna på att bjuda hem mig på middag eftersom jag är så omständlig med maten ;-)

Hur gör du för att "överleva" middagsbjudningar? Dela gärna med dig under kommentarer hur du tänker och hur du gör!

Om du vill läsa alla inlägg från början klickar du på den 31 december 2007.

Jag vill passa på att tacka så mycket för alla kommentarer som hjälper till att göra detta till en levande blogg. Från början var den här bloggen bara tänkt som ett lättillgängligt sätt att spara mina nya LCHF-recept. Eftersom jag alternerar mellan så många olika datorer men för det mesta har tillgång till nätet så såg jag bloggen som en smidig lösning. Jag hade då inte rört mig särskilt mycket i bloggvärlden och visste knappt vad det handlade om. Att någon annan än de närmast sörjande kunde vara intresserad av vad jag skrev var inte något jag räknade med. Jag är så glad att det jag började göra för min egen skull också verkar vara värdefullt för andra. Tack ännu en gång alla ni som kommenterar. Det ger mig inspiration att fortsätta.

- Helena

Kostdoktorn, Andreas Eenfeldt, har lagt upp upp en artikel på sin blogg som ger svar på många nybörjarfrågor. Det är en lättfattlig introduktion till lågkolhydratkost som bland annat tar upp hur man kan komma igång. Klicka här så kommer du till hans blogg och den artikeln. 

Forumet Kolhydrater i Fokus skriver också om LCHF i sin artikel LCHF för nybörjare.

På samma forum hittar man också en inköpslista för nybörjare som kan vara till vägledning om man är ny.

Här hittar du en fin folder om LCHF som Karin20 är mamma till. Den förklarar snabbt och lätt grunderna till LCHF.

Tack min älskade dotter för att du fotar och illustrerar så fint till bloggen.
Puss
Mamma

Uttrycket att glida in på en räkmacka betyder ju att man får en favör man egentligen inte är förtjänt av. Just nu känns det som jag glider in på en räkmacka. Jag har sedan den 25 oktober 2007 gått ner närmare 10 kg utan att göra annat än att äta god mat som bättre kommunicerar med vad min kropp behöver; bra fetter och proteiner och lite kolhydrater.

På tal om att kommunicera så har jag bara en kommentar. Now we're talking! Jag har bantat med Viktväktarna, olika "universitetspulver", sjukhussoppor och annat över halva mitt liv och bara blivit fetare och sjukare. Nu äter jag bra och god LCHF-mat och blir bara smalare. Jag är dessutom sällan hungrig, blir fort mätt och känner mig oftast väldigt nöjd. Visst låter det för bra för att vara sant? Ja jag vet, men det ÄR sant. Många andra som äter LCHF-kost säger precis samma sak. 

På tal om räkmacka, så åt jag en sådan till frukost idag, men utan bröd förstås. Jag var tvungen att äta frukost ute och kom bara åt ett fik. Servitrisen och kallskänkan var utomordentligt seviceminded. De höjde inte på ögonbrynen en sekund utan gav mig allt jag bad om. Det satt ju inte i vägen att kaffet dessutom var gott. Jag hade säkert kunnat få kaffet toppat med vispgrädde också om jag hade velat, men jag nöjde mig med standardmjölk. Dit kommer jag att gå fler gånger!

Ett av mina mål med LCHF är att gå ner i vikt.

Min viktminskning går som på räls. Men det är inte direkt X2000 som trafikerar, snarare ett mjölktåg från 20-talet. Det tuffar på, sakta men säkert, för det mesta framåt även om det stannar ofta. Men jag mår så oförskämt bra med LCHF så jag passar helt enkelt på att bara njuta av resan, tittar ut genom fönstret och tänker att så småningom kommer jag väl fram till resmålet; att jag har så trevligt medan jag reser är ju faktiskt ganska förnämligt dessutom. Jag önskar alla andra lycka till på era resor också. Och kom ihåg det Karin Boye en gång så klokt diktade:

"Nog finns det mål och mening i vår färd -  men det är vägen som är mödan värd."