Här kommer då del ett i mina - såkallade - memoarer.

Den 19 juli 1963 föddes jag. Min bror var 2,5 år och min mamma skulle snart fylla 32år och pappa 31, bägge fyller lustigt nog den 1 augusti. Redan när jag kom hem från BB (Sabbatsberg) fick jag smeknamnet som sedan flitigt har används av alla – både släkt, chefer, lärare och vänner – Snurran. Det var brorsan som inte kunde uttala ordet ”syrran” rätt, han var ju inte så gammal..

Jag, 1969

Jag och Nisse, 1968 eller -69

 Vi bodde i en bostadsrättlägenhet på Harpsundsvägen  i Högdalen på den tiden

 Gården där vi bodde. Tjejen var en kompis till brorsan och hette Marie har jag för mig. Bakom henne ligger lekiset där jag och min bror gick.

Det var egentligen två lägenheter som var sammanlänkade, en etta bestående av en stor hall, toalett och ett stort rum, men inget kök eller kokvrå. Den andra delen av lägenheten var en tvåa med stor hall, klädkammare, sovrum, vardagsrum, badrum, stor matplats och ett ganska litet kök. Min mormor bodde ofta hos oss för att hjälpa mamma och pappa med hem och barnpassning. Hon hade en lägenhet i gamla stan, men jag minns inte att hon övernattade där särskilt ofta, men vi var där emellanåt och vattnade blommor och så. Mormor och min storebror sov i det stora rummet i ettan, jag sov i den lägenhetens hall. Mamma och pappa hade stora sovrummet i tvåan.

Alla vuxna i familjen jobbade och jag och min bror gick på lekis innan vi började skolan. Mamma jobbade som hemkunskapslärare, pappa var arbetsledare på Marabou, viket innebar arbete i tvåskift – varannan vecka jobbade han på förmiddagen 6-14.30 och varannan vecka på eftermiddagen 14.30-23.00.

 Mamma och pappa, 1968

 Mormor hade en butik, en mjölkaffär som låg på Stortorget i gamla stan och jobbade tider som passade in för att täcka upp när inte våra föräldrar var hemma – vilket pussel!

 Mormor, 1969

 Jag tror att mina föräldrar var väldigt tacksamma att mormor fanns där för att hjälpa, men jag har förstått i efterhand att mamma ibland kände sig lite utanför, hennes mamma blev mamma även till oss liksom.. Dessutom var det mormor som hade mest tid för oss och läste sagor, hon bakade och lagade ofta middagen – utom de veckor när pappa var hemma på kvällen för då var det oftast han som stod för middagslagning – han var ju hemma tidigast och därför var det naturligt att han började med maten. Det var för övrigt alltid pappa som handlade som jag minns det, det var ju han som hade bilen..

Där vi bodde fanns det ganska mycket barn, men otroligt nog ingen som var lika gammal som jag. De två jag lekte mest med var två killar (det fanns inte en tjej som ens var i närheten av min ålder på vår gård) den ena var ett år yngre än jag och hette Lars-Göran, den andra killen var ytterligare ett år yngre men jag minns faktiskt inte vad han hette..? Annars lekte jag mest med brorsan och försökte få vara med han och hans kompisar. Ofta var kompisarna ovilliga till att ha en liten tjej släpandes efter, så det var väl inte så ofta man fick vara med där. Ofta lekte alla barn på gården tillsammans, t.ex. ”vem är rädd för svarte man” eller ”indianer och cowboys” Den senare leken var roligast och mest spännande, då var vi uppe i en närbelägen skog som allmänt kallades ”fullis-skogen”, då kan ni ju gissa vad för folk man kunde träffa på där. Jag minns aldrig att jag var rädd för fullgubbarna, de var rätt oförargliga.

Jag lekte ofta ensam också, satt hemma och pysslade med småprylar. Jag lekte inte särskilt ofta med dockor, det enda jag minns är en lek där jag och min (leksaks)hund räddade en kidnappad tjej(docka), jag själv var förstås hjälten J

Nästan varje helg åkte vi ut till landet. Dit är det ungefär 12 mil, det ligger 3-4 mil nordost om Uppsala och har tillhört mammas sida av släkten sedan slutet på 1800-talet. När vi var små fanns det två hus på tomten, gamla stugan och nya stugan.

Nya stugan byggde pappa samma sommar som jag föddes, för då började det bli väl trångt att bo i den gamla som bara bestod av farstu, kök och en pytteliten kammare. Det nya huset fick ett stort vardagsrum, kök och två små sovrum och var byggd exakt efter måtten på en gammal ladugård som stod där innan, huset är alltså 12 meter långt J

Jag kan faktiskt inte minnas riktigt hur jag och brorsan sysselsatte oss där ute varje helg, det fanns inte särskilt mycket att göra egentligen, men vi hittade väl på egna lekar. Landstället ligger mitt i bondebygd och bönderna runt i kring hade vuxna barn. På vårarna gick ofta mamma, pappa, brorsan och jag bort till en stor bäck som rann fram ur skogen. Där kunde vi hålla på att påta och ”hjälpa” bäcken, befria den från stopp och is. Leken höll på i flera timmar och jag tror mamma och pappa hade minst lika roligt som jag och brorsan.

En kul sak jag minns att jag och min bror ofta gjorde när vi hade fått första bandspelaren i början på sjuttiotalet var att vi gjorde egna ”radioteatrar” Vi brukade lyssna på sommarlovsföljetongen i radion och blev inspirerade att hitta på egna storys. Till historien spelade vi in olika ljud för att få det hela mer verkligt, om det skulle vara båtljud  startade vi motorgräsklipparen och spelade in den t.ex. Vi hade jättekul i alla fall!

När det var fint väder försökte vi tjata oss till att få åka och bada. Det var inget vi kunde företa oss själva, för närmaste sjö, Rastsjön, ligger på betryggande avstånd, 6 kilometer bort. Mina föräldrar har väl aldrig älskat att ligga på stranden, men rätt ofta fick vi vår vilja igenom. Om vi åkte till Rastsjön så stannade vi väl ett par timmar, men ibland åkte vi på heldagsutflykt ända till Öregrund, dit är det nog ungefär 4-5 mil. Det var för övrigt i Öregrund jag lärde mig simma. Jag var fem år och brorsan och jag hade bestämt att vi skulle ha simtävling – ingen av oss kunde simma – men bara för att kunna vinna över bror min så lärde jag mig på några timmar, gissa om han var sur?

När jag var ungefär 7 år kom det ett ”sommar-barn” som bodde hos ”Tant Lisa” där vi brukade gå och köpa mjölk. Han hette Peter och var lika gammal som min bror.

Jag har för mig att han på något vis var släkt med Tant Lisa, som inte hade några egna barn. Vi hade mycket skoj ihop och att han bodde på en bondgård gjorde ju att även vi fick möjlighet att vara där lite mer, minns att vi var med och hämtade hö ute på åkrarna och att vi hjälpte till med att ta hem korna på kvällen t.ex. Peter bodde hos Tant Lisa flera somrar och några av lång-loven, till vardags bodde han i Kungsängen utanför Stockholm.

Här måste jag lägga in en kort parentes om Tant Lisa innan jag fortsätter historien. Hon var alltså både ogift och barnlös, viket inte hörde till vanligheterna sådär ute på landsbygden – särskilt inte bland bönder gissar jag. Till sin hjälp hade hon en ”dräng” som bodde hemma hos henne. Hon ville aldrig tillstå att han var mer än så, men jag undrar jag  ;-)  Han hette Kalle och hade en tvillingbror som hette Knut. Knutte var hemma hos Kalle och Lisa i stor sett varje dag och hjälpte till med gården han också, men han bodde i ett eget torp en bra bit där ifrån. Varje morgon kom han farande på sin gamla moped bort till Kalle och Lisa, sedan åkte han hem ett par timmar senare. När kvällen kom åkte han dit igen och åt middag, sedan for han hem för kvällen. Kalle var ”ofärdig” som man sa. Han hade sågat sig i benet vid något tillfälle och hade protes från strax under knäet och gick därför med käpp.

Peter och Nisse skjuter med sina trägevär, 1970

Peter och min brorsa, Nisse, ville förstås inte ha mig med jämt, ibland var de rent elaka faktiskt, så en dag när jag ”hade fått nog” av att vara ensam så tog jag mod till mig och gick bort till en gård som ligger drygt två kilometer från vårt landställe.  Jag hade hört av Tant Lisa att det ibland fanns några flickor i min ålder där som jag kanske kunde leka med. Jag tycker det var rätt modigt att gå ensam dit, för jag var bara 8år..

Just den där dagen som jag kom dit var det inga flickor där, men Tant Märta var snäll och bjöd mig på lite saft och kakor medan hon berättade att hennes barn-barn ofta var och hälsade på. Hon hade fyra stycken, två pojkar och två flickor. Flickorna var nästan i samma ålder som jag, en var ett år äldre, en ett år yngre. Pojkarna var det mer ”spridning på, den ena var fyra år äldre än jag och den andra lika mycket yngre

Några dagar senare gick jag dit igen i förhoppningen att någon av tjejerna skulle vara där, men det enda av barn-barna som var på landet den helgen var den äldre pojken, Ingemar, 12år. Jag tyckte att han var jättestor och höll på med väldigt spännande saker för han satt och mekade med en moppe! Jag hade inga som helst förhoppningar på att han överhuvudtaget skulle se eller tilltala mig – men det gjorde han och han var hur snäll som helst!

När jag berättade för Nisse och Peter om Ingemar när jag kom hem blev de väldigt avundsjuka  - JAG hade en ny kompis, en kille som var äldre än de och dessutom hade MOPPE. Nästa dag fick jag lov att ta med dem till Vintertorp där Ingemar´s mormor och morfar bodde. Ingemar tyckte nog att det var kul med några nya killar att lära känna, men JAG FICK VARA MED!

Ingemars syrror lärde jag känna så småningom, särskilt Marini, eller Mini som hon kallades, hon som var ett år yngre än jag. Men det är framförallt Ingemar som jag har umgåtts med genom åren – trots åldersskillnaden, vi träffas till och från ännu idag.