3/7, 3

Här kommer andra delen i mina såkallade memoarer

Jag trivdes ganska bra i skolan och hade lätt för mig – om man bortser från räkningen som jag aldrig varit kompis med. I ettan hade jag en bästis, Joanna. Vi lekte jämt, på långrasterna höll vi till i skogen bredvid skolan där vi lekte att vi hade djur som vi tog hand om – vargungar var ju så söta J Även efter skolan lekte vi, oftast gick jag hem till Joanna, vars föräldrar var så olika mina, de var ett finskt konstnärspar och ganska bohemiska, det var målningar och skulpturer i lera överallt i deras lägenhet. När vi gick i tvåan skiljdes föräldrarna och Joanna flyttade in till stan, så småningom tappade vi kontakten.

 

På hösten, när jag gick i tvåan flyttade också vi, men inte så långt att jag och min bror måste byta skola. Vi flyttade till Mölndalsbacken i Stureby.

Radhuset, som också var en bostadsrätt, var jättefint, mamma och pappa fick nog försaka rätt mycket för att få råd att flytta dit, kostnaden var abnorm i det närmaste, de fick betala 110 000, sedan skulle det betalas hyra dessutom! Mamma berättade flera år senare att deras budget var så snål att om någon av dem ens hade blivit sjuka de första åren så hade det gått åt skogen för dem ekonomiskt..

Jag trivdes i det stora huset

 

Mitt rum.1975

 

 fick ju eget rum och ett piano(!) men området trivdes jag aldrig i. Det fanns ännu färre att leka med, bara tre andra flickor, två av dem gick i min skola, men vi kom aldrig varandra riktigt nära. En av tjejerna umgicks jag iofs. ganska mycket med, men nära vänner blev vi aldrig. Felet var kanske mitt, hon gillade att tissla och tassla, dela hemlisar och sådant, men efter att hon vid ett tillfälle spred  mina till andra så beslöt jag mig för att inte dela mina med någon alls. Det gör jag inte ännu.

Piano spelade jag alltså, gick på lektioner i Kommunala Musikskolan och älskade varje minut av det.

 

jag vid pianot.1975 eller-76

 Jag blev tyvärr aldrig riktigt klok på notläsning – alla prickar, halvfyllda noter, flaggor och streck, jag blev inte klok på hur snabba noterna skulle vara, hur mycket min kära lärare, Nikolai Suursööt, än försökte lära mig. Däremot lärde jag mig en massa låtar utantill som jag gärna spelade upp för ”alla som ville höra” I sexan spelade jag upp för hela skolan vid ett tillfälle, det var femton låtar som jag körde, rakt av. Jag spelade för samma lärare i alla år och det var länge det – slutade först när jag väntade Fredrik, 21 år gammal.

 

Jag trivdes även med skolan i mellanstadiet, men någon ”bästis” fick jag aldrig efter Joanna. Jag var inte på något sätt utanför, men heller ej med i gemenskapen. Mest höll jag ihop med tre andra tjejer, men efter skolan var jag oftast själv, men jag trivdes ganska bra med det. På landet på helgerna var det annorlunda, då var jag nästan alltid omgiven av vänner. Det var mest brorsan och Ingemar, hans syster Mini som umgänget bestod av. Ibland var Ingemar ute på landet hos sin mormor och morfar utan vare sig föräldrar eller syskon. Ofta hade han med sig någon kompis från ”stan” (Uppsala) då istället. Den som oftast var med var Roffe och ibland var det en kille som hette Uno som följde med. De var bägge två lika gamla som min bror (1961`s årskull måste ha varit stooor) Det jag trivdes mest med var att jag där ute på landet helt kunde vara mig själv och att jag aldrig någonsin blev behandlad som en småtjej, bara som en i gänget.

Som sagt, i veckorna var jag rätt ensam – men trivdes med det. Brorsan och jag ringde ofta till Uppsala i veckorna för att prata med kompisarna och bestämma vad som skulle hända i helgen osv. Det gillades inte av föräldrarna som tyckte våra samtal var lååånga, svamliga och dyra, så vi började brevväxla med – främst Roffe – istället. Breven var helt galna och saknade ofta helt mening, det var liksom sporten i det hela (de var lika svamliga som samtalen) Ett tag hade vi olika teman, skriva längsta brevet (längs med toapapper) eller göra minsta kuvertet, en gång gjorde vi ett så litet att inte ens frimärket och adressen fick plats, så vi fick fästa en annan, större lapp i kuvertet..(det kom fram)

 

Somrarna spenderades inte bara ute på landet även om det var där vi var den mesta tiden, mamma var ju lärare och ledig hela sommarlovet. Vad vi gjorde där hela loven kommer jag knappt ihåg, men från sommaren när jag skulle fylla 12 var jag själv moppe-buren, så vi kunde åka till Rastsjön när vi ville. Brorsan hade fått en gammal vespa för något år sedan och nu, när han var 14 fick han en ny och jag kunde ta den gamla. Sommaren innan hade jag provat att köra första gången, men då ramlade jag och gjorde illa armen när jag skulle stanna moppen. Det gjorde ont i flera veckor sedan, men det vågade jag inte tala om hemma, då hade de kunnat förbjuda mig att prova igen ju.

Några somrar fick vi följa med pappa upp till norrland. Han skulle på anställningsintervjuturné i Marabous regi. Vi som familj fick följa med upp till bland annat Kiruna och bo på hotell, pappa intervjuade folk som eventuellt skulle flytta till Stockholm för jobb några timmar på dagen, sedan ”turistade” vi resten av tiden. Några somrar åkte vi på vanlig bil och campingsemester också

 

Vi övernattade i en kåta i Karesuando

 resorna gick alltid norr ut och ibland även in i Norge och Finland. Vi besökte Nordkap, Treriksröset

 

Treriksröset

 

tittade på midnattssolen, kastade snöboll på någon liten glaciär, campade vid ishavet och gick igenom en massa strapatser, ibland övernattade vi i bilen i någon färjekö. Det tyckte brorsan och jag var bra, för då fick man alltid en chokladkaka till frukost J

Sommaren efter, den mellan sexan och sjuan, gjorde jag min första riktiga utlandsresa och flygtur. Mamma och pappa hade gnetat ihop pengar så jag och Nisse kunde få åka på språkresa till England. Vi åkte ungefär samtidigt, men till olika städer. Brorsan åkte med en kompis, men jag var modigare än så (och hade väl ingen att åka med) så jag åkte ensam, dessutom som ensam svensk till familjen, för jag ville ju lära mig språket när jag ändå var där. Jag bodde i en stad som heter Ramsgate i en familj som samtidigt som mig också tog hand om två franska pojkar och en tysk flicka. Hon och jag fick dela rum och det gick bra. Tyvärr var hon klåfingrig och snodde min kamera innan hon åkte hem – jättemånga bilder gick alltså till spillo, men en filmrulle fick jag med mig hem i alla fall. Kameran såg jag aldrig mer. Tiden jag spenderade där var kul på alla sätt och vis, jag fick rätt snabbt kompisar i min språkresegrupp, men – som överallt annars – var jag yngst, de andra var några år äldre än jag. På dagarna var det inga problem med det, jag var ju van att umgås med äldre kompisar, men på kvällarna ville de gå på disco och det ville inte jag. Därför spenderade jag rätt mycket tid med den engelska familjen och det var väl inte heller så fel – jag lärde mig mycket engelska i alla fall J

Året därpå åkte vi också på språkresa, men då åkte både jag och Nisse till Eastbourne. Med på resan var även Ingemar, han och Nisse bodde i samma familj och jag i en egen även detta år. Dagarna spenderade jag med dem, men även detta år var jag ensam på kvällarna – Nisse och Ingemar var ute rätt mycket och festade, men, även om jag hade velat så hade jag aldrig tagit mig in på någon pub, jag var alldeles för liten och såg barnslig ut, så 18-årsgränsen hade varit svår att forcera, det var inte ens någon idé att försöka. Jag kände mig faktiskt rätt utanför denna sommar av den anledningen, hemma var åldern aldrig något problem när jag ville umgås med kompisarna.

 

Jag fortsatte att trivas ganska bra i skolan även i högstadiet, även om jag inte hade någon speciell ”bästis” då heller, jag umgicks i utkanten av en massa olika gäng, men kände mig inte riktigt hemma i något. På fritiden var jag ofta ensam nu också, annars hängde jag med brorsan och hans kompisar, vilket de sällan hade något emot. Ibland var vi hemma hos oss och ibland hos någon annan, det var väldigt sällan jag stack till fritidsgården, kände ingen gemenskap med folket där heller, men något, typ, disco var jag väl på.

På helgerna var det annorlunda, om vi var ute på landet hände det ofa att vi hade pappa till att skjutsa oss till Gimo-folkan (folkets hus) där de varannan vecka hade dans. I stora salen var det live dansbandsmusik och nere i källaren var det disco. Man kunde gå som man ville mellan dansgolven och det gjorde vi – och kul hade vi, det var mycket festande, dansande – och hånglande ;-)

Andra helger ville vi inte till landet och det hände ofta att mamma och pappa släppte av oss i Uppsala (Sunnersta) där Ingemar och Roffe bodde.

 Inte världens bästa bild på Ingemar..1975 eller-76

 

Vi sov alltid hos Ingemars familj, ibland övernattade ett helt hyde av folk där, då sov vi nere i ”pingis-rummet”. En del helger stannade vi även kvar hemma i stan. Då tog Ingemar och Roffe tåget till Stockholm och bodde hos oss istället.

 Roffe. Mycket snällare än han ser ut här   1976

 Vi var inte guds bästa barn, vi festade rätt rejält, fast alla höll ihop och såg till att alla kom hem som de skulle. Det var bara en gång som det blev lite ”fel”..

Vi var hemma i stan. Ingemar och Roffe hade kommit från Uppsala, någon kompis till var nog hemma hos oss för övernattning. Mina föräldrar var hemma, men ”höll sig på övervåningen” och vi satt nere i gillestugan. Där satt vi halva natten och spelade kort. Fram på småtimmarna fick vi för oss att gå ut på promenad. Vi gick bort till Högdalen (2,5 kilometer) och sedan tyckte jag att det kunde vara dags att gå hemåt igen, men de andra tyckte att vi skulle gå en omväg, över Högdalstoppen. Den omvägen skulle bli drygt två kilometer extra, men jag var trött och ville hem, därför skiljdes våra vägar. Jag var ju bara 13, 14 år sådär och förstod att inte gå mörka bakgator, även om de hade varit närmare, så jag följde bilgatan. Då stannade det en bil och de frågade vart jag skulle, ensam, mitt i natten.? Det visade sig vara en civilpolisbil och de tyckte definitivt inte att lilla jag skulle vara ute och gå (jag kan fatta vad de menar nu i efterskott) Så, jag fick skjuts hem av polisen den natten. Som tur var så var de snälla nog att inte väcka mina föräldrar som intet ont anade, det räckte med att jag kunde legitimera mig och att jag hade talat sanning om vem jag var J. Det kändes ju lite fräckt att berätta för grabbarna sedan, att jag hade fått skjuts hem av polisen…!

 

Så fort Ingemar hade fyllt 18år skaffade han körkort och bil. Det var kul, för då kunde vi ju ta oss längre bort när vi ville ut på ”galej” Ingemar tyckte det var kul att köra, så det gjorde honom inget att vara nykter när vi andra ”ölade” Ofta, på sommartid åkte vi till olika folkparker i Uppland, där var det alltid drag och bra musik. Dansbandmusiken var väl inte mycket för oss, men att se t.ex. Jerry Williams var alltid kul, sedan gick man förstås upp till dansbanan också.

Sommaren mellan åttan och nian hyrde jag, Mini, Agnetha (den andra syrran) och en tjej till en stuga en vecka precis utanför Forsmark.

 

Mini i en lånad båt vid Forsmark.1978

Vi badade och slappade på dagarna och på helgen kom brorsorna, min dåvarande kille Henke och några kompisar dit på fest. Det var ju förstås kul – men jag undrar hur våra föräldrar egentligen vågade släppa oss på det sättet..? Det var helt klart andra tider då..*hrm*

 

När jag gick i nian, på vårterminen, träffade jag Rolle. Jag hade råkat höra några klasskompisar stå och diskutera en fest som skulle vara på kvällen och jag – som aldrig blev bjuden på några – sa i förbigående: är det fest? Bra, jag kommer, hehe! Lena, som hade snackat om festen såg glad ut och sa genast att det skulle vara kul om jag gjorde det och efter lite övertalning så sa jag väl ja då.

Det var mest folk som jag inte kände där på festen, de flesta var något år äldre än jag. Jag kände dock igen flera som hade gått ur nian året innan på samma skola som jag gick. Jag satt väl mest och snackade med Lena som hade bjudit dit mig, men rätt var det var klev en kille in i rummet och frågade om någon ville smaka hans dricka?! Det var Rolle och jag svarade att om han bjöd på drickat, så kunde det väl knappast vara gott? Vi kom i samspråk och fastnade så att säga för varandra J På lördagsmorgonen åkte jag med föräldrarna till landet, men på söndagskvällen när vi kom hem ringde e av Rolles kompisar för att kolla om inte han, jag, Rolle och Lena (som killen var intresserad av) kunde träffas dagen därpå. Och det hade jag inget emot. Rolle och fortsatte att hänga ihop (som bekant) och även han blev kompis med Uppsala-gänget.

Jag blev också väldigt väl emottagen av Rolles familj och många lite längre helger och lov följde jag med dem upp till deras landställe i Horndal.

 Rolle och hunden Dino.1980

 

Så småningom började jag i gymnasiet. Jag hade valt och kommit in på samhällsvetenskaplig linje i Bandhagens gymnasium, Rolle gick i samma skola, fast på ekomomisk linje, så vi träffades en del även på rasterna. Om det var av den anledningen eller något annat vet jag inte, men jag kom aldrig riktigt in i klassgemenskapen. Två personer i klassen umgicks jag med flitigt, en kille och en tjej, resten av klasskompisarna var inte särskilt roliga att umgås med, jag tyckte de var snorkiga och otrevliga p många sätt och vis, så jag var glad att ha så lite som möjligt med dem att göra. Tyvärr hoppade båda mina bra kompisar av gymnasiet efter en termin – de trivdes inte heller i klassen – och jag pallade inte att gå kvar då. Vårterminen skolkade jag mig igenom, i väntan på att få byta program till hösten.

 

Till hösten började jag på nytt, i S:t Görans gymnasium inne i stan, på livsmedelsteknisk linje. Klassen var mycket mindre, linjen var yrkesinriktad, alla var trevliga och jag trivdes med skolan igen!

På sommaren där efter åkte Rolle och jag på vår första semesterresa ihop. Han hade tagit körkort och vi fick låna hans ena brors bil, sedan tog vi en tur till Gotland! En vecka var vi borta, vi försökte campa, men det var dåligt väder, vi bodde en natt hos Ingemar, som hade flyttat dit och jobbade på Gotland några år. Någon natt hyrde vi campingstuga också.

 

jag på Bungemuseét.1981

Vi kollade in allt från Fårö till Hoburgsgubben innan vi tog bilfärjan över till Öland och åkte hemåt.

I tvåan i skolan valde jag inriktning mot storhushåll och fick en del nya klasskamrater. Jag trivdes fortsatt i skolan, men det knakade ett tag mellan Rolle och mig. Jag var lite osäker på om jag ville hänga ihop med samma kille ”hela livet” och ville röra på mig lite och var dessutom en aning uppvaktad av en kille i klassen, så jag gjorde slut med Rolle.

Han gav inte upp så lätt dock; han var ju bra kompis även med min bror och ”höll sig i närheten” så att säga..Nå, jag märkte efter, typ, tre veckor att gräset inte var grönare på andra sidan stängslet – och den där killen inget att hänga i julgranen för han flirtade med andra tjejer så fort han fick chansen..och då fanns Rolle där igen, som tur var J

 

Postat i: Mina memoarer  Permalink   Kommentarer [2]