I Star Wars (1977) utspelar sig en av scenerna på Dödsstjärnan där Ben ger sig ut på ett våghalsigt uppdrag. I scenen muttrar Chewbacca något till Luke Skywalker, varpå Han Solo svarar "Boy, you said it, Chewie." Backstage-material avslöjar att vad Chewbacca säger är "The old man's gone mad."

Inför arbetet med The Terminator (1984) var den amerikanske skådespelaren och fotbollsproffset O.J. Simpson påtänkt till titelrollen, men filmens producenter ansåg att han såg för trevlig ut för att vara trovärdig i rollen som en kallblodig mördare. Elva år senare drogs Simpson inför rätta för mordet på sin före detta hustru och en bekant och frikändes efter en tio månader lång rättegång. 2007 åtalades Simpson igen, denna gång för bland annat väpnat rån, inbrott och kidnappning. Han dömdes till 33 år i fängelse.

Ibland träffar man på guld av en tursam slump - kolla in videon nedan och njut!

När Halle Berry accepterade en roll i Swordfish (2001) skulle karaktären göra en nakenscen som skådespelerskan bara gick med på att göra för att komma över sin rädsla för nakenscener - och 500 000 dollar utöver hennes ursprungliga lön på två miljoner.

Under inspelningen av The Wrong Man (1956), där Henry Fonda spelade huvudrollen, ägde scenen där karaktären Manny Balestrero hamnar i fängelse rum i ett riktigt fängelse. I scenen kan en av fängelsekunderna höras skrika "What they'd get you for, Henry?"

Jack Nicholson är känd för att ösa beröm över alla han jobbar med i samband med en filminspelning, men när han spelade in The Raven (1963) jämsides Peter Lorre, Vincent Price och Boris Karloff, var det en i filmstudion som inte åtnjöt samma behandling - nämligen den korp som utgör titelkaraktären. Enligt Nicholson uträttade fågeln sina behov på alla som var inom räckhåll, men föredrog Nicholson själv. Skådespelaren sa vid ett senare tillfälle följande om sin bevingade motspelare: "I would look down when the raven flew off my shoulder, and it would be covered in poop. I hated that bird."

När Charles Laughton erbjöds rollen som en hjärtsjuk man i Witness for the Prosecution (1957) tvekade han angående hur han skulle kunna spela rollen. I ett vågspel med morbida vibbar beslöt han sig för att simulera en hjärtattack i sin egen pool, som ledde till att hustrun Elsa Lanchester drog upp honom ur poolen och han förklarade sitt trick och tog rollen. Lanchesters reaktion är okänd - men hon kom att spela karaktärens privatsköterska!

Charles Laughton och Elsa Lanchester i Witness for the Prosecution (1957)

Tillsammans med The Twilight Saga: Eclipse (2010) fick The Last Airbender (2010) hela nio Razzienomineringar följande år. M. Night Shyamalans actionäventyr om den unge Aangs äventyr i en mystisk värld nominerades i varje kategori förutom två, och gick till slut hem med fem "vinster", bland annat för Worst Picture of the year.

Ridley Scotts kommande film Prometheus (2012), där en grupp forskare söker nyckeln till människans ursprung och upptäcker en fiende som hotar hela mänskligheten, avsågs ursprungligen som en prequel till Alien-filmerna, där Noomi Rapace redan hade valts ut till en av de fem huvudrollerna. Regissören tänkte i slutänden om och gjorde Prometheus till en helt fristående film, även om referenser till Alien-filmerna kvarstår. Bland annat fullföljs principen enligt vilken androiderna ges namn i alfabetisk ordning. I Alien (1979) kallas androiden Ash, i Aliens (1986) och Aliens 3 (1992) kallas han Bishop, i Alien: Resurrection (1997) heter han Call, och i denna film David.

Noomi Rapace i Prometheus (2012)

I House of Dark Shadows (1970), filmen som baseras på den populära kultserien med samma namn, spelar Jonathan Frid rollen som Barnabas Collins, vampyren som befrias ur sin kista och släpps lös i en modern värld där han planerar att ta reinkarnationen av sin döda fästmö som brud. När makeupartisten Dick Smith skapade den gamle Barnabas yttre använde han, för att spara tid och pengar, samma peruk som han skapat åt Dustin Hoffman i Little Big Man (1970).

Jonathan Frid i House of Dark Shadows (1970).

I samma takt som filmindustrin i andra länder växte sig allt starkare väcktes idén att upprätta svenska biografer. De första filmvisningarna i Sverige ägde rum vid industri- och slöjdutställningen i Malmö under sommarmånaderna 1896. Medan denna utställning pågick besöktes Stockholm av den tyske filmpionjären Max Skladanowsky som skapade den första spelfilmen upptagen i Sverige. Då Skladanowskys kamera arbetade med två bildband kunde filmen inte visas på svenska biografer, eftersom ingen projektor kunde hantera den nya bildstorleken. Det var först ett år senare som den svenske Oscar Halldin spelade in en film i Sverige.

"'Omkostnaderna var inte stora', berättade bioägaren E. A. Broberg som varit med sedan 1903. 'Maskinisten hade 100 kronor i månaden, pianisten lika mycket i månaden, portier och vaktmästare 20 kronor i veckan ... Lördagar och söndagar gavs ända upp till 8 föreställningar och vi kunde köra in ända upp till 800 kronor i veckan.'"

Källa: Svensk film före Gösta Berling

Detta gällde Helsingborgs första bio som drevs i Hotell d'Angleterres källarvåning med 75 platser. Filmerna som visades kom från en mängd olika leverantörer och gick på 8-12 öre per meter och vecka. Dessa visades på halvtimmesföreställningar. Med god tillgång på filmer tjänade biografer över hela landet mycket på denna verksamhet

Kvartersbion Rio är en av Stockholms sista återstående kvartersbiografer som invigdes 1943, gick över i privat ägo 1973 och numera ägs av Folkets Hus och Parker.

The Artist (2011), som gjorde succé på Oscarsgalan i februari med tio nomineringar och fem vinster, har hämtat grepp och inspiration från mängder av klassiska filmer. Frukostscenen mellan George och Doris är ett tribute till ett nästan identiskt montage i Citizen Kane (1941), filmens produktionsdesign har inspirerats av F.W. Murnaus klassiker Sunrise: A Song of Two Humans (1927) och City Girl (1930), och i scenen där George Valentin tittar på en av sina gamla filmer är filmen ifråga den riktiga stumfilmen The Mark of Zorro (1920). Stumfilmsskådespelaren Douglas Fairbanks var en sådan ledande filmhjälte som George Valentin framställs som i The Artist. I en scen där Douglas Fairbanks syns i närbild har han ersatts med Jean Dujardin, som porträtterar George Valentin i The Artist.

50/50 (2011) skildrar en ung man som, efter att ha fått beskedet att han har cancer, försöker besegra sjukdomen med hjälp av sin bäste vän. Filmen inspireras av den sanna historien om hur filmens manusförfattare Will Reiser fick cancer i tjugoårsåldern, och fick hjälp att hantera sjukdomen av Seth Rogen, som spelar Joseph Gordon-Levitts vän Kyle i filmen. Men vissa detaljer i den sanna historien har ändrats i filmen - faktum är att Reiser berättade för Rogen om sin diagnos när den senare satt på toaletten.

I början av inspelningen av västernfilmen Giant (1956) gick motspelarna Rock Hudson och Elizabeth Taylor ut för att ta en drink och bekanta sig med varandra. En drink blev till flera, och träffen avslutades inte förrän klockan tre på natten. Dagen därpå startade inspelningen halv sex på morgonen, men som tur var skulle de spela in en okomplicerad scen utan dialog, där karaktärerna kastade trånande blickar på varandra. När scenen spelades in var Hudson och Taylor fullt fokuserade på att inte kräkas av alkolholintaget, men medarbetare i studion sägs ha brustit i gråt av deras övertygande kärleksfulla ögonkast.

Henry Fonda spelade titelrollen i Young Mr. Lincoln (1939) efter olika bud fram och tillbaka. Han avböjde ursprungligen för att han inte trodde sig "kunna porträttera en så stor man", men tänkte om efter att, på regissören John Fords inrådan, ha gjort ett screentest i full kostym och makeup. Även efteråt menade Fonda att det kändes som om han "spelade Jesus Kristus själv på film".

Henry Fonda i Young Mr. Lincoln (1939)