Dagen efter en kryptisk mardröm tillbringar den unga universitetsstudenten Casey Beldon (Odette Annable) kvällen med att sitta barnvakt åt sina grannar. Friden är total tills hon hör mystiska ljud från barnkammaren och går upp för att undersöka det. Hon upptäcker familjens fyraårige son stå lutad över sitt yngre syskons spjälsäng med en spegel som han utan förvarning attackerar henne med. Detta är bara början på Caseys märkliga och skrämmande syner och vetskapen om att en mystisk pojke hemsöker henne. Vad hon inte vet är att hennes egen släkt bär svaret på gåtan - och att mysteriet sträcker sig långt tillbaka i tiden.

The Unborn (2009) är ytterligare en film i mängden som eggar på fasan med hjälp av speglar - men efter att ha sett den lysande The Broken (2008) kommer mina krav på detta element alltid att vara väldigt högt. Denna estetiskt tilltalande skräckfilm etablerar utan tvekan ett antal pulshöjande scener, men är för oregelbundet placerade för att skapa en skräckinjagande helhet. Jag får snabbt ett bra intryck av The Unborn, vars starka inledning med ett njutningsfullt skrämmande bildspråk och strama scenuppbyggnad skapar en tät stämning och säger mycket med få medel. Tyvärr är den korta inledningen filmens starkaste parti. Från den här punkten tappar konceptet snabbt sin slagfärdighet, och utvecklar sig till en rysare bland många som mot slutet, och trots snabba visuella pärlor drygt 50 minuter in i filmen, bara blir mer och mer utdragen.

Jag kan dessutom inte låta bli att stressas av att storyn fortskrider så pass snabbt. Med en lugnare ton och lugnare karaktärsutveckling hade The Unborn förmodligen kunnat bli lika minnesvärd som helhet som den vinnande inledningen får till på mindre än fem minuter. Filmen förlorar dessutom enormt mycket på den konstlade storyn som tar en mängd krystade svängar och driver spänningen mot botten. Baserat på trailern - där alla de starkaste ögonblicken i filmen redan har visats - fick jag en helt annan bild av vad filmen skulle handla om.

Men mitt tålamod prövas också av Odette Annables okarismatiska framträdande i huvudrollen. Hennes skildring är adekvat, men cementerar också intrycket av The Unborn som en slarvig, föga intelligent skräckfilm vars sista tjugo minuter knappt fungerar som något annat än ett sömnmedel - och den där twisten var kanske en bra idé på papperet, men levererades som ett sömnpiller.

Men nog med kritik - någonstans i mitten av filmen tittade Gary Oldman och Jane Alexander fram i två (beklagligt små) biroller, och plötsligt var skådespeleriet mycket mer minnesvärt.

FF

"Jumby wants to be born now."

Filmografen gratulerar ...

... Archie Panjabi, som föddes den 31 maj 1972. Den indiska skådespelerskan som föddes i England har efter en av sina tidigaste roller i East Is East (1999) medverkat i rosade filmer som The Constant Gardener (2005) och A Mighty Heart (2007). Panjabi fyller i dag 40 år.

Archie Panjabi i A Mighty Heart (2007)

F. Scott Fitzgeralds roman om en ung miljonär i 1920-talets Amerika och om tidens korrupta omvälvningar får nytt liv i Baz Luhrmanns kommande romantiska drama med samma titel som en av de främsta amerikanska romanerna genom tiderna. The Great Gatsby (2012) tar vid när Nick Carraway (Tobey Maguire) blir vittne till sin granne Jay Gatsbys (Leonardo Dicaprio) växande imperium - och om sprickorna i fasaden som omintetgör den amerikanska drömmen. I övriga roller ser vi Carey Mulligan, Isla Fisher och Joel Edgerton i filmen som tyvärr inte kommer till svenska biografer förrän tidigt nästa år. Fitzgeralds roman har filmatiserats med varierande grad av anpassning fyra gånger tidigare, senast i samband med The Great Gatsby (1974) med Robert Redford, Mia Farrow och Sam Waterston i rollerna.

Som många andra skådespelare inledde Kevin Spacey sin karriär inom teatern - närmare bestämt på New York Shakespeare Festival. Den minimala rollen som en budbärare i en uppsättning av Henry VI var startskottet för en teaterkarriär, som under festivalens Joseph Pepps ledning direkt ledde Spacey vidare till Broadway-debuten i Henrik Ibsens Ghosts (originaltitel Gengangere).

Att Spacey var så pass lockad av teatern var inte heller förvånande med tanke på att hans skådespelaridol och framtida mentor Jack Lemmon arbetade jämsides honom i en Eugene O'Neill-uppsättning 1986. Även när Spacey kom att arbeta mer och mer inom film dröjde han sig samtidigt kvar inom teatern - så sent som 1999 medverkade han i ytterligare en av Eugene O'Neills pjäser, den här gången The Iceman Cometh.

Kevin Spacey i American Beauty (1999)

Spaceys filmkarriär kom att blomstra ungefär samtidigt som hans arbete inom teatern började löna sig. 1986 gjorde han en liten roll i dramakomedin Heartburn (1986), och till en början uppfattades han inte som en ledande skådespelare. Det var fört efter att ha spelat en skurkroll i TV-serien Wiseguy (1987) som han började typecastas som en mörk, manipulativ karaktär. Det var på denna väg som han gjorde sin första kanske mest uppmärksammade roll i The Usual Suspects (1995). Den rollen gav Spacey en Oscar för Bästa Manliga Biroll och gjorde honom till ett välbekant namn inom filmindustrin. Samma år porträtterade han den kalle seriemördaren i Se7en (1995), och var vid det laget så välkänd att han insisterade på att hans namn inte skulle stå med på filmpostern, för att tittarens koncentration inte skulle rubbas i väntan på att han dök upp i historien.

Filmer som L.A. Confidential (1997) och Midnight in the Garden of Good and Evil (1997) fortsatte en vinnande trend, och två år senare gjorde Spacey en av sina mest hyllade roller genom tiderna - som den frustrerade knegaren och förortsfadern Lester Burnham i American Beauty (1999). Han belönades med ytterligare en Oscar, i kategorin Bästa Manliga Huvudroll. Fyra dagar efter filmens premiär på amerikanska biografer fick Spacey sin stjärna på Hollywood Walk of Fame.

Med tiden har Spacey spelat färre och färre mörka karaktärer - men med tanke på att han har kommit att bli en av Hollywoods mest omtalade och väletablerade skådespelare finns det lite han inte kan göra.

"The less you know about me, the easier it is to convince you thay I am that character on screen. It allows an audience to come into a movie theatre and believe I am that person."

Kevin Spacey och George Clooney i The Men Who Stare at Goats (2009)

 Från vilken film kommer följande citat?

"No! You're dead! We killed you!"

"You know what they say. 'You just can't keep a good guy down."

Ledtråd: Åtta år efter sitt möte med en mördare i en oskuldsfull skepnad konfronteras en 16-årig pojke med sin ärkefiende på nytt - och det är upp till honom att rädda ett annat intet ont anande barn från samma öde.

The Mosquioto Coast (1986) utspelar sig i en uppbyggd stad i Belize i Centralamerika, dit familjen Fox beger sig för att söka sin lycka i grundandet av en isfabrik. Under konstruktionen av staden i Belize upptäckte filmteamet ett Mayatempel. Upptäckten rapporterades till myndigheterna som märkte ut platsen som en viktig fyndplats.

Stanley Kubricks andra långfilm, efter krigsdramat Fear and Desire (1953), var film noir-rullen Killer's Kiss (1955). Killer's Kiss blev, i likhet med några andra av Kubricks tidigaste filmer, överglänst av framgångarna från senare projekt. Vid en närmare titt på Killer's Kiss är det inte så förvånande, eftersom den konstlade storyn inte är särskilt minnesvärd. Men som ofta har varit fallet, och som regissörer långt före Kubricks tid har upptäckt, är utförandet minst lika viktigt som innehållet.

För samtidigt som jag aldrig är särskilt intresserad av det faktiska händelseförloppet, med romantiska förväxlingar, yrkesmördare och klumpiga kidnappningar, är det desto mer spännande att följa den kryptiska berättarformen redan från den inledande bildrutan, där en man väntar på sin flickvän på en tågstation och genom återblickar skildrar sitt dramatiska förflutna. Så samtidigt som Killer's Kiss inte är särskilt minnesvärd ur ett filmhistoriskt perspektiv tycks den ha utgjort en språngbräda för Kubricks starkare filmer - faktum är att filmen spelades in på en så låg budget och utan tillstånd att filma på vissa offentliga platser att inspelningen fick skötas utan avspärrningar, och i hemlighet från ett fordon på avstånd. Men detta var också den sista filmen som Kubrick regisserade som inte baserades på en tidigare publicerad roman eller novell. Till och med jag, som är intresserad av film noir-fenomenet och därmed har ganska höga krav, är märkligt fäst vid den här utforskande juvelen.

För många förknippas Terry Gilliam förmodligen först och främst med Monty Python-filmerna Monty Python and the Holy Grail (1975) och Time Bandits (1981). Men den spejsade filmskaparen har varit involverad i många andra minst lika fantasifulla, absurda och säregna filmprojekt, både som regissör och som manusförfattare. Fisher King (1991) var Gilliams mest uppmärksammade film sedan Monty Python-tiden, där Robin Williams och Jeff Bridges spelade mot varandra i en dramakomedi om en avdankad DJ som försöker sona sina misstag genom att sträcka ut en hand till en hemlös man utan hopp. Men det är i Fear and Loathing in Las Vegas (1998), där Gilliams regi och manus frodas i Raoul Dukes och Dr. Gonzos äventyr i dimmor av alkohol och droger i ett glittrande Las Vegas.

Föga förvånande för regissören med smeknamnet Captain Chaos - en av Gilliams senaste filmer är The Imaginarium of Doctor Parnassus (2009), regissörens kanske mest utflippade projekt hittills. Efter den filmen har Gilliam regisserat två kortfilmer, The Legend of Hallowdega (2010) och The Wholly Family (2011).

"There's a side of me that always fell for manic things, frenzied,
cartoony performances. I always liked sideshows, freakshows. Jerry Lewis
was a freakshow...Absolutely grotesque, awful, tasteless. I like things
to be tasteless."

När den åttaåriga Leslie Whitehead (Ryan Simpkins) är på väg hem från skolan blir hon upplockad av två främmande män (Tom Arnold, Kevin Zegers) som hävdar att hennes pappa har bett dem att ta hand om henne medan han och modern är borta. Tillsammans med den jämnårige Donnie (Evan Ross) genomlider hon år av fångenskap och sexuella övergrepp, tills hon och Donnie vid 17 års ålder (Gillian Jacobs, Jermaine Scooter Smith) lever på existensminimum på San Diegos gator. Men det är först när Leslie söker sig till ett stödboende för att ändra sin livsstil innan det är för sent som hon kommer underfund med några fundamentala sanningar och lever sitt liv på sina egna villkor.

Ni får ursäkta Filmografen för detta - men den här texten kan bara läsas som en halv recension, eftersom jag, för första gången i världshistorien, inte lyckades ta mig igenom mer än hälften av filmen. För Gardens of the Night (2008) framstår vid första anblicken som ett intressant drama, men ju längre jag tittar, desto mer går det upp för mig att det jag följer saknar en fundamental ingrediens - nämligen en slutgiltig destination. Försök att berätta historien på en kryptisk ton bäddar visserligen för en smått olycksbådande inledning, och de långa, oavbrutna scenerna bidrar snabbt till den fängslande stämningen.

Men problemet är att filmen som helhet inte fullföljer den skickliga inledningen. Storyn håller aldrig vad den lovar, eftersom materialet är så onyanserat. Det räcker med att se mindre än fem minuter av filmen för att inse exakt vad som väntar - och det är inget problem med det i sig. Men när man försöker få detta att framstå som ett mysterium, utan att lägga ner arbete på detaljerna. uppenbarar sig hela filmen som en föga engagerande, och fullständigt antiklimaktisk, upplevelse.

Så jag har inte mycket gott att säga om Gardens of the Night - delvis eftersom intrigen är så pass skral. Men det är inte särskilt förvånande att det förhåller sig på det här sättet, med tanke på att regissören Damian Harris har baserat filmen uteslutande på två år lång research om prostituerade, hallickar, poliser och kidnappningsoffer och ägnat för lite tid åt att utveckla en story som går att filmatisera. Jag undrar hur filmmanuset egentligen såg ut.

F

Filmografen gratulerar ...

... John C. Reilly som föddes den 24 may 1965.  Skådespelaren som har slagit mynt av sin sångröst fick rollen som Amos Hart i Chicago (2002) efter att ha skickat en video på sig själv framförandes en sång till regissören Rob Marshall. Reilly fyller i dag 47 år.

Tom Cruise är ett hett ämne i remake-industrin - snart efter offentliggörandet att han skulle medverka i remaken av Van Helsing (2004) avslöjades att han också har visat intresse för en av MGM:s många nyinspelningar. Bland nyinspelningarna av Carrie (1976), Poltergeist (1982) och Robocop (1987) väntar nämligen The Magnificent Seven, en ny version av John Sturges klassiska västernfilm med Steve McQueen, Charles Bronson och Eli Wallach i några av de ledande rollerna. Den är i sin tur en amerikansk version av Akira Kurosawas Seven Samurai (1954). 

The Magnificent Seven (1960)

Filmfestivalen i Cannes är i full gång 16-27 maj i år - ni kan läsa mer här. Den anrika festivalen markeras i år inte minst av Wes Andersons senaste film Moonrise Kingdom (2012) som öppnade hela festivalen och inledde elva glammiga dagar i filmens tecken.

Både Anderson och en handfull av de ledande skådespelarna var närvarande i Cannes på premiärkvällen, bland annat Edward Norton, Bruce Willis, Tilda Swinton och Anderson-veteranen Bill Murray, och de båda unga huvudrollsinnehavarna Jared Gilman och Kara Hayward. Anderson senaste dramakomedi är visserligen lika spejsad och humoristisk som hans tidigare filmer, men skildrar allvarliga teman under ytan - i form av två ungdomars lättsamma Romeo och Julia-story. Till och med Fantastic Mr. Fox (2009) lyckades med detta, trots att de ledande karaktärerna bestod av animerade rävar, grävlingar, möss och råttor som slår sig ihop för att överlista den ränksmidande människan - som kort och gott heter Scoundrel.

Moonrise Kingdom, där de tolvåriga Sam och Suzy flyr sin hemstad i New England för att få vara tillsammans, och en skallgångskedja av dysfunktionella vuxna samlar sig för att hitta dem, har svensk biopremiär den sjätte juni 2012.

Från vilken film kommer följande citat?

"Out of order? I'll show you out of order. You don't know what out of order is, Mr. Trask. I'd show you, but I'm too old, I'm too tired, I'm too fucking blind. If I were the man I was five years ago, I'd take a flame thrower to this place."

Ledtråd:  När en privatskoleelev i New Hampshire tar ett extraknäck som sällskap åt en blind man med samarbetssvårigheter leder arbetet till en oväntad vänskap.

I Star Wars (1977) utspelar sig en av scenerna på Dödsstjärnan där Ben ger sig ut på ett våghalsigt uppdrag. I scenen muttrar Chewbacca något till Luke Skywalker, varpå Han Solo svarar "Boy, you said it, Chewie." Backstage-material avslöjar att vad Chewbacca säger är "The old man's gone mad."

Filmografen planerar en enkätserie om läsarnas filmfavoriter som kommer att publiceras på bloggen under ett antal veckor här framöver. Någon som har lust att rosa och risa allt inom film? Maila mig på filmografen@hotmail.com.

Långt innan den enormt framgångsrika The Avengers (2012), som redan har spelat in gigantiska summor i USA, var Joss Whedon med på ett hörn av den hypade The Cabin in the Woods (2011). Den efterlängtade skräckfilmen om fem ungdomars (Chris Hemsworth, Kristen Connolly, Anna Hutchison, Jesse Williams, Fran Kranz) veckohelg i en isolerad stuga i skogen startar som en avkopplande semester, men när de upptäcker en mystisk källardörr som går upp av sig själv kan de inte låta bli att undersöka vad som finns där nere. Vistelsen tar en föga angenäm tvist när de läser högt ur en mystisk bok, ovetande om att de har varit övervakade sedan de satte en fot i stugan. 

Men oavsett hur mycket som satsades på The Cabin in the Woods, var det långtifrån säkert att filmen skulle visas på bio i Sverige. Efter premiären i USA i april togs filmen bort från svenska biografer med förklaringen att den i stället skulle släppas på DVD i augusti, men vid det laget hade filmen redan byggt upp så höga förväntningar, och så högt tryck på distributörerna, att de vek sig för grupptrycket och beslöt att visa filmen på bio.

En av årets mest efterlängtade filmer har regisserats av Drew Goddard, med manus av regissören och Joss Whedon. The Cabin in the Woods har skrämt slag på den svenska biopubliken sedan den 18 maj - du har väl inte missat den? Kolla in trailern som har fått världen att jubla.

Mycket har hänt sedan jag förklarade min kärlek till den kommande Spider-Man-filmen, The Amazing Spider-Man (2012), som jag bloggade om i början av februari - kolla in inlägget här. Thrillern om Peter Parkers mytomspunna ursprung och hans föräldrars mystiska öde kommer till svenska biografer i juli. Men vi kan redan nu kolla in en förhandstitt på en av sommarens storfilmer med Andrew Garfield i titelrollen - i 3D till och med! Titta och längta.