Min förkärlek för 1960- och 1970-talet i musikväg har visserligen gjort mig något negativt inställd till det idéfattiga 1980-talet, men Friday the 13th (1980) är i mina ögon ett av undantagen. I denna serie inlägg har jag medvetet valt att enbart dela med mig av filmmusiken och inte någon av filmscenerna, eftersom scenerna i min erfarenhet ibland inte är särskilt bra matchade med den skräckinjagande musiken, men i Friday the 13th är musiken och miljöerna perfekta komplement till varandra där ingen del går att undvara. Det är någonting med den isolerade skogsmiljön och den oregelbundna melodin som passar som hand i handske och där jag får bilden av att scoret plockar upp naturliga inslag ur miljön och inkluderar dem i stycket. Den snirkliga musiken tycks förkroppsliga Mrs. Voorhees, och i synnerhet Jasons i de senare filmerna, jakt på de intet ont anande ungdomarna där mördaren trevar sig fram genom skogarna för att tillfredsställa ett omåttligt hämndbegär. Och det där "kväkande" ljudet som jag av någon anledning associerar med en ondskefull syrsa får mig att spänna mig i andlös väntan på att karln med hockeymask ska smyga fram och knacka mig på axeln. Spooky shit.
Postat i: Filmhistoria Permalink Kommentarer [1]
Oj, vad kul! Här tycker vi helt olika. Jag tycker musiken till samtliga filmer är hemsk, med vissa undantag, bl a vill jag minnas ett rätt okej pianotema i sjunde filmen. :D
Skrivet av BlueRoseCase den 03 augusti, 2011 kl. 18:32 #