Familjen Armstrongs lilla dotter Daisy kidnappades och mördades av en okänd gärningsman 1930, och som resultat krossades hela familjen. Fem år senare sammanfaller Hercule Poirots (Albert Finney) resa med Orientexpressen från Istanbul med det mystiska mordet på en industrimagnat (Richard Widmark) som bara timmar innan sin död försökte anlita Poirot som livvakt - mannen visste att han befann sig under hot. Mordet upptäcks morgonen därpå, när tåget har fastnat i snömassorna, och Poirot kastar sig direkt in i fallet. Men sanningen är mycket mer invecklad än han kan föreställa sig.

När jag i ren tristess plockade ut den här DVD:n ur familjens filmsamling hade jag, ynkligt nog, ingen aning om att Sidney Lumet, en av mina favoritregissörer, hade gjort den. Så när förtexterna rullade förbi och upplyste mig om detta var plötsligt mina förväntningar på vad jag tidigare utgick från var en stelbent deckare ett snäpp högre - och filmen om den berömde belgiske detektiven klarar prövningen.

När Hercule Poirot kliver på Orientexpressen fem år efter ett barns kidnappning och tragiska död gör han det med vagnen full av passagerare som snart ska dras in i en mystisk mordgåta. Och det dröjer inte länge förrän Poirot, till vilken Albert Finney är förklädd bortom all igenkännlighet, riktar vaksamma ögon mot samtliga av sina medresenärer - och därmed är cirkusen igång.

Det ska påpekas att för en filmtittare som jag, som aldrig har varit så insnöad på deckare varken i film- eller bokform, är problemen med en så pass gammaldags detektivhistoria som Murder on the Orient Express (1974) förmodligen mindre än för de av oss som tittar på den här sortens film regelbundet. För visst tar det lite tid att vänja sig vid den långsamma tonen, det ivriga munvädret och de verbala duellerna som har blivit Sidney Lumets njutningsfulla signum, men på det stora hela är det detta som gör filmen så pass lyckad i mina ögon. Jag har inte sett en deckare som denna - den bryter av från normen och motbevisar mina förutfattade meningar. För visst är detta en deckare, men i grund och botten är det en snygg och underhållande film med rik scenografi, som erbjuder mer än bara en fråga om vem som är skyldig till brottet. Kombinerad med subtil humor i en mängd vassa meningsbyten växer sig Mordet på Orientexpressen bara mer lockande.

Och med en grädda av utmärkta skådespelare är det svårt att inte bli medryckt i denna intriganta gåta. Visst svajar skådespelet här och var, men med trumfkort i form av Albert Finney, Lauren Bacall, Anthony Perkins, Sean Connery, Vanessa Redgrave och Ingrid Bergman räddas mycket bara i gestaltningarna av de olika mordmisstänkta. Och det är sant att bakgrunden till mordet och upplösningen på mysteriet inte riktigt lägger sig tillrätta - att det hela är föga övertygande och några avgörande pusselbitar saknas - men på det stora hela har Sidney Lumet ännu en gång skapat en njutningsfull, spännande och tänkvärd film. Till och med det otippade slutet, vilket jag fortfarande inte är säker på om jag gillar eller ej, gör ett gediget intryck som ytterligare en skarp film av en sylvass regissör. Med det i åtanke är trean självklar.

 "Then how did you know it was a man?"
"Because I've enjoyed very warm relationships with both my husbands."
"With your eyes closed?"
"That helped."

FFF

Filmografen gratulerar ...

... Andy Garcia, som föddes den 12 april 1956 på Kuba. Garcia föddes i själva verket som en siamesisk tvilling. Tvillingen var ungefär lika stor som en tennisboll och opererades bort, och allt som återstår är ett ärr på Garcias axel. Skådespelaren är aktuell med bland annat det historiska dramat Cristiada (2011). Han fyller i dag 56 år.

Andy Garcia i Ocean's Thirteen (2007)