När Jack Sparrow (Johnny Depp) befinner sig i London för att rädda sin gamle besättningsman Gibbs (Kevin McNally) ur en knipa blir han snart kallad inför Englands kung för att, under ledning av en omvänd Barbossa (Geoffrey Rush), hitta den mytomspunna ungdomens källa innan spanjorerna gör det. Under en flykt från kungens soldater går det upp för honom att någon som utger sig för att vara den ökände kaptenen också söker efter källan. Bedragaren visar sig vara den gamla flamman Angelica (Penélope Cruz) som har slagit sig ihop med sin far, den fruktade piraten Blackbeard (Ian McShane) på jakt efter källan. Jack Sparrow slår följe med far och dotter i en kamp mot tiden för att hitta ungdomens källa innan den engelska kronan gör det.

Det var i ett skamligt fall av försening som Filmografen inte bänkade sig framför Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides (2011), den fristående fortsättningen på piratsuccén som tog sin början 2003 och som höjde Johnny Depp till skyarna, så sent som i går. Visst hade jag tänkt se den ett bra tag, men i vad som bara kan kallas trötthet, obefintlig motivation och ovilja att våga mig bortom de väl beprövade klassikerna, kom det att dröja över ett år innan jag faktiskt såg filmen. Och så här i efterhand är ett faktum uppenbart - jag hade kunnat vänta ett år till.

Redan när jag först bloggade om filmens biopremiär ställde jag mig frågande till att en regissör som Rob Marshall, med Chicago (2002) på meritlistan, skulle anförtros denna box office-pärla. Och visst är filmen en besvikelse, på det stora hela, men mitt omdöme om regissören var ändå något förhastat. För på ytan har den fjärde delen av Jack Sparrows äventyr allt vi kan begära - svärddueller, vassa repliker, humor och inte minst det obligatoriska öppna slutet som banar väg för ytterligare en film. Men - och det här är ett ganska stort men - han har ändå misslyckats, eftersom filmen helt enkelt inte är spännande.

Redan under filmens första minuter är problemet ett faktum, för gnistan som gjorde den första filmen, och i mindre utsträckning de påföljande två, så njutningsfulla är som bortblåst. Storyn är inte bara oengagerande - den är lika död som (SPOILER) Elizabeth Swanns far. Ifall någon ensam själ där ute fortfarande inte har sett de tre första filmerna. Äventyret lyckas vara både överdrivet konstlat och dåligt uppbyggt, där alla karaktärer - till och med de väl etablerade som vi har lärt känna - hanteras med samma känslomässiga vidd som en tesked. Det är ett betydligt mindre problem när det gäller birollerna, men även där blir det en irritationsmoment eftersom de förutsätts vara komiska, men inte är det. De fyller i själva verket en mycket liten funktion i berättelsen.

Men för att vara rättvis har jag ett problem med själva premissen för filmen, eftersom hela ensemblen från de tidigare filmerna har slitits i stycken. Det är bara Jack, Barbossa och Gibbs kvar - och de många nya karaktärerna är så onyanserade att de inte är något vidare substitut. Så jag skulle hellre ha sett att den fjärde filmen antingen tog vid där den tredje slutade, eller utgjorde en prequel där Jack stod i centrum. För om det är någonting som har fått mig att fortsätta följa filmserien så har det varit förhoppningen att få se en inblick i honom som karaktär - att få veta hur han blev den han är. Men det händer aldrig, och den där påstått passionerade relationen mellan honom och Angelica väcker långtifrån mitt intresse. Mindre krystade försök till humor och en rakare och mer seriös skildring hade förmodligen hjälpt filmen som helhet, även om den uppsluppna antagonismen mellan Jack och Barbossa glimrar till här och var.

"You're the one who insisted on bringing a bloody mermaid!"

FF

Filmografen gratulerar ...

... Jeremy Piven, som föddes den 26 juli 1965. Skådespelaren, vars föräldrar drev en teaterskola i Chicago, har spelat jämsides John Cusack i filmer som Floundering (1994), Say Anything ... (1989), Serendipity (2001) och Runaway Jury (2003). Cusack och systrarna Joan Cusack och Ann Cusack gick på teaterskolan som barn. Piven fyller i dag 47 år.

Jeremy Piven i The Kingdom (2007)