Bästa läsare!

Gary Oldman. Den ständige skurken på vita duken. Också redigt ohederlig även i denna rulle, men här är det i komedins vackra form. Och det dröjde faktiskt tills jag tittade på DVD-asken när jag lämnade tillbaka rullen innan jag såg hans namn.

Foto från IMDB

Det är vid sådana stunder när en skådespelare överraskar en med att inte bli igenkänd som jag får glädjetårar. Det här är en härlig och mycket varm film som får en att bli engagerad trots att det är en komedi. Det finns allvarliga undertoner som ger en dimension utöver det roliga.

Mitt betyg: H H H H

Bästa läsare!

Jag skall erkänna att jag tänkte på min egen far när såg Peter Falk som karaktären Willie i filmen "The Sunshine Boys". En äldre envis herre som vill göra allt på sitt eget vis. Nåväl, det finns grader i helvetet, och min far är bara strax över de sextio, så han har tid på sig att utveckla sin gubbkaraktär.

Filmen baseras på Niel Simons pjäs som handlar om två stycken äldre komiker som en gång för länge sedan gjorde enastående shower och filmer. Men dessa två har inte talat med varandra på flera år, och det är både oöverstigliga murar och klyftor mellan dem. Dessutom har de inga nya gig på gång.

Peter Falk bränner sina skepp genom att vid varje audition göra ständiga ändringar efter eget påfund. Han är TOTALT omöjlig. Hans motspelare är Woody Allen, vilkens aversion mot den forne kollegan spelas med fullständig övertygelse.

För den som sett TV-deckaren Columbo är det väl värt att se Peter Falk i en av hans bästa roller någonsin, trots att Woody Allen är med. Nej, jag säger inte så för att jag har något emot WA - tvärtom, jag anser att han är ett geni - men jag vet att många andra önskar hans namn och nuna raderat från detta jordklot.

Mitt betyg: H H H H

Kära filmfantaster!

Jaha, redan med den inledningen vet Ni vem som skrivit detta. Japp, Peter Harold öppnar blogg nummer två. Men tro inte att jag gör det för att dela med mig av mitt kunnande om film. Tvärtom; här skall ni få se en kille som inte har en suuuusning...

Jag frekventerar regelbundet en videobutik i Södermalm i Stockholm. Där blir jag ofta stående vid hyllorna och grubblar på om jag redan har sett ifrågavarande rulle vars baksidestexter är lika informativa som den oöversatta instruktionsboken som medföljde de ryska Lada-bilar som Fagersta bruk erhöll som betalning för stålprodukter för bra många år sedan på den gamla Sovjet-tiden då det var förbjudet att föra rubel ur Ryssland.

Kort sagt; de små fotografierna och den korta texten på DVD-askarna säger mig sällan något om jag redan har sett filmen eller om jag över huvud taget bör göra det. För att råda bot på det ena problemet har jag öppnat denna blogg som heter Filmskrönikan. Fråga mig inte varför den heter så; namnet dök bara upp när jag stod och pissade en morgon. Problem två löser Ni Läsare genom att posta i kommentarerna.

Denna film hyrde jag tre gånger med något halvårs mellanrum. Jag måste tända på plommonstop. Den svenska titeln? Har jag redan glömt bort...

Detta är första postningen, och den andra kommer ni inte att se röken av på mycket länge. Jag måste nämligen skriva ner alla mina anteckningar i datorn. Och det tar tid. Så låt mig till dess slå ett slag för en kommande film: "Mulan". I huvudrollen återfinner vi Ziyi Zhang från "Memoirs of a Geisha"... Mer info om denna film lär följa.

Oki, nu har du förstått att jag inte är en kvalificerad cinemast, eller vad det heter. Så Ni som finner denna filmblogg alltför ofullständig på fylla den med upplysande kommentarer.

Hälsar Eder Peter Harold