Text & Foto: F. Tvåfoting

Jag har ju hållit på med att skriva om herrarna Edman, Dahlman och Jonsson ett tag nu.
Det hela började med, som jag nämnt förut att jag gjorde ett litet anspråkslöst försök till att skriva en bok. Under tiden så startade jag en blog, och just dessa tre herrar, och deras vardag, med alla bifigurer som förekommer mer eller mindre frekvent.

Jag blev till sist klar med en bok. Men inte den boken som jag startade med, utan en bok med innehåll från bloggen Edman, Dahlman och Jonsson. I den fanns berättelser från slutet av 2008. Den fick titeln "Gott slut 2008"
En tid senare så blev även boken "Samtal under ett äppelträd" klar. Det var alltså den boken som allt startade med. Den texten är inte uppdelad i olika historier. Den är sammanhängande, hela boken igenom. Den texten finns inte att läsa på bloggen om Edman Dahlman och Jonsson.

Nu har jag även blivit klar med en bok, med ytterligare texter från bloggen. "I väntan på våren". Det är texter från det första kvartalet 2009. Den har varit klar ett tag, men skulle finjusteras lite. Ja, så gott det nu går. Man gör så gott man kan.

 

               

Så nu, helt plötsligt så har jag gett ut tre böcker. Vem hade trott det för ett år sedan, eller för tio år sedan, eller över huvud taget, någonsin?

 

 

MMS-blog

Text & Foto: F. Tvåfoting

För en tid sedan så lät jag trycka en bok av det jag skrivit i kåseriform om herrarna Edman, Dahlman och Jonsson.
Det hela började med att jag startade ett litet projekt, att skriva en bok, om just Edman, Dahlman och Jonsson. De hette visserligen X, XX och XXX innan jag kom fram till deras namn.
Boken "Edman, Dahlman och Jonsson - Gott slut 2008" kom sedan att bli färdig innan jag blev färdig med den ursprungliga boken. Men nu är även den ursprungliga boken klar. Den är nu inskickad till vulkan.se och kan sådeles tryckas i både pocket, och i hårdpärm. Det blir visserligen ganska dyrt med hårdpärm, men, vem vet, det kanske an kan göra vid något tillfälle.
den nya boken heter "Edman, Dahlman & Jonsson - Samtal under ett äppelträd"

 Det här med att göra böcker är ju ganska kul faktiskt. Jag hoppas att det är fler, som ser detta som gärna skulle vilja trycka sin egen bok, som kan inspireras och koma igång.

 

 

 

Blog direkt från mobilen:  MMS-blog

Text & Foto: F. Tvåfoting

Jag fick en kommentar, angående lite skämtsamheter om att Per Nuder satt och signerade böcker, i Norrköping och att det kanske inte var så värst vidare lång kö för att få sitt ex. signerat.
Undrar vad han sagt om man kom dit och frågade om man kunde får sitt ex. signerat. När han sedan svarar ja så tar man fram sin ex-fru eller ex- man eller vad det nu må vara. He he, det var ju nästan lika roligt som en annan sak som jag tänkte på. Fast det tar vi en annan gång.

Nåja, jag skulle precis svara att det ju bara fanns ett ex. av min bok. Hm, kanske lika bra att skriva exemplar, så att det inte missförstås. Jag hade i alla fall, eller, fan, nu kom jag av mig.

Vi börjar om.

Jag tänkte just svara att det ju bara finns ett exemplar av min bok, och det exemplaret har jag ju själv, och kommer så att ha.
Men precis i samma veva. Ja, kanske någon minut tidigare, för annars så hade det inte varit innan jag såg det, och då hade jag hunnit med att svara innan jag inte svarade.
Äh, var var jag?
Jo, strax innan jag skulle svara så såg jag till min stora förvåning att det fanns ett exemplar till av min bok. Det är tydligen någon som köpt ett exemplar av boken, på vulkan.se. Detta var verkligen inte något som jag hade räknat med. Jag får nu fundera ut en plats, med tillräckligt många före detta finansministrar på plats där jag kan sätta mig på min ryggsäck, med fällstol. Veckla upp något form av bord. (kanske mitt eget exemplar av boken, med fyra skjortknappar under) Och sedan fälla upp mitt parasoll. För det ska det ju vara va, ett parasoll, där det står något trevligt, typ "Sunkis" eller så. Ja, det skulle väl kanske illustrera boken bra! (har ju inget parasoll, men det kanske går bra med ett vanligt paraply.)

Jag hittade en bänk förra helgen, mitt ute i skogen. Där kanske vi kan sitta och signera våra böcker. Det finns gott om plats, både för Per Nuder, och mig.

---

Jag satte för övrigt ut en bild på boken bland "bokmärken" (he he, en bok, bland bokmärken. Kul va?)
Men bilden blev så förbannat stor. Jag minns inte hur man minskade den i inställningarna. Men visst, man kan ju alltid förminska bilden. Jag får väl kolla upp detta någon tidpunkt, då det finns tid till detta, eller snarare ork. Jag blev helt betagen av det faktiskt finns ett exemplar till av min bok. Hoppas att den är till behag!

 

MMS-blog (direkt från mobilen):
http://fjaderlos.blogspot.com/

Text & Foto: F. Tvåfoting

Det damp ner ett kuvert härom dagen. I kuvertet låg det en bok. Avsändare var bokförlaget Vulkan.

För en tid sedan så fick jag en idé om att skriva en bok. Jag tänkte, att hur svårt kan det vara?
Det fanns inga ambitioner med det hela. Jag skrev ner lite som inte blev något vettigt alls. Jag sammanställde saker ur bloggen, kastade om saker och ting men fick inte ihop något sammanhängande alls.
Men så en dag, så träffade jag på tre gubbar. Dessa tre fanns inte i verkligheten. De tre fastnade helt plötsligt på ett papper. Ja, egentligen så var det ju inget papper, det var ju i datorn, ett fingerat papper, på datorskären.

Jag skrev lite om dessa herrar, och hur de samtalade med varandra. De fick olika karaktärer, samt olika, generella åsikter. De fick en blog.
Ja, det blev en blog också. Bloggen handlade om hur de såg på dagsaktuella saker. Hur de samtalade i vardagen. Hur de upplevde omgivningen.

Denna blog startade i slutet av november 2008. Den finns fortfarande.
Materialet i bloggen, fram till årsskiftet kom att räcka till en mindre bok, medan den ursprungliga boken kanske inte riktigt gick att få ihop på en gång. Den är kvar i bearbetningsstadiet.
jag skickade i alla fall in materialet från bloggen, till vulkan.se. Jag gjorde ett omslag, och vips, så hade jag gett ut en bok.
Syftet med att ge ut en bok var enbart att ha den i egen hand. Det var en kul grej att kunna se sina ord tryckta i en bok.
Den är kanske inte så välskriven. Den är kanske inte särskilt intressant. Men den är min.

Den ursprungliga boken kommer också att tryckas. Den kommer också att finnas på vulkan.se. Den kommer att bli färdig. Jag vet bara inte hur jag ska göra med vissa saker i den. Det är lite saker som behöver ändras.

De tre gubbarna, och deras dagar beskrivs, och kommer alltså att finnas på pränt, de har sin blog, under rubriken Edman, Dahlman och Jonsson.

En del vet om att det är jag som skriver om Edman, Dahlman och Jonsson, andra vet det inte. Men de flesta bryr sig nog inte alls.
Jag tyckte dock att det vara lite nytt sätt att skriva blog på. Det hela var egentligen bara en test.
Man kan blanda och ge med åsikterna då de tre har tämligen olika syn på saker och ting.
Men jag har märkt att en del tar deras åsikter på alvar. De fattar inte att detta är påhittade gubbar, som inte existerar. Men vardagen existerar ju, den finns på riktigt. Även om deras kanske är lite vriden ibland.

Jag läste inte mycket böcker så sent som till för några år sedan. Jag hade inställningen att jag förmodligen skulle kunna skriva en bok, enklare än att läsa en. Inte för att på så visa påtala att det var enkelt att skriva en bok, utan mera för att förklara hur sakta jag läser.
Men med facit i hand, tja, jag blev nog inte mycket klokare av vare sig det ena eller det andra.

 

Fjäderlös Tvåfoting

Som tidigare nämnts så var vi ju inte på Kulturkammaren, Norrköping för tilltugget, ej heller för vinet, som ju också serverades via en liten bar.

Nej, huvudpersonen själv, Marcus Birro hade ju som sagt släppt en bok.

Jag tillhör de som inte alltid håller med om hans åsikter, för det har han, om det mesta.
Han har även lite för lätt att kalla folk för idiot och liknande, allt för att få till ord och formuleringar på ett sätt som visar att han är författare, inte bara TV-soff-tyckare och radio-oralist.

Men denna bok, Svarta Vykort skall han ha all respekt för, den är skriven direkt ur livet, från hjärtat, inte alltid ett helt hjärta men mycket utlämnande.

Jag tänker inte gå in på boken i detta inlägg, förmodligen inte senare heller för jag har helt enkelt inte läst den färdigt.

Jag är ju inte den som skummläser¹ böcker och avverkar 12 stycken på tåget mellan Norrköping och Stockholm.
Det kanske beror på att jag inte åker tåg till Stockholm så ofta och när jag gör det så finns det så mycket annat att se och fundera över så en bok skulle bara störa mig i mitt reflekterande, jag skulle inte få till koncentrationen.
Man kan inte tänka och läsa en bok samtidigt, då kommer den bara att sluta på ett annat sätt, en mordgåta skulle få en helt annan mördare, Karl-Oskar skulle inte hamna i Amerika utan förmodligen kliva av redan vid Ystad och ta bussen till Malmö för vidare transport till okänd ort, var det inte så det stod vid husförhören i Utvandrarna, vistas på okänd ort.

---

¹  skummläser - Här var det stavningsproblem igen, stavas det så?
Pepparn?

Fjäderlös Tvåfoting

Jag läste en berättelse av Albert Engström innan jag somnade igår kväll.
När jag läste den så kom jag att tänka på en annan självplågare, i alla fall denna vecka.

Varsågod Maria, denna är tillägnad dig!

 

Min badare
Ur "En bok"

Stackars stadsbor!

Jag säger detta emedan jag själv en gång varit stadsbo.

Jag levde av ostron, rysk kaviar och champagne, whisky och cigarrer. Min krage var den högsta i Skandinavien och mina byxor att förlikna vid rakknivar både fram och bak - jag menar naturligtvis bara byxbenen. Mina skor voro lackerade, och mitt tal en dåres. Mellan rökmolnen, som jag utstötte, talade jag om teater, konstkritik och festmiddagar med ankor från Cannes och sådant.

Jag hade hållit på med det där livet ett par år och började längta efter något annat. Jag hade svårt att äta på morgnarna m. m. Mitt tillstånd liknade med ett ord Frankrikes kort före den stora revolutionen.

En vän sade till mig: - Du skall ta en kall avrivning klockan 8 varje morgon, därpå ett par timmars promenad, och sen kan du vara övertygad att frukosten smakar!

Jag svarade, att jag saknade energi.

- Nå, tag dig då en badare, som kommer och ger dig en duvning och drar dig ur sängen, om du protesterar. Giv honom din tamburnyckel, så att han kommer in och giv honom carte blanche att behandla dig som du i ljusare ögonblick måste inse vara riktigt. Jag är för övrigt i samma predikament som du. Låt oss ta samma badare, låt oss sen träffas i hörnet av Drottninggatan och Gamla Brogatan och ta den där tvåtimmars promenaden tillsammans. Du skall få se, att vi krya till oss.

Jag fann förslaget gott, min vän vidtalade en badare, herr Grenström, att göra mig ett besök samma eftermiddag för överenskommelse om formen för den misshandel jag frivilligt tänkte underkasta mig. Herr Grenström kom. Klockan 8 varje morgon skulle han komma in i mitt rum, dra mig ur sängen, om jag protesterade, och de mig min duvning. Vattnet skulle vara iskallt. Därpå skulle han se till att jag började klä på mig och icke återvände till bäddens nirvana, varefter han fick avlägsna sig.

Min vän och jag träffades på kvällen på Rydberg på en supé för teaterfolk. Vi kommo hem vid 5-tiden på morgonen, och jag förbannade, med de tankar jag hade kvar, idén med badaren.

Jag väcktes klockan 8 av en ringning på tamburdörren. Det var badaren, som var nog diskret att ringa, oaktat han hade nyckel. Yrvaken och härsken hade jag glömt föregående dags händelser. Jag ryste, då jag fick se badaren, men han såg målmedveten ut. Han hämtade i köket ur vattenledningen en hink med iskallt vatten. Jag ville visa mig manlig och stod där huttrande av köld men med frimodig uppsyn.

Snart var saken arrangerad. - Nu skall herrn klä på sig.

Jag började påklädningen, mannen försvann, och jag befann mig inom kort på överenskommen plats, där min vän inväntade mig.

- Nå, känner du dig inte skön?

Jag måste medge, att jag trots gårdagens fest mådde hyvens. Vi sträckte ut och gjorde stora promenaden omkring Djurgården. Hungern började slita i våra inälvor. Jag sade: - Jag är förbaskat sugen. Han såg på mig med en hastig blick åt sidan och svarade: - Jag med - hör du, känner du till källaren Iduna nere i stan - dom har sån där gammaldags bra mat där?

Ja, jag kände till Iduna. - Ska vi inviga vår början till ett nytt liv med att äta middag i all oskuld där?

- All right, men nästa morgon äter vi var och en hos sig och gör bara Djurgårdspromenaden!

Vi gingo till Iduna. Där funnos härliga ostron, vilka krävde Sauterne. Efteråt åto vi var sin filé. Min vän hade mycket kovan, och om en liten stund fräste Sparkling i våra glas. Kaffe och en lille bitte Brown & C:o i leksaksglas, och vi voro vid middagslynne.

Blossande på våra cigarrer gingo vi hemåt.

- Hör du, det är konstnärsklubb i kväll. Vi går väl dit!

- Ja, kanske det!

Vi passerade Mästersamuelsgatan. - Ska vi gå upp på någon ateljé och se efter hur prissarna har det?

Vi steppade uppför de tusen trapporna i samma hus som polisstationen och befunno oss snart framför en bägare rhenskt hos någon likasinnad.

- Jag äter på Du Nord i dag, följer ni med?

- Naturligtvis. Telefonera hem och inhibera middag. Du Nord, middag med skalder och supé med skalder och nachspiel på Rydberg med teaterfolk, sång, dans, allt. Klockan blir 6.

Och klockan 8 skall den förbaskade badaren komma och väcka mig!

Jag går hem, väcker pigeschen och säger till, att hon skall säga att jag är sjuk, så badaren kommer. Jag somnar som en giljotinerad imperalist men väckes på slaget 8 av badaren, som med ett bakslugt leende står vid min säng och ruskar mig. Han hade fått betalt i förskott - jag glömde tala om det.

- Har inte jungfrun sagt, att jag är sjuk - på gravens bädd?!

- Hjälper inte! och den samvetsgranne knådaren ryckte täcket av mig som han var befalld.

Morrande över den samvetsgrannaste av människors barn vände jag på mig, och förstörd, med humöret nedbragt till nollpunkten, steg jag upp mödosamt. Den förfärlige badaren hade mig snart under sina knogar och min själ ryste, då det iskalla lakandet tangerade veka livet och magen.

Klockan 9 var jag nere vid Gamla Brogatan. Där stod min vän och såg dyster ut.

- Den förbaskade badaren! sade han. Jag hade sagt till min jungfru att övertyga badaren, att jag var bortrest, men han klev in med tillhjälp av tamburnyckeln. Jag hade behövt sova i dag, tillade han, men kanske bäst som sker -.

Vi passerade utan fara och under tystnad Rydberg, Operakällaren, Du Nord och Metropol eller Jones Grill, som det då hette. Men ormen lurade på oss i form av Hasselbacken.

Jag vet inte, vilken djävul som ingav mig att föreslå, att vi borde äta frukost där. Emellertid gjorde vi det - en helt enkel dito utan agremanger. Kaffe drucko vi på Bellmansro. Plötsligt uppenbarade sig två bekanta, en skald och en målare. De föreslogo, att vi skulle tillbringa dagen i naturens sköte. De behövde befruktas med idéer. Jag vet inte om Stockholms omgivningar nu för tiden kunna inspirera annat än möjligen till Bellmansimitation, men jag lovade fylla deras hjärnor med nya synpunkter. Vi åto middag på Djurgårdsbrunn.

Det som hände sedan kommer jag knappt ihåg. Vi kommo på Novilla och beundrade negerkomik och en högt uppdriven kvinnlig sångkonst, trikåer och akrobatik. Vi hunno till Operakällaren just 1 minut före 12. Där sutto skalder och målare och skådespelare och andra förtappade varelser, och vi slutade i en ateljé höt uppe under ett tak vid någon gata.

Jag gick hem, väckte pigeschen och förbjöd henne vid dödsstraff att släppa in badaren. Jag var bortrest till Malmö och skulle inte komma igen på en vecka.

Men klockan något över 8 står badaren vid min säng och betraktar mig med ett illvilligt småleende. Jag hade vaknat av kylan, då han drog av mig täcket.

- Jag orkar inte med någon avrivning i dag!

Badaren log och fattade mig om handlederna. Inom kort stod jag på golvet och hade lakandet om min darrande kropp. Jag suckade och gnisslade med tänderna. Mannen var i sin fulla rätt.

Jag försökte tala förstånd med honom: - Jag bryr mig inte om de här avrivningarna mera. Jag behöver vila om morgnarna, ty jag arbetar långt inpå nätterna. Herr Grenström får behålla sin månadspenning, men kom inte tillbaka. Lägg märke till att jag säger: Jag vill inte ha herr Grenström längre. Jag är trött på det här! Det måtte väl vara tydligt uttryckt?

Herr Grenström log ett mystiskt löje och avlägsnade sig.

Förhållandena gjorde, att jag den eftermiddagen måste hålla mig hemma. Jag satt uppe och arbetade till dagningen i stället. Men tanken på Grenström gjorde mig orolig. Jag gick ej och lade mig, utan satt och skrev till klockan 8. På slaget hörde jag Grenströms nyckel i min tamburdörr. Jag gick ut i tamburen.

- Herr Grenström ser, att jag inte är avklädd, sade jag. Jag har arbetat hela natten och jag orkar förbaska mig inte ta någon avrivning i dag.

- Tänker inte herrn gå och lägga sig?

- Jo, just nu, och jag tänker sova alldeles förbaskat också! Adjö, och tack för er energi, men den blir mig för svår.

- Jag väntar gärna, tills herrn har klätt av sig.

- Det behövs inte. Jag vill inte bada.

Herr Grenström log.

- Ja, god natt, herr Grenström! Jag tryckte hans hand, gick in i mitt sovrum och började kläda av mig. Just då jag full av förhoppningar om en härlig vila klev i sängen, uppenbarade sig Grenström med sin hink och lakanet.

Jag utstötte en förfärlig hädelse.

- Se så, se så, sade Grenström lugnt, då jag blixtrande med ögonen stod upprätt framför honom på golvet. Det är underbart, vad vatten avkyler alla möjliga känslor, och snart stod jag som ett lamm och lät mig behandlas.

Men saken måste ta ett slut. Jag bad bevekande att få tillbaka min tamburnyckel. Grenström nekade, ty han hade ju carte blanche på allt. Mitt liv förflöt med ostron, champagne, whisky och punsch under fortfarande en vecka, och jag använde alla sätt min yrvakna hjärna kunde uppfinna om morgnarna för att undgå min plågoande. Han övertalade pigan trots alla mina förbud, han smög sig in, han var plikttroheten själv.

Jag gick till värden och beställde ett annat lås i tamburen.

Den minnesvärda morgonen efter dess insättning hade jag nyss kommit hem, då Grenström som vanligt urverkssäker kom klockan 8. Jag stod hånleende i tamburen och hörde hur han fåfängt provade sin nyckel. Så ringde han. Jag stod tyst som en råtta, men i pigkammaren rörde det sig ett tag. Så blev allt tyst. Jag lyssnade andlöst väl en kvart. Då hörde jag steg dö bort nere i trappan. Jag väntade fem minuter till. Så öppnade jag dörren - och Grenström stod där med ett grymt satiriskt grin på läpparna.

- Nytt lås, kan jag se, sade han, jag känner till sådant där!

- Nå, i Guds namn, sade jag, kom in! Jag beundrar herr Grenström, men nu vill jag bara säga hur det är. Jag reser till utlandet i kväll, och herr Grenström skall inte göra sig besvär längre. Gör nu den sista avrivningen! Jag blir borta i två månader, så att herr Grenström kommer att gå alldeles förgäves.

Jag fick min avrivning, men lyckades verkligen följande morgon lura mannen. Jag stoppade nämligen ned en massa tidningar i brevlådan, som skulle brevbäraren ha ringt på förgäves.

Herr Grenström kom följande morgon och förde ett förfärligt liv på tamburdörren. Men dagen därpå och tredje dagen svällde lådöppningen av tidningar till den grad, att badaren tydligen lät sig övertygas. Jag var räddad.

Ett par kvällar därefter mötte jag honom utanför Blanchs.

- Redan hemkommen! sade han med ett sataniskt smålöje. Vi börjar väl i morgon igen!

Jag vände honom ryggen. Han kom på morgonen - - -

Jag flyttade till hotel för en vecka.

Då jag kom hem hade han tröttnat. Det finns energier, som äro större än badarens.

 

En liten tur i den delen av Norrköping där det en gång var stor julskyltning gav ett snabbt besök till Bok Galleriet, en affär där det säljs begagnade böcker. Det är en kombinerat bok-antikvariat och konstgalleri.

Detta är ett bok-antikvariat där de förstår värdet på böckerna samtidigt som de förstår vad folk är beredda att ge för böckerna i kombination med en viss organisation av samma pappersbuntar i hårda omslag.

Det är inte som den andra affären i närheten där det inte lär säljas så många böcker, ej ens när de lägger fram böcker om Sverigedemokraterna lagom till att de kommer in i Kommunfullmäktige i sann populistisk anda.

Men, de kommer inte ner på samma prisnivå som de "antikhandlare" där man kan få tre böcker för en tia, nej snarare i samma nivå som Myrorna, som likt Bok Galleriet har en individuell prissättning av böckerna.

Fasaden på byggnaden är för att vara relativt ny rätt så detaljrik, men på ett modernt sett.

Fjäderlös Tvåfoting