Text & Foto: F. Tvåfoting

Ljunga är en tätort. Men hur stor är denna tätort egentligen. Dagsberg, som ligger bredvid är ingen tätort. Den är heller ingen småort. Vad är då Dagsberg? Existerar Dagsberg över huvud taget, om orten inte finns i den officiella statistiken?

Vad gör man om man har en plätt med lite, förmodat oodlingsbar mark? Jo, man smäller upp lite hus. Man kryssar lite mellan de gravfält och små arkeologiska fyndplatser, som föga upphetsande dyker upp i rullarna hos Riksantikvarieämbetet. Sedan smäller man upp lite hus, som man säljer till den tidens medelklass. Man stänger av någon gata, och gör en vändplan. Man planterar lite häckar, som ett antal år senare ger upphov till konflikter då de skymmer sikten för de som rör sig på vägarna. Man sätter antenner på barnens cyklar, med en liten röd vimpel i toppen. Denna vimpel ska synas, över häckarna, så att inte bilarna kär på de, på fel sida cyklande barnen. Man murar stora skorstenar på sina grillar, men behåller den lilla klotgrillen i ett förråd. Och när tiden är är mogen, och den nya epoken slagit sitt grepp om platsen, med sitt bredband och sina fyra datorer, då skaffar men en studsmatta som man ställer i den välansade gräsmattan. Och någon gång, under resans lopp, så döper man det hela till Ljunga, förmodligen efter en gård i närheten. Man bli anammad som tätort hos SCB och man har nu manövrerat ut Dagsberg, som ort. Måhända kanske Dagsberg kunde bli en del av Ljunga. Måhända vill man inte det, då man hellre såg att den plats som en gång i tiden hade nyanlagda gravar, och ett och annat tappat föremål från förr, fick vara i fred.

Vad hände egentligen? Varför slukade denna ort, Ljunga en ort som Dagsberg? En fastighet i Ljunga har ju trots allt beteckningen, Dagsberg.

Jag har inte tagit reda på om Dagsberg ingår i Ljunga som tätort. Det må så vara. Det är inte det enda exempel på orter som försvunnit i statistiken. Jag befinner mig själv i en. Kolmården är vare sig tätort eller småort, på samma sätt som Dagsberg. Men Dagsberg verkar intressantare än Ljunga. Ljunga är mest ett ställe att bo i, och ta sig till och från, om man bor där. Annars har man inget där att göra . Jag hittade inget av intresse. Och i den typen av orter brukar det vara ömsesidigt. Man har skyltar om lekande tändsticksaskar, och förbudsskyltar som är allmänt ogästvänliga. Man blänger efter folk och fordon som man inte känner igen. Nej, Ljunga är inget kul. Det lockar inte. Man blir inte intresserad. Man vill hitta ut, och fara vidare. Men i denna typ av ort, med återvändgränder och förbudsskyltar så kan det vara nog så svårt. Där man tror att man kan fara runt, och ut igen, där stöter man på en ny återvändsgränd, men vändplats. "Förbjudet att parkera i vändzonen". Fattas bara annat.

 

Blog direkt från mobilen:  Fjäderlös Tvåfoting - wordpress

Text & Foto: F. Tvåfoting

När det är vinter och man ger sig ut på tätortssafarie i orter som Åselstad och Ensjön så får man intrycket av att, detta inte är de mest spännande ställena i Östergötland. Och när man ser till den dokumentation som man fick till, under denna lågsäsongens tid så förstärks den bilden. Men det är ens egen oförmåga som många gånger står i vägen, som en "sugga" vid infarten till en cykelväg. Hur kommer man runt en "sugga"? Jo, man går ur bilen, och tar sig fram till fots, eller plockar fram sin gamla rostiga cykel, smörjer upp den och ger sig ut, förbi "suggan" och cyklar in på cykelvägen.

Vårt inspirationslösa flackande mellan de mer eller mindre hopväxta tätorterna Åselstad och Ensjön gav inte mycket mera än några bilder på ett samhälle som levde sitt eget stillsamma liv, och hade som största mål att hålla oönskade människor borta.
Men det finns saker att se, eller tänka sig, om man bara letar. Men man hittar det inte om man bara åker dit, helt planlöst. Och att det ger intryck av att vara ett inbottsbelastat område där det handlar om att hålla tjuvar och banditer borta är ganska ironiskt då en av de intressantaste uppgifterna är det förmodade kvartsbrottet där rövaren Halsjan tros ha hållit till. Denna grottliknande täkt, som förmodats ha utvunnits kvart i finns dock i Åselstad. Och vid Åselstad finns ju även Bardensborg, som jag noterade i tätortssafarie om just Åselstad. Men vad finns det i Ensjön? Vad är Ensjön bra för?

Ensjön är ju en sjö, som ligger alldeles bredvid tätorten Ensjön. Och att den ena gett den andra sitt namn är väl ingen kvalificerad gissning.
Arthur Nordén gjorde noteringar som lär ha publicerats 1938 om en gammal fornborg, Stensbergs fornborg.
Denna, som det heter "obetydliga höjd" var enligt folktraditionen den viktigaste punkten i försvaret. Man kan kanske anta, eller snarare gissa att det kan ha förekommit s.k. vårdkasar på höjden, som sammanbundit kommunikationen med Bardensborg som i sin tur, inte bara hade god utsikt mot sydost utan även hade en fin utsikt ut över Bråviken. Bardensborg ansågs å andra sidan vara tämligen omöjlig att försvara, och låg alltså inte så bra ur försvarssynpunkt.

Det är ju en märklig tanke, att en rövare skulle bosätta sig i en grotta, fem hundra meter från norr om Bardensborg och fem hundra meter öster om Stensberg. Om det nu var under samma tid, vill säga. Det har kanske inte riktigt framgått ännu i mina tämligen amatörmässiga forskningar om områdets historiska platser, och händelser.

Numera är det en populär badplats vid Ensjön. Jag kan tänka mig att det inte är alla som gillar den trafik av badande, som stryker, likt Halsjan gjorde runt byggnaderna i Ensjön och dess omnejd.

---

Koordinater:

• Halsjans grotta:
  •  N 58º 32.851'
  •  E 016º 13.745'
• Bardensborg:
  •  N 58º 32.617'
  •  E 016º 14.169'
• Stensbergs Fornborg:
  •  N 58º 32.858'
  •  E 016º 13.020'

---

 

 

Mer alldaglig blog: http://fjaderlos.wordpress.com/

Text & Foto: F. Tvåfoting

När man kommer fram till vägskälet vid Åselstad så möts man av den skylt med texten "Välkommen" på. Men jag undrar om det är meningen att icke boende ska vara där. Det är väl, om jag förstått det hela rätt ett sommarstugeområden, som gjort till ett mera permanent boende område. Känslan finns där också att det är ett, av tradition ganska inbrottstätt område. Det har säkert, om det skulle vara rätt med att det just har varit ett sommarstugeområde. Men vad vet jag. Jag har ju bara kommit dit, sett väldigt lite, för att sedan fara vidare. Jag kom inte fram till någon som helst sevärdhet i denna tätort i Norrköping Kommun.

Vad vet jag då om Åselstad? Ja, inte mycket, om något alls. Man kan väl knappast räkna in det som fakta att man känner till en piga i Åselstad som hette Kristina Ersdotter. Detta torde i alla fall vara ett litet tecken på att Åselstad var en gård, från början, och sedan kanske utvidgades till en by. Byn växte, blev sommarstugeområde för att mera bosättas permanent av folket med sommarstugorna, och på så vis haver det bildats en tätort, som nu listas av SCB som en av 89 tätorter i Östergötland. Men det kan ju samtidigt vara helt fel.

Det finns en fornborg i dessa trakter. Denna kallas för Bardensborg. Där var vi inte denna dag då vi besökte Åselstad. Men det kanske var dit vi skulle ha farit. Det kanske var de mest, turistvänliga stället där, med mest, i alla fall inbillade sevärdheter som trakten kunde uppvisa, eller i alla fall tankemässigt. För vad jag förstår så finns det inte så mycket av Bardensborg kvar.
Bardensborg fick sitt namn efter Soldat Bard, i Åselstads soldattorp. Och om han var släkt med degens stora stjärna, under samma efternamn Alexander Bard, det framgår inte. Men, visst är väl han från Östergötland, och visst har han väl lite soldataktiga kläder på sig ibland?
Och även om vi inte var vid Bardensborg just denna gång så kan man ju fatiskt tänka sig att man åker dit en annan gång. Koordinaterna N 58º 32.617',  E 016º 14.169' finns ju kvar.

Ibland får man u faktiskt leta lite efter det som inte finns, för att hitta något av intresse. Bardensborg finns inte mycket av. Soldat Bard finns inte längre. Alexander Bard finns inte i Åselstad, men kanske i Borensberg, eller på annan ort i Östergötland. Han har väl hästar i närheten av Motala, om jag läst på min Hänt i Veckan på ett korrekt sätt.
Jag tror inte att Alexander Bard skulle trivas så bra i Åselstad. Det är en känsla man får när man ser det medel- eller överklassamhälle som vuxit fram ur den förmodade sommarstugekolonin. Men vem vet, han kanske längtar efter fru och barn, hund och en Volvo V90. Han kanske vill ha sin inmurade grill som pyr ut sin rök, och förenas med alla andra grannars rök, samma tid, varje kväll, i exakt fem veckors tid mellan 10 juli och 16 augusti, med uppehåll för en tur på sjön, i skärgården, då den lilla rökpelaren fått sig en östlig förflyttning. Samma folk, samma rökpelare. Samma fruar, men inte nödvändigtvis med samma män. "helan går".

Man kan få en del intryck av en plats, även om det är vinter. Människan, och i synnerhet svensken är tämligen förutsägbara, och anpassningsbara till sin omgivning. Men vad gör väl det, om det gäller alla.
Det verkar i alla fall, om man ser det lite gran från håll som om det är en trevlig utsiktsplats där koordinaterna över platsen dör Bardensborg visar. Bara en sådan sak kan ju vara trevligt för en som hälsats välkommen till Åselstad, av en skylt, vid en vägkorsning, på väg in mot området.

 

MMS-blog (direkt från mobilen):
Fjäderlös Tvåfoting - wordpress

Text & Foto: F. Tvåfoting

Det rör på sig. Man rör på sig. Jorden rör på sig, även om man skulle stå stilla.
Det är inte meningen att världen ska stagnera.

Idag är det ridning ingen. Det var det igår också. Idag så ska Michelle rida igen, för en gång som hon missat. Det blir hopp-prov, för Märke 1. Men det är redan avklarat. Hon hoppade igår. Nu har hon klarat hoppningen, och dressyren, för märke 1. Men hon får inget märke än. Hon måste klara teorin också. Det kan bli lite problem. Inte att hon klarar det, utan att få tid till att gå teorin. Men det kanske kan lösas, i höst.

Anledningen till att jag kom att skriva om ridningen är att jag egentligen tänkte skriva om Jursla, Norrköpings Kommun. För när man åker till och från ridningen så åker vi ibland, eller rätt ofta vägen genom Åby. Ja, man säger ju så, att man "åker genom Åby". Man säger aldrig att man åker genom Jursla. Jursla är en del av Åby, men ändå inte. Jursla blir en del av Åby. Men det är ju egentligen en egen tätort.

Det kanske beror på att det inte finns så mycket att stanna vid, i Jursla, om man nu inte bor där, eller ska beska någon där. Men om man ska till Lillsjön, och dess elljusspår, så ska man ju till Jursla. Men säger man det?
Nej, man säger nog att man ska till Lillsjön, inte att man ska till Jursla. Jursla är lite av denna del av kommunens svar på vår dels Strömsfors. En tätort, som smälter in i omgivningens namnkunnigare, officiella, och inofficiella orter. Småorter, som tätorter.

 

Nåja, nu ska vi inte glorifiera Jursla, som ort. Det är föresten ganska svårt, att glorifiera en ort, där man inte vet, vare sig vad man gör där, eller vad man skulle kunna tänkas att göra.
Men visst vore det trevligt om det fanns en stor gladiatorarena mitt i tätorten. Då skulle det bli riktigt intressant för den som gillar att se människor ätas upp av lejon.

Alla orter har ju en "stark man". (Nu bråkar väl Fi, stark kvinna då?) Men vad finns det för stark man i Jursla? Jag har då aldrig hört talas om någon, som brinner för ett föreningshus på orten. Men så finns det väl inget föreningshus heller.
Kisa har föresten en stark man, men på ett annat sätt. Magnus Samuelsson. Räknas det? Han kanske blir tätortsborgmästare, så landsbygdsmänniska han är.

Nåja, det är bra att ha en tätort att åka igenom. Så slipper man att ta motorvägen varje gång. Det är vare sig särskilt mycket närmare, eller att det går fortare att åka genom Jursla, när vi åker till och från ridningen. Men det är lite trevigare. Speciellt innan, eller efter Jursla, beroende på vilket håll man kommer ifrån. Området kring småorten Kvillinge är inte så dumt. Men det är ju inte i Jursla!

 

Dagens lunchbild: http://fjaderlos.wordpress.com/

Text & Foto: F. Tvåfoting

Nu var det ett tag sedan som jag besökte Västerlösa då jag gjorde min tätortssafarie i just denna ort. Västerlösa är en sådan ort att man nog behöver skriva om den rätt så tätt inpå att man varit där. Den är tämligen lätt att glömma bort.
Varför är det nu det då?
Svaret på den frågan har jag väl egentligen inte. Kanske beror det på att det väl mest handlade om en kyrka. Det är kanske inte varje dag som man är på humör för att dokumentera en kyrka. Det finns så många kyrkor så till slut så kommer det en dag då man vill ha något annat att göra än att just skriva om en kyrka, ta fram bilder på en kyrka eller på annat sätt koncentrera sina sinnen på en kyrka och dess kyrkogård.

Nu lär det ska finnas en del företag på bygden. Det är förmodligen mest bönder, om uttrycket tillåts som ger sig in i entreprenadverksamhet av olika slag. Men det lär även finnas IT-konsulter i Västerlösa. Men detta kan lika gärna vara ett rykte, en myt.

Nåja, vad jag vet är att detta datum, 28/1 så gifte sig sedan Olof med sin Anna, förmodligen härstammad från Hersa. De gifte sig alltså i Västerlösa.
28/1 1759, alltså för exakt 250 år sedan, denna dag så gifte sig skräddaren Nils Månsson med Anna Jönsdotter, även de i Västerlösa. Anna hade titeln "Kvinnfolk". Frågan är om det smäller högre än titeln "piga"? Man kan ju undra vad en 250-årig bröllopsdag kan tänkas att kallas.

Annat var det 28/1 1779 då Josef Hellberg kontrollör i Linköping gifte sig med Engela Fallberg mademoiselle i Västerlösa häradsskr.bost Men de har ju bara varit gifta i 230 år denna dag, med är ändå en bröllopsdag för dessa båda människor.

Detta sammanfattar väl vilka som, fram till år 1800 har gift sig just detta datum, 28/1. Det var väl då som nu att det inte var så många bröllop i januari. Folk gifte sig nog mera på försommaren, redan på den tiden.

Dagens Lunchbild: http://fjaderlos.wordpress.com/

Text & Foto: F. Tvåfoting

Ibland är man lite tveksam till om vissa tätorter borde vara tätorter.
När jag var i Fågelsta t.ex. så knappade jag in ortens centrum. Det visade sig vara ett träd, invid järnvägen dit man åkte via en grusväg, ut på ett öppet fält.

Man får åka ut på landet, som man får när man ska till Väderstad om man kommer från norr eller väster. Och när an väl är där så finns det hus och lite lantliga verksameter, mer eller mindre nedlagda. Men centrum, det är ingen som orkat ta reda på var det skulle tänkas att vara. Så varför inte ta det träd som man skulle kunna tänka sig, likt en galgbackes träd står och väntar på att antingen få fungera som avrättningsredskap eller också att bli nedhugget och förvandlat till flis.
För visst är det väl lite vilda västern över Fågelsta?

Fågelsta levde väl annars mycket på sin smalspåriga järnvägsförbindelse med Vadstena. Man kunde åka till Örebro och Hallsberg. Fantastiskt. Idag då? Tja, man blir inte gammal där, man försöker nog att ge sig av rätt så fort. Det finns liksom inget som säger: "Välkommen till Fågelsta, kom så ska du bli omhändertagen".
Det som fattas när man kommer som främmande på tätortssaffarie är en skylt i början av orten där det stå "Främlingar skjuts utan att fråga" eller "Keep out".

http://fjaderlos.wordpress.com/

Text & Foto: F. Tvåfoting

Mantorps FF spelar sin fotboll i Spångsholm. Är det någon som bryr sig om det? Ja, spelarna i Mantorps FF kanske. Eller är det bara kansliet som ligger i Spångsholm, eller kanske rent av en filial i Spångsholm för Mantorps FF, som nog då borde vara en ganska stor klubb. Mantorps FF kanske är Linköpingstraktens nästa kapital-bygge inom idrotten.

Jag måste erkänna att jag väl inte riktigt var på det klara med var jag var då jag for fram och tillbaka under E4 vid Linköping, mot riktning, Mjölby. Förstår du var jag menar? Inte? Då kanske du förstår vad jag menar, att det blir en smula förvirrande att ena stunden vara på den ena sidan om E4 för att i nästa stund vara på den andra. Det är nämligen så att E4 bildar en form av geografisk delning av Östergötland. Normalt sett så åker man på E4 för att ta av till det resmål man har, vid den närmsta avfarten. Men om man åker på en parallell väg till E4, låter GPS:en styra färdriktningen samtidigt som man har flera resmål inprogrammerade i samma rutt, då bryter man det mönster som är det invanda, man blir desorienterad och får lite svårt att ha ett begrepp om var man är, i förhållande till om man tog den traditionella vägen, på E4.

Spångsholm är, om man nu inte gillar fotboll inte mycket för en turist som förväntar sig att överösas med aktivitets- och upplevelseerbjudanden. Historiskt sett så verkar det endast att handla om trådfabriken där det tillverkades Gunnebospik. Den fabriken, om jag har fattat det hela rätt lär ska vara nedlagd numera. Men med så mycket spik borde det väl ha byggt en hel del där genom åren. Nåja, närheten till Linköping gör nog att detta blivit en bostadsort för de som jobbar i just Linköping. Har vi hört detta förut när det gäller tätorter i detta område? Husen är viktiga, området i omedelbar anslutning till huset är också viktigt, d.v.s. tomten. Men sedan, vad bryr sig folk om områdena mellan tomterna. Det ska väl finnas vägar förstås, så att man kan ta sig till Linköping. Men det som finns vid vägarna, som inte är tomter, eller klubblokal för Mantorps FF, vad används det till?

Antalet invånare med utländsk, icke nordisk härkomst är i Spångsholm 5% mot Syas 4,5%. I Mjölby stad är det 74%.
Av detta har någon med lite för lita att göra på jobbet kommit fram till att Mjölby Kommun är en segregerad kommun. Nu vet jag inte vilken krog den här personen satt på när den kom fram till dessa siffror men frågan är vad syftet är med en sådan undersökning. Det kanske skulle kunna kvoteras ut lite invandrare till Sya och Spångsholm? Det kanske skulle sätta fart på torghandeln i Spångsholm. Närheten till jordbruket borde väl vara en god förutsättning för att kunna sälja grönsaker, mjöl och annat som naturen kan erbjuda. Eller skulle det bli fryspåsklämmor, tolvpack med stumpor och halvtaskiga plastleksaker som skulle säljas om det blev en marknad, på något som skulle kunna liknas vid ett torg?
Det skulle nog inte bli svårt att köpa sig en pizza eller en kebab i alla fall. Se det som en fördom, men tala om ifall det är ett felantagande!

 

Fjäderlös Tvåfoting

Text & Foto: F. Tvåfoting

Tänk att det finns ett gym i Lotorp.
Men det är kanske en nödvändighet för att ha ett allsvenskt fotbollslag. Jo, om jag inte minns fel så var Lotorp i Allsvenskan för damer ett tag. Det var väl innan alla, likt andra damlag tröttnade, skaffade barn, familj, andra intressen och började att baka bullar istället. Ja, numera så ska det väl vara morotskaka, det är mera inne, speciellt i vissa huvudstadsregioner i landet, det är ju i allmänhet där som saker och ting är inne.

Jag undrar om folk som hellre bakar morotskakor än vanliga vetebullar tror att en kaka som innehåller morötter skulle vara nyttigare än andra bakverk. Men visst, det stämmer väl, att morötter är nyttigare än kanel. Kanel är bara en onödig frestelse som får folk att skena iväg i vikt, bli lite "på kanelen". (den där kunde jag inte låta bli, ha ha)

Jag skulle nog inte vilja göra ett test men det vore intressant att veta vad som hände om man åt ett kilo morötter i förhållande till vad som händer om man äter ett kilo kanel. Hur skulle en så stor mängd kanel påverka kroppen.
En sak är nog tämligen rimlig att anta och det är att det lär dröja innan man äter kanel igen.

Kryddor har ju annars lite av "juvel-status" över sig, i alla fall rent mytiskt och litterärt. Det talas om att man har med sig kryddor som gåvor till kungar och historiskt fint folk vid olika typer av uppvaktningar. T.o.m. Jesus fick väl, redan som nyfödd ett gäng kryddor av dessa vise män som ju påstått skulle komma och hälsa på den provisoriska kvinnoklinik som upprättats i ett stall i tron om att de skulle kunna fjäska in sig lite då de hade fått idéer om att det var en kung som föds.
Om nu dessa tre vise män var så himla visa, varför lät de sig luras att det var en kung som var född, var det risk för att de inte skulle komma alls om de istället hade fått veta att det bara var Guds son som trillat ut ur "Jungfru" Marias sköte den där julnatten för lite drygt två tusen år sedan.
Jo, så måste det nog vara, de hade, i egenskapa av vise män genomskådat bluffen, de hade inte kommit på den stora "Premiärfesten". Det var en tidig variant av Michael Bindefeld som var festfixare och det viktigaste med en en festfixare är att få dit rätt folk, rätt kändisar, till vilket pris som helst. Det gäller även att få dit massmedia vilket man lyckades få, man hade Lucas från Svensk Damtidning, Matteus från Aftonbladet, Marcus från Expressen samt Johannes Brost som ju kanske inte tillhörde massmedia men han har lite rökelser som är ganska populära bland kändisarna som vill vara med att synas lite.
Det hela publicerades sedan i bokform och blev snabbt den bäst säljande boken i världen, det tog bara 2000 år.

Lotorp ger ett intryck av att kunna husera ett bokbinderi, kanske med ovanstående beskrivna bok som en av produkterna men när vi var där för en tid sedan så såg vi endast ett hus som gick under benämningen Centrumhuset och som väl kanske har huserat någon form av liten Kommun en gång i tiden, eller en Kommundelsnämnd eller något liknande. Man skulle också kunna tänka sig att det varit någon form av Folkets Hus eller liknande, och kanske är än. Men något bokbinderi, det lär det inte ha varit.
Men visst vore det trevligt, att kunna ta en tur via bokbinderiet, till Rejmyre Glasbruk för att titta på hur det går till.
Det är ju nämligen så, i digitaliseringens tider att man inte handlar med produkter från industrier och hantverk längre. Man handlar med upplevelser, instruktioner och förevisningar. Man betalar mera för att få Fredrik Lindström att tala om sin väns samlag än man gör för en skickligt gjort vas i glas som det endast finns två som kan göra i hela landet, mest för att det inte finns utrymme för flera hantverkare i detta material. Ett bokbinderi skulle, i teorin lika gärna kunna bina böcker utan ord, med blanka sidor, för det är själva bokbindandet som är intressant för besökaren, inte vad som står i boken.
Men några sådana problem, över vad som ska säljas i en verksamhet som bokbinderi, det finns inte i Lotorp, där finns det bara ett gym, och ett Centrumhus som förhoppningsvis har en funktion för Lotorps invånare.

Dagens lunchbild: http://fjaderlos.wordpress.com/

Text & Foto: F. Tvåfoting

När Agent Michelle räddat Finspång från invasion så var det dags att bege sig utanför Finspång för att se hur stor förödelse den hemska fienden ställt till med.
Vi beslöt oss för att bege oss till Butbro, en liten tätort utanför Finspång, på väg mot Lotorp ungefär.
Det var lite knepigt att hitta Butbro på kartan, det verkade mera att vara ett vägskäl snarare än en tätort, men när vi kom fram till detta vägskäl och såg att det var just var det var, ett bebyggt vägskäl med annex utåt bygderna till så insåg vi att vi var framme. Men framförallt så märkte vi det på den skylt där det ju faktiskt stod Butbro och som förkunnade att man var framme i tätorten Butbro.

Jag önskar att jag kunde skriva mera, om hur det vimlade av hästar med fastspända vagnar, på väg till någon marknad för att sälja eller köpa lite säd, kött eller andra saker som kunde behövas i ett hem. Jag önskar också att jag kunde berätta om Butbros invånare, hur de tog emot med öppna armar, bjöd på kaffe medan kasken smögs fram under bordet med en blängande kvinna i schalett som bannade mannen i fråga då han äntligen hittat en anledning till att få ta sig en sup.
Men det kan jag inte. Butbro var inte bara dött, det fanns egentligen inte något ställe att ens stanna på knappt. Det var en förbifart, en ort som man passerar för att ta sig över ån i samhället, ett vägskäl där man mest funderade på om man skulle ta till vänster eller om man rent av skulle ta till höger. Det vill säga, om man nu inte valde att vända om, köra tillbaka till Finspång igen.

Dagens lunchbild: http://fjaderlos.wordpress.com/

Text & Foto: F. Tvåfoting

Finspång står inför belägring. Främmande, fientliga krafter tänker inta hela denna tätort.
Underrättelsetjänsten har snappat upp fiendens rörelser utanför orten, de kommer snart, hela Finspång kommer att falla under främmande flagg.
Men Finspångs centrum ska försvaras och man vet hur man går till väga.
Man ringer Agent Michelle och talar om alvaret, ger henne en order och sätter igång det militära maskineriet i Finspång.

Agent Michelle tar emot meddelandet, tar emot sina order, ger sig ut ur den bur där det en gång i tiden fanns människor som ringde hem, talade med sin familj, ringde efter taxi eller på annat vis använde sig av trådbunden, gammalmodig kommunikationsteknik. Men nu är det ett redskap för Agent Michelle, ett redskap till att rädda tätorten Finspång.

Snabbt som vinden rusar hon ut mot sitt analoga hjälpmedel, det som än så länge inte digitaliserats, det som än så länge inte går att ge ett virus, det som inte går att "screena" bort från det mobila nätet - kanonen.
Konventionella vapen, något som fienden inte har en aning om hur man skyddar sig mot, något som det inte finns någon support att ringa för att få hjälp med konfigurationen i anti-kanonverktygen. Det finns inga hjälpmedel, inga brandväggar, ingen virtuell sköld som hjälper. De kommer att springa rakt in i gapet på vårt försvar.

Fienden syns inte på skärmen, de syns inte i kikaren, de syns inte mer än som en svart massa på en bildskär, de syns genom att det släcks ner. En svart skärm är den grövsta, farligaste attacken som kan tänkas. Men på den analoga försvarsmekanismen som kanonen utgör så finns det ingen skärm, det finns inget att släcka ner, det är ett försvar som är vattentätt.

 

Ammunitionen är på väg att ta slut, det behövs mera kanonkulor. Inte atomer, inte antivirusskydd, inte transaktionsskydd, inte någon PIN-kod eller lösenord som ska upprepas och ges en ledtråd i form av din mammas flicknamn eller ditt husdjurs namn, det behövs konventionella kanonkulor.
Agent Michelle tar hjälp av Agent William som gå in i ammunitionsförrådet som ligger straxt innanför mässen där det serveras militär fältmat i form av ärtsoppa kamouflerat till hamburgare samt raggmunk med fläsk kamouflerat till korv med mos.
Väl inne i ammunitionsförrådet så vimlar det av ammunition, med massor av kanonkulor som Småfotingskompaniet kan använda till att ladda sin kanon så att det kan fortsätta att skydda och försvara Finspångs centrum.

 

Efter den lyckade försvarsuppgiften så triumferar de segrande vid det som var upprinnelsen till det hela. Ett elskåp som gav energi till de fientliga krafterna. Ett elskåp som nu återerövrats av Småfotingsagenterna och kan återges till Finspångs invånare och som visar att återigen har de goda segrat, Mission Complete!

 

 

Dagens Lunchbild: http://fjaderlos.wordpress.com/

Text & Foto: F. Tvåfoting

När jag var lite drygt ett år gammal så lärde jag mig att gå. Ja, det var väl inget konstigt med det egentligen men jag har fått reda på att jag reste mig och gick själv på kullerstenen i Motala, på torget i Motala.
Så när Michelle och jag var där för en tid sedan, då var det som att gå i gamla fotspår så att säga.

Jag har alltid betraktat Motala som en tråkig och döende stad. Jag vet inte varför, men den ligger ju lite vid sidan av liksom, i alla fall för de som är vana att ta sig fram via motorvägar och med flyg mm.
men nu när vi var där så tyckte jag nog ändå att det var en rätt så trevlig stad, fast vi var ju inte där särskilt länge.

 

 

Vi var på väg söderut men tog en omväg via Motala. Vi åkte ju från Kolmården och när vi kom in till McDonalds så var det en bit av Kolmården som redan hunnit före oss. De hade nämligen kolmårdsmarmor i just den byggnaden. Och jag som trodde att alla McDonalsrestauranger var stöpta i samma form, att det inte fanns någon som helst inovationsytrymme alls. Att man egentligen inte behövde någon arkitekt för att bygga dessa hus utan mest förlitade sig på ingenjörer från LEGO eller IKEA som var vana att jobba med byggsatser.
Fast det är klart, i övrigt förutom kolmårdsmarmorn så såg det nog ut som de flesta andra restauranger i samma kedja.
Inne på toaletten så fanns det som vanligt en holk att pinka i. Men bredvid den så var det lite nya grepp. De hade satt dit en bidé som man kunde ha om man behövde tvätta mer är sina händer. De tog verkligen hand om sina kunder.

 

 

Mitt emot McDonalds så låg det en butik som heter Godishuset. Michelle ville gärna utforska den butiken och även om det var mitt i veckan så blev det lite saker inhandlat i denna butik.
Hela butiken bestod av en massa holkar, inte helt olika den bidé som fanns på McDonalds med skillnaden att dessa hade lock och var av plast och trä. I dessa fanns det en massa godis, i alla fall hoppas jag att det inte var något som någon gett ifrån sig då den trodde att det verkligen var en bidé.

      

http://fjaderlos.wordpress.com/

Text & Foto: F. Tvåfoting

Världens satirprogram gick i natt miste om chansen till att få en figur som var lätt att driva med, kanske lättare än George Bush, John McCain. Han får nu inrikta sig på att göra sina egna program, sin egen karaktär, i dokusåpaform.

Jag är inte lika sker på att Barack Obama är lika lätt att driva med.

Men nu blir det förändring i USA, i världen, det är en historisk dag. I alla fall så säger alla så. Men räcker det med att tjata om att man sk ha förändring, måste man inte tala om vad den förändringen handlar om? Har du en aning om vad som menas med att det sk bli förändring. Blir amerikanarna mindre amerikanska, blir det annorlunda att vara heroinist och uteliggare i New York? Vad i består förändringen?

Nåja, Iran kanske kan andas ut, risken för en amerikansk invasion kanske minskade.

Nej, förändringen sker nog mera konkret, det handlar om julen. Det ska bli fart på amerikansk ekonomi. Julen blir visserligen kvar men utökas till att omfatta hel januari också, samt få en filialtid i maj, där jultomten, via sina ombud, sina lärjungar, de 19 landsortskvinnorna med den tråkiga vardagen ska ta över då tomten är i Florida för att ligga med en drink vid en bassängkant. Vidare så ska man införa några nya helgdagar, några dagar då man konsumerar saker som man använder hemma som dekoration men också till presenter till sina vänner. En av dessa dagar, som kommer att inträffa i april, tre fjärdedelar av den tredje onsdagen i den månaden men även en fjärdedel av den 3 september. Det är "Your´re your best friend-day". Det är en dag som går ut på att ge sig själv presenter, en dag till att rå om sig själv, i alla fall spendera så mycket pengar som möjligt på sig själv.
Nya lagar kommer att införas. Om du inte som amerikan firar dessa dagar på ett amerikanskt vis, genom att spendera en massa dollar så anses du inte som amerikansk nog och är man inte amerikansk, i USA då är man terrorist och förpassas till ett Ukrainskt fängelse. Att det just är Ukrainskt beror på att det inte finns så mycket orangea tyg kvar efter en orangea revolutionen i just Ukraina. Så istället för att ta hem tyget, det tyg som alla terrorister och fångar har på sig så låter man fångarna bege sig till Ukraina. På så vis kan det Ukrainska folket göra ny revolution när de vill, det är bara att skicka in alla fångar i duschen, kollektivt samtidigt som man lånar deras kläder. När fångarna sedan är klara med sin dusch, ja då är revolutionen över och nästa revolution har redan börjat planeras.
En rejäl förändring hade varit om fångarna i USA hade fått annan färg på sina kläder, eller att en ukrainsk regering hade suttit vid makten två dagar i rad, utan orange revolution, utan protester på gator och torg. Men den typen av världsomdaning kommer väl aldrig att ske, inte ens med Barack Obama.

Frågan är hur det kommer att bli för invånarna i Borensberg, Östergötland?
Kommer Göta kanal att läggas om så att de gamla slussarna inte längre kommer att användas? Kommer Göta Kanal att gå en annan väg, är det det som är förändringen?
Kommer de hus som förmodligen byggdes på 50-talet och som ser tämligen lika ut och som finns i de flesta mindre orter se annorlunda ut?
Kommer rent av Borensberg, som väl inte anses som USA:s fiende att upptas i NATO med militärbaser och inhägnaden där det går omkring terrorister i orangea kläder, väntande på en rättegång, bara en viss rockande advokat från Motala sänt sin sista sändning i Radio Östergötland. Är det förändringar i tablån och bland personalen på Radio Östergötland som är förändringen? Kan verkligen Barack Obama känna till den rockande advokaten Anders Berglund? Kommer Barack Obama att ge sig på "Dubbelrullen"? Kommer han verkligen att äntligen ge den programdelen ett vettigt namn? Kan vi hoppas på sådana enorm förändringar?

Göta Hotell i Borensberg lär knappast få besök av Barack Obama, ej heller ICA i samma tätort. Det skulle medföra att man fick ha en enorm säkerhetsbevakning med avstängda vägar och tillfarter till den lilla orten. Men att stänga av Göta Kanal för inkommande trafik, det skulle aldrig gå. Hela landets kommunikationssystem skulle haverera totalt, det skulle bli ett logistiskt kaos i landet med effekter som skulle märkas ända till Panamakanalen och får effekter för rundandet av Kap Horn.

Borensberg fick besök av Fjäderlös Tvåfoting och Michelle, och det fungerade utmärkt.

Dagens lunchbild: http://fjaderlos.wordpress.com/

Text & Foto: F. Tvåfoting

Det finns vissa ställen där man aldrig, om man ens hamnade där trodde att man skulle åka vilse. Men efter att ha varit i Sya förra sommaren och lyckats köra vilse så vet jag att allt är möjligt i den frågan.

För en tid sedan så var vi ju, för den som läst här tidigare i de västra delarna av Östergötland. Och när vi var i Hästholmen och åkte därifrån så ville Michelle leka på en lekplats. Ja, egentligen så började det redan i Borghamn. Hon såg en lekplats och tyckte att vi skulle äta vår fik där, så att hon kunde leka lite där.
William och jag tyckte dock att det var lite tidigt för vårt fika. Det var det nog för Michelle också, det var nog mera lekplatsen som lockade, snarare än fikat, just då i alla fall.
Jag lovade henne att vi skulle stanna vid en lekplats. Men fikade, det gjorde vi vid Naturrum vid Omberg. Omberg är Östergötlands svar på Anderna i Sydamerika. Det är, trots sin blyga höjd det högsta berget i landskapet. Det sträcker sig likt Anderna längs den västra delen av Östergötland. Om Anderna vetter mot Stilla Havet så får väl Vättern anses som Östergötlands Stilla havsmiljö. En liknelse som väl kanske har mera med geografi än faktisk visuell liknelse att göra.

Vi beslöt oss att, trots att det var en mindre omväg åk till Ödeshög för att kolla in omgivningen, ta reda på elskåpens beskickelse samt leta reda på en lekplats åt Michelle.

När jag var vilse i Sya förra året så hade jag ingen GPS, det hade vi dock denna gång, i Ödeshög. Ändå så snurrade vi runt utan att hitta vare sig in eller ut i vår jakt på en lekplats. Vi hittade en campingplats där vi var övertygade om att vi kunde leka lite, på en lekplats, för de barn som av någon konstig anledning hade så pass märkliga föräldrar att de valt att campa i Ödeshög. Nu var det ju inte säsong för camping men visst hade det varit intressant att träffa dessa människor, som campar i Ödeshög. Frågan är när det kommer ett reportage om camping i Ödeshög i Packat och klart på TV.
Vi hittade dock en ishockeyrink i anslutning till campingen. Nu blev det ännu intressantare. Hur bär sig dessa människor åt, som först campar i en tätort som döpts efter en massgrav från digerdödens tid (för det måste väl vara så namnet Ödeshög kom till) och som har som största hobby att spela ishockey mitt i sommaren, utan is.
Jag blev föresten lite imponerad över den nya kombinationssporten som tycks tillämpas på isen. Det var nämligen en tennisbana utmarkerad mitt i rinken. Tennis med skridskor på fötterna, det lät avancerat. Jag undrar om det är speciella bollar, med grepp-yta eller rent av dubb på ytan?

Om vi hittade en lekplats?
Det tar vi lite senare.
:-)

Dagens lunchbild: http://fjaderlos.wordpress.com/
Blog direkt från mobilen:  MMS-blog
En annan blog, via sms: sms-blogg, den Fjäderlösa       

Text & Foto: F. Tvåfoting

Många av de tätorter som man besöker, i tätortssafariens tjänst har man besökt tidigare, i alla fall i Östergötland. Men ibland så kommer man till ställen som man aldrig varit i förut.

När vi senast var i den västra delen av Östergötland så tog vi vägen över Hästholmen vid Vätterns strand. Där hade jag aldrig varit förut.
Hästholmen förefaller att vara, som så många andra orter ett ställe som lever upp och som blir både livligare och mindre steril på sommaren.
Nu var det visserligen oktober men solen strålade och lyste upp dagen så att det blev en liten illusion av sommar.

Jag hade en föreställning om att Hästholmen låg norr om Motala, dit man inte gärna åker, om man nu inte har vägarna förbi, på väg runt Vättern, på cykel eller i bil. (cykeln gäller andra, inte mig)
För nog är det väl så att vi alla har en lite avig inställning till att bege sig norr om Motala, upp mot den norra delen av Sveriges näst största sjö Vättern. Visst drar du dig från att vara i den delen av Östergötland, handen på hjärtat?

Hästholmen påminner om en kustort, i alla fall om man besöker den snabbt, hamnar i fällan att bege sig till den småbåtshamn med närliggande camping som finns i ortens kustnära del. Ja, egentligen så är väl hela Hästholmen kustnära, om man nu vill kalla Vätterns strand som kust. Sjön är ju så stor att den upplevs som havsliknande, liknande Östersjön, lika kall och blå-grå.

 

Dagens Lunchbild på http://fjaderlos.wordpress.com/

Text & Foto: F. Tvåfoting

När jag var ute och åkte i Östergötland senast så tänkte jag mig ta en väg över slätten, via Väderstad. Hade jag inte haft man GPS så hade ja, trots att det fanns kända orter åt alla håll kommit helt vilse tror jag.
Jag var en smula törstig så jag beslöt mig för att köra till just Väderstad för att köpa en läsk.
På vägen dit så ringde telefonen. Det var en kund som ringde, hon hörde nog mig men själv så hörde jag inte mycket. Det var enormt dålig täckning så där, ute på landet, långt från normal civilisation och bebyggelse i tätortsformat.

Jag åkte förbi Tåkerns Naturreservat som jag tyckte verkade intressant, något att ta med Småfotingar till, om de vill och vi inte har något bättre för oss.
Men denna gång var det Väderstad och läsken som hägrade.

Jag skulle kunna skriva om Lantmännens anläggning eller den fabrik som tillverkar skördemaskiner eller om det är dess tillbehör men jag väljer istället att skriva om den ICA-butik som jag stannade vid, där jag köpte min läsk.
En typisk butik i dessa dagar i en ort av detta slag, som Väderstad kan tyckas men är det så?
Idag när butikerna, tack vare det enorma skattetrycket mot småföretag lägger ner till höger och vänster så lär denna butik inte ligga långt efter.
Man kan kan ju undra vad det är som bär upp denna butik. Det kan ju inte vara för mycket kunder i denna lilla ort.
Visserligen så är butiken ombud både för Posten som för Apoteket men är detta tillräckligt mycket.

 

Jag får naturligtvis inte svar på den frågan genom att min tysthet gå in och köpa en läsk. Inte ens genom att sitta en stund på bänken, utanför butiken.

Nu fanns det ju flera affärer i det lilla centrum där ICA låg. Det fanns frisör och pizzeria o.s.v.
Men en dagligvaruhandel, med konkurrens från köpcentrumens billigare storköpsaffärer med invånare som väl i stor grad arbetar i de lite större orterna såsom, Mjölby eller Linköping. (Inte så lite större föresten)

 

Jag hade även några mackor med mig, några med stekt ägg på, att ha till lunch.
Jag tänkte nog äta dem i Väderstad men det fölls sig inte så bra, jag åkte nämligen vidare men hittade inget bra ställe förrän jag var i Mjölby. Innan dess så hade jag stött på en ny tätort, även den utan inbjudande rastplatser.
Jag kanske skulle ha ätit min macka vid ICA?

http://fjaderlos.wordpress.com/