text & foto: F. Tvåfoting

De som har fått lite kännedom om mig vet att jag är en smula fascinerad av Albert Engström.

Ja, här skulle man väl ha länkat till Wiklipedia, Wipi....Wikik...äh,vad tusan det nu heter, men om du vill söka på Albert Engström, så gör så själv, jag tänker inte ge mig in i tungekvilibristiska sökmotorer bara för att länka till en massa fakta som inte har någon som helst fysisk substans.

Jag var i alla fall i Klockartorpet, Norrköping igår.
Jag visste att Albert Engströms gata låg där samtidigt som det är ett vedertaget fakta att Albert Engström bodde en tid i denna stad under utbildning.

Vad passade då inte bättre än att se efter hur mycket Albert Engström det var på Albert Engströms Gata.

Skylten såg inbjudande ut och förhoppningen om kulturell upplyftelse steg i takt med att vägen nalkades mer och mer.

När jag så äntligen stod där mitt på gatan så upptäckte ja, om jag tittade åt ena hållet.....ingenting.

Men om jag tittade åt andra hållet, där et låg en liten stuga så såg jag att den hette; Alberts Hus

Det var Hyresgästföreningens stuga, det lokala samlingshaket, för inbitna föreningsmänniskor.
Det hade inget med Albert Engstöm att göra alls.

Jag hittade i alla fall små lokalföreningar av Albert Enströmsällskapet.
Bl.a. fanns Gitarrens samfällighet, en hyllning till gitarristen Albert Engström.
Nu var han kanske mest konstnär och författare samt kåsör och inte någon musiker direkt, men han skrev nog om en gitarr, eller om något annat instrument.
Ja, det finns en text om en dragspelare i Estland, eller om det var Lettland.
Det är nog det dragspelet, som om det hade blivit en gitarr som åsyftas och hyllas i detta lilla sällskap.

Men vad skådar mitt kulturtrånande öga, en lyktstolpe!
Det måste vara den lyktstolpe som, om han haft någon Albert Engströms hund pinkade på.

Man riktigt kan se framför sig hur hundarnas hund, den Engströmska hunden lyfter på sitt ben, stapplar till en smula och låter strålen lokalisera stolpen medan husse tittar ut över sin egen gata, sin rondell och dess fyra på- och utfarter.

Ja, för en rondell, mitt i Albert Engströms Gata har sett dagens ljus, och nattens mörker samt månsken också för den delen.
Albert Engström hade varit stolt över sin väg, att den slutar i en sandhög invid den lilla pizzerian där man kan få sig en pilsner eller ett glas vin till maten.
Men om det skulle vara helt i Alberts anda så skulle det nog vara punsch, det var punschen som var det ständigt återkommande livsbränsle i Albert Engströms berättelser från sin tid på planeten jorden.

En Automobilfirma som huserar i närheten skull kanske intressera den sedan länge avlidne kulturarbetaren.

Albert Engströms Gata bör beskådas, för att bilda sig en uppfattning om, hur mycket Albert Engström den är.
Det går inte att generellt bara ge ett betyg, det är så mycket mera. Nej, åk dit, ta med dig dina nära och kära, fria till din nästkommande mitt i rondellen, undervisa dina barna, låt din hind sniffa och urinera på lyktstolpen, lev livet i sann Albert Engströms anda.