Text & Foto: F. Tvåfoting

Vid min senaste tur genom Östergötland så tog jag en annan väg hem. I varje fall en del av vägen blev lite annorlunda än den väg som anses vara den snabbaste.
Jag hade gjort det jag skulle i andra änden av länet. Jag bestämde mig för att köra rakt genom "slätten", runt Tåkern. Jag hade ställt in mig på att ta mig till en kyrka. Det var en vit kyrka, någonstans i närheten av Skänninge, eller Väderstad. Detta var inte någon tätortssafarie.
När jag var i Väderstad för en tid sedan så körde jag förbi en mindre ort som heter Strå. Denna ort hade en vit kyrka, inte helt olik den jag letade efter. Jag trodde först att det var den då den tycktes gjord på samma vis, och av samma folk som den jag letade efter. Men det var inte den.

Varför skulle jag ha tag i en kyrka då?
Jo, det fanns en skatt där, en "cache" som det kallas i denna hobbies anglosaxiskt influerade språk. (som om "hobbies" var ett svenskt ord)
Jag visste att det var en vit kyrka, och att den låg på vägen mot Skänninge, när man kör in i den staden, från baksidan liksom. Jag visste inte om det var en kyrka som tillhörde Strå församling, eller rent av Hov. Jag visste inte ens om Strå eller Hov var egna församlingar, men visst, i dessa typer av orter, så är ju var och varannan gård en församling, med tillhörande kyrka. Likadant är det på Vikbolandet. Där finns det väl flera kyrkor än mobilmaster. Och det säger inte lite.

Hur var det med kyrkan i Hov då? (uttalas som kungligt hov, inte som hästens hov)
Jo, då, den var vit, och hade ett torn. Precis som den kyrka som jag letade efter. Men var det den?
Nej, det var det ju inte. Det var ytterligare en kyrka som byggts av vad jag tror är någon form av kringresande kyrkbyggare, som ställde upp kyrkor som var stöpta i samma form, som McDonalds-restauranger. Det enda som fattas är väl drive-in-bikten. En snitslad bana runt kyrkan där man avger sina synder i en mikrofon, för att sedan åka fram till den första luckan och avge kollekt. I tredje luckan så får man sedan syndernas förlåtelse. (kanske lite tvärt om hos McDonalds)

- Hej, och välkomna till McGod. Vad har du gjort för synder?
- Jo, jag har haft orena tankar.
- Jaha, var det med eller utan partner? Ska det vara absolution på den?

 

Jag åkte vidare. jag hade ju GPS med mig, men att se en kyrka på avstånd, som dessutom är vit, samtidigt som det är slingriga vägar. Det ger en illusion av att det faktiskt skulle kunna vara, just den kyrkan. Men nu hade jag alltså passerat två vita kyrkor. Tredje gången gillt kanske?
Jag närmade mig Bjälbo. Jag vet inte riktigt hur et uttalas. Med två "l" blir det väl annorlunda än med ett "l". Bjääälbo!

Denna gång var jag i rätt "gupp i vägen", det var rätt ort.
Men tydligen så hade jag knappat in fel koordinater i min GPS, för jag hamnade bakom ladugården på en gård. Som tur var så fanns där ett mindre elskåp som jag låtsades inspektera, så som en utsänd av ett trevligt elbolag. Jag memorerade informationen på den lilla plåtskylt som fanns på elskåpet. Det kunde kanske vara bra att kunna, ifall att man blev förhörd, antingen av en argsint bonde, polisen, SÄPO eller rent av en dräng som störts i sitt hånglande med gårdens piga, eller varför inte granngårdens dräng.
Jag ansåg att detta var en korkad placering av skatt, tills jag insåg att det måste vara något fel någonstans. Ledtråden som man hade med sig var inte heller att leka med. Att leta efter stenar på en bondgård kan ha två sidor. Antingen så finns det inte en enda sten, eller så finns det stora högar av sten. Båda alternativen är tämligen hopplösa. Och om det är bonden, eller drängen som heter Sten, så känns det inte så bra att behöva muddra denne. Speciellt inte om han sitter mitt i ett hångel, med granngårdens dräng.

Men efter att ha irrat runt lite, samt tagit reda på de rätta koordinaterna så hittade jag rätt. Jag fann stenar. Två miljarder stenar. Här var det noga med koordinaterna för att hitta rätt. men när det inte fanns någon skatt, där koordinaterna visade, så gav jag upp. Innan jag for, så kollade jag en sista gång, på helt fel ställe. Och faktiskt, så låg den där, i sin ensamhet. Jag hade hittat den.
En kvinna kom förbi, och trampade på lite extra för att inte råka illa ut när hon passerade den där tokiga människan vid kyrkogårdens kant. "Kunde det vara en satanist?"
Det var dags att ge sig av. Man kunde höra hur folkmassorna kom allt närmare, med sina facklor, och sina högafflar i högsta hugg.

 

MMS-blog (direkt från mobilen):
http://fjaderlos.blogspot.com/