Text & Foto: F. Tvåfoting

Bokskogen vid Torups slott fungerar som rekreationsområde för skåningarna. Och det är inte några få som åker dit en söndag. Det är massor.

Stadsborna har väl ett behov av att komma bort från staden, eller i alla fall få till lite lugn och ro, i naturens famn. Men behovet att "bilda hög" tycks finnas kvar.
Det låter kanske lite syniskt, men det är kanske inte direkt meningen.
Att folk samlas på ett och samma ställe behöver inte betyda att det är något som är negativt. Att gå från vimmel i stad till total tystnad och ensamhet mitt ute i naturen kanske blir lite för stor kontrast. För inte ska man väl behöva pusta ut, och tycka att det är skönt att komma hem, till staden, efter att ha varit på landet, i skogen, eller på en äng. Kan man bli stressad av att det är för lugnt?

Vid den s.k. bokskogen så fanns det slingor genom skogen, i olika längd, för den som ville gå eller springa för att motionera sig. Det fanns en kiosk och lite lekplatser. Det fanns lite av varje. Grillarna gick för fullt, trots att det var i mitten av mars. Området var ungefär så som jag skulle vilja ha det på ett visst ställe i Kolmården, eller snarare mellan Marmorbruket, och Gruvstugan, om man ska referera med en officiell, och en inofficiell småort. Området mellan Marmorbruket och Safarieparken skulle kunna bli något liknande, om det fanns intresse, och pengar till det hela. Att grusa skogsvägarna skulle kunna vara en god bit på vägen.

Att vi var på plats i Bokskogen, och Torups slott berodde på att vi råkade se att det fanns några skatter där. Vi hade inte så mycket tid då vi var på väg till Lund, för att ta tåget hem, men en skatt kunde vi i alla fall försöka oss på.
Det visade sig att det inte riktigt stämde med koordinaterna, så vi gick bet på den skatten, och kanske kan få en chans till, en annan gång.
Men det var kul att se, inte bara platsen för rekreation och aktivitet, utan också att det fanns så mycket människor som tog vara på sin lediga dag. Den pessimism över människan som växer i takt med lågkonjunkturer, arbetslöshet och mera avancerade datorer, och TV-spel fick sig en liten törn i sidan. Dokusåporna, och 070- eller 099-numren på TV har inte helt tagit över i en förlängning av George Orwells vision om framtiden, och dess skrift "1984".

Vi letade som bålgetingar, i jakt på byggmaterial, på våren. Men vi hittade inte mer än just byggmaterial till getingbon. D.v.s. ruttna träd.
Det skulle förvisso vara ett ruttet träd i omedelbar närhet till skatten. Men inte 46 olika, ruttna träd. Det var liksom lite svårt att sortera ut de ruttna träd som inte skulle innehålla, eller dölja en skatt.

Jag har fått reda på efteråt att koordinaterna till skatten inte var de bäst utmätta. Tillsammans med att det är svårt att få bra koordinater i en skog, då träden stör signalerna så var det inte så konstigt att vi inte hittade denna gömma, denna dag. Denna söndag i mars.

 

Fjäderlös Tvåfoting