Efter att vi hade hittat vår första skatt i Skåne, skatt nummer sjutton så gick vi vidare. Vi hade nämligen med oss en egen skatt. Vi gick längs med en åker, vidare mot en lite sjö, eller damm, eller vad det nu må kallas.
Detta var ett bra ställe för en skatt tyckte vi. Det var ett fint ställe, med en del fåglar i damen. (eller var det en sjö)
.jpg)
Småfotingarna hittade lite saker. Det var pinnar, djurkranier och musslor.
Att det fanns musslor där gjorde att vi efter att ha hittat en plats för vår skatt, döpte den till "Musslan".
Jag funderade lite på om det möjligen var så att nivån i sjön varierade, eftersom det fanns så mycket musselskal på land. Men vi förmodade att det var gässen, eller någon annan fågel som hade dragit upp dem ur vattnet. Jag vet inte riktigt hur det är med gäss, om de bara äter grönsaker, eller om de kan klämma i sig en och annan mussla också. Men visst, det finns ju flera fågelarter, som gärna tar sig en och annan skaldjursförrätt.
.jpg)
.jpg)
Det var även en hel del snigelskal längs vår promenadväg. Michelle var speciellt förtjust i de rosa skalen. Man kan undra i vilken bastu alla hemlösa sniglar finns i. .jpg)
.jpg)
Det är för övrigt något speciellt med pojkar, i nioårsåldern, och kranier av olika slag. Dödskallar!
William talade om att "ta ur skelettet", redan när han var så pass gammal att förstå ordet skelett. Att "ta ur skelettet" var alltså att bena en fisk. Fiskens skelett är ju det vi kallar för "ben". Det måste vara förvirrande för en som nyligen lärt sig vad ben är, och än värre för den som lärt sig vad skelett är. "Vadå ben? Fiskar har väl inga ben?"
%20(600x450).jpg)
.jpg)
.jpg)
