Text & Foto: F. Tvåfoting

Vi var ute på en liten utflykt idag, lördag, den 12/9 2009. En utflykt som hade ett specifikt mål.
Vi passade på att göra lite tätortssafarier också, efter som det bjöds in till det, längs vägen. Alltså, det fanns tätorter, på listan, som inte var officiellt besökta, allt enligt tätortssafariens regler. Vi höll oss sådeles inom Östergötlands gränser.

Vi hade fått nys om något märkligt, som gick av stapeln, i Ljusfallshammar, denna dag. De hade något som kallades för Mjölkens Dag. Men det var egentligen inte det som fångade vårt intresse. Det var en detalj, i denna dags program som verkade intressant. Det skulle nämligen anordnas Ko-Bingo. Jag hade visserligen föresatt mig att vila denna helg, dels för att bli kvitt min förkylning, men även för att det varit mycket, med jobb en tid nu. Detta i kombination med förkylningen krävde att det nu vilades. Men med Ko-bingo i faggorna, så gick det ju bara inte att vara kvar hemma, för att tänka på hur det skulle ha varit, att vara där.

Hela den tvåhövdade skaran av Småfotingar var väl inte helt nöjda med att det skulle behövas gå upp, utan att få sova, halva dagen. Inte för att jag tror att de hade gjort det ändå, men det var något som någon hade fått för sig, och sett sig göra.
Det blev inte så hiskligt tidigt ändå. Jag for naturligtvis upp som en lagårdskatt, som väckt av en galande tupp, redan vid gryningens sista timmar. Jag väckte Småfotingarna, inom lagom tid, för att vi skulle hinna åka vid nio. Det blev dock snarade 09:23. Vi hade inte ätit frukost men tvenne Småfotingar envisades med att det fann frukost på något som det kallade för Mack Donald. Klart att de har mackor, till frukost, tänkte jag. Det hörs ju på namnet. Mack Donald.
Sagt och gjort. Vi åkte till den där macktillverkande snubbe och köpte va sin macka med kalkon på. Expediten var trevlig, men lät oss vänta, då hon tydligen både tog order, tog betalt samt nackade de kalkoner, som fick sätta livet till, för att ge oss lite energi, till att klara av dagen. I alla fall tills vi fått i oss varsin korv.

Väl framme i Ljusfallshammar så stannade jag bilen när vi kört av landsvägen. Den väg som går från Finspång, till Örebro bl.a. Framför oss så hade vi en skylt. En handgjord skylt som det stod Mjölkens Dag på, och som var vägvisande, med en pil. Bakom oss fanns skylten som förkunnade att vi var i, lust Ljusfallshammar. Vägverket blå skylt, med ortsnamnet på. Bredvid bilen stod en milsten. En gammal milsten, för det finns väl knappast några nya milstenar. Jag har sett att dessa milstenar listats, bland andra gamla föremål och platser på Riksantikvarieämbetets hemsida. Man kan söka reda på dem om man vill. Och det vill man väl? Vill inte du det? Jag gick ur bilen, medan Småfotingarna satt kvar i den samma. Innan jag stängde dörren så sa jag: "Jag kommer snart. Under tiden kan ni ju fundera på vad det där är för något", samtidigt som jag pekade på milstenen.
Varför jag gick ur bilen är inte intressant. Likaså svaren från Småfotingarna, om vad de trodde att det var för föremål som stod vid sidan av vägen. De hade nämligen inte en aning.
Jag förklarade så gott det gick, men intresset kanske inte var på topp. Detta känner jag igen, från andra sammanhang. Men lår mig påvisa ett antal milstenar, så kommer de snart att upptäcka dem själva, och ivrigt få försöka vara först med att tala om dess upptäckt. I alla fall om man går efter gamla mönster, om hur det har fungerat förut.

Vi kunde nu köra vidare, mot Mjölkens dag, och målet för dagen, Ko-bingo!

 

 

Blog direkt från mobilen:  MMS-blog