Text & Foto: F. Tvåfoting

Det var en intensiv helg, med aktiviteter för Småfotingarna som satt sina spår en smula.

Jag ä glad att vi satte igång diskmaskinen igår, så att man kan ta reda på det som inte fick plats, idag.
Tänk vilken röra det skulle ha varit om man lämnat all disk till idag, tillsammans med den röra som blev över.

Jag har ofta några små "projekt" på saker som Småfotingarna kan göra. Ibland dröjer det länge innan man kan ro dem i hamn, ibland gör vi dem på en gång.

Jag fick, t.ex. ärva en köttkvarn av Urfotingen.
Bra, då ska vi göra korv, tänkte jag, det tycker säkert Småfotingarna är roligt.

Jag letade lite, innan jag frågade efter fjälster, först på Coop Forum, Ingelsta, Norrköping sedan på alla möjliga och omöjliga ställen.
Jag fick, för det mesta svar att de inte visste vad det var, i alla fall inte de som var under de trettio fyllda.
Det verkade även som om jag, i vissa fall var till besvär och när jag frågade på City Gross, Ekbacken, Norrköping så fick jag allt vänta en stund, tills Prao-elever och helgvikarier hade rusat förbi med sina pallar av Kelloggs chockladflingar och Pro Vitamin Schampo

Jag var för övrigt på ICA MAXI, Ingelsta, Norrköping  under fredagen men glömde då att fråga efter det eftertraktade korvskinnet, för det är vad fjälster är, korvskinn, i fall du inte visste det.

När vi sedan, under lördagen fördrev två timmar medan Michelle var på sitt sjuårskalas så stannade vi till vid korvförsäljningen utanför ICA MAXI, jag och William.
Jag kom då att tänka på att jag glömde att kolla ifall det fanns fjälster där inne.
Jag hade ingen lust att ge mig in bland veckohandlande Grå-Sossar och Fridolinska Nyckelhålsjägare utan att veta att det bar frukt så jag gick till Kundtjänst och bad den trevliga damen, som inte heller visste vad fjälster var göra en förfrågan då hon ju stod i kommunikation med hela varuhuset.
Svaret lät inte vänta på sig, det kom besked om att det fanns fjälster på hyllorna, ovanför köttet, vakuumförpackade, trevligt upplagda i en oregelbunden hög.

Jag högg ett paket, ställde mig i kassan och konstaterade att det var betydligt billigare att köpa fjälster än att köpa LEGO, vilket William hade gjort en stund tidigare.

Jag konstaterade också att de som stod framför mig hade hela vagnarna fulla med varor och att det bara var åtta minuter kvar till vi skulle hämta Michelle, två mil därifrån.

Jag förhandlade lite med en kvinna om att smita före henne och kom till den slutsatsen att den som var för mig i det läget endast hade en korg med varor, visserligen fullproppad till bristningsgränsen men att det nog inte behövde ta någon längre tid.

Inte hade det behövt ta någon längre tid inte om det inte var för det att damen i fråga skulle ställa upp alla varit i en sådan där irriterat prydlig rad och att det skulle larmas av kläder och putsas på bandet, innan böckerna, från bokrean skulle läggas upp, fortfarande i den där äckligt perfekta raden.

Det började höras röster från kön bredvid om att jag kunde ställa mig där, framför dem men då kände jag att jag varit tvungen att förhandla och charma en hel kö, en gång till.

Jag var i alla fall glad, även om jag beställt fjälster i en annan affär att jag lyckades få tag i korvskinnet.
Hur det gick med korvproduktionen, det får vi ta i ett annat inlägg.

 

 

Fjäderlös Tvåfoting