Jag är liksom ingen kock. Själv tycker jag förstås det, att min mat är underbar, men på hemkunskapen säger de att jag inte kan knäcka sönder ägg eller vad heter det? (det kan jag iofs inte, men varför ska man kunna den lilla detaljen?), hemma säger de att jag inte kan göra kaffe (något med pulvermängden. JAG gillar i alla fall kaffe med hälften pulver och resten vatten. Det är väl en smaksak?) och nu säger till och med S att jag inte kan göra varma mackor (och hur vet hon det? jag kanske råkade nämna något om mitt varma macke-resultat, men det var ju bara en gång, och vi lär av våra misstag, faktiskt gör vi det!) . Tack för eran uppmuntran. Jag ska i alla fall bli kock (jo, allt det andra också, barnhemsskötare, författare och trädgårdsmästare) . Det är er det bli synd om. Som aldrig får en Nobelfestmat sedan. Sedan, vänta ni bara, sedan. Men lite på proveri är jag det redan ikväll. Jag gör kladdkaka. Den är i ugnen nu, och jag vakar över den som om den vore av guld (att vinna vishet är långt bättre än guld, kom jag förresten på att jag lärt mig, så jag ändrar till : som om den vore av vishet.. låter mysko). Det är bara det att den aldrig vill bli klar. Den har vart där länge, men den är mjuk och geggig och skithet. Måste vara något med ugnen. Och jag ska i alla fall lyckas med den. Så det så.