Får man hata att amma?
Skrivet:   16 september kl. 08:23

Det är hundra år sen jag hade en bebis, min dotter är 22 och som ni förstår är det många år sen jag ammade. Men av nån anledning stöter jag på berättelser om amning, böcker om amning och debatter om amning lite överallt just nu och nu vill jag säga min åsikt i frågan. Dottern tog bröstet på en gång och sen släppte hon det inte i princip. Jag hade inte ont, fick inga sår och mjölken flödade trots att yttre omständigheter gjorde mig väldigt stressad och orolig bitvis. Och jag älskade att amma, det var SÅ mysigt, mjukt, gosigt och fint på alla sätt och vis.  Trots det har jag den största förståelse för dem som inte kan amma, inte vill amma och inte tycker om att amma. Jag skuldbelägger inte dessa mammor ens i tankarna. Jag vet att alla mammor som är friska till kropp och sinne skulle göra allt som stod i deras makt att försöka amma om barnets liv hängde på det.

Nu är det väldigt sällan så eftersom vi har alldeles utmärkt bröstmjölksersättning i Sverige. Huruvida den är lika bra som bröstmjölk ur alla aspekter kan jag inte avgöra eftersom jag inte kan hitta någon entydig forskning. Resultaten (och åsikterna) spretar åt alla håll och kanter, men vad alla verkar vara överens om är att om man inte kan amma så är det helt ofarligt för barnet att få ersättning. Och tar man bort de moraliska aspekterna är det då naturligtvis helt ofarligt om man inte heller vill. Antingen är det ofarligt eller så är det inte. Är ni med?

Vad jag kan tycka är obehagligt är den holier-than-thou-attityd man ofta möter i kommentarsfältet under debattartiklar. Förnumstiga, snipiga och ibland rätt aggressiva personer av båda könen talar om hur Stina 32 ska göra med sin amning för självklart vet de bäst och självklart gör de allt rätt hela tiden. Särskilt han Johan 22 som varken har mjölkkörtlar eller barn. Är det nåt jag har svårt för så är det den attityden. Den kan ni gärna bespara oss andra.

Så vad jag vill säga till kvinnor som inte kan eller vill amma, eller kvinnor som har dåligt samvete för att de tycker att det är äckligt, tråkigt, konstigt, onaturligt eller jobbigt att amma, är: Det är inget fel på er! Lyssna på dig själv och stäng öronen för alla de där besserwissertyperna. Gör det som känns bra för DIG. Ingen kommer tacka dig den dan du dukar under av kraven, pressen och tvånget vi har i Sverige att alla inte bara SKA amma, alla KAN dessutom amma. Man är absolut inte någon sämre mamma för att man tar hand om sig själv.

 
Kommentarer:

Jag blir galen på alla som ska tala om för andra hur de ska göra, hur ofta, hur mycket i all oändlighet! Jag hade inga problem med att amma, inget gjorde ont och sonen var mysig, men tyckte inte heller att det var särskilt skojigt. Ont i ryggen fick jag tillslut, bara jag kunde mata, pappan kunde gå till affären under tiden och där satt jag fast i fåtöljen. Alla gör efter egen förmåga, vad den förmågan baserar sig på, det har bara mamman med att göra.

Skrivet av Hanna Lans den 16 september, 2012 kl. 21:40 #

Bra rutet Hanna!

Skrivet av Maria Engelwinge den 16 september, 2012 kl. 21:47 #

Det är SÅ laddat! Jag började blöda direkt, det var värre än förlossningen och jag grät i flera dagar... Tog paus och pumpade och gav, och sen blev jag sjuk med massa mediciner och har tvingats ge ersättning (men ska försöka amma igen. Mjölken sinar dock, trots att jag pumpar och slänger). Jag lider varje gång jag er ersättning och vet att bröstmjölk är det bästa. Jag dömer mig själv så hårt! Men vad ska jag göra? Pumpa honom full med mediciner som kanske skadar för livet? Nej. Och trots det har jag dåligt samvete. Hela samhället skriker AMMMAAAAAAA. Mår dåligt hela tiden.

Skrivet av Anna Granström den 29 september, 2012 kl. 06:54 #

Jag vet att pressen är fruktansvärd från alla håll och kanter, men jag tror att du skulle må mycket bättre om du bestämde dig för att inte lägga sten på börda om slutade pumpa. Jag som inte tycker att man ska amma till vilket pris som helst kan inte se hur det skulle kunna vara skadligt för din lille pojke på något vis att ge er båda lugn och ro med ersättning. Lyssna på dig själv, Anna! Jag är övertygad om att du är vuxen nog och vis nog att kunna fatta ett klokt beslut som blir bra för er alla. Massor med kramar och kärlek!

Skrivet av Maria Engelwinge den 30 september, 2012 kl. 07:47 #

Skriv en kommentar:

Kommentarer är avstängda för detta inlägg