

04 maj kl 22:02, 2012
Jag har inte hunnit med att kolla nyheterna så mycket men det är tydligen så att Försäkringskassan i Umeå, någon handläggare där som utförsäkrat en sörjande far. Han försöker komma på fötter efter dotterns bortgång i cancer.
Han arbetade halvtid och siktade på 75 procent och sen till heltid. Men de på försäkringskassan utförsäkrade honom eftersom de antagligen ansåg att han var klar med sorgen. Han klarar knappt av sin vardag nu, läste jag på facebook.
Ja inte så konstigt, jag vågar inte ens tänka tanken om något skulle hända mina flickor.
Så läser jag från tidningen Arbetet i Umeå, att "besluten blir säkrare och mer lika"
http://arbetet.se/2012/03/02/%E2%80%9Dbesluten-blir-sakrare-och-mer-lika-for-alla%E2%80%9D/
Tror jag förlorar mitt förstånd på det här, hur kan de leva med sig själva undrar man..
Jo nog hänger du med alltid Carola. Får jag citera ur Juhults 1:a Majtal:
”Den friskes frihet blir inte mindre av att den sjuke slipper leva i fattigdom”.
Nog kan man bli sjuk av sorg som det bär hän i samhället. Man jagar halva
sjukpengar medan hundratusentals friska ungdommar går arbetslösa.
Skrivet av Kalle den 05 maj, 2012 kl. 11:31 #
Håller med Kalle. jag vet inte vad jag ska skriva mer. Jag förstår dig om du blir tokig, jag orkar inte tänka på det.
Skrivet av cathrin den 05 maj, 2012 kl. 17:56 #
Det var så gripande att läsa om den här mannen i Facebook, jag kände av det länge efteråt.
Jag förstår inte heller hur man kan besluta som man gör ibland hos FK. Eller hur man ens kan stifta lagar som utförsäkrar sjuka människor.
Nu har jag ersättning från FK i tio dagar till. Sedan vet jag inte. Jag var ju kaxig och tänkte låta bli att sjukskriva mig igen. Fast som det är nu så är jag så trött och har ett sådant bakslag efter allt som hänt kring min mammas död att jag tänker försöka att få sjukersättning en gång till.
Fast det blir att vänta på besked och att vänta på pengar nu igen. Jag hinner inte hämta andan mellan de nya ansökningarna som jag behöver göra. Jag mår dåligt av det, jag blir illamående, sämre. Fast jag hittar ingen annan lösning just nu än att försöka få ersättning igen. Vad jag önskar att jag hade arbetsförmåga till 100 %, jag vill inget hellre än att kunna jobba, det är en sorg i mig att jag inte kan det längre.
Nu försöker jag hämta kraft så att jag kan komma igång och jobba åtminstone 25 % igen, med Skrivklådan.
Kram
Anna-Karin
Skrivet av Maskroskvinnan den 05 maj, 2012 kl. 22:23 #
Min flickvän har i skrivande stund en kamp mot försäkringskassan... hon gick totalt i väggen i slutet av januari och blev ss. efter 6 veckor började hon 25 % efter ytterligare 4 v är hon nu på 50%... och fick besked att hon borde vara arbetsför... hon är helt slut, sover ibland 15 timmar på ett dygn...det är horribelt hur det har blivit...
Skrivet av Gunilla den 06 maj, 2012 kl. 10:07 #